Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

Ja näe det är för sparsamt för att va mens och inget ont alls. Brukar känna litegrann ändå vid mens. Jag tror bara det va att vi börjat för snabbt innan såret läkt ordentligt och sen när jag var hos gyn så eskalerade det. Han kunde se vart det blödde ifrån. Nu har det i stort sett slutat men ska ändå vänta nu med att försöka så det inte går upp igen såret. Näe jag har inte tagit ngt mer gravtest men tog rätt många ältest förra veckan men de var väldigt svaga så tror inte gravtest visar ngt heller nu.

Förstår precis vad du menar med deppet, känner mig också väldigt ostabil i humöret. Svårt att känna ngn livsglädje! Har också svårt att träffa släkt och familj vid sammanhang, hade födelsedagsfest förra veckan för min dotter och kände mig helt urblåst på energi efter att det vart massa folk hemma hos oss. Ville bara få det överstökat! Alla vill ju väl, det vet man ju men man orkar inte va social och glad! Hoppas alla rester försvinner med mensen nu, känns ju så eftersom du blöder så rikligt! Cystor brukar i regel också försvinna vid mens va?

Jag hade bruna flytningar i två dagar sen gick det över till blod och det höll i sig i ca 4 dagar och nu har jag varit blödningsfri i 6 dagar så jag tror att det var mensen! Är så lycklig över det men jag törs inte slappna av än förrens jag plussar.. inget har ju bevisat att allt är som det ska än.

Hoppas det är mens du har! Klokt av dig att boka en tid, än om det är något eller inte så är det skönt att ha gjort de man kan! Håller tummarna för dig! Vet hur du känner<3

Nä jag har inte fått någon tid för återbesök, de va inget dom pratade om heller. Skulle bara höra av mig om jag hade några symtom på infektion. Något jag tycker är konstigt är att man inte fick en tid för återbesök efter avbrytandet. Hade jag fått det typ 2-3 veckor efter hade ju att gått så mycket fortare. Nu har flera månader gått till sorg och sjukhusbesök.. jag vill bara börja om på nytt..

Nä vi väntar fortfarande på sista svaren från obduktion. Funderar på att ringa dit och fråga så dom inte har glömt bort oss. Nu har det ju gått snart tre månader..

Ja vi hade tänkt åka dit hur som helst men då fick vi hem ett brev från kyrkan på torsdagen. Så du kan absolut gå dit om det känns bra för dig utan att du fått svar. Jag vet inte hur det funkar där du bor men vi valde sjukhusets rutiner om kremering och så men sen sa jag till att jag ville veta när askan fanns i minneslunden. Tänkte bara så du vet det, att i vanliga fall får man inget brev om man inte sagt till men det beror ju somsagt på var man bor också säkert <3

Hoppas det känns bättre snart! Jag känner mig lite bättre nu men det är som att all glädje och sånt bara sitter på ytan, på utsidan. Inombords har jag världens klump i bröstet jämnt och det gör så ont samtidigt som man skrattar och ler utåt.. kram!

Nä jag känner inte heller när jag har ägglossning.. har försökt räkna via någon hemsida men vet inte om det är att lita på.. enligt den har jag ägglossning typ nu snart och jag blir så stressad. Det är bara på kvällarna vi har tid att försöka igen och det är även på kvällarna jag är som mest ledsen under dagen.. jag har längtat så mycket till den här tiden då vi kan försöka igen men jag blir så arg på mig själv att jag jämnt är ledsen och då är det inte riktigt läge att försöka.. sen blir det så känslosamt allting. Det gör så ont i mig att vi måste försöka igen d vi redan har plussat en gång.. vi kan ju vänta tills jag mår bättre psykiskt men jag vill bara bli gravid igen, det känns som att det hade dämpat sorgen lite. Men då det är så svårt.. nä jag vet inte.

Bra gjort av dig! Lycka till!!

Jaha ojdå, ja men då ska jag verkligen ringa! Det är ju så frustrerande att måsta vänta ifall allt är klart.. Ja men det kan ju vara skönt för dig, så du kan förbereda dig lite om vad ni ska prata om och så, då hinner du ju fundera om du har några frågor eller så. Då man är ledsen brukar de vara ganska svårt att vara delaktig i samtalet och tänka efter vad man undrar över på samma sätt som annars. Då kan det va bra med lite extra tid innan att få fundera på<3

Om du vill veta kan du ju fråga någon på sjukhuset så hjälper dom dig säkert att ta fram vad som blev sagt och hur det ligger till. Men hur som helst så tycker jag att du ska åka dit om det känns bra för dig. Känns det bara fel så vänta en stund, det är bara du som kan bestämma.

Ja.. i veckan har det verkligen varit upp och ner. Både i förrgår och igårkväll var jag helt förstörd. Det känns som att jag håller på att bli knäpp eller något. Jag är så trött på att vara ledsen och ha en klump i bröstet hela tiden..

kommer inte ihåg om jag frågat det, men jobbar du eller är du sjukskriven? Hur funkar/känns det för dig?

kram!

Hejsan tjejer!

Känner mig helt knäckt och behöver någon att prata med! Läst lite i tråden och tror att jag passar in här.

Fick MF i torsdags 7/11, var då i v 7+1. Vi är så himla ledsna men vill givetvis försöka igen så fort det går. Den 8/11 kom det lilla grynet ut i trosskyddet... helt sjuk ipplevelse, fy fan asså så hemskt, önskar ingen något sådant här! :(

Hur går det för er?

Min blödning började direkt avta efter klumpar kommit ut. Har endast lite kvar av blödningen, brunt smått i trosskyddet. Äl-tester börjar också bli mindre och mindre positiva. HCGnivån i torsdags när allt började var 1317 och i lördags var det 291. Så det minskar snabbt... vill bara ha tillbaka äl igen. Vågar man köra på direkt är frågan? Hur har ni resonerat?

Jag valde att avbryta min graviditet då vi fått veta att barnet hade kromosomfel 22q12 och ett väldigt ovanligt hjärtfel. Jag är rädd att mitt nästa barn skall få samma fel... hur snabbt blev ni gravida igen ?

Usch vad hemskt!! Så jobbigt att inte allt bara kan gå som det ska! Så tråkigt att höra att allt inte kommit ut.. man blir så frustrerad då man bara vill fortsätta försöka. Jag var i vecka 21, så det var en väldigt hemsk upplevelse att behöva gå igenom.. dom har gjort obduktion och skall skicka mig och min man på genetisk testing eftersom jag är 23 och detta var mitt första barn blir man ju rädd att man har detta syndrom i sina egna gener.. vi håller på att försöka men jag har inte någon ägglossning ännu.. och det har gått 16 dagar sedan jag gjorde avbrytandet.

Jag mår psykiskt dåligt över vad som skett, jag har sådana skuldkänslor för att jag avbrutit graviditeten och sen att få se mitt barn så mänsklig och stor.. jag är så ledsen att allt detta hände mitt lilla barn.. önskade allt hade gått som planerat..

Men Ååå stackare! I veckor? Då hinner du med en till mens el? Hoppas de försvinner då. Asså sjukt att din kropp kommit igång med ÄL och mens för den kan ju inte va redo för bebis denna cykel eftersom du har rester. Sånt mysterium alltså! Förstår mig inte alls på kroppen! Förstår att du blir galen! Förstår 100%, jag känner mig likadan! Jag har tagit ÄL test några dgr nu och strecket är obefintligt. Helt sjukt, har aldrig tidigare haft så svagt i hela mitt liv! Tänk om jag är inne i förklimakteriet :O. Har inte blött på en vecka nu iaf. Men något annat verkar inte gå framåt! Fyller år om några dgr oxå och känner paniken över det!!

Ja man hinner föreställa sig sitt liv med detta barn och sen poff så försvinner allt.. nästa graviditet skall vi göra fostervattenprov eller modekaksprov innan så man inte går så långt. Jag gjorde en skrapning dagen efter aborten då moderkakan inte helt kommit ut, så då borde ju allt vara borta tänker jag? (Hoppas) vill bara få igång min ägglossning men allt visar bara negativt :(

Men gud..jag lider verkligen med dig!! Beklagar verkligen<3 vet inte vad jag ska säga för att få dig på bättre tankar.. jag fick inte reda på resterna förrens 7 veckor efter avbrytandet men de var ju egentligen min kropps ?fel? att jag inte märkte av dom förrens då men jag blödde så himla mycket så de blev akut då jag väl blev undersökt.. Jag förstår dig ilska.. jag har haft tur med nästan alla besök på sjukhuset men jag har läst många som är i samma sits som du.. man själv ser det akut men inte vården. Kram på dig, vet som sagt inte vad jag ska säga..

Vad stark du är! Läkarna jag träffade när jag blev inlagd för skrapning bad att få sjukskriva mig. Jag ville inte det för jag tänkte att då kommer allt bli ännu värre, jag skulle bara sitta inne och övertänka ÄNNU mer än vad jag redan gjorde/gör. Tänkte samma sak efter avbrytandet då dom började prata om sjukskrivning. Men tillslut insåg jag själv efter att fått prata om det med min kurator att det nog skulle vara bra att va lite ledig ändå. Så jag sjukskrev mig 2 veckor efter skrapningen för det tog så hårt på mig psykiskt. Nu i efterhand är jag jätteglad att jag valde det men ångrat att jag inte sjukskrev mig efter avbrytandet också för då kanske jag hade hunnit bearbeta känslorna bättre och mått mindre dåligt idag. Min kurator och jag bestämde att jag inte skulle ligga på soffan hela dagarna under sjukskrivningen. Jag skulle försöka göra något varje dag så jag kände att jag gjorde någon ?nytta?. Och sen kanske försöka sova en stund på dagen och verkligen vila upp mig. Inte stänga mig inne men ta det försiktigt.

Men nu är jag tillbaka på jobbet, jobbar inte heltid i vanliga fall och det kanske är bra just nu. Men det är fortfarande så att jag biter ihop och är glad hela dagarna sen på kvällarna kraschar jag totalt. Jag är så trött på att vara ledsen. Tack och lov är det inte varje kväll just nu men det går verkligen i vågor.

A verkligen lustigt att ha ÄL trots rester, men kroppen är ju helt klart ett mysterium! Idag har jag lite hopp om livet iaf. Fått positivt på ÄL test idag, på min födelsedag. Självklart kommer de inte ta sig första ggn när det tog 1,5 år innan avbrytet men idag väljer jag att drömma mig bort om det. En slags överlevnadsinstinkt! Hur skulle man annars klara sig igenom allt det här om det inte vore för en gnutta hopp och drömmarna?

Hur gick det igår med blodprovet? Har du fått ngn klarhet i vad som blir härnäst? Skrapning el hysteroskopi? Styrkekramar till dig!