Nillan98 skrev 2019-11-21 23:00:07 följande:
Ursäkta att det dröjde med svar, jag har inte orkat logga in här..
Önskar dig iallafall all lycka, hoppas verkligen att du får hjälp fortare! Ja det är otroligt mycket pengar, gör det som känns rätt för dig och er.
Av egna erfarenheter så funkar det inte att bita ihop och låssas. Inte för mig iallafall. Jag försökte det i början men det slutade i någon typ av panikattack typ varje kväll när jag skulle sova och inte hade något att bli distraherad av framför mig. Om du känner att det inte blir bättre, ta ledigt och tillåt dig själv att vara ledsen. Det har hjälpt mig, att låta mig själv gråta när jag vill. Bara tips <3
Jag tror att jag hade ägglossning förra veckan, har inga tester utan jag har bara försökt räkna lite.. Jag vill bli gravid nu på en gång för att Förhoppningsvis bli mindre ledsen men det var otroligt jobbigt att försöka. Första gången började jag gråta för det kändes inte avslappnat på nått vis.. vi båda var stressade och jag blev så ledsen av tanken att vi försöker igen. Det skulle vi inte behöva göra nu. Jag skulle ha varit gravid nu. Men det släppte lite resten av veckan men tankarna fanns ändå kvar. Jag har aldrig känt mig stressad över att måsta ha sex, det är en jobbig känsla.
Jag håller med dig, jag är också rädd. Jag kommer inte kunna slappna av förens barnet är ute och jag är 100% säker att allt är bra. Men mitt hopp ser förbi det, jag vill bromsa mig själv å säga att det inte är säkert att det går bra nästa gång heller samtidigt som jag inners inne tänker att allt kommer gå bra nu. Så tänkte jag förr också, och det slutade ju verkligen inte bra. Så jag är rädd för den tanken jag har, så nonchalant..
Nä, jag har dagar när jag inte heller orkar logga in här.. Eller någonstans för den delen! Instagram osv bojkottar jag nästan pga all gravidchock överallt!
Jag tänker att jag ska avvakta till måndag sen får dom iallafall ge mig ett datum även om det ligger längre fram.
Håller med om att det inte funkar, ska ta ledigt i december och försöka ta in, ä hela tiden uppe i varv då jag inte får det här överstökat. Men på kvällarna kommer alla känslorna ut, ibland mer och ibland mindre..
Förstår, vi har inte försökt än (såklart iof) men känns redan nu konstigt, just för att jag känner att vi måste och inte för att man bara vill. Jag tänkte hela tiden att jag ville bli gravid igen innan året är slut, känns helt kört för mig, nu vill jag bara att det här skitåret ska ta slut och hoppas på ett bättre nästa..
Jag tror ändå din inställning är bra, att du ser positivt på det och inte bromsar dig själv. Även om du alltiid kommer ha det här i bakhuvudet såklart. Det är så orättvist att vi ska behöva vara såhär rädda, enda tanken jag hade innan var rädsla för mf typ, nu är jag rädd för ALLT. Saker jag inte ens visste kunde hända!