Då var det min tur nu, i förmiddags kom äntligen våran efterlängtade lillebror, med planerat snitt som slutade med problem vid ryggbedövningen, stack mig så pass mycket att jag blev sövd till slut, lite jobbigt men huvudsaken han kom ut och vi båda mår super bra, en kille på 4180g och 53 lång, född 39+3. Nu till nästa problem, namn hihi.
10.44 kom vår son 2925 gram och 50 cm <3
Alltså det är verkligen jättemysigt att följa födslarna nu, bra sätt att förbereda sig själv mentalt 
Heja alla!
Sent omsider, någon (minns inte vem, förlåt!) frågade om adress till den profylaxkurs online jag tipsade om som vi tyckte var superbra förra gången: www.profylaxonline.se Rekommenderas mkt varmt, vi kör varje kväll nu 
Hej! Här är en med tänkt BF 23/5 som fick förlösas med akut kejsarsnitt i förrgår.
Har varit en orolig graviditet. Först upptäcktes ett myom (som de ett tag trodde var en cysta), när den försvann upptäcktes en avvikelse i tillväxt (-18 från medelkurvan). I måndags vid sista TUL låg tillväxten t o m på plus, men då upptäckte de en tredje sak: vätska i buken. Fick köra ner till specialister i Lund på direkten för mer undersökningar. Där såg de att njurarna var förstorade, och efter första beskedet att jag skulle ligga inne för observation (och jag därför fått skicka hem mannen som snällt fått vänta utanför sjukhuset) fick jag nytt besked om att snittas typ direkt. Mannen fick vända tillbaka och invänta bebis på neo medan jag snittades och låg på post op. Fick inte ens hålla bebisen innan de rusade iväg med honom.
Så nu har bebis undersökts flera gånger och mer undersökningar väntas. Det har visat sig finnas blodpropp i artären vid njurarna. Tydligen väääldigt ovanligt. Flera veckor med undersökningar/medicinering väntar. Och än så länge vågar jag inte riktigt andas ut heller..
Inga nya bebbar än??!
Imorgon kl 5 åker jag hemifrån för mitt snitt så sjuk tanke!
Sambon är sjuk och hostar nu också så han får inte hänga med alls vilket däremot inte är så roligt...
Jag har haft en så himla dålig dag igen, var så ledsen efter lunch och tårarna tar som aldrig slut. Jag är sååå tacksam för den gåva som kommer, men jag är också sååå less på att vara gravid. Jag är så oerhört obekväm i min kropp just nu, vill krypa ur skinnet på mig själv! Kan inte röra mig som jag vill utan att få ont, sover dåligt, är trött, svullen, fötterna ser ut som hobbitfötter jag pallar liksom inte mitt eget psyke just nu att bli så ledsen, känns som att jag är dålig på att vara gravid och då blir jag ledsen för det och det blir som en ond fjantig jävla cirkel. Och så känns det ju som att det aldrig kommer ta slut nån gång men det vet jag ju att det kommer göra, men det spelar liksom ingen roll när känslorna går igång, suck...
Jag är väldigt dålig på att hantera ovisshet, skulle så gärna vilja veta när det är dags, om så bara för igångsättning. Ska till barnmorskan på tisdag igen för koll av blodtrycket och urinprov, då kommer jag ta upp att jag mår skit mentalt, men det lät på förra jag träffade som att nästa gång bokar man in överburenhetskontroll så det känns ju bra...
I natt klockan 03.33 kom vår lilla tjej, 3320g och 51 cm!
Igår natt 03:01 kom det en liten pojke till oss, 3245 gram och 50 cm lång. Allt gick sååå bra, kan inte riktigt förstå att han är här och att det är på riktigt!