Hej! Kollade lite igenom efter trådar men hittade inga nya så jag tänkte starta en ny tråd för att hitta andra i samma situation just nu som vill följas åt?
Vi genomgår vårt första IVF försök (manlig faktor). Hade mitt livs första äggplock igår och imorgon är det dags för ET såvida de inte idag ringer från sjukhuset och säger att det inte blivit nåt att lägga in igen. Är så nervös att jag nästan spricker.
Låter smart att vänta med att fråga. En viktig sak i taget :) Men hoppas att detta räknas som det andra försöket!
Japp, kör på med lutinus nu. Är det ok att använda typ olja som lite glid, tycker att det känns så strävt att föra in :S Jag vet att man "ska" ha lika lång lutealfas men min varierar mellan 12-16 dagar. Och som jag förstår det så kan lutinus skjuta upp mensen också?
Vet faktiskt inte om man ska använda olja? Det får ju inte innehålla något som kan störa där inne :/ Förstår dock vad du menar. Hatar den där jäkla lutinusen. Minns att det blev svårare och svårare att föra upp den också, men blir rätt svullen därinne av alla hormoner. Mot slutet sist gick det knappt få upp den alls. Fan vad man ska stå ut med, haha.
För mig blev mensen en hel vecka försenad, och då har jag suuuuperregelbunden lutealfas vanligtvis. Kan vara bra att vara beredd på, jag hann få upp hoppet väldigt mycket för varje dag som gick över BIM :/ räknar med att det blir samma nu!
Vet faktiskt inte om man ska använda olja? Det får ju inte innehålla något som kan störa där inne :/ Förstår dock vad du menar. Hatar den där jäkla lutinusen. Minns att det blev svårare och svårare att föra upp den också, men blir rätt svullen därinne av alla hormoner. Mot slutet sist gick det knappt få upp den alls. Fan vad man ska stå ut med, haha.
För mig blev mensen en hel vecka försenad, och då har jag suuuuperregelbunden lutealfas vanligtvis. Kan vara bra att vara beredd på, jag hann få upp hoppet väldigt mycket för varje dag som gick över BIM :/ räknar med att det blir samma nu!
Känner mig så himla negativ och jätteledsen, på vippen att börja gråta hela tiden. Kändes så himla bra i fredags med 4 fina embryon (av totalt 4 befruktade) med maxscore precis innan insättning. När jag fick veta att 2 av de 2 slutat dela på sig och endast en blev en blasto in i frysen. Jag kände ju i fredags att det nästan bar orimligt bra men ändå slappnade jag av lite och tänkte att ju några då borde hamna i frysen. Jag vet att jag borde vara glad över ett i frysen. Man kastas mellan hopp och förtvivlan under den här väldigt påfrestande processen. Först ska det bli ett antal folliklar, sedan ägg i helst alla folliklar, sedan ska helst många vara mogna, sen ska så många som möjligt befruktas, sen ska de dela sig. Den faller ju som käglor på vägen!! Jag känner bara att chansen att just embrypt i min mage ska utvecklas minskade lavinartat när 2 av de 4 med samma score gav upp... För övrigt fick jag rn del symptom 2 dagar efter jag fick rm bladto i mars som gav grav (men MA i v7) och jag känner mig jättestressad över att jag inte känner ett smack av det. Borde i sånt fall komma i morgon. Jag fick då enorma mångder vattniga flytningar som kom ut när jag ställde mig upp på morgonen. Inte en tillstymmelse till det än. Samtidigt kanske svårt att jämföra eftersom det försöket vqr ostimulerat FET och nu en IVF. Ursäkta mina negativa tankar, men ibland känns det tröstlöst.
Känner mig så himla negativ och jätteledsen, på vippen att börja gråta hela tiden. Kändes så himla bra i fredags med 4 fina embryon (av totalt 4 befruktade) med maxscore precis innan insättning. När jag fick veta att 2 av de 2 slutat dela på sig och endast en blev en blasto in i frysen. Jag kände ju i fredags att det nästan bar orimligt bra men ändå slappnade jag av lite och tänkte att ju några då borde hamna i frysen. Jag vet att jag borde vara glad över ett i frysen. Man kastas mellan hopp och förtvivlan under den här väldigt påfrestande processen. Först ska det bli ett antal folliklar, sedan ägg i helst alla folliklar, sedan ska helst många vara mogna, sen ska så många som möjligt befruktas, sen ska de dela sig. Den faller ju som käglor på vägen!! Jag känner bara att chansen att just embrypt i min mage ska utvecklas minskade lavinartat när 2 av de 4 med samma score gav upp... För övrigt fick jag rn del symptom 2 dagar efter jag fick rm bladto i mars som gav grav (men MA i v7) och jag känner mig jättestressad över att jag inte känner ett smack av det. Borde i sånt fall komma i morgon. Jag fick då enorma mångder vattniga flytningar som kom ut när jag ställde mig upp på morgonen. Inte en tillstymmelse till det än. Samtidigt kanske svårt att jämföra eftersom det försöket vqr ostimulerat FET och nu en IVF. Ursäkta mina negativa tankar, men ibland känns det tröstlöst.
Vill bara säga att du är inte ensam. Vi satte in ett 8-celligt tredagarsembryo i toppskick igår för första gången. Jag brukar känna allt, tänka allt. Och jag trodde verkligen att jag skulle bli, exalterad (?) såhär efter återföringen, att jag skulle vara glad och förväntansfull och nervös som jag brukar vara. Men sen vi åkte hem igår och nu även idag - jag känner ingenting. Jag känner mig helt tom. Snarare matt. Och som att jag för en gångs skull inte orkar tänka på det. Det finns ingenting vi kan göra för att påverka det. Och ska jag vara ärlig så tror jag inte att det kommer fungera. Kanske är därför...
Känner mig så himla negativ och jätteledsen, på vippen att börja gråta hela tiden. Kändes så himla bra i fredags med 4 fina embryon (av totalt 4 befruktade) med maxscore precis innan insättning. När jag fick veta att 2 av de 2 slutat dela på sig och endast en blev en blasto in i frysen. Jag kände ju i fredags att det nästan bar orimligt bra men ändå slappnade jag av lite och tänkte att ju några då borde hamna i frysen. Jag vet att jag borde vara glad över ett i frysen. Man kastas mellan hopp och förtvivlan under den här väldigt påfrestande processen. Först ska det bli ett antal folliklar, sedan ägg i helst alla folliklar, sedan ska helst många vara mogna, sen ska så många som möjligt befruktas, sen ska de dela sig. Den faller ju som käglor på vägen!! Jag känner bara att chansen att just embrypt i min mage ska utvecklas minskade lavinartat när 2 av de 4 med samma score gav upp... För övrigt fick jag rn del symptom 2 dagar efter jag fick rm bladto i mars som gav grav (men MA i v7) och jag känner mig jättestressad över att jag inte känner ett smack av det. Borde i sånt fall komma i morgon. Jag fick då enorma mångder vattniga flytningar som kom ut när jag ställde mig upp på morgonen. Inte en tillstymmelse till det än. Samtidigt kanske svårt att jämföra eftersom det försöket vqr ostimulerat FET och nu en IVF. Ursäkta mina negativa tankar, men ibland känns det tröstlöst.
Känner mig så himla negativ och jätteledsen, på vippen att börja gråta hela tiden. Kändes så himla bra i fredags med 4 fina embryon (av totalt 4 befruktade) med maxscore precis innan insättning. När jag fick veta att 2 av de 2 slutat dela på sig och endast en blev en blasto in i frysen. Jag kände ju i fredags att det nästan bar orimligt bra men ändå slappnade jag av lite och tänkte att ju några då borde hamna i frysen. Jag vet att jag borde vara glad över ett i frysen. Man kastas mellan hopp och förtvivlan under den här väldigt påfrestande processen. Först ska det bli ett antal folliklar, sedan ägg i helst alla folliklar, sedan ska helst många vara mogna, sen ska så många som möjligt befruktas, sen ska de dela sig. Den faller ju som käglor på vägen!! Jag känner bara att chansen att just embrypt i min mage ska utvecklas minskade lavinartat när 2 av de 4 med samma score gav upp... För övrigt fick jag rn del symptom 2 dagar efter jag fick rm bladto i mars som gav grav (men MA i v7) och jag känner mig jättestressad över att jag inte känner ett smack av det. Borde i sånt fall komma i morgon. Jag fick då enorma mångder vattniga flytningar som kom ut när jag ställde mig upp på morgonen. Inte en tillstymmelse till det än. Samtidigt kanske svårt att jämföra eftersom det försöket vqr ostimulerat FET och nu en IVF. Ursäkta mina negativa tankar, men ibland känns det tröstlöst.
Oj blev en massa frågetecken där. Var inte meningen och skulle skriva att vi bara fick 1 ägg till frysen.
Vi är några som verkar dra åt det pessimistiska hållet :S Visst önskar jag att jag kunde få känna tilltro, fantisera om hur det kommer att bli att plussa och vara gravid.. Bara få tro att det kommer att gå någon gång över huvud taget skulle vara fantastiskt. Men det går inte. För min del handlar det nog om att jag undviker att göra mig sårbar, jag vågar inte hoppas eftersom fallet blir så smärtsamt då. Men jag tror inte att det har något med verkligheten eller biologi att göra. Det jag menar är att även om vi känner oss nere så tror jag inte att det har något att göra med hur det faktiskt står till inne i magen.