• Anonym (Bonusförälder till NPF-barn)

    Äcklas av min bonus

    Man har inga förpliktelser att vara en förälder till sin partners barn om man inte har det/dem gemensamt.


    Jag har en bonus som är skitjobbig och vi är nu involverade i en kontakt med soc där jag fått bolla mina avsmakliga känslor för min sambos barn. Jag känner ingenting för barnet mer än att det samt allt runtomkring det är jobbigt och jag kan inte alls ta till mig det. Barnet är ett npf-barn och medicineras för ADHD. Min sambo blir såklart jättebekymrad men vill inte att vi ska bryta vår relation. Barnet bor hos oss på heltid då den andra föräldern inte mäktar med det.


    Det är en felaktig inställning att man måste se sin partners tidigare barn som en bonus och gåva från ovan med en inställning att man MÅSTE ta hand om dem som om dem vore ens egna. Jag har levt med detta barn i snart 10 år och vår relation blir INTE bättre pga barnets låga begåvning och NPF-diagnostik.


    I början fanns en viss förståelse då barnet var såpass litet men nu när man borde kunna kräva mer så är det otroligt svårt för mig att vara pedagogisk och tålmodig.


    Min partner jobbar väldigt mycket o jag sätts således med att se efter detta barn. Egentligen tycker jag så oerhört synd om det för ingen av föräldrarna vill finnas där så mycket som det behövs. O jag som inte har något band till det kan verkligen förstå varför. Det är skitjobbigt. Men som förälder till ett eget barn kan jag inte alls förstå föräldrar som lämpar över sina barn på sin partner, oavsett om barnen är gemensamma eller bonusar.


    Mitt eget barn lämnar jag sällan med min sambo i samma utsträckning som bonus är med mig. För jag inte vill bli lämnad med bonus. Men det tas ingen hänsyn till det utan hänvisas alltid till ekonomi och behov av att jobba. Fast det finns inte något sådant behov?mer än att slippa avar hemma o ta hand om barnet. Jag vet att att min sambo tycker barnet är jobbigt och krävande.

    Jag önskar så att barnet kunde få komma till en ny familj då det just nu bara har mig som tar hand om det. O jag varken kan eller vill vara ett substitut till någon av dess föräldrar.

    Problemet är inte att barnet beter sig illa....utan att det är så oerhört lågbegåvat och ständigt måste påminnas. Samt ofta beter sig som ett litet barn i 4-års ålder o inte som den faktiska åldern.


    Jag förstår inte hur somliga tänker eller är funtade, dom som höjer ALLA bonusars värde till skyarna och förkastar oss som inte alls kan ta till oss dem med kommentarer som att vi "är dåliga människor och borde steriliseras så vi inte sätter fler som oss till världen". Det är ju jättebra att vissa av dessa människor finns så en del av dessa barn får den kärlek dom har rätt till. Men jag kan inte ge min sambos barn mer än mat på bordet, kläder i rätt storlek, skjuts till/från skola. INGEN form av fysisk kontakt kan jag ge det. Inga kramar eller dylikt då jag äcklas av dess brist på egen hygien och känsla för vad som är ok. Ungen är snart 12 år o kan inte ens torka sig ordentligt efter toabesök. Inte heller se om toaletten behöver torkas av. Petar sig i näsan och munnen. O tro nu inte att jag inte försökt lära det under alla dessa år. Det är just det som är så fruktansvärt jobbigt. Att alltid, varje dag...trots att rutinerna är desamma...behöva påminna...påpeka?tjata?
    Det kan inte ens känna själv om skorna sitter på fel fot. Eller förstå att man inte har gymnastik i jeans. Borsta tänderna själv går inte heller?nu skiter jag faktiskt i att hjälpa till med det då jag inte längre ORKAR bry mig. Jag tar barnet till tandläkaren för föräldrarna kan inte få barnet att sitta still i stolen utan att få panik.


    Jag känner det ofta som att barnet är rädd för mig men efter att ha pratat med pedagoger på skolan som själva har den här typen av diagnos/er i olika omfattning eller utbildning inom området så har jag förstått att barnet letar efter bekräftelse och styrning från mig då jag är väldigt rak och tydlig i min kommunikation med det.


    En bonus behöver inte vara eller behandlas som ens eget barn!
    Det är förälderns ansvar att ge det vad det behöver. Inte den nya partnerns. Bara för att man lever med någon som har barn sedan tidigare behöver man inte ta på sig en roll som förälder till det.


    Jag vill bara lyfta denna fråga då det är många styvföräldrar som känner likadant men inte vågar stå för det.
    Jag måste ha en anonym signatur då min partners x stalkar allt jag gör o skriver på sociala medier mm.


     HUUUUR orkar man vara styvförälder till npf-barn? HUUUR gör ni som orkar?

  • Svar på tråden Äcklas av min bonus
  • Anonym (Ja vad ska man säga)
    Wolfie13 skrev 2019-03-14 19:51:32 följande:

    Jag tänker mest, att om det här barnet blivit behandlad så här under hela sin livstid... med en mamma som sagt upp föräldraskapet, en pappa som inte verkar bry sig och en styvmor som vägrar all fysisk kontakt därhemma... är det konstigt barnet hamnat efter?? Vore ju snarare konstigt om han vore "normal" liksom, fy fasen :( 

    Har två ungar själv och de behöver ju närhet, trygghet och bekräftelse VARJE DAG (som alla barn). Denna pojke får ju inget... 


    Vad vet du om något egentligen ? Vadå mamma sagt upp föräldraskapet?! Blir så förbannad över att folk antar massa saker ,UTAN ATT VETA ren fakta ... ..
  • Anonym (L)
    Wolfie13 skrev 2019-03-14 22:51:07 följande:

    Men nu handlar det ju inte om att tvingas till kramar utan TS skriver så här; 

    "Det vet 100% att jag inte tycker om att vara fysiskt nära det o frågar ofta varför det inte får ligga / sitta bredvid o då nära mig i soffan tex... Jag säger såklart inte till det att jag tycker det är äckligt eller något annat dumt heller för den delen".

    Det. Hon kallar barnet för det. Ett äckligt barn.

    Detta är inget annat än utfrysning och vi-rigt beteende mot ett barn som dessutom har en funktionsnedsättning. 

    Om vi bara kan släppa det här eviga bonustjafset på FL om vem som ska göra vad och kollar på vad som faktiskt sker mellan två individer, där den ena faktiskt är VUXEN och hör till barnets FAMILJ - eftersom de bor under samma tak.


    Vilka ord du använder på ett forum visar inte på vad du har för åsikter irl. Jag kallar mig bonusmamma ibland på forumet, skulle aldrig kalla mig det irl. Vissa ogillar att använda hen och säger hellre det. Vissa blir provocerande av hen och tror att man säger hen irl. Du kan inte ta lösryckta ord ur en mening, skriven anonymt på ett forum. Jag kan lägga stor möda på att inte avslöja kön på bonus så att hen eller nån annan nästående inte ska kunna råka känna igen.

    Jag tvivlar starkt på att ts kallar barnet för det irl. På samma sätt som ingen kallar ts för ts irl.

    Mycket av det du skriver om verkar uppstå i ditt huvud, du verkar vilja vigla upp dig själv och göra dig själv upprörd över saker som du ändå inte kommer att få något svar på. Nu vill du bara att alla andra ska se vad du tycker dig se.

    De där reglerna som du vill trycka på andra gör ingen nytta. Man blir inte familj bara för att man bor under samma tak. Man lämpar inte över emotionellt ansvar för sina barn på någon annan vuxen. De regler som du så gärna vill applicera på bonuskonstellationen gäller inte. Det som gäller är vad människor orkar med och vad man behöver göra för att det ska fungera. Man känner sig inte som familj bara för att du påstår att man är det bara för att man bor under samma tak. Vill man att alla som bor under samma tak ska känna sig som en familj så behöver man bry sig om samtliga människor som bor under det taket. Här verkar det vara en person som inte får den omtänksamhet hen behöver och det är ts för hon har slitit ut sig för att hjälpa pappan. En människa som slitit ut sig kan uttrycka sig så som ts gör. Är det lämpligt att säga att man äcklas av bonusen? Nej, självklart inte. Men det är inte heller lämpligt att hon ska försaka så mycket av sig själv, pappan måste gå in och se till att det fungerar mellan hans fru och hans barn. Det är hans ansvar.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-14 23:42:53 följande:

    Vad vet du om något egentligen ? Vadå mamma sagt upp föräldraskapet?! Blir så förbannad över att folk antar massa saker ,UTAN ATT VETA ren fakta ... ..


    Hat du läst tråden? Ts skriver att mamman gett upp föräldraskapet och inte klarar av sitt barn.
  • Anonym (Ja vad ska man säga)
    Anonym (förstår) skrev 2019-03-15 07:48:22 följande:

    Hat du läst tråden? Ts skriver att mamman gett upp föräldraskapet och inte klarar av sitt barn.


    Men måste allt Ts skriver verkligen vara sanningen ? Hur vet vi att det verkligen stämmer ??
  • Ess
    Wolfie13 skrev 2019-03-14 22:51:07 följande:
    Men nu handlar det ju inte om att tvingas till kramar utan TS skriver så här; 

    "Det vet 100% att jag inte tycker om att vara fysiskt nära det o frågar ofta varför det inte får ligga / sitta bredvid o då nära mig i soffan tex...
    Jag säger såklart inte till det att jag tycker det är äckligt eller något annat dumt heller för den delen".

    Det. Hon kallar barnet för det. Ett äckligt barn.

    Detta är inget annat än utfrysning och vi-rigt beteende mot ett barn som dessutom har en funktionsnedsättning. 
    Om vi bara kan släppa det här eviga bonustjafset på FL om vem som ska göra vad och kollar på vad som faktiskt sker mellan två individer, där den ena faktiskt är VUXEN och hör till barnets FAMILJ - eftersom de bor under samma tak.
    Jag har för mig att jag läst att han vill kramas, men ts vill inte.

    Föräldrarna har abdikerat och hjälper inte/lär honom att sköta sin hygien. Även om det inte är korrekt att tycka så så förstår jag att ts kan tycka det är äckligt att sitta bredvid honom om han luktar illa.
    Det är inte så trevligt när man hamnar i kön bakom en äldre oftast gubbe som vaken tvättat sig eller bytt kläder på xx antal månader.

    Jag förstår inte varför skolan inte reagerar, för det måste ju bli samma sak med "kompisarna" där att de vägrar sitta bredvid honom eftersom han luktar. Soc verkar inte heller bry sig, trots ts har pratat av sig där.

    Hade jag varit ts hade jag gjort en sista insats/försök. Jga hade gått till skolsköterskan och pratat med henne om problemen. Även om hon inte får diskutera eleven med ts, så får hon och MÅSTE hon lyssna. 

    Han kommer aldrig på egenhand lära sig ta hand om sin hygien, utan folk kommer undvika honom som vuxen med. 
  • Anonym (L)
    Anonym (Ja vad ska man säga) skrev 2019-03-15 08:32:19 följande:
    Men måste allt Ts skriver verkligen vara sanningen ? Hur vet vi att det verkligen stämmer ??
    Nej, det kan ju så klart vara någon som hittat på precis allt. Ingenting i trådstarten behöver vara sant. Det finns inget sätt att ta reda på det. Du kan ställa tusen frågor till ts och allt hen svarar kan vara påhitt. Men min magkänsla säger mig att en person som klarar av att vara ärlig i hur hon känner, även fast hon vet att hon kommer att få skit för det, hon sitter inte och hittar på att mamman och pappan har varit överens om att barnet mår bättre av att bo på en plats. Att hon sen känner sig bitter över att mamman är ute och reser och festar, det hör ju egentligen inte till, det finns ju liksom ingen mening för mamman att sitta hemma och gråta över att hon inte har barnet hos sig längre. 
    Mamman har inte varit lika bra på att ge barnet de rutiner hen behöver, det är ju i sig inget märkvärdigt, vi är olika som personer, vissa är bättre och sämre på rutiner. Det är bara olyckligt att det är ts som blivit utsedd till den som är bäst på att tillhandahålla rutiner i stället för att mamman eller pappan kunde ha lagt in en växel till för att tillmötesgå barnets behov.
    Jag hade också varit bitter över att mamman festade om det hade varit jag som var ts, oavsett om hon festar mycket eller lite, men eftersom det är något de har varit överens om så kan man ju faktiskt inte klandra mamman för de val hon gör i sitt privatliv. Däremot, eftersom det i längden har blivit för mycket för ts så vore det hög tid att se om man kan omförhandla överenskommelsen och om mamman skulle kunna klara av att bli bättre på rutiner.
    Å andra sidan, om barnet har ett stort behov av rutiner så är det kanske ändå inte det lämpligaste för barnet att ha flera boenden. Men det är här även viktigt att se på vad som är det lämpligaste för ts för man ska inte behöva leva med såna här tankar. Många reagerar på att det är orätt mot barnet att hon har såna tankar men jag tycker det är minst lika orätt att ts ska behöva känna som hon gör. Tar man bort pressen från henne så är det min övertygelse att de här känslorna kommer att avta. 
  • Anonym (Bonusförälder till NPF-barn)

    Oj vad många svar.

    Jag har inte läst alla svaren men vissa frågor har jag snappat upp.

    *min sambo är inte en dålig förälder. Vi gör till skillnad från mamman saker med barnen både tsm och var för sig. Mamman skyller på dålig ekonomi och div krämpor.

    *mamman träffar barnet på det stora hela tis, tors o varannan helg relativt regelbundet men det krävs att vi kör det till/hämtar det från henne då vi inte bor i samma kommun o hon inte kan fixa detta själv på ngt sätt.

    *jag har inte engagerat mig mer här iom att jag jobbat mycket.

  • Anonym (.....)
    Anonym (Bonusförälder till NPF-barn) skrev 2019-03-19 19:13:09 följande:

    Oj vad många svar.

    Jag har inte läst alla svaren men vissa frågor har jag snappat upp.

    *min sambo är inte en dålig förälder. Vi gör till skillnad från mamman saker med barnen både tsm och var för sig. Mamman skyller på dålig ekonomi och div krämpor.

    *mamman träffar barnet på det stora hela tis, tors o varannan helg relativt regelbundet men det krävs att vi kör det till/hämtar det från henne då vi inte bor i samma kommun o hon inte kan fixa detta själv på ngt sätt.

    *jag har inte engagerat mig mer här iom att jag jobbat mycket.


    Men det är ju jättebra! Man fick ju uppfattningen att ingen någonsin fanns där för barnet förutom när det gällde strikta rutiner därhemma.
  • Anonym (BadKarma)

    Kanske inte något vidare val av partner. Varför inte checka ut och välja någon UTAN en massa bagage av denna typ ? Livet är kort, alla har vi våra bördor att bära, varför ta på sig någon annans ?

  • Anonym (vaaa)

    Jag hade slängt ut dig för 9år sen. fy så kall. men mamman är väl också självisk antar jag.

  • Anonym (Har liknande situation)

    Du behöver nog avlastning. Finns korttidsvistelse för barn med NPF. Sök hjälp,både praktisk hjälp och i form av samtal,du behöver nog bolla dina tankar o få tips på hur du ska hantera situationen. Din man borde gå med dig i samtal för att få förståelse för hur slutkörd du verkar vara av situationen.

  • Anonym (A)
    Anonym (Har liknande situation) skrev 2019-06-09 13:05:32 följande:
    Du behöver nog avlastning. Finns korttidsvistelse för barn med NPF. Sök hjälp,både praktisk hjälp och i form av samtal,du behöver nog bolla dina tankar o få tips på hur du ska hantera situationen. Din man borde gå med dig i samtal för att få förståelse för hur slutkörd du verkar vara av situationen.
    Håller med
Svar på tråden Äcklas av min bonus