Hej!
Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!
Idag var dagen jag var så rädd för. Ultraljudet. Första IVF hade vi i alla fall 5 äggblåsor. Idag var det enbart 3. De vill att jag fortsätter till måndag då de se två små till men ingen hög chans att de utvecklas. Så vi kommer nog behöver avbryta. Hade det varit landstingsförsök hade vi kanske kört med 3 eller 4 men nu för 39000kr känns det lite dumt.
Jag är så splittrad om vi ska köra ändå. Nästa gång tänker vi och de att prova det långa protokollet. Men de vill att jag väntar 2 cykel. Först ska jag ha en blödning som inte räknas som mens om 2v, sedan vänlig cykel på 30 dagar, sedan vänta 21 dagar och sedan köra igång. Men då hamnar vi i mitten av oktober och i oktober borde vi bli kallade till Sahlgrenska. Borde, vem vet. Och då måste det klaffa med mens och co igen. Och då är vi i december och då kommer de nog inte köra för att det är julstängd. Och då har det plötsligt gått från maj försök nr 1 till januari försök nr 2 hela 8 månader.
Jag vet det är ingen som kan råda oss nåt. Men vi är så förtvivlade. Vi kommer inte en bit på vägen. Jag blir så avundsjuk på alla som i alla fall får ett befruktad ägg, som får ha en liten embryo. Men jag vet att det är lika jobbigt för oss alla. Hade dock så gärna velat vara där.
Även om vi får ett befruktad nån dag. Hur ska den klara den långa resan?
Är nära att ge upp och direkt gör en donation.
Åh så ledsamt att höra, jag kan verkligen känna din smärta i det du skriver och egentligen har jag inte ord som räcker till. Vill bara ge dig en kram 
Tänkte på det du skrev tidigare, att ni skulle söka alternativ hjälp också. Tror att det är bra att ge alternativa metoder tre månader iallafall för att hinna påverka fertiliteten. Kanske att det tidsmässigt hamnar rätt i förhållande till IVF? Kanske kan du få bättre resultat på IVF om kroppen har hunnit komma i bättre balans med hjälp av alternativa behandlingar till nästa gång?
Och precis som Loviisa89 skrev här ovan så kan det fortfarande finnas hopp, både att det har blivit fler ägg till nästa UL eller att det blir en naturlig graviditet pga stimuleringen.
Håll ut fina du, ge inte upp! Det kommer gå bra för er.
Fan pratade med läkaren på ivfkliniken nu angående planen. Nämnde då mina ?blödningar? / bruna flytningar jag haft med start 2 veckor efter mensen som håller i sig fortfarande, över 2 veckor nu..
Hon var inte glad över att jag slutade med lutinus 2 dagar före testdag! När jag testade negativt med en femdagars på ruvardag 15 så skiter jag i det, inte håller jag på och tar med hormoner då när jag vet det är kört!? Men Hon sa som ?jag tror det kan ha varit en graviditet och sedan har du stött ut den för att du slutade med tabletterna? VA!? Tänk OM, sprang och tog ett test nu med toknegativt såklart..usch det känns inte roligt, känns som jag får skäll av fröken. Olustig känsla. Blir ledsen...
Nu ska jag få tid på min gynmott för att göra en undersökning!
Svårt att säga, men kör på vad barnmorskan sa för att vara på den säkra sidan.
Lite dålig service att inte ha en person som kan svara på frågor under semestertid, kan man ju tycka. Leder ju till onödig stress när man behöver svar i tid men inte har någon att fråga...
På min klinik hade de ett mejl som man kunde skriva till vid mer akuta frågor och då skulle någon svara.
Tycker också att de borde ha 1 person som gör detta.
Fan pratade med läkaren på ivfkliniken nu angående planen. Nämnde då mina ?blödningar? / bruna flytningar jag haft med start 2 veckor efter mensen som håller i sig fortfarande, över 2 veckor nu..
Hon var inte glad över att jag slutade med lutinus 2 dagar före testdag! När jag testade negativt med en femdagars på ruvardag 15 så skiter jag i det, inte håller jag på och tar med hormoner då när jag vet det är kört!? Men Hon sa som ?jag tror det kan ha varit en graviditet och sedan har du stött ut den för att du slutade med tabletterna? VA!? Tänk OM, sprang och tog ett test nu med toknegativt såklart..usch det känns inte roligt, känns som jag får skäll av fröken. Olustig känsla. Blir ledsen...
Nu ska jag få tid på min gynmott för att göra en undersökning!
Nä nu blir jag fan lite upprörd! Det var det mest opedagogiska jag har hört!! Snacka om att slänga ett helt lass med skuld över dig! Det är helt omöjligt att veta om det faktiskt tagit eller inte, så varför antyda det? Hur kan man säga till någon som kämpar som du, att det kan ha varit en graviditet och nu har du stött ut den? Varför kan hon inte säga att nästa gång är det mycket viktigt att du inte slutar med Lutinus före testdagen. Punkt! Utan att blanda in skuld.
Jag förstår dig att du är ledsen, det hade jag också blivit. Och jag hade också gjort precis som du, avbryta hormonbehandling när jag anser att det är kört, om jag inte har fått mer information om att det är jätteviktigt att ta det fram till testdagen. Jag kan inte annat än hoppas att du kan få distans till det hela och absolut inte lägga någon skuld på dig själv. Det blev som det blev denna gång, nya tag nästa gång.
Kram
Men snälla, vilket bemötande?! Hade hon en dålig dag tro? Inte okej. Det är tillräckligt jobbigt som det är! Rd 15 med femdagars skulle det ju synas på ett gravtest, man är ju inte dum...
Fyfan DEN vill man ju inte direkt höra!! Jävligt konstigt bemötande...skuldbelägga dig... vilken konstig människa
Åh så ledsamt att höra, jag kan verkligen känna din smärta i det du skriver och egentligen har jag inte ord som räcker till. Vill bara ge dig en kram
Tänkte på det du skrev tidigare, att ni skulle söka alternativ hjälp också. Tror att det är bra att ge alternativa metoder tre månader iallafall för att hinna påverka fertiliteten. Kanske att det tidsmässigt hamnar rätt i förhållande till IVF? Kanske kan du få bättre resultat på IVF om kroppen har hunnit komma i bättre balans med hjälp av alternativa behandlingar till nästa gång?
Och precis som Loviisa89 skrev här ovan så kan det fortfarande finnas hopp, både att det har blivit fler ägg till nästa UL eller att det blir en naturlig graviditet pga stimuleringen.
Håll ut fina du, ge inte upp! Det kommer gå bra för er.
Tack för alla era ord. Hopp om ultraljudet på måndag har jag inte, ärligt talad. Så svårt att se det positiva i det hela och jag är ännu mer irriterad på kliniken då vi redan vid försök 1 ville prova det långa protokollet men de tyckte inte det kan ge någon skillnad. Nu ville vi prova på nr 2 men de tyckte förra gången blev ju ett bra resultat med 5 ägg. Klart, ingen vet hur det kommer bli med det långa och det blir en jobbigare fas. Fram för allt om man utsätter sig för alla biverkningar och den långa behandlingsfasen och puff på bara ett ultraljud så ser man att allt var för givet. Det är svårt att acceptera våra förutsättningar.
Att det funkar för oss naturligt är osannolikt med tanke på sambons spermier. De skulle nog ändå aldrig kunna befrukta mina ägg naturligt. Och konstigt att inte ett enda ägg befruktades vid ICSI. Idag sa läkaren att mina ägg såg toppen ut och att det ju också finns en manlig faktor och tittade på sambon. Han säger aldrig någonting så snart det är prat om spermierna eller äggdonation. Jag är frustrerad. Ingen kan säga om det är äggen eller spermierna det är fel på. Men jag är nära att vela testa snart en spermadonation eller en insemination med donerade spermier. Varför är det jag, som annars har bra ägg, normal cykel osv som plötsligt ska satsa på äggdonation om vi inte ens vet om det kommer fungera med hans spermier? Problemet är att han inte verkar vara där. I acceptansen att det kan bero på honom. Med hans tidigare fru fick de inte heller barn, men i alla fall två graviditeter som ledde till tidig missfall. Hon fått däremot direkt barn med den nya partnern. Jag vet, det är bara en känsla jag har, men jag tror det är spermiernas "fel" och det är så svårt att prata om det hemma. Han gör allt han kan för att förbättra kvaliteten. Så där är han full engagerad sedan några år tillbaka men det blir inte bättre.
Idag är det en sån mörk dag och även om det kommer ser ljusare ut om några dagar så är det svårt att acceptera att man från och med nu inte kommer så mycket längre innan det är dags för ett nytt försök om några månader.