Väntar fel kön, krossat förhållande

Alltså jag har inte läst igenom alla 178 inlägg... men jag följde dig lite i början. Med risk för upprepning så måste jag säga att min spontana tanke är att hon har blivit utsatt för något hemskt i barndomen. Vad vet jag inte. Har hon gått hos psykolog nu sa du? Vad sa dom där? Har du nånsin märkt av nåt udda beteende mot dig själv (som ju är man)?

Jag har följt tråden sedan du startade den och måste säga att jag blir mycket ledsen och RÄDD när jag läser. Det känns som att din fru inte alls tycker om pojken utan kanske kommer skada honom! Vad händer om pojken hamnar i en potentiellt farlig situation ex sätter något i halsen eller kanske försöker klättra upp på någon möbel - kommer din fru ens hjälpa honom då?

Din son är en helt oskyldig liten bebis som inte kan försvara sig själv - NU MÄSTE du börja agera som hans förälder och skydda honom ifrån mamman. För vem är du egentligen mest lojal mot, din fru som är en vuxen kvinna eller ditt oskyldiga lilla barn?

Detta är bland det sjukaste jag läst på detta forum. Hon tror alltså att hon kan lämna sin son bakom sig och behålla endast sin dotter? Skrattretande. Gör det klart för henne att hon ALDRIG kommer få vårdnad om hon ska dra iväg och om hon skulle fortsätta så börjar du dokumentera allt ni gör, all kommunikation via sms och mail sparar du. Sen om hon vill ha vårdnad över sin dotter alls så kan hon inte bara flytta långt bort och sen förvänta sig varannan vecka. Det är nog dags att du försvarar dina barn och står upp för din son. Om hon inte vaknar ur sin omogna barndomsdröm efter att du förklarat att det där med vårdnad inte funkar som hon vill kan hon fara och flyga.

Det är möjligt att det rör sig om en diagnos men när det börjar handla om att överge ett barn så är det inte längre en ursäkt. Nu kanske jag gör ett stort antagande men hennes kommentar om att pojkar är fula får mug att tro att hon snarare vill ha flicka för att de anses sötare att klä upp i fina barn kläder... men hon tar det på tok för långt. Usch för föräldrar som kan överge ett barn.

TS, nu måste du sluta vara en mes! "Man up" och skydda dina barn för f*n! Din fru skall INTE ha vårdnaden alls om ni skiljer er, hon är sjuk! 

Du har fått väldigt bra råd här, någon som skrev att du skall filma henne för att ha bevis. Det är precis det du skall göra. Sedan skall du berätta för hennes familj så att de kan hjälpa till att ruska om henne och fatta vad hon håller på med, elternativt se till att hon får specialistvård. Du måste lösa detta NU, för att rädda dina barn från en mycket sjuk mamma!

Detta är så sorgligt och hemskt...

Håller med att du ska spela in och dokumentera det hon säger.

Låt dina barn växa upp där de känner sig älskade och att de är fantastiska individer. Och det kommer inte ske med din fru. Iaf inte i nuläget eftersom hon inte verkar vilja ta tag i problemet. Hon måste inse att det är galenskap att tycka ens liv är förstört för man fått "fel kön".

Dina barn har ju dig som fin kärleksfull pappa. Så även om det är svårt så utsätt dem inte för deras mammas beteende. För det kommer de märka för eller senare även om hon är "bra" med sonen nu och ammar han. Den psykiska skadan som de kan få av detta önskar jag ingen. Hade det varit jag hade jag valt skilsmässa utan att blinka, för oavsett hur mycket jag älskar någon så går barnen före allt.

Du har blivit med en kvinnobebis. En egoistikt kvinna som bara tänker på sitt väl. Hade det varit ombytta roller hade alla skrikit lämna, nu är det dock en kvinna som är psykiskt störd och ska då ha hjälp (vilket för övrigt är det enda rätta men ska då ges oberoende av vilket kön vederbörande har).

Jag tycker du ska prata med både hennes familj och vänner, berätta vad hon säger till dig. Det hela lär ju ändå uppdagas om ni skiljer er. Först då kan hon få lite insikt, lite familjära råd, lite kritik kanske vilket är befogat.

Jag är imponerad av ditt tålamod, att stå ut med någon som är som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Visar hon några känslor för dig i form av kramar, pussar? Har hon någon sexlust? Är det ingen attraktion kvar så kan ju skilsmässa vara enda lösningen och bra för båda i slutändan. Tycker dock så synd om gossebarnet.

Har du sagt åt henne att om ni skiljer er så ska du ha båda barnen? Jag undrar hur hon reagerat på det. Din fru är sjuk och borde inte ha något av barnen. Frågan är om eller när det går över till en psykos. Jag tycker hon verkar otacksam. Barn är människor och inte saker du kan välja utseende på. Jag blir ledsen och lite rädd när jag läser denna tråden. Hon borde kommit över besvikelsen nu. Sen, hur ska man berätta för pojken varför mamma inte vill ha honom? Kommer han någonsin förstå det?

Att pusha någon som har en psykisk låsning alternativt depression etc genom att i hemlighet spela in dem och sen exponera detta inför hela hennes familj och alla vänner är ett katastrofalt dåligt råd!!

Gör inte det!

Just nu verkar hon faktiskt ta föräldraanavaret för sonen genom att vara föräldraledig och behandla sonen väl. Hon verkar också kommunicera med TS på ett lugnt sätt och inte inför barnen. Hur infekterat skulle detta bli om TS följer de råden?

Vansinne!

TS, har du tagit några av alla de vettiga råden du fått i början?

Pratade du med er barnmorska?

Har du pratat med BVC sköterskan så att hon kan ta det med din fru?

Har du gått och talat med en psykolog?

Har din fru gått och talat med en psykolog?

Har du krävt att ni går gemensamt till en psykolog/terapeut och talar om detta och ert förhållande?

Du kan även berätta för din fru att du kommer att berätta för EN av hennes nära vänner eller hennes mamma så att hon kan få prata med någon annan än dig.

Hon har en psykisk låsning som hon måste arbeta igenom och det kommer inte att lösa sig av sig själv. Vad som ligger bakom kan vi endast spekulera i, kanske trauma, kanske nån vuxen som hade någon liknande låsning i hennes barndom, kanske olikbehandlades hon och hennes syskon etc.

Att skilja sig och att du bara skulle dra med båda barnen är i ingens bästa intresse så länge hon faktiskt är en i praktiken fungerande mamma. Det skulle vara ett jättetrauma för framförallt den äldsta(men även den lille) att slitas från sin primära anknytningsperson.

Att hennes tankar är knäppa är klart men djupt inom sig är hon medveten om att de är just knäppa och hon verkar skämmas över dem(eftersom hon döljer dem för andra) och det är ett gott tecken men hon behöver hjälp att bearbeta tankarna och förstå dem och inse att de inteär ?verkliga? även om det känns så för henne just nu

Öppna dig för någon annan TS du behöver hjälp i detta. Välj någon som står din fru nära som du litar på och berätta för din fru att du tänker bryta isoleringen kring detta.

Denna tystnadsbubbla är inte bra

Tack för ert stöd. jag hamnar så lätt i en låst position och det är svårt att vara hård med 2 barn i samma lägenhet. 
Jag börjar svara lite nerifrån i tråden. @möjlig Jag pratar en del med hennes mamma och det var hon som fick henne att skärpa sig innan förlossningen men sen har det långsamt dalat. 

Jag har i smyg spelat in något samtal med mobilens ljud bara för att ha något. men inget jag tänker spela upp för någon.  
Hon är inte tokig utan pratar sansat och helst inte inför barnen. 
Vi hade psykolog kontakt innan och precis efter förlossningen men min fru verkade må bättre och då avslutade vi samtalen. VI hade en träff och sedan bara telefonmöten tyvärr. Va nog i efterhand inte det bästa. skulle fortsatt för jag tror det finns mkt djupare sår att läka.  

Jag pratade med psykolog i början av året och hon peppade att ta upp det med bvc och ta oss via bvc till psykolog. Det var tufft men hon gick med på det. såklart efter ett rejält utbrott men hon gick med på det. 

Under hösten har det gått lite upp och ner men varje gång någon kollega eller bekant fått en tjej har hon blivit deppig igen. 

Tog upp det igår faktiskt om att vi ska gå till psykolog och prata men hennes  svar är att jag inte ska tvinga henne in i något som hon inte vill. 

Det ligger något i det du säger om ett trauma i hennes barndom som säkert inte är löst. hon samtidigt bara haft tjejer i familjen , skilda föräldrar , båda har döttrar på var sitt håll. 

Hon har altid fått mest uppmärksamhet av hennes familj jämfört med lillasystern.