Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Mmmmm fram tills det nystas upp att han träffat någon på sidan och blivit kär. Och så är du en av dem, som står på marknaden med hjärtat i handen och två barn i släptåg. Så kasta inte sten, du har ingen som helst aning hur ditt eget liv kommer bli

Jadu, det du beskriver stämmer in på vår särkullsfamilj. För oss handlar det alltid om våra barn även om det finns 2 föräldrar till i barnen liv (Jag har 2 och han har 2. Men hos oss är de alltid trygga, de vet att vi vill barnens bästa och vi är ett team vad som än händer. Vi ställer upp.

Det går inte att säga att kärnfamiljer är bättre på detta än särkullsfamiljer, det beror helt på människorna i respektive familj.

Haha varför skulle ni vara ett bättre team än särkullsfamiljer?? Allt handlar i slutändan hur man vårdar relationer hemma! En särkullsfamilj kan bara ett minst lika bra team beroende på hur man respekterar varandra och vårdar relationen till varandras barn och varandra. Alla relationer är en konst även inom kärnfamiljen, inget man kan ta för givet!

Risken är rätt liten. Rent statistiskt så är risken för skilsmässa minimal för oss.

Risken för separationer är alltid störst i familjer som redan har särkullbarn, unga föräldrar och dom som har tradition av separationer i familjen.

Dessutom så vet vi vad vi känner och vilka värderingar vi har.

Och även om vi separerar så kommer ingen av oss kunna få nya barn och våra gemensamma barn kommer vara för stora för att gå i släptåg.

Det finns alltid ett eller flera barn som sätter en utomstående part framför några av dom som bor i familjen. En eller flera föräldrar har alltid band till en utomstående och familjen kan aldrig flytta var dom vill och aldrig planera sin tid utan att ta hänsyn till ex. Föräldrarna har alltid redan upplevt dom mest magiska och intima sakerna ihop med någon annan.

Min poäng är att mycket kommer naturligt i en kärnfamilj. Saker som är fullt naturligt och självklart för oss kräver arbete och kompromisser för en särkullsfamilj. Relationerna människorna mellan är inte naturliga och självklara för er. Ni älskar inte alla varandra mest av allt utan har olika lojaliteten.

Inte enligt dina trådar.

Ni har ett galet ex ni måste ta hänsyn till.

Ni har äktenskapsförord.

Om du åker på kalas hos dina barns pappa så skriver din man på skilsmässopapperna innan du hinner hem igen.

Ni delar inte säng.

Du får sova på soffan trots din onda rygg.

Din make kräver att du ska flytta på dig när hans barn kommer men han skulle aldrig flytta sig för dina barns skull.

Du måste suga av honom varje morgon och titta på när han har sex med andra tjejer.

Allt enligt dina trådar.

Så nej. Ni fungerar inte som en lycklig familj och enhet

Då har du missförstått en hel del.

Exet har du rätt i men i dagsläget kan vi inte göra så mycket åt det mer än att se till att barnen är trygganär de är hos oss.

Äktenskapsförord finns då jag fick halva gården och han vill inte behöva köpa ut mig med halva beloppet om vi skiljer oss om tex 5 år. Varför skulle det ens vara fel med äktenskapsförord?

Vi delar ej säng då vi anser att sömnen är viktigare just nu men så fort det lugnat sig med situationen med hans barn ska han söka hjälp för sina problem. Däremot sover jag i en säng och inte soffa längre.

Barnen har inte krävt att få sova hos oss på flera månader nu.

Min man har pratat med mitt ex om att eventuellt ha gemensamt kalas nästa år så vet intr varför du skriver så....

Min man går upp klockan 04 så nej han kräver verkligen ingen avsugning då. Däremot önskar han få på kvällen, och oftast får han, om jag vill. Men inget jag tvingas till, det är du som missförstått isåfall.

Han har tittat på 2 gånger när jag haft sex med andra tjejer. Han har fått del av det också men den person som fick ut mest av att ha en tjej med var jag, inte han.

Kom hem till oss så kan du minsann se att vi är en lycklig familj och enhet. Det hade varit ännu bättre om hans exfru skippar sin avundsjuka och förstör på så vis deras barn och gör dom otrygga genom att prata illa om deras pappa.

Min poäng är att mycket kommer naturligt i en kärnfamilj. Saker som är fullt naturligt och självklart för oss kräver arbete och kompromisser för en särkullsfamilj. Relationerna människorna mellan är inte naturliga och självklara för er. Ni älskar inte alla varandra mest av allt utan har olika lojaliteten.

Jag kommer från en "perfekt" kärnfamilj där vi alla trodde att vi kunde lita på varandra och att det alltid skulle vara vi. Tyvärr kom en annan och korsade vägen och familjen var kaos, alla runtomkring kunde aldrig tro på det, vi som var en sån perfekt familj. Ingen vet hur man reagerar...man tror att man vet men det gör man absolut inte..

Tror knappast så många som är otrogna tex efter många års äktenskap tänker i början att det någonsin ska hända en själv.