Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

[quote=79979031][quote-nick]Tbinesh skrev 2019-10-21 22:55:06 följande:[/quote-nick]Hej! 

Grattis till bebis! <3

Har du gjort ett avbrytande precis eller är du bara allmänt orolig över infektioner?[/

Tack <3! Är orolig, då jag har väldigt lätt att få infektioner (har redan denna graviditet gått på två kurer Kåvepenin, och ett annat antibiotikapreparat emot gbs 2 ggr, klebsiella 1 gång och behöver nu ta Kåvepenin igen emot gbs..igen !

Jag förstår dock om frågan känns irrelevant i denna tråd. Är bara så himla orolig, och tänkte om det jag har kan få så tråkiga följder också. Jag vet ju att gbs-streptokocker ex inte är helt ofarliga, även om det främst innebär en risk vid själva förlossningen . Ps. Jag hoppas att ni som kämpar för en bebis snart blir gravida och att det slutar lyckligt för er!

Ja jag har också tänkt på att jag inte faktiskt behöver följa med på allt kring jul. Dock vill jag umgås med barnen så känns som jag nog få bita ihop :/.

Å kanske du har ÄL nu el så startar kroppen bara igång verksamheten igen och båda är ju positiva! Jag har kollat med stickor och nu är de svaga och stegrar inget. Idag kände jag lite igen men tror inget på g. Får bara fortsätta att testa med ÄL stickor! Önskar jag tempat men har fortf inte kommit till skott och beställt ngn temp.

Önskar inget hellre heller att vi blir gravida innan jul!

Det här med att bära med sig känns så otroligt jobbigt. Eftersom detta hände med vårat första barn och graviditet känns det som att hela mitt liv och framtid är förstörd. Om vi har tur och kan bli gravid fler gånger så kommer jag vara så otroligt orolig hela vägen ända tills jag får se barnet och får höra och se att allt är bra. Det kommer vara så himla jobbigt, jag är ju redan nu less på att vara ledsen. Jag orkar inte att detta alltid ska följa mig och att det första som händer är att jag ska bli livrädd för allt. Det känns så jobbigt..

Ja precis. Jag har också hört att själva ?felet? sker tidigt då man oftast inte vet att man är gravid. Men sen att man inte med säkerhet kan lova att man kan se det i ens vecka 12. Vi är ju lovade ultraljud innan rul men eftersom det inte går att se alla fel då om de finns några så kommer det inte vara till någon hjälp rent psykiskt tror jag. Förlåt att jag är så negativ, jag vill inte att det ska smitta av sig på er men jag måste bara få skriva av mig. Jag har helt tappat hoppet känns det som. Även fast vi vill försöka igen direkt efter jag fått min mens nu så är jag så orolig för framtiden och mitt mående.

Jaha, vilka bra tips! Då ska jag springa in på apoteket och kolla på de så fort jag har möjlighet! Jag vill göra allt för att det ska gå bra nästa gång men händer det något då också kommer jag skuldsätta mig själv så otroligt mycket mer än denna gång. Att jag åt det, att jag inte åt det, att jag gjorde så, att jag inte gjorde så osv..

Tack för att du orkar skriva och svara mig. Det betyder jättemycket att få höra av någon som varit med om liknande. Jag känner mig annars så ensam om mina känslor och upplevelser. Kram på dig och lycka till till oss.

Tempa fungerar som så att du mäter din basaltemp varje morgon. Alltså sammanhängande 4timmars sömn, samma tid ca. Så man har tempen bredvid sig på nattduksbordet och bara sträcker sig efter den så fort man vaknat. Då kan man se vad tempen ligger på och efter ÄL stiger den så då ser du när du haft ÄL. Alltså kan du se först efter ÄL. Så bra att kombinera med tester. Jag gick på natural cycles för några år sen, det tog några månader innan den hittade min ÄL men sen fungerade metoden jättebra! Dock vet jag inte vart tempen är ngnstans nu. Man måste ha en temp med 4 siffror.

Känner också att det borde komma sol. Men jag har redan 2 friska barn och en fantastisk man så jag är rädd att jag inte kan få fler. Att jag får nöja mig och självklart skulle jag kunna göra det men jag kan verkligen inte låta bli att drömma om en tredje. Ännu mer nu! Jag vill ju på något sätt inte gå igenom detta i ?onödan?. Utan få ett fint slut! Också läste jag någonstans något fint jag bär med mig.....

Om man förlorar ett liv innan det är fött kan den själen återvända till dig"

?Barnets celler fastnar i mammans kropp under graviditeten så du kommer alltid bära med dig barnet på så sätt och när ni får ett annat barn kommer vissa av det första barnets celler fastna i det nya fostret och på så sätt vara med där också. Ert nästa barn kommer ha lite av detta barn med sig utan att bli sjukt för det?.

Tycker det känns hoppfullt på ngt vis!

Såg vad du skrev om retinol. Slutade oxå med det innan jag blev gravid sist och har inte fortsatt än för tänker som du att man vill inte chansa ngt. Ska gå igenom alla mina krämer och se så det inte är A-vitamin i ngn annan. För visst är det bara A-vitamin man ska undvika?

Asså vilken djungel! Läste runt lite igår och blev helt matt. Sååå mkt som är dåligt och blir så trött på att det får gå igenom och säljas helt lagligt! Hittade lite produkter med EDTA. Till exempel en svindyr produkt jag köpt när jag gjorde ansiktsbehandling för nån vecka sen. Frågade specifikt om den gick att använda om man vill bli gravid. Hon sa den även gick att använda när man va gravid! Men måste ju verkligen läsa på själv! Så nu blir det att rensa ordentligt (dyrt) och inhandla eko. Såg att korres hade smink å så. Kom gärna med tips om du köper ngt? Jag har alltid vart duktig med ekomat. Men just krämer, smink och sköljmedel etc är jag dålig på! Såg även att krämen jag blev rekommenderad på apoteket till min dotter innehåll mineralolja som är restprodukter från bensin! Otroligt! Hittade denna sida

lindab.bloggo.nu/Amnen-i-makeup-hud-och-harvard-du-bor-undvika-Langt-men-viktigt/

Och denna (du kanske redan sett dom)

www.skd.se/hallbarhetsbloggen/2014/04/10/vilka-kemiklarier-ska-man-undvika-i-smink/

Ja jobbar man skift är det ju svårare att tempa! Jag blir alltid väckt en el två ggr per natt (av barnen) så för mig är det och lite si och så. Jag väntar fortf på ÄL. Händer inget! :(

Jag har läst lite i er tråd pga jag för två år sedan var med i en likadan tråd med förra som fått avbryta sina graviditeter eller fått MA( varav jag var en). Jag känner så med er och vill bara ingjuta lite hopp. I dag har vi allihopa fått barn efter det som ni beskriver kändes som livet och glädjen var som bortblåst när det hände. Jag önskar er alla lycka till och tror starkt att ni kommer få era små om än det inte är dem ni nu förlorat <3

Det har du rätt i! Jag har redan börja känna att man uppskattar alla runt om på ett annat sätt och att inte ta livet för givet. Jag tror och känner på mig att jag kommer vara så otroligt tacksam (samtidigt som jag kommer vara orolig) om jag blir gravid igen, och sen när man får barnet. På ett annat sätt just för att man redan förlorat ett och vet hur fort ens lycka och framtid kan vända. Man kan aldrig vara säker på ett liv, så man måste vara tacksam för dom som finns brevid en <3

Okej tack så jättemycket för infon! Jag som äter en större dos folsyra törs då äta b-komplex också? Blir nojig över allt men eftersom b-komplex inte är receptbelagt borde det ju inte vara så starktoch ?farligt? på något vis.

Det där med ägglossning är jag inte orolig över eftersom jag ibte haft problem tidigare men det kan ju vara bra att ha i huvudet ifall man skulle få problem eller vill hjälpa den på traven. Intressant hur som :)

Vet dina vänner och din killes vänner om vad som hänt er? Pratar dom mycket om det? Ställer frågor, ställer upp osv? Jag är lite ledsen över att min sambos vänner (som har blivit mina också) inte frågar hur de är för mig eller beklagar sig eller så. Det är ju dock killar i 20-30 års åldern som inte har egna barn så dom kanske inte förstår eller vill prata känslor. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig eller oss men jag vill att folk ska veta hur jag mår. Min sambo har accepterat förlusten på ett helt annat sätt än jag och är inte ledsen på samma vis. Känner du samma? Att man vill att ens nära ska veta att man är jätteledsen och hur jobbigt allt är men samtidigt vill man inte bli offret som alla tycker synd om. Vet inte om det går ihop men jag känner så..

Jag var hos gyn på återkoll i tis och han kunde inte se några rester inte heller har jag ont så ngn mens är det inte. Men de kom efter gynbesöket så känns som han petade upp såret. Det hade säkert inte läkt ordentligt! Nu ska jag verkligen låta de läka innan vi försöker igen. Han kunde ju inte heller se några folliklar så känns som ÄL är långt borta. Har dock ingen aning om hur långt tid det tar för folliklar att ploppa upp, men har ingen känsla och brukar känna av när det är på gång! Ja snark, känns som allt kretsar kring det nu :/.

Skönt att du har någon att prata med som du trivs med! Jag fick en tid hos en kurator på sjukhuset men det va exakt samma våning som där jag gjorde avbrottet och moderkaksprov och kub och allt tråkigt och jag kände mig inte redo att gå dit igen. När jag ringde till henne och avbokade så kände jag inte alls känslan när vi pratade. Hon kändes kall och när vi la på sa jag att jag hör av mig när jag vet när jag kan komma (jag skyllde på att jag inte hade tid) då sa hon bara okej hejdå. Inget lixom ta hand om dig nu, hör av dig om du behöver prata och bla bla. Tyckte det va konstigt med tanke på att hon visste va jag gått igenom, jag kanske bara är extra känslig nu, men det är viktigt att man får ngn bra man känner rätt känsla med.

Just nu pratar jag med min mamma och sambo, någon annan direkt har jag inte. Mina kollegor frågar inte så mkt om det längre och på ett sätt är det skönt för jag vill vara normal typ på jobbet och glömma lite där!

Skönt att få komma till kyrkogården! Jag ser fram emot det på ngt vis även som du säger att det är väldigt sorgligt! Hur längesen var det du gjorde ditt avbrott?

Jag har köpt b-vitamin nu :)

Okej, jag förstår! Ja alltså det är så himla jobbigt tycker jag. Det är ju helt rätt att det bara är att försöka igen och att allt löser sig men som du säger så är det ju så jobbigt att höra.. det gör så ont.

Jag var orolig här om dagen att jag skulle åka på en infektion nu efter skrapningen för jag började få färgade flytningar. Väntade bara på att det skulle komma mens men den kom aldrig så jag började ju oroa mig hur mycket som helst. Har ju läst vad som kan hända om man går med en infektion för länge.. började till och med googla på hur man går vidare efter fått beskedet att man inte kan få barn. det spårade totalt. Men nu äntligen är det blod som kommer så jag hoppas verkligen att det är mens och att allt är som det ska och att vi kan prova igen. Men såhär tänkte jag ju när jag började blöda förra gången också och då var det ju pga resterna så man har ju tappat lite av hoppet men..

Va underbart att höra, tack för att du skänker lite hopp <3