• Anonym (Bonusförälder till NPF-barn)

    Äcklas av min bonus

    Man har inga förpliktelser att vara en förälder till sin partners barn om man inte har det/dem gemensamt.


    Jag har en bonus som är skitjobbig och vi är nu involverade i en kontakt med soc där jag fått bolla mina avsmakliga känslor för min sambos barn. Jag känner ingenting för barnet mer än att det samt allt runtomkring det är jobbigt och jag kan inte alls ta till mig det. Barnet är ett npf-barn och medicineras för ADHD. Min sambo blir såklart jättebekymrad men vill inte att vi ska bryta vår relation. Barnet bor hos oss på heltid då den andra föräldern inte mäktar med det.


    Det är en felaktig inställning att man måste se sin partners tidigare barn som en bonus och gåva från ovan med en inställning att man MÅSTE ta hand om dem som om dem vore ens egna. Jag har levt med detta barn i snart 10 år och vår relation blir INTE bättre pga barnets låga begåvning och NPF-diagnostik.


    I början fanns en viss förståelse då barnet var såpass litet men nu när man borde kunna kräva mer så är det otroligt svårt för mig att vara pedagogisk och tålmodig.


    Min partner jobbar väldigt mycket o jag sätts således med att se efter detta barn. Egentligen tycker jag så oerhört synd om det för ingen av föräldrarna vill finnas där så mycket som det behövs. O jag som inte har något band till det kan verkligen förstå varför. Det är skitjobbigt. Men som förälder till ett eget barn kan jag inte alls förstå föräldrar som lämpar över sina barn på sin partner, oavsett om barnen är gemensamma eller bonusar.


    Mitt eget barn lämnar jag sällan med min sambo i samma utsträckning som bonus är med mig. För jag inte vill bli lämnad med bonus. Men det tas ingen hänsyn till det utan hänvisas alltid till ekonomi och behov av att jobba. Fast det finns inte något sådant behov?mer än att slippa avar hemma o ta hand om barnet. Jag vet att att min sambo tycker barnet är jobbigt och krävande.

    Jag önskar så att barnet kunde få komma till en ny familj då det just nu bara har mig som tar hand om det. O jag varken kan eller vill vara ett substitut till någon av dess föräldrar.

    Problemet är inte att barnet beter sig illa....utan att det är så oerhört lågbegåvat och ständigt måste påminnas. Samt ofta beter sig som ett litet barn i 4-års ålder o inte som den faktiska åldern.


    Jag förstår inte hur somliga tänker eller är funtade, dom som höjer ALLA bonusars värde till skyarna och förkastar oss som inte alls kan ta till oss dem med kommentarer som att vi "är dåliga människor och borde steriliseras så vi inte sätter fler som oss till världen". Det är ju jättebra att vissa av dessa människor finns så en del av dessa barn får den kärlek dom har rätt till. Men jag kan inte ge min sambos barn mer än mat på bordet, kläder i rätt storlek, skjuts till/från skola. INGEN form av fysisk kontakt kan jag ge det. Inga kramar eller dylikt då jag äcklas av dess brist på egen hygien och känsla för vad som är ok. Ungen är snart 12 år o kan inte ens torka sig ordentligt efter toabesök. Inte heller se om toaletten behöver torkas av. Petar sig i näsan och munnen. O tro nu inte att jag inte försökt lära det under alla dessa år. Det är just det som är så fruktansvärt jobbigt. Att alltid, varje dag...trots att rutinerna är desamma...behöva påminna...påpeka?tjata?
    Det kan inte ens känna själv om skorna sitter på fel fot. Eller förstå att man inte har gymnastik i jeans. Borsta tänderna själv går inte heller?nu skiter jag faktiskt i att hjälpa till med det då jag inte längre ORKAR bry mig. Jag tar barnet till tandläkaren för föräldrarna kan inte få barnet att sitta still i stolen utan att få panik.


    Jag känner det ofta som att barnet är rädd för mig men efter att ha pratat med pedagoger på skolan som själva har den här typen av diagnos/er i olika omfattning eller utbildning inom området så har jag förstått att barnet letar efter bekräftelse och styrning från mig då jag är väldigt rak och tydlig i min kommunikation med det.


    En bonus behöver inte vara eller behandlas som ens eget barn!
    Det är förälderns ansvar att ge det vad det behöver. Inte den nya partnerns. Bara för att man lever med någon som har barn sedan tidigare behöver man inte ta på sig en roll som förälder till det.


    Jag vill bara lyfta denna fråga då det är många styvföräldrar som känner likadant men inte vågar stå för det.
    Jag måste ha en anonym signatur då min partners x stalkar allt jag gör o skriver på sociala medier mm.


     HUUUUR orkar man vara styvförälder till npf-barn? HUUUR gör ni som orkar?

  • Svar på tråden Äcklas av min bonus
  • jrockyracoon
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-06 22:38:26 följande:
    Ärligt talat tar jag ts perspektiv enbart för att ingen annan gör det. Jag vill absolut inte sätta mig i offerposition, men är jag ganska ensam i team ts. Alla gör antaganden kring ts situation men jag gör andra antaganden än de flesta andra. Jag är aktiv i den här tråden eftersom jag tycker att det är intressant att diskutera och ifrågasätta, inte för varken ts eller ts bonusbarns skull. Om du tycker tråden är menlös är det helt upp till dig att delta i den.

    Självklart är bonusbarnet det stora offret, men min åsikt är att det inte är ts som är förövare. Att hon inte vill krama och pussa någon annans barn är inte orimligt, och jag tycker att den typen av påtvingad fysisk kontakt inte är rimligt att kräva, inte ens av vuxna. Jag förstår att ts inte kan neka ett barn mat, kläder, skolgång och andra grundläggande behov, jag hade inte heller kunnat göra det, oavsett hur mycket jag ogillade barnet hade jag inte kunnat skjutsa ett barn till skolan och låta det andra stanna hemma. Jag hade inte kunnat bo med ett barn som har för små och trasiga kläder utan att agera. Däremot hade det suttit långt in att ligga och mysa i soffan med barnet, framförallt om det här bristande hygien. Mina egna barn kramar jag när de är täckta av kräk från topp till tå, men andras barn hade jag haft svårare att gosa med. Angående pappan tycker jag att det säger en del att ts tror att barnet skulle få det bättre hos en fosterfamilj än hos sin biologiska pappa.

    Jag avfärdar kommentarer som "säg till honom att du inte orkar" eftersom det är verklighetsfrånvänt att tro att det inte redan sker. Ts skriver att hon har pratat med sin man och det händer ingenting, då är det rådet ganska värdelöst. Som om ts inte själv kunde komma på att prata med mannen vore en bra början. Att säga att hon måste lämna för barnets skull är naivt eftersom verkligheten är att det inte är en reell möjlighet för alla. Jag kan bara se till mig själv, jag har två små barn, föräldraledig, osäker anställning, inga miljoner på undangömda konton. Det ska till mycket för att jag ska lämna, det är ingenting jag gör i första taget för jag har ingenstans att ta vägen. Nu har jag varken kass partner eller bonusbarn så det är ingenting jag behöver gräma mig över.
    Det framgår i ditt inlägg hur hypotetisk tråden blivit. Enligt dig har vissa uppmanat TS att berätta för pappan att hon inte orkar. I en dialog med TS tycker jag den frågan är rimlig från en utomstående betraktare som inte vet så mycket om situationen eftersom TS inte berättat så mycket. Om TS hade svarat skulle frågan ha lett diskussionen framåt. Vi skulle få veta mer specifikt vad som är TS problem ang. kommunikationen med pappan och sannolikt också mer om pappans styrkor och brister.

    Men eftersom TS inte svarar, så stampar vi på samma fläck och får gissa om allt. 

    Tack för svaret, det tydliggör din ståndpunkt mycket bra. Nej, TS är inte förövare eftersom hon inte formellt har ansvar för barnet. Men om hon tar på sig ansvaret för barnet och blir dess primära anknytningsperson blir det förstås fel om hon skadar barnet genom att inte ge det kärlek eller fysisk beröring. Då blir hon ändå en förövare utifrån en moralisk synpunkt.

    Varför omhänderta ett barn som man äcklas av så mycket att man inte klarar av att ge kärlek? 

    Hon behöver inte nödvändigtvis skilja sig för att avsäga sig ansvaret för barnet, hon behöver bara vägra att omhänderta det. Du tycks ju ha ett stort förtroende för TS förmåga att omhänderta barn, men jag är inte alls säker på att hon har de egenskaper som krävs för att ta hand om ett barn med dessa problem. 
  • Anonym (Sara)
    jrockyracoon skrev 2019-03-06 23:00:11 följande:

    Det framgår i ditt inlägg hur hypotetisk tråden blivit. Enligt dig har vissa uppmanat TS att berätta för pappan att hon inte orkar. I en dialog med TS tycker jag den frågan är rimlig från en utomstående betraktare som inte vet så mycket om situationen eftersom TS inte berättat så mycket. Om TS hade svarat skulle frågan ha lett diskussionen framåt. Vi skulle få veta mer specifikt vad som är TS problem ang. kommunikationen med pappan och sannolikt också mer om pappans styrkor och brister.

    Men eftersom TS inte svarar, så stampar vi på samma fläck och får gissa om allt. 

    Tack för svaret, det tydliggör din ståndpunkt mycket bra. Nej, TS är inte förövare eftersom hon inte formellt har ansvar för barnet. Men om hon tar på sig ansvaret för barnet och blir dess primära anknytningsperson blir det förstås fel om hon skadar barnet genom att inte ge det kärlek eller fysisk beröring. Då blir hon ändå en förövare utifrån en moralisk synpunkt.

    Varför omhänderta ett barn som man äcklas av så mycket att man inte klarar av att ge kärlek? 

    Hon behöver inte nödvändigtvis skilja sig för att avsäga sig ansvaret för barnet, hon behöver bara vägra att omhänderta det. Du tycks ju ha ett stort förtroende för TS förmåga att omhänderta barn, men jag är inte alls säker på att hon har de egenskaper som krävs för att ta hand om ett barn med dessa problem. 


    Nej det är mycket möjligt att hon inte har de egenskaper som krävs för att möta behoven hos ett barn med den problematik detta barn har. Däremot kan hon ju ha egenskaper som gör att hon inte klarar av att ha ett barn i sitt hem som inte får mat, kläder och skjuts till skolan. Det kanske långsiktigt är bättre att låta barnet gå utan tillsyn under en period, men jag vet inte om jag hade klarat av det. Framförallt inte när man vet att barnet redan är svältfödd på kärlek och närhet, då kanske man känner att man åtminstone vill hålla barnet helt och rent. Jag bara ser framför mig hur ts, ts barn och bonusbarnet är hemma tillsammans och ts inte lyfter ett finger för att hjälpa och ta hand om bonusbarnet, varken emotionellt eller praktiskt, samtidigt som att hon tar fullt föräldraansvar för sitt eget barn. Jag tycker att det blir att använda barnet för att straffa pappan. Vilka signaler skickar det till barnet? Hur länge ska man låta det fortgå innan man ger upp? När folk frågat varför ts gör allt detta för barnet svarar hon att det är ett barn som inte valt att födas, det tycker jag tyder på att för henne är det inte ett alternativ att totalt negligera ett barn i sitt eget hem.

    Det är inte det att jag inte fattar att det är en hemsk och sorglig situation för barnet, jag har aldrig försökt skylla på barnet eller tyckt att det på något vis har det bra. Min intention var mest att försöka bidra med ett annat perspektiv, där det inte duger att bara säga "tvinga honom att ta ansvar eller lämna".

    Jag förstår att du har problem med att tråden är hypotetisk, jag har inga problem med det.
  • Anonym (L)
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-06 23:33:30 följande:

    Nej det är mycket möjligt att hon inte har de egenskaper som krävs för att möta behoven hos ett barn med den problematik detta barn har. Däremot kan hon ju ha egenskaper som gör att hon inte klarar av att ha ett barn i sitt hem som inte får mat, kläder och skjuts till skolan. Det kanske långsiktigt är bättre att låta barnet gå utan tillsyn under en period, men jag vet inte om jag hade klarat av det. Framförallt inte när man vet att barnet redan är svältfödd på kärlek och närhet, då kanske man känner att man åtminstone vill hålla barnet helt och rent. Jag bara ser framför mig hur ts, ts barn och bonusbarnet är hemma tillsammans och ts inte lyfter ett finger för att hjälpa och ta hand om bonusbarnet, varken emotionellt eller praktiskt, samtidigt som att hon tar fullt föräldraansvar för sitt eget barn. Jag tycker att det blir att använda barnet för att straffa pappan. Vilka signaler skickar det till barnet? Hur länge ska man låta det fortgå innan man ger upp? När folk frågat varför ts gör allt detta för barnet svarar hon att det är ett barn som inte valt att födas, det tycker jag tyder på att för henne är det inte ett alternativ att totalt negligera ett barn i sitt eget hem.

    Det är inte det att jag inte fattar att det är en hemsk och sorglig situation för barnet, jag har aldrig försökt skylla på barnet eller tyckt att det på något vis har det bra. Min intention var mest att försöka bidra med ett annat perspektiv, där det inte duger att bara säga "tvinga honom att ta ansvar eller lämna".

    Jag förstår att du har problem med att tråden är hypotetisk, jag har inga problem med det.


    Jag tycker att du verkar ha en bra förmåga att tänka ett varv extra och jag får upp ungefär samma bild som du målar upp.
  • Anonym (hemskt)

    Men det här beteendet med att låta den nya kvinnan ta hand om barnet är väl inget nytt?

    Jag har hört män som gjort så trots att barnen inte har några diagnoser. det verkar ofta handla om omogna, curlade män som troligen "hjälpt till att ta hand om barnen" när de bodde med sin förra fru.

    I övrigt så tycker jag inte att man ska behöva älska ett bonusbarn så som sitt eget. Men då ska man ska klara av att behandla denne på ett sådant professionellt sätt att hen aldrig märker av att hen inte är omtyckt och älskad. Därför är detta bekymmersamt, då ett barn med NPF behöver mycket uppmärksamhet, kärlek och stöd!

    Han kommer redan få stöta på mycket hinder i sitt liv så som det är, och behöver allt självförtroende han kan få Gråter 

  • Anonym (kanske)

    Kanske svarar jag redan på samma som andra har gjort. 

    Men TS, du ska så klart inte ha ansvaret för hans barn om du inte vill! Visst, man måste kunna ställa upp och hjälpa till om det blir akut, men inte ha huvudansvaret. 

    Att han har fått ett barn med adhd samt låg begåvning innebär att han MÅSTE anpassa sitt liv lite grann. Att du finns gör att han kan lämpa över ansvaret på DIG. Men du an vägra. Säg att nu är det nog! Du får ta huvudansvaret för ditt barn och därmed basta! 

    Han kan ha rätt till avlastning i form av kortis, han kan ha rätt till det som tidigare hette vårdbidrag, men som nu heter något annat. 
    Man kan läsa mer på försäkringskassans hemsida och på kommunens hemsida. 

    Jag har barn med aspergers, det kan vara rätt jobbigt, mer då hen var yngre. Jag arbetar med barn inom den kategorin där TS bonusbarn hamnar, om han går på särskolan. Om han inte gör det så kanske han ska det om han inte kan tillgodogöra sig undervisningen i skolan. 

    Kolla upp vilka rättigheter ni har ang stöd och avlstning och ta ett alvvarligt snack med din sambo om att from april (eller vilket datum du vill) så får du lösa allt kring ditt barn själv, jag kommer INTE att finnas tillgänglig och antingen så köper han det eller så bor ni särbos eller gör slut. 

  • Susan
    Anonym (Fröken) skrev 2019-03-05 16:22:35 följande:
    Ska en ny kvinna slita ut sig tycker du? Pappan verkar inte ta sitt ansvar här.
    Bra tanke där!
  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    Men om du känner så här för barnet ,varför låter du inte mamman ha barnet mera då. Kan det i verkligheten vara att mamman vill ha sitt barn mer, men att du och din sambo sätter ju stopp för det. Eller har jag missuppfattat allt nu. Men ändå så säger du att denna mamma inte vill ta sitt ansvar!! Hur i H*LVETE GÅR DET IHOP ?!?OM jag får lov att fråga? Svart måla inte mamman till bonus nu bara för att folk ska tro att ALLA SKITER I bonus barnet o enda som höll han vid liv var lilla stackars du. Lär dig OCH SÄGA IFRÅN TILL SAMBON IST OCH BE HAN SKÖTA SITT BARN OCH DU SKÖTER DITT. Det är ju då du som är problemet ,du säger inte till din sambo vad som gäller utan går med på att ta hand om hans barn och inte ens försöker "förhandla" med sambon ang det ,och din avsky o hat (som egentligen är din ilska mot sambon)växer för varje dag som går ,går ut över barnet. Och tro mig Barn känner av sånt ,klart o tydligt fast dom inte säger det rakt ut. Och sen skriver du här och smuts kastar pappan och mamman till bonuset bara för att få (vad vet jag )några jävla plus poäng. Tycker SYND OM ALLA INBLANDADE FÖRUTOM DIG ,TYVÄRR.

  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    Föreställ dig traumat att vara med om föräldrarnas skilsmässa. Den ursprungliga familjen är förstörd för alltid. Sedan träffar föräldern en ny partner som barnet känner sig utbytt gentemot, som barnet kanske inte gillar men som barnet inte har något annat krav än att acceptera som en del av sin familj.... Ska det här barnet då stå ut med att bli så enormt ogillad i sin egna familj? En familj och ett hem ska vara en plats där man är älskvärd, önskad och accepterad. Eller hur vill du bli behandlad i din familj? Tänk blir barnet mobbat i skolan och familjen är det enda dom har, och så blir dom inte ens accepterad där pga dig som ragata till bonusmamma.

  • molly50
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-10 01:15:12 följande:

    Men om du känner så här för barnet ,varför låter du inte mamman ha barnet mera då. Kan det i verkligheten vara att mamman vill ha sitt barn mer, men att du och din sambo sätter ju stopp för det. Eller har jag missuppfattat allt nu. Men ändå så säger du att denna mamma inte vill ta sitt ansvar!! Hur i H*LVETE GÅR DET IHOP ?!?OM jag får lov att fråga? Svart måla inte mamman till bonus nu bara för att folk ska tro att ALLA SKITER I bonus barnet o enda som höll han vid liv var lilla stackars du. Lär dig OCH SÄGA IFRÅN TILL SAMBON IST OCH BE HAN SKÖTA SITT BARN OCH DU SKÖTER DITT. Det är ju då du som är problemet ,du säger inte till din sambo vad som gäller utan går med på att ta hand om hans barn och inte ens försöker "förhandla" med sambon ang det ,och din avsky o hat (som egentligen är din ilska mot sambon)växer för varje dag som går ,går ut över barnet. Och tro mig Barn känner av sånt ,klart o tydligt fast dom inte säger det rakt ut. Och sen skriver du här och smuts kastar pappan och mamman till bonuset bara för att få (vad vet jag )några jävla plus poäng. Tycker SYND OM ALLA INBLANDADE FÖRUTOM DIG ,TYVÄRR.


    Men vad är det som säger att TS och hennes sambo försöker förhindra mamman från att träffa sitt barn?
    Vad är det som säger att det TS har berättat inte stämmer?
    Carpe Diem
  • Anonym (Ja vad ska man säga)

    Säger bara Karma ????????

Svar på tråden Äcklas av min bonus