• Anonym (Bonusförälder till NPF-barn)

    Äcklas av min bonus

    Man har inga förpliktelser att vara en förälder till sin partners barn om man inte har det/dem gemensamt.


    Jag har en bonus som är skitjobbig och vi är nu involverade i en kontakt med soc där jag fått bolla mina avsmakliga känslor för min sambos barn. Jag känner ingenting för barnet mer än att det samt allt runtomkring det är jobbigt och jag kan inte alls ta till mig det. Barnet är ett npf-barn och medicineras för ADHD. Min sambo blir såklart jättebekymrad men vill inte att vi ska bryta vår relation. Barnet bor hos oss på heltid då den andra föräldern inte mäktar med det.


    Det är en felaktig inställning att man måste se sin partners tidigare barn som en bonus och gåva från ovan med en inställning att man MÅSTE ta hand om dem som om dem vore ens egna. Jag har levt med detta barn i snart 10 år och vår relation blir INTE bättre pga barnets låga begåvning och NPF-diagnostik.


    I början fanns en viss förståelse då barnet var såpass litet men nu när man borde kunna kräva mer så är det otroligt svårt för mig att vara pedagogisk och tålmodig.


    Min partner jobbar väldigt mycket o jag sätts således med att se efter detta barn. Egentligen tycker jag så oerhört synd om det för ingen av föräldrarna vill finnas där så mycket som det behövs. O jag som inte har något band till det kan verkligen förstå varför. Det är skitjobbigt. Men som förälder till ett eget barn kan jag inte alls förstå föräldrar som lämpar över sina barn på sin partner, oavsett om barnen är gemensamma eller bonusar.


    Mitt eget barn lämnar jag sällan med min sambo i samma utsträckning som bonus är med mig. För jag inte vill bli lämnad med bonus. Men det tas ingen hänsyn till det utan hänvisas alltid till ekonomi och behov av att jobba. Fast det finns inte något sådant behov?mer än att slippa avar hemma o ta hand om barnet. Jag vet att att min sambo tycker barnet är jobbigt och krävande.

    Jag önskar så att barnet kunde få komma till en ny familj då det just nu bara har mig som tar hand om det. O jag varken kan eller vill vara ett substitut till någon av dess föräldrar.

    Problemet är inte att barnet beter sig illa....utan att det är så oerhört lågbegåvat och ständigt måste påminnas. Samt ofta beter sig som ett litet barn i 4-års ålder o inte som den faktiska åldern.


    Jag förstår inte hur somliga tänker eller är funtade, dom som höjer ALLA bonusars värde till skyarna och förkastar oss som inte alls kan ta till oss dem med kommentarer som att vi "är dåliga människor och borde steriliseras så vi inte sätter fler som oss till världen". Det är ju jättebra att vissa av dessa människor finns så en del av dessa barn får den kärlek dom har rätt till. Men jag kan inte ge min sambos barn mer än mat på bordet, kläder i rätt storlek, skjuts till/från skola. INGEN form av fysisk kontakt kan jag ge det. Inga kramar eller dylikt då jag äcklas av dess brist på egen hygien och känsla för vad som är ok. Ungen är snart 12 år o kan inte ens torka sig ordentligt efter toabesök. Inte heller se om toaletten behöver torkas av. Petar sig i näsan och munnen. O tro nu inte att jag inte försökt lära det under alla dessa år. Det är just det som är så fruktansvärt jobbigt. Att alltid, varje dag...trots att rutinerna är desamma...behöva påminna...påpeka?tjata?
    Det kan inte ens känna själv om skorna sitter på fel fot. Eller förstå att man inte har gymnastik i jeans. Borsta tänderna själv går inte heller?nu skiter jag faktiskt i att hjälpa till med det då jag inte längre ORKAR bry mig. Jag tar barnet till tandläkaren för föräldrarna kan inte få barnet att sitta still i stolen utan att få panik.


    Jag känner det ofta som att barnet är rädd för mig men efter att ha pratat med pedagoger på skolan som själva har den här typen av diagnos/er i olika omfattning eller utbildning inom området så har jag förstått att barnet letar efter bekräftelse och styrning från mig då jag är väldigt rak och tydlig i min kommunikation med det.


    En bonus behöver inte vara eller behandlas som ens eget barn!
    Det är förälderns ansvar att ge det vad det behöver. Inte den nya partnerns. Bara för att man lever med någon som har barn sedan tidigare behöver man inte ta på sig en roll som förälder till det.


    Jag vill bara lyfta denna fråga då det är många styvföräldrar som känner likadant men inte vågar stå för det.
    Jag måste ha en anonym signatur då min partners x stalkar allt jag gör o skriver på sociala medier mm.


     HUUUUR orkar man vara styvförälder till npf-barn? HUUUR gör ni som orkar?

  • Svar på tråden Äcklas av min bonus
  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    Det skulle inte stå fråge tecken efter Karma .Ber om ursäkt , men Molly HUR KAN DU VETA ATT det är sant det som TS skriver ,vad vet du om IFALL dom hindrar mamman Eller inte från att ha sonen ??Hur kan du verka så säker på dina " frågor " som du ställer mig ??????

  • Anonym (Usch 2)
    Anonym (förälder) skrev 2019-03-04 10:04:43 följande:

    Nu börjar jag bli fruktansvärt trött på dessa trådar där vuxna människor öser sitt missnöje och hatkänslor mot sin styv/bonusbarn.

     När man läser vidare så är det alltid pga att partner lämpar över ansvaret på styv/bonusföräldern.

    Men ta ut ilskan på er partner som inte tar hand om sitt barn!!!!!!

    Jag förstår när en styvförälder kommer in i en familj och tonårsbarn uppför sig illa, då är det tonårsbarnet man kan rikta ilskan mot men om det gäller småbarn så är det ju föräldern och inte barnet som gör fel och föräldern ska ta hand om sitt barn och inte lämpa över det på nya partnern så styvföräldern börjar hata sitt styv/bonusbarn.

    I ditt fall har tom styv/bonusbarnet en diagnos, en funktionsnedsättning, en hjärnfunktionsnedsättning och du skriver att du äcklas av det.

    Jag blir mörkrädd när jag hör hur man äcklas av ett handikapp.

    Det är klart att det är jättejobbigt, det fattar man ju och du ska förstås inte behöva ta ansvar för det det är din partner dvs föräldern ansvar!!!!!!!!

    Barnet skulle kunna sitta i rullstol och ni bo i hus med trappor och det vore jobbigt. Nu är det värre pga npf diagnos, det förstår man så väl men det är fortfarande en funktionsnedsättning som barnet inte bett att få.

    Att äcklas av någon som själv förmodligen inte mår bra av sin diagnos är ju fruktansvärt.

    Men ta ut din ilska på din partner som inte gör tillräckligt eftersom du äcklas av hans barn. 

    Ta ut ilskan på din partner som inte tar sitt ansvar och lämpar över mycket på dig istället för en person med funktionsnedsättning.

    Äcklas då av din oansvariga partner istället.


    Håller med! Jag fattade innan jag fick barn att jag bara ville träffa en barnlös man och bilda familj med endast gemensamma barn. Hur jävla svårt är det att låta bli att bilda såkallade bonusfamiljer?

    Om man nu inte är en riktigt bra människa, jag vet en tjej på jobbet som är bonusmamma till en flicka som jag först trodde var hennes egen så gullig och kärleksfull som hon var mot henne.

    Men ts och alla andra elaka styvmödrar, skilj er för helvete!

    Ts, barnet får ju ingen hjälp så länge du är där och spelar riddare. Flytta ut ur hemmet och gör slut med din känslokalla man som är en värdelös förälder och anmäl SEN till soc!

    Klart dom inte gör nånting när du sitter och berättar att du fixar allting redan. Avlägsna dig själv ur ekvationen, först då kommer dom agera.

    Men du kanske gillar att spela martyr och bidra till det här barnets helvete?

    By the way, hans hygien har inte med intelligens att göra utan tyder på djup depression och svag självkänsla som är en direkt reflektion av frånvarande föräldrar och en styvmoder som tycker att han är äcklig och dum och nekar honom fysisk närhet.

    Känner ingen sympati för ts, ingen tvingar er att leva i bonusfamiljer.

    Håller
  • Anonym (Usch 2)
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-06 23:33:30 följande:

    Nej det är mycket möjligt att hon inte har de egenskaper som krävs för att möta behoven hos ett barn med den problematik detta barn har. Däremot kan hon ju ha egenskaper som gör att hon inte klarar av att ha ett barn i sitt hem som inte får mat, kläder och skjuts till skolan. Det kanske långsiktigt är bättre att låta barnet gå utan tillsyn under en period, men jag vet inte om jag hade klarat av det. Framförallt inte när man vet att barnet redan är svältfödd på kärlek och närhet, då kanske man känner att man åtminstone vill hålla barnet helt och rent. Jag bara ser framför mig hur ts, ts barn och bonusbarnet är hemma tillsammans och ts inte lyfter ett finger för att hjälpa och ta hand om bonusbarnet, varken emotionellt eller praktiskt, samtidigt som att hon tar fullt föräldraansvar för sitt eget barn. Jag tycker att det blir att använda barnet för att straffa pappan. Vilka signaler skickar det till barnet? Hur länge ska man låta det fortgå innan man ger upp? När folk frågat varför ts gör allt detta för barnet svarar hon att det är ett barn som inte valt att födas, det tycker jag tyder på att för henne är det inte ett alternativ att totalt negligera ett barn i sitt eget hem.

    Det är inte det att jag inte fattar att det är en hemsk och sorglig situation för barnet, jag har aldrig försökt skylla på barnet eller tyckt att det på något vis har det bra. Min intention var mest att försöka bidra med ett annat perspektiv, där det inte duger att bara säga "tvinga honom att ta ansvar eller lämna".

    Jag förstår att du har problem med att tråden är hypotetisk, jag har inga problem med det.


    Hon har inte psyket för att omhänderta ett barn, PUNKT. Något barn. Det är något allvarligt fel på en vuxen som nekar ett barn kramar.

    Fattar inte vad du dillar om att hon inte är skyldig barnet att vara varm. JO det är hon. Man flyttar inte ihop med sin pojkvän som har barn om man äcklas av barnet. Man ger sig inte in att leva i barnets hem om man inte tänker vara med och ta hand om det. Då är man särbos och träffas när mannen inte har barnet.
  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    SISTA kommentarerna var dom bästa jag läst på hela dagen . Tack det värmde hjärtat

  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    Varför svarar inte Ts på nån fräåga hon får här?

  • Anonym (Usch 2)
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-13 12:42:46 följande:

    SISTA kommentarerna var dom bästa jag läst på hela dagen . Tack det värmde hjärtat


    <3
  • Anonym (Ja vad ska man säga)
    Anonym (kanske) skrev 2019-03-07 12:49:57 följande:

    Kanske svarar jag redan på samma som andra har gjort. 

    Men TS, du ska så klart inte ha ansvaret för hans barn om du inte vill! Visst, man måste kunna ställa upp och hjälpa till om det blir akut, men inte ha huvudansvaret. 

    Att han har fått ett barn med adhd samt låg begåvning innebär att han MÅSTE anpassa sitt liv lite grann. Att du finns gör att han kan lämpa över ansvaret på DIG. Men du an vägra. Säg att nu är det nog! Du får ta huvudansvaret för ditt barn och därmed basta! 

    Han kan ha rätt till avlastning i form av kortis, han kan ha rätt till det som tidigare hette vårdbidrag, men som nu heter något annat. 

    Man kan läsa mer på försäkringskassans hemsida och på kommunens hemsida. 

    Jag har barn med aspergers, det kan vara rätt jobbigt, mer då hen var yngre. Jag arbetar med barn inom den kategorin där TS bonusbarn hamnar, om han går på särskolan. Om han inte gör det så kanske han ska det om han inte kan tillgodogöra sig undervisningen i skolan. 

    Kolla upp vilka rättigheter ni har ang stöd och avlstning och ta ett alvvarligt snack med din sambo om att from april (eller vilket datum du vill) så får du lösa allt kring ditt barn själv, jag kommer INTE att finnas tillgänglig och antingen så köper han det eller så bor ni särbos eller gör slut. 


    Måste fråga vad alla skriver om lågbegåvning? Hur menar alla då?
  • molly50
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-13 12:20:24 följande:

    Det skulle inte stå fråge tecken efter Karma .Ber om ursäkt , men Molly HUR KAN DU VETA ATT det är sant det som TS skriver ,vad vet du om IFALL dom hindrar mamman Eller inte från att ha sonen ??Hur kan du verka så säker på dina " frågor " som du ställer mig ??????


    Jag är absolut inte säker jag heller. Men just därför så väljer jag att inte döma TS .Däremot så tycker jag att hon verkar utmattad och måste sätta ner foten en gång för alla till sin sambo.
    Om det är som TS skriver att han lägger allt ansvar för sitt barn på TS så måste hon säga ifrån på skarpen nu,
    Barnet ska inte behöva lida.
    Carpe Diem
  • Ess
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-10 01:15:12 följande:

    Men om du känner så här för barnet ,varför låter du inte mamman ha barnet mera då. Kan det i verkligheten vara att mamman vill ha sitt barn mer, men att du och din sambo sätter ju stopp för det. Eller har jag missuppfattat allt nu. Men ändå så säger du att denna mamma inte vill ta sitt ansvar!! Hur i H*LVETE GÅR DET IHOP ?!?OM jag får lov att fråga? Svart måla inte mamman till bonus nu bara för att folk ska tro att ALLA SKITER I bonus barnet o enda som höll han vid liv var lilla stackars du. Lär dig OCH SÄGA IFRÅN TILL SAMBON IST OCH BE HAN SKÖTA SITT BARN OCH DU SKÖTER DITT. Det är ju då du som är problemet ,du säger inte till din sambo vad som gäller utan går med på att ta hand om hans barn och inte ens försöker "förhandla" med sambon ang det ,och din avsky o hat (som egentligen är din ilska mot sambon)växer för varje dag som går ,går ut över barnet. Och tro mig Barn känner av sånt ,klart o tydligt fast dom inte säger det rakt ut. Och sen skriver du här och smuts kastar pappan och mamman till bonuset bara för att få (vad vet jag )några jävla plus poäng. Tycker SYND OM ALLA INBLANDADE FÖRUTOM DIG ,TYVÄRR.


    Varför skulle ts som inte ens vill ha ungen hindra mamman från att ta den?

    Jag hade tom kört ungen till henne för att slippa den.
  • Anonym (.....)
    Ess skrev 2019-03-13 14:02:36 följande:

    Varför skulle ts som inte ens vill ha ungen hindra mamman från att ta den?

    Jag hade tom kört ungen till henne för att slippa den.


    Det enda du gör i typ alla trådar är att skriva dina hatiska kommentarer om bonusbarn.
Svar på tråden Äcklas av min bonus