Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

Tack!

Skönt att din svamp försvann. Jag hann aldrig börja med canesten för min mens drog igång riktigt rejält så kändes svårt att behandla när det blödde så mkt.

Förstår din känsla för att gå till gyvmnekologen helt! Är också trött på det, ändå sitter jag här och väntar på en gyn-tid precis just nu. Men inte för svampen utan för blödningen. Ringde 1177 igår, då hade jag blött i tre dagar, så sjukt mkt, fick byta binda oftare än varje timma ett tag så hon bokade in mig hos gyn idag. Vilket såklart känns skönt att kolla upp allt, men också lite jobbigt.

Det här var min fjärde graviditet. Har en dotter som blir 10 år i år, sen fick jag ett MA efter henne och sen en son som blir 7 i år, så det här MA skulle blivit en liten sladdis.

Hur är det för dig, har du barn sen innan eller var det första graviditeten?

Hej! A va tjatigt! Förstår att du skrattar åt det. Det kommer vända snart och du blir förmodligen gravid på första försöket, 100 procent! Jag har precis tagit ett gravtest, sjävklart negativt! Trodde såklart inget annat men tänkte ändå att snälla gode gud låt mig bli gravid! Han lyssnade inte ;/. Detta var tredje försöket! Börjar smyga sig på en liten panik över att mars är nära! Vill verkligen absolut inte nånsin vara ogravid när bebisen skulle komma. Jag vet på riktigt inte hur jag ska klara av det!!! Det tog ju jättelång tid att bli gravid med trean. Men trots att jag fattar att det förmodligen kommer ta lika lång tid (om det ens nånsin blir ngn mer chans) så kan jag ändå inte låta bli att tänka att det kan ju inte vara så grymt att man ska behöva vänta så länge när man gått igenom det vi gjort. Det borde finnas en slags förtur lista för oss! Just nu är jag inne i en slags period att jag kommer endast bli lycklig när jag blir gravid! Skitdumt! Antar det är pms som smyger underliggandes. Sry för deppigt meddelande! Vet att jag mår bättre nästa vecka då ÄL tiden närmar sig. Pjuh!

Hej!

Det gick bra hos läkaren. Vi fick provsvaren över telefon i början på december typ men sen kände vi båda att vi ville höra det face to face typ och sen hann det ju komma upp lite frågor efter att jag och läkaren avslutade samtalet över telefon. Så det var inga ?nyheter? direkt utan det var mer att vi fick det mer tydligt. Det var ändå skönt att höra att det var ett normalt rmb. Sen berättade vi även att jag är gravid igen nu och att jag är väldigt orolig och rädd. Då frågade hon om vi ville prova göra ett ultraljud där och då. Den glädjen! Dock så är det ju väldigt tidigt, så vi såg bara en prick typ men det var skönt att de att det faktiskt var något. Nu är den några veckor kvar till ul i v.12. Det kommer nog bli en viktig milstolpe att få pusta ut om allt nu ser bra ut då och att inget händer på vägen. Men det är nog inte förrens efter vecka 18-20 som jag kommer slappna av helt eftersom det inte va förens då vi fick beskedet sist.

Så typiskt!! Men skönt ändå att du kan ta det på ett ?bra? sätt eller vad man nu ska säga. Hur mår du annars? Börjar du känna att du kan acceptera det som hänt eller är det fortfarande lika jobbigt?

Hej! Jag följs gärna åt här.

Har precis varit med om mitt anda MA som upptäcktes på rul i vecka 19. Det kom som en chock eftersom vi tidigare hade gjort kub där allt såg jättebra ut. Men tydligen så orkade inte det lilla hjärtat slå längre än v 13.

Vi ska får göra en utredning och ta prover för att se om det är något genetiskt. Men vi vill försöka igen så fort kroppen och psyket fått läka.

Någon mer som fått göra en utredning? Vad är det för prover som tas?

Styrkekramar till er alla! <3

Ja det hoppas jag med! Vi alla förtjänar bättre <3

Nu är jag i vecka 9 och om två veckor är det ul. Ja dom rekommenderar att man ska äta den fram till vecka 12 men om det inte är skadligt så vill jag nog äta den längre ändå. Bara för att då känns det som att jag gör något.

Jag förstår dig. Det går verkligen i vågor.. har du någon att prata med? Jag pratar ju med en kurator på sjukhuset och det har faktiskt hjälpt mig mig, även fast dom dagarna man haft en tid bokad blivit helt förstörda för att man river upp sår genom att prata om allt man tänker så känns det lättare i slutändan. Sen fick jag för mig av något konstig anledning att det ju inte alls är någon brådska att bli gravid vilket jag tänkt hela tiden förut. Det hjälpte mig mycket tror jag, då kunde jag slappna av på ett helt annat sätt.

Jag vet inte hur jag ska förklara på rätt sätt men jag vill bara att du ska må bra och försöka släppa stressen. Jag tänkte hela tiden att det kommer bli bättre när jag blir gravid och då kommer sorgen försvinna och jag kommer sluta gråta varje dag. Men nu kom andra känslor som jag inte hade förväntat mig. Jag är inte glad över att jag är gravid. Jag vågar inte. Jag kan inte tänka mig att jag ska vara höggravid i sommar. Det finns inte. Jag vill kunna njuta av tiden på samma vis som sist men det går inte. Och jag börjar tänka, hade det känts bättre om vi hade väntat ännu längre. För nu gick det verkligen från sorg till att jag blev gravid och känner någon slags oro/annan sorg. Kanske om jag hade kunnat känna glädje och känna mig som mig själv igen innan jag blev gravid på nytt. Då kanske det hade känts bättre.. ja mycket tankar som du ser men jag vill bara försöka få dig att känna dig lugn och må bra.. kram!

Beklagar, det måste vara jobbigt att inte bli ?klar? för att försöka igen om du förstår hur jag menar. Jag håller tummarna för att det går vägen för er! <3

Det upptäcktes på rul i v 19. Vi trodde att vi skulle få reda på om vårt lilla hjärta var en flicka eller pojke, men istället fick vi höra att hjärtat hade slutat slå (enligt mätningar dom gjorde i v 13). Känns väldigt konstigt att veta att man gått runt med ett dött foster i magen i 6v utan att kroppen reagerat och utan att man känt något. Man börjar ju tvivla på sig själv. Fruktansvärt jobbigt!

Jag fick komma in två dagar senare för att få Mifepristone och sen åka hem igen för att komma tillbaka ytterligare två dagar senare för att bli igångsatt med Cytotec. Fick dropp och även smärtlindring intravenöst flera gånger, som inte hjälpte så mycket. Så tillslut fick jag en livmoderhalsbedövning, den hjälpte lite bättre.

Det förra MA upptäcktes i v 11 och fostret hade dött i v 7. Då fick jag Cytotec medskickat hem och rådet att ta Alvedon och Ipren. Det var en hemsk upplevelse på många sätt. Och det slutade med att jag ändå behövde skrapas eftersom allt inte hade kommit ut.

Jag har slutat blöda redan (var en vecka sen vi var inne på sjukhuset) men har fortfarande väldigt ont. Är orolig för infektion, hur upptäckes din infektion?

Skönt att veta att man inte är ensam, även om man önskar att ingen skulle behöva uppleva detta!

Hej kämpar!

Här börjar det hända lite grejer igen, ska få komma in på lördag för att få ett embryo insatt igen, fick ett i december som inte blev en graviditet. Det känns såå roligt att få försöka igen. Så detta blir andra chansen sen missfallet i april.

Så det har minst sagt tagit tid att få börja om igen.

Först kändes det stressigt att månaderna gick och att man inte ens kunde försöka. (i och med att vi gör IVF och har väntat på utredningens resultat)

Men sen kom ett lugn som tagit över. Jag är inte stressad längre, man tror att tiden som går ska göra det tyngre men så verkar det inte vara för mig.

I maj i år blir det fyra år sedan vi bestämde oss för att få barn, de första åren har varit långa och kämpiga, nu har jag börjat landa och hitta en stabil väg framåt. Man trodde såklart inte att det skulle ta sån tid, men till och med det börjar man vänja sig vid.

Jag tänker såhär när det blir tufft:

Jag vill ha barn.

Det fanns en tid innan jag ville ha barn, jag var lycklig då.

Skillnaden nu är att jag kommit på att jag vill ha något, som jag inte har fått.

Men jag gör allt jag kan för att få det.

Varför ska jag må dåligt över något som jag gör allt för att få?

Jag borde vara stark i vetskapen istället, att jag vågar och vill och inte har gett upp.

Det hjälper mig i alla fall.

Ha det gott tills vi hörs igen! :)

Hej, fick veta förra tisdagen att lilla pyrets hjärta hade slutat slå och att fostret dött och att jag fått ett MA. De mätte fostret till 7+5 och jag var ungefär 8+2 räknat från mensens första dag. De trodde hjärtat precis slutat slå då allt annat såg fint ut.

Använde cytotec i lördags hemma och det gick okej tror jag. Längtar nu bara tills jag får ägglossning och kan försöka igen. Hur ser det ut för er andra? Har ni plussat? Solskenshistorier? Samtidigt som jag längtar efter plus så är jag livrädd...

kram till er alla!

Nu blöder jag, glad över att min kropp för en gångs skull kunde förstå att det inte gått vägen. Tacksam för att det sker nu och inte sen. Jävlar så snabbt man kan klamra sig fast vid det lilla positiva man kan hitta.

Är nyfiken på om någon av er gjort missfallsutredning? Jag antar att det här räknas som ett tidigt missfall och att detta isåfall är mitt tredje.

Är inte jätte taggad på en utredning, vet inte vad för prover de kan tänkas ta som inte redan tagits på mig. Känns som onödig tid. Men som sagt, någon av er som gjort utredning?

Men å! Beklagar verkligen! Men visst blir man impad på hur man snabbt hittar ngt positivt för att inte tappa det helt. Försvarsmekanism! Skönt och sunt! Du har absolut rätt till missfallsutredning. Tyvärr görs ju inte så mkt i Sverige! Du har som du säger säkert redan gjort alls de proverna. Det finns en tråd som heter - vi som snart är gravida efter Aten - någonting. Där är dom jätteduktiga och pratar bland annat om att sänka immunförsvaret. Det finns absolut saker du kan göra som du borde ta upp inför nästa ivf. Kolla in den tråden! Skickar all styrka! Kram

Nu har jag börjat känna som en molande värk i kring äggstockar och livmodern, så var det sist jag blev gravid. Bim någonstans kring lördag till måndag om en vecka. Vågar knappt hoppas på att det kan vara så som jag tror ????

Halloj!

Vilken härlig läsning, super duper grattis!

Du kanske behöver prata med någon om stressen? Så du inte går miste om pirret och förväntningarna som är så härliga att ha när man väntar bebis. jag har pratat med min psykolog om det, att jag gärna vill kunna vara förväntansfull. Det finns strategier att ta till!

För min del så har vi gjort en missfallsutredning. Den hittade inget konstigt.

Så nu är vi tillbaks i IVF snurran, har fått ett ägg som bor i livmodern just nu(för åttonde gången).. Men den fastnade nog inte, för mensen verkar vara på G så jag räknar med att göra en ny insättning av ett ägg snart.

Hej tjejer! Jag har också tänkt på er och undrat hur ni mår! Stort grattis till graviditeten Tbinesh! Förstår om du är livrädd! Men du kommer allra säkert få NIPT och VUL o.s.v tidigt så du kommer kunna känna dig lite lugnare!

Håller tummarna för dig Kallamakka att det är molvärk och bebis istället!

För mig händer inte så mycket. Fick min mens idag, oerhört kort cykel denna gång. Började knapra DHEA, så ska testa det nu så får vi se. Förmodligen det enda piller jag inte testat haha.

Allt gott till er!