Hej!
Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!
Hej! Hoppar in här också och följer er andra!
Har bra amh-värde trots min ålder (41) och regelbundna ägglossningar. Men tyvärr genetisk faktor som uppdagades förra året när vi högst oväntat blev spontant gravida men då det slutade med missfall i v 13. Fostret hade Downs (fick veta genom NIPT) och hade dött i v 9-10. Fick då göra utökat blodprov för att kolla ärftlighet och det visade att jag har ett helt annat och mycket ovanligt kromosomfel som leder till infertilitet/missfall/missbildningar. Mycket, mycket chockartat att få veta det. Men också skönt med en förklaring till barnlösheten. Det heter balanserad pericentrisk inversion. Inget som påverkar mig, men som påverkar barnaalstrandet. Har mycket små förhoppningar på att vi någonsin kommer gå hela vägen till ett friskt barn men känns ändå värt att försöka.
Så på söndag är det dags igen för FET. Andra insättningen av fryst blasto! Gjorde första IVF-försöket i mars men pga överstimulering gjordes FET i april. (Vi fick 6 blastisar till frysen). Det tog sig men blev missfall/avstannade i v 6. Förra gången fick jag letrozol inför FET men behövde inte ta ägglossningssprutan. Denna gången är det helt naturligt? inga tabletter och ingen spruta. Bara tagit ägglossningstester (två gånger om dan i en vecka.. hehe.. lite smått rädd att missa den!) och så ska jag ta Bisolvon med start på fredags (gjorde det förra gången också) och Lutinus efteråt.
För mig har ivf-processen varit enkel rent fysiskt. Inte haft ont vid äggplock eller blivit påverkad av alla sprutor. Däremot var det första missfallet sjukt smärtsamt eftersom det inte kom ut av sig själv. Var i vecka 13 när det sattes igång med tabletter. Värsta jag varit med om. Trodde jag skulle dö. Andra gången kom det inte heller men då skippade jag tabletterna och väntade ut det och det var så mycket mindre smärtsamt.
Heja alla oss som orkar med detta!!
Tack!
Jag föddes utan livmoder men med alla annat så som äggstockar, äggledare mm. vilket upptäcktes när jag var 17. Så jag har ingått i ett forskningsprojekt om livmodertransplantation och under förra hösten genomförde jag en transplantation som (peppar, peppar) gått väldigt bra. Innan operationen genomfördes allt med hormonbehandling, ÄP, befruktning och infrysning, så nu i september är det dags för nästa steg med insättning. Oddsen är med oss dåd det är 86% av de som varit med i tidigare studie som fått barn. Dessutom har 3 st i projektet blivit gravida på första försöket. Jag har bestämt att jag ska bli den 4e att lyckas med det :)
Okej, jag får redan nu försöka boka in aktiviteter då! Jag tycker redan nu att väntan är olidlig! Så kan nog inte föreställa mig den oändliga väntan som kommer vara sen!
Finns det något som man inte bör göra nu innan insättningen eller efter insättningen?
Är det någon som hört något om restriktioner om mat och dryck? Jag vet att jag läste någonstans inför hormonbehandlingen att för mycket koffein inte är något bra.
Ultraljud idag och äggplock blir på onsdag. Såg ut ungefär som sist, kanske 8 ägg blåsor, men trots det fick vi ut 13 ägg sist. Får se hur befruktning och allt kommer gå sen, förra gången fick vi 10 befruktade som till slut blev fem blastocyster varav en inte gick att återföra efter tinandet. Så fyra återföringar har vi gjort. Femte återföringen framför oss... Det låter så mycket. Fem återföringar.
Då är vi tillbaka från äggplocket. Tyvärr blev det inte 6 ägg som vi hade hoppats på och som läkaren nästan var säkert att det skulle kunna bli. Det blev 4 ägg istället. Det som var positivt var att sambon spermiogram var bättre denna gången, inte antalet men det fanns 1,4 mil simmare av 4 mil och därmed hade han blivit godkänd för vanlig IVF. Men de vill inte riskera nåt och kör därför ICSI.
En av cystorna var fylld med blod, hon frågade om jag hade känd endometrios men det har jag inte. Fått nu antibiotika (det har de som rutin).
Den andra blåsan hade inget ägg alls.
Så 2 ägg mindre. Hur är oddsen då? Det finns knappt nåt hopp i oss. Men läkaren tog direkt upp det där med återförening. Vi ville egentligen inte prata om det utan vänta till beskedet imorgon. Hon ville ha godkännande att de får sätta tillbaka 2 embryoner i fall vi får 2 emrbyoner. Under 5 ägg odlar de aldrig vidare till 5 dagars.
Förra gången hade vi 5 fina ägg och de ville de absolut inte sätta in mer än 1 ägg 
och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu.
Jag är så rädd inför imorgon. Det samtalet som ska komma mellan 10-12. Hur ska jag ta emot ett negativt besked? Förra gången bröt jag totalt ihop. Blev liggandes på köksgolvet och skrek och grät, kände mig så hjälplöst och kände inte igen mig. Vad var det som hände med mig? Imorgon har jag också sjukskrivit mig. Vi har bestämt att åka till vår favoritplats vid havet och plocka björnbär. Där kan vi gråta och vara ifred från allt.
Jag som brukar vara positiv som nu har tappat hoppet. Jag längtar efter en tid där sinnet kan vara i fred, kan vara lycklig och hitta harmoni. Det är det jag nästan längtar mer efter än ett barn, just nu i alla fall.
Hoppashoppashoppas på att läkaren kommer med goda nyheter i morgon!
Ultraljud idag och äggplock blir på onsdag. Såg ut ungefär som sist, kanske 8 ägg blåsor, men trots det fick vi ut 13 ägg sist. Får se hur befruktning och allt kommer gå sen, förra gången fick vi 10 befruktade som till slut blev fem blastocyster varav en inte gick att återföra efter tinandet. Så fyra återföringar har vi gjort. Femte återföringen framför oss... Det låter så mycket. Fem återföringar.
Ååh hoppas hoppas plocket går bra för er!! Ni har ju fått bra antal, nu är det bara hålla tummarna för att kvalitén är bra och kroppen mottaglig! Hur mår du nu under behandling?
Tack!!! Förra gången blev jag så glad för att vi fick så många fina och allt gick så bra till en början, så det var snopet att det inte gick vägen. Nu bryr jag mig nog inte lika mycket om antalet för det betyder inte så mycket... Men klart man vill ha lite att ta av iaf :) Jag mår bra, har haft lite huvudvärk bara. Får ont i mina nipples också, haha. Men ska bli skönt när sprutperioden är över, trött på orgalutran!
Då är vi tillbaka från äggplocket. Tyvärr blev det inte 6 ägg som vi hade hoppats på och som läkaren nästan var säkert att det skulle kunna bli. Det blev 4 ägg istället. Det som var positivt var att sambon spermiogram var bättre denna gången, inte antalet men det fanns 1,4 mil simmare av 4 mil och därmed hade han blivit godkänd för vanlig IVF. Men de vill inte riskera nåt och kör därför ICSI.
En av cystorna var fylld med blod, hon frågade om jag hade känd endometrios men det har jag inte. Fått nu antibiotika (det har de som rutin).
Den andra blåsan hade inget ägg alls.
Så 2 ägg mindre. Hur är oddsen då? Det finns knappt nåt hopp i oss. Men läkaren tog direkt upp det där med återförening. Vi ville egentligen inte prata om det utan vänta till beskedet imorgon. Hon ville ha godkännande att de får sätta tillbaka 2 embryoner i fall vi får 2 emrbyoner. Under 5 ägg odlar de aldrig vidare till 5 dagars.
Förra gången hade vi 5 fina ägg och de ville de absolut inte sätta in mer än 1 ägg och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu.
Jag är så rädd inför imorgon. Det samtalet som ska komma mellan 10-12. Hur ska jag ta emot ett negativt besked? Förra gången bröt jag totalt ihop. Blev liggandes på köksgolvet och skrek och grät, kände mig så hjälplöst och kände inte igen mig. Vad var det som hände med mig? Imorgon har jag också sjukskrivit mig. Vi har bestämt att åka till vår favoritplats vid havet och plocka björnbär. Där kan vi gråta och vara ifred från allt.
Jag som brukar vara positiv som nu har tappat hoppet. Jag längtar efter en tid där sinnet kan vara i fred, kan vara lycklig och hitta harmoni. Det är det jag nästan längtar mer efter än ett barn, just nu i alla fall.
Tack!!! Förra gången blev jag så glad för att vi fick så många fina och allt gick så bra till en början, så det var snopet att det inte gick vägen. Nu bryr jag mig nog inte lika mycket om antalet för det betyder inte så mycket... Men klart man vill ha lite att ta av iaf :) Jag mår bra, har haft lite huvudvärk bara. Får ont i mina nipples också, haha. Men ska bli skönt när sprutperioden är över, trött på orgalutran!
Tack!!! Förra gången blev jag så glad för att vi fick så många fina och allt gick så bra till en början, så det var snopet att det inte gick vägen. Nu bryr jag mig nog inte lika mycket om antalet för det betyder inte så mycket... Men klart man vill ha lite att ta av iaf :) Jag mår bra, har haft lite huvudvärk bara. Får ont i mina nipples också, haha. Men ska bli skönt när sprutperioden är över, trött på orgalutran!