• Anonym (oroligpappa)

    Väntar fel kön, krossat förhållande

    Vi är en  normal familj som har ett barn och väntar vårt andra barn. 


    Problemen började när vi tog reda på kön på andra barnet (nipt). Det fanns starka  önskemål/drömmar från min fru om att även nummer två skulle bli en tjej. 


    Nu verkar det inte bli så utan en lite pojke kommer komma.

    Detta mottogs med en stor besvikelse hos min fru, så pass att hon ville göra abort. Detta hade varit ett alternativ då det var ganska tidigt i graviditeten men jag var inte alls beredd på att min fru skulle påverkas så av detta och under flera veckor diskuterade vi det fram o tillbaka. För mig spelar kön inte någon roll. Huvudsaken att det är ett friskt barn. Men för min fru däremot fanns aldrig det alternativet. Nu ser hon bara två alternativ. Antingen skiljer vi oss eller adopterar vi bort barnet.

    Abort som alternativ föll till slut bort då en sen abort verkade ganska tuff.  Men nu går hon och är så ångerfull och planerar skilsmässa eller hotar med att adoptera bort barnet.
    Hon kan inte se sig som en pojkmamma och säger att hon aldrig kommer klara av att ha en pojke i familjen, att hon hellre är ensam än går och är avundsjuk på andra som fått två tjejer. 


     


    Hels situationen är helt absurd och jag är bokstavligt talad chockad. Hon vill alltså  förstöra familjen.  Låta dottern (och den kommande pojken) växa upp med skilda föräldrar eller adoptera bort barnet  för att det inte motsvarar hennes dröm. 
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
    Jag är orolig för vår dotter, för vad som kommer att hända. Jag är orolig att min fru mår så pass dåligt psykiskt att hennes förmåga att ta beslut är begränsad. Det känns inte som en normal tanke att ta när vi lever i ett bra förhållande (tills nu då) och har en fin dotter redan. 

    Själv mår jag härefter. Känner mig både dum, ledsen och bedragen. 
    Hade vi diskuterat det helt innan kunde man ju faktiskt på allvar hitta en väg att garantera kön vi a ivf ( till en rätt häftig prispeng)  
    Dum att jag inte har sett detta innan eller att vi inte pratat igenom till 100% samtidigt som jag är sjukt rädd för hur det kommer gå. Vad händer om hon går igenom hela graviditeten och sen vill skiljas och jag blir ensam med pojken med skilsmässa och allt vad det innebär med en nyfödd.  Vad har hänt, kan min fru drabbats av en sådan depression eller chock att hon kan göra så här? Någon som har varit med om liknande?

  • Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande
  • Anonym (Lila)

    Viktigt oxå att inte klandra frun om det visar sig att hon tar sig ur psykosen och vill ha barnet.

  • Anonym (X)
    Anonym (Lila) skrev 2019-04-26 10:22:30 följande:

    Viktigt oxå att inte klandra frun om det visar sig att hon tar sig ur psykosen och vill ha barnet.


    Jag tycker också att man inte ska klandra henne sen men först måste hon ju få hjälp. Det kan ju gå riktigt illa om det inte hanteras snart.
  • trollhona
    Anonym (Jiw) skrev 2019-04-26 06:01:48 följande:
    Vad menar du med det sista? Det låter som om du tycker att man ska hålla det emot henne att hon (troligtvis) har blivit psykotisk en gång i tiden?

    Jag hoppas att hon tar sig ur det här och att hon får sjukdomsinsikt. Kan det vara något annat trauma som ligger bakom att det blir så här?

    Jag undrar också om du har stöd ifrån familj och vänner?
    Tvärt om, om hon inte ändrar sig. Om detta är mer än en psykos och hon kanske avser skada barnet. Då är det viktigt att kunna ha det som underlag i familjerätten för att söka ensam vårdnad för pojken. Annars blir det delad vårdnad, vilket inte är det bästa för detta barnet.

    Om TS dessutom vill ha hjälp från omgivningen kan det vara bra att ha det inspelat eftersom hustrun ljuger och låtsas att allt är bra inför andra. Som det verkar så är ju TS den enda som vet vad som verkligen försiggår i hennes inre.

    Vad har min familj med saken att göra??
  • Anonym (.......)
    Anonym (Förstår inte) skrev 2019-04-26 07:16:09 följande:
    TS jag förstår inte riktigt vad det är att du vill att MVC ska göra eller bestämma? Eller varför ditt arbete blir svårt att planera?

    I denna situationen behöver du ta(minst) den första perioden föräldraledighet. Skulle din fru ändra sig så är ni hemma tillsammans några månader men ställ in dig på att du gör det. Har du sagt till din fru att du tar föräldraledighet från jobbet så att du kan ta hand om barnet ensam?

    Ska hon gå och prata med någon så måste det antingen komma från henne själv eller få henne att gå på samtalshjälp med något svepskäl där motparten ändå vet situationen

    Mellan raderna så låter det lite som att du vill att någon utomstående ska komma och säga till din fru att skärpa dig och att hon då bara ska släppa det hela? I så fall är detta nog inget hon bara kan skärpa sig från, hon behöver bearbeta med någon professionell och få hjälp med varför hon känner som hon gör och att bryta tankemönstren.
    Jag håller helt med här! Du ska vara hemma de första två-tre månaderna oavsett hur din fru eventuellt ändrar sig/mår bättre. Du behöver se till att barnet får en bra start i livet och eventuellt att mamma och barn får en bra start i livet, om nu mamman ändrar sig. Lämna henne inte ensam med den nyfödda efter denna problematiska graviditet. Även om hon skulle ändra sig så är hon för skör för att vara ensam. Prata igen med sjukvården/MVC. Mamman behöver vara sjukskriven så att du kan vara hemma med barnet och vara vårdnadstagare. Prata med MVC och sjukvården om vad som behövs göras för att få till stånd detta. Eller kan din fru gå ganska direkt tillbaka till jobbet/arbetssökandet? I så fall ska ni planera för det. Förvänta dig inte att hon plötsligt ska ändra sig och tro henne inte riktigt om hon plötsligt nu ändrar sig, utan planera i så fall för att ni båda ska bli hemma och hon vara sjukskriven. Men då måste hon ha en vårdkontakt som kan sjukskriva henne.  
  • Meriall

    Att hon säger att hon "inte ska bli pojkmamma" låter ju fruktansvärt. Nej men hur ska det gå till? Ta livet av barnet är ju enda sättet hon kan slippa det liksom. Jag hade varit sjukt orolig!!

  • Anonym (Jiw)
    trollhona skrev 2019-04-26 14:45:04 följande:

    Tvärt om, om hon inte ändrar sig. Om detta är mer än en psykos och hon kanske avser skada barnet. Då är det viktigt att kunna ha det som underlag i familjerätten för att söka ensam vårdnad för pojken. Annars blir det delad vårdnad, vilket inte är det bästa för detta barnet.

    Om TS dessutom vill ha hjälp från omgivningen kan det vara bra att ha det inspelat eftersom hustrun ljuger och låtsas att allt är bra inför andra. Som det verkar så är ju TS den enda som vet vad som verkligen försiggår i hennes inre.

    Vad har min familj med saken att göra??


    Sorry, tilltalade både dig och ts i samma inlägg. Familjefrågan var avsedd för ts. Hoppas ts har stöd från vänner och familj.

    Men då förstår jag också hur du tänkte med inspelningen.
  • MiaMinMaria

    Kämpa på, jag är helt mållös när jag läser det här.


    Vad ska man säga? Sådant här måste man vara tydlig med från början Gråter

  • Anonym (oroligpappa)

    Den här tråden börjar ju bli otroligt lång och jag är väldigt... väldigt  tacksam för all support. 
    Det är en bra tanke att jag hur som helst ska vara hemma en hel del i början med hur det än går för att stötta. 
    Det som jag gått och haft ångest över länge är att få min fru att prata med mvc för att på så vis kunna få hjälp vidare med en psykolog. 
    Men en liten strimma hopp öppnade sig idag när vi tillsammans gick till mvc och pratade om problemet. Mycket känslor och jobbiga tankar, mvc erbjöd att en psykolog skulle få prata med min fru och det bästa av allt, min fru tackade ja. Otroligt starkt av henne att gå med dit och trotsa sina tankar. Hoppas den styrkan finns kvar ett tag så kommer hon nu prata med en psykolog om hur hon känner om det här och kanske komma lite framåt i grunden i det hela. Det är en start på något och allt annat är bättre än att sitta och hoppas att det löser sig. Nu händer det i alla fall något. 

  • MaryM

    Åh vad skönt att höra TS och tack för att du uppdaterar. Detta är en tråd som berör.

    Det är definitivt ett stort steg din fru tar som gör detta och det visar på någon slags vilja att få hjälp och inte att det bara låser sig.


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (X)

    Verkligen skönt att höra att hon tackar ja till hjälp. Hoppas hon är helt ärlig om sina känslor nu för d2t är enda vägen framåt. Så glad att ni äntligen får hjälp och förstår att det är skönt för dig. Jag tror många här med mig verkligen önskar att allt går vägen för er. Det kommer Så klart fortfarande vara tufft en tid framöver men nu har ni ju hjälp.

Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande