• Anonym (Bonusförälder till NPF-barn)

    Äcklas av min bonus

    Man har inga förpliktelser att vara en förälder till sin partners barn om man inte har det/dem gemensamt.


    Jag har en bonus som är skitjobbig och vi är nu involverade i en kontakt med soc där jag fått bolla mina avsmakliga känslor för min sambos barn. Jag känner ingenting för barnet mer än att det samt allt runtomkring det är jobbigt och jag kan inte alls ta till mig det. Barnet är ett npf-barn och medicineras för ADHD. Min sambo blir såklart jättebekymrad men vill inte att vi ska bryta vår relation. Barnet bor hos oss på heltid då den andra föräldern inte mäktar med det.


    Det är en felaktig inställning att man måste se sin partners tidigare barn som en bonus och gåva från ovan med en inställning att man MÅSTE ta hand om dem som om dem vore ens egna. Jag har levt med detta barn i snart 10 år och vår relation blir INTE bättre pga barnets låga begåvning och NPF-diagnostik.


    I början fanns en viss förståelse då barnet var såpass litet men nu när man borde kunna kräva mer så är det otroligt svårt för mig att vara pedagogisk och tålmodig.


    Min partner jobbar väldigt mycket o jag sätts således med att se efter detta barn. Egentligen tycker jag så oerhört synd om det för ingen av föräldrarna vill finnas där så mycket som det behövs. O jag som inte har något band till det kan verkligen förstå varför. Det är skitjobbigt. Men som förälder till ett eget barn kan jag inte alls förstå föräldrar som lämpar över sina barn på sin partner, oavsett om barnen är gemensamma eller bonusar.


    Mitt eget barn lämnar jag sällan med min sambo i samma utsträckning som bonus är med mig. För jag inte vill bli lämnad med bonus. Men det tas ingen hänsyn till det utan hänvisas alltid till ekonomi och behov av att jobba. Fast det finns inte något sådant behov?mer än att slippa avar hemma o ta hand om barnet. Jag vet att att min sambo tycker barnet är jobbigt och krävande.

    Jag önskar så att barnet kunde få komma till en ny familj då det just nu bara har mig som tar hand om det. O jag varken kan eller vill vara ett substitut till någon av dess föräldrar.

    Problemet är inte att barnet beter sig illa....utan att det är så oerhört lågbegåvat och ständigt måste påminnas. Samt ofta beter sig som ett litet barn i 4-års ålder o inte som den faktiska åldern.


    Jag förstår inte hur somliga tänker eller är funtade, dom som höjer ALLA bonusars värde till skyarna och förkastar oss som inte alls kan ta till oss dem med kommentarer som att vi "är dåliga människor och borde steriliseras så vi inte sätter fler som oss till världen". Det är ju jättebra att vissa av dessa människor finns så en del av dessa barn får den kärlek dom har rätt till. Men jag kan inte ge min sambos barn mer än mat på bordet, kläder i rätt storlek, skjuts till/från skola. INGEN form av fysisk kontakt kan jag ge det. Inga kramar eller dylikt då jag äcklas av dess brist på egen hygien och känsla för vad som är ok. Ungen är snart 12 år o kan inte ens torka sig ordentligt efter toabesök. Inte heller se om toaletten behöver torkas av. Petar sig i näsan och munnen. O tro nu inte att jag inte försökt lära det under alla dessa år. Det är just det som är så fruktansvärt jobbigt. Att alltid, varje dag...trots att rutinerna är desamma...behöva påminna...påpeka?tjata?
    Det kan inte ens känna själv om skorna sitter på fel fot. Eller förstå att man inte har gymnastik i jeans. Borsta tänderna själv går inte heller?nu skiter jag faktiskt i att hjälpa till med det då jag inte längre ORKAR bry mig. Jag tar barnet till tandläkaren för föräldrarna kan inte få barnet att sitta still i stolen utan att få panik.


    Jag känner det ofta som att barnet är rädd för mig men efter att ha pratat med pedagoger på skolan som själva har den här typen av diagnos/er i olika omfattning eller utbildning inom området så har jag förstått att barnet letar efter bekräftelse och styrning från mig då jag är väldigt rak och tydlig i min kommunikation med det.


    En bonus behöver inte vara eller behandlas som ens eget barn!
    Det är förälderns ansvar att ge det vad det behöver. Inte den nya partnerns. Bara för att man lever med någon som har barn sedan tidigare behöver man inte ta på sig en roll som förälder till det.


    Jag vill bara lyfta denna fråga då det är många styvföräldrar som känner likadant men inte vågar stå för det.
    Jag måste ha en anonym signatur då min partners x stalkar allt jag gör o skriver på sociala medier mm.


     HUUUUR orkar man vara styvförälder till npf-barn? HUUUR gör ni som orkar?

  • Svar på tråden Äcklas av min bonus
  • Anonym (Tidsfördrivaren)
    pyssel skrev 2019-03-05 20:25:56 följande:
    Jag vet exakt vad jag skrev, och vad du menade. Men du var otydlig så jag förtydligade det du hade rätt i, och pekade på det som var missvisande med uttrycket "överhuvudtaget inte kopplas ihop med". För jo, vissa NPF kan "kopplas mkt tätt ihop med" IF, men då pratar vi komorbiditet. Känner du dig lugnare eftersom jag har ADHD utan utvecklingsstörning också?
    Ja fast lågt IQ är ju inte en av de syndromen eller diagnoser som NPF-diagnoser blandas ihop med. Vanligaste NPF är ADHD, asd/asbergers, tourettes samt språkstörning. Oftast är det att man har två av dessa när det kommer till komorbiditet. Annars är bipolär, ångest och depression de syndrom och diagnoser som oftast ses ihop med NPF-diagnoser. Lågt IQ är inte det första som ploppar upp.
  • Anonym (Sara)
    molly50 skrev 2019-03-05 19:20:11 följande:

    Ja,men vi vet ju inte var TS bor eller hur bostadsmarknaden ser ut där hon bor.

    Kanske kan hon få tag på en mindre hyreslägenhet med lägre hyra.

    Jag har heller aldrig påstått att TS får skylla sig själv om hon inte lämnar.

    Men hon måste ju göra något åt situationen hon befinner sig i.

    För som det är nu så är den ju ohållbar både för henne och barnen.


    Jag vill bara göra klart för alla som säger lämna att ibland är det alternativet sämre. Det är väl en sak om ts flyttar till en liten lägenhet, men ska hon dela en sjabbig etta med sitt barn som är eller snart ska bli tonåring? Ibland är det värt, men det är verkligen inte säkert.

    Det är inte bara i Stockholm lägenheterna är dyra och hyresköerna långa, det ser ut så i princip överallt.
  • Anonym (qwerty)

    Du kan ju börja med att sluta kalla ungen för "bonus" du tycker inte att det är en bonus på något  sätt att ha detta barn i ditt liv.
    Kalla det styvbarn. Du kan vara den där hemska styvmodern som alla Disneyfilmer tjatar om.

    Sedan är det väl bara att lämna bort ungen till något hem. Dess riktiga mama "orkar inte med barnet" trots att hon satt det till världen, pappan bryr sig inte heller. Sätt ditt styvbarn på någon institution så slipper du klaga och gnälla.
    Som det låter på dig så kommer föräldrarna bara vara tacksamma och höja dig till skyarna för att du gjort det ingen av dem klarar.

  • Anonym (//)
    TwoThousand skrev 2019-03-05 14:59:28 följande:
    Kan väl anses vara förjävligt hur dessa barn går igenom föräldrarnas äktenskapsbrott när dom blir bortstött dom små liven!

    Nej, ska inte gifta en tidigare gift kvinna med barn!

    Äckligt förfan!
    DU är äcklig med dina jäkla frireligiösa undertoner!

    Barnet är det jäkligt synd om! Varför ts inte ens förmår att ge en kram då och då gör henne visserligen till en hemsk människa. Barnet har förmodligen utvecklats sämre av att bli bortstött hela tiden. Det är hjärtskärande att läsa att det finns folk som är så kalla!
    Pappan är givetvis ännu värre som inte tar ansvar för sitt eget barn. Man kan ju fråga sig vilken närhet pappan har förmåga att utdela? Är han inte helt kall och klarar att ge ts närhet, då ska han klara av att ge barnet närhet! Klarar barnet inte sin egen hygien, hjälp det då för guds skull! 
  • Anonym (//)
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-05 20:13:17 följande:
    Ja, men jag tänker att hon kontaktar dem tillsammans med sin sambo. Det är ju knappast någonting som han kommer att vägra, eller?

    Det jag menar är NPF = lågt oq = falskt. Sedan spelar det ingen roll om det är högre chans eller ej. NPF innebär inte lågt iq, punkt. Det blir så jävla fel när folk sprider den informationen. 

    MVH någon med ADHD + 133 IQ
    Du har så rätt!

    Mvh A-typisk autist med 118 i iq.
  • Anonym (//)
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-05 20:13:17 följande:
    Ja, men jag tänker att hon kontaktar dem tillsammans med sin sambo. Det är ju knappast någonting som han kommer att vägra, eller?

    Det jag menar är NPF = lågt oq = falskt. Sedan spelar det ingen roll om det är högre chans eller ej. NPF innebär inte lågt iq, punkt. Det blir så jävla fel när folk sprider den informationen. 

    MVH någon med ADHD + 133 IQ
    Du har så rätt!

    Mvh A-typisk autist med 118 i iq.
  • pyssel
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-05 20:57:19 följande:

    Ja fast lågt IQ är ju inte en av de syndromen eller diagnoser som NPF-diagnoser blandas ihop med. Vanligaste NPF är ADHD, asd/asbergers, tourettes samt språkstörning. Oftast är det att man har två av dessa när det kommer till komorbiditet. Annars är bipolär, ångest och depression de syndrom och diagnoser som oftast ses ihop med NPF-diagnoser. Lågt IQ är inte det första som ploppar upp.


    Jag har koll på allt det där och kommenterade på det sätt du uttryckte dig, för att det helt enkelt inte stämmer att det ""överhuvudtaget inte kan kopplas ihop". Autism och IF är mkt vanligt. Att det finns tvillingstudier som visar på samtidig lägre IQ vid adhd är heller inget skitsnack och förtar inte faktumet att flera av oss ligger över medel. Kolla själv hur du uttryckte dig och sluta envisas när jag endast förtydligade det du skrev. Skilj på det som är personligt och fakta.

    Det är f.ö Habiliteringen som utreder misstänkt IF och det är vårdnadshavarna som får göra ansökan direkt eller på remiss.
    Alla hästar hemma
  • Zinken

    Har inte läst övriga svar i tråden men låter som barnet saknar en eller fler diagnoser på det lilla jag kan uppfatta av din ts. Jag har aldrig uppfattat att låg begåvning är typiskt för någon som har adhd tex. Känner och är släkt med flertalet och ingen är lågt begåvad, snarare tvärtom. Däremot är det vanligt förekommande inom autism även om långt ifrån alla är det. Det är också ganska vanligt med fler diagnoser inom npf så mitt råd är att få barnets förälder att söka sig till BUP/habliteringen i er kommun och undersök om det finns övriga diagnoser. Skulle barnet få någon diagnos inom LSS (som tyvärr inte adhd galler inom ännu i alla fall ) så finns mycket mer stöd att få, resurser och avlastningshem etc.

  • molly50
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-05 23:13:13 följande:
    Jag vill bara göra klart för alla som säger lämna att ibland är det alternativet sämre. Det är väl en sak om ts flyttar till en liten lägenhet, men ska hon dela en sjabbig etta med sitt barn som är eller snart ska bli tonåring? Ibland är det värt, men det är verkligen inte säkert.

    Det är inte bara i Stockholm lägenheterna är dyra och hyresköerna långa, det ser ut så i princip överallt.
    Nej,men hon kan börja med att göra klart för sin sambo att hon inte orkar längre och att hon har ställt sig i bostadskö och att han får börja ta ansvar.
    Om han fortfarande inte bryr sig så är han ju inte bra för TS heller.
    Och då är det kanske ändå läge för att lämna honom.
    Carpe Diem
  • Anonym (Sara)
    molly50 skrev 2019-03-06 08:48:20 följande:

    Nej,men hon kan börja med att göra klart för sin sambo att hon inte orkar längre och att hon har ställt sig i bostadskö och att han får börja ta ansvar.

    Om han fortfarande inte bryr sig så är han ju inte bra för TS heller.

    Och då är det kanske ändå läge för att lämna honom.


    Att situationen inte är bra för TS är ju ställd utom all tvivel. Att ge de råd och tips du ger implicerar att hon inte redan sagt till sin sambo att hon inte orkar mer, och jag menar att det är osannolikt att hon inte redan har sagt det tusen gånger utan att han ändrar sig. Att säga, som vissa i tråden sagt - kanske inte du, att hon ska tvinga honom att börja ta ansvar utgår från att hon har makten att göra förändringen åt honom och den makten har inte ts. Att säga att hon måste lämna honom är naivt eftersom det kan finnas väldigt mycket annat som talar mot att lämna, exempelvis att man inte har någonstans att ta vägen.

    Jag känner mest att tonen i tråden har varit ganska dömande och många verkar ha attityden att ts har varit feg och låtit sig utnyttjats när det är mer troligt att hon kämpat som fan för att få en förändring.
Svar på tråden Äcklas av min bonus