Är du för eller emot aktiv dödshjälp?
Dom diskuterar aktiv dödshjälp på TV. Är du för eller emot aktiv dödshjälp, varför/varför inte?
-
-
Svar på tråden Är du för eller emot aktiv dödshjälp?
-
Det har varit på TV ett antal gånger med politisk obundna människor som diskuterat.uhsumkat skrev 2019-11-09 15:01:41 följande:
Ja?
Jag pratade inte om vad som varit på TV en enstaka gång vid en enstaka diskussion.
-
Jo det var ett svar på frågan men inte det du ville ha.kaffe skrev 2019-11-09 13:55:58 följande:Det var inte svar på frågan.
För övrigt finns det många med svåra smärtor som lever länge. Ex ryggmärgskadade. 50% av får paradoxalt nog trots sin förlamning kvarstående svåra ryggsmärtor. Många skadas dessutom unga. Dom förväntas inte dö i förtid. (Källa ryggskadeenheten St-holms läns landsting).
Om du inte kan se att det finns ett etiskt problem i att förlänga någons, med svåra svärtors liv, där utgången är döden. Likväl som det finns ett etiskt problem i att förkorta densammes liv har du en del att fundera över.
Det som diskuteras i tråden är inte "svåra smärtor" utan smärtor som innebär ett "oändligt lidande".
Smärtor är jobbigt men det går att lindra och det går att leva med - med rätt vård.
Att du tar upp ryggmärgsskadade i en tråd om aktiv dödshjälp belyser bara den moraliska och etiska nedåtgående spiral jag har tagit upp i ett flertal inlägg.
Från början handlar det om "oändligt lidande" och nu, i ditt inlägg, så är det skadade med svåra smärtor.
När man väl har accepterat det så kommer gränsen att sjunka ytterligare...
-
Fortfarande ja?Inezzzen skrev 2019-11-09 15:05:13 följande:Det har varit på TV ett antal gånger med politisk obundna människor som diskuterat.
Och det är fortfarande inte TV jag pratar om utan ett politiskt parti som driver denna fråga hårt. -
Det är mer moraliskt fel och mer moraliskt orätt att andra ska utföra det åt en.auster skrev 2019-11-09 15:02:44 följande:Det ska självklart vara en rättighet att kunna välja att avsluta sitt liv i livets slutskede eller vid irreversibla sjukdomar som orsakar olidliga livsbetingelser.
Självklart behöver det vara noga reglerat, men det är djupt moraliskt fel att förvägra någon rätten att välja själv i de angivna situationerna.
Alla, utom ett ytterligt fåtal som blir ögonblickligen totalförlamade, har haft mängder med val innan sjukdomsförloppet gått så långt att de inte längre är förmögna att röra ens en hand.
-
Hmm, får hoppas att inte Hitler och Tredje Riket återuppstår, då man i desperation dränker sig när ålderskrämporna börjar göra sig påminda. Om vi nu ska köra med "Slippery slope" argument tänker jag.
-
Tråden handlar inte om något politiskt parti så var snäll och håll dig till trådens ämne.uhsumkat skrev 2019-11-09 15:10:15 följande:
Fortfarande ja?
Och det är fortfarande inte TV jag pratar om utan ett politiskt parti som driver denna fråga hårt.
-
Och det finns inte bara ett parti som vill utreda aktiv dödshjälp för svårt sjuka lidande människor. Tex Vänsterpartiet är också för aktiv dödshjälp.uhsumkat skrev 2019-11-09 15:10:15 följande:
Fortfarande ja?
Och det är fortfarande inte TV jag pratar om utan ett politiskt parti som driver denna fråga hårt.
-
?Vegetativt tillstånd beskriver människor som är vid liv men saknar vad vi kallar medvetande.? enligt Wikipedia. Ifall 14-åringen VILLE dö, så kan hon inte ha varit vegetativ.Anonym (Jag) skrev 2019-11-09 14:24:40 följande:
Du försöker hävda att det inte finns något lidande alls, för det finns metoder till allt. Bara experimentera och hitta något ungefär. Vad är det för bild du ger dina patienter? Det är inte fel att vara hoppfull, men många sjukdomar har bara en väg, och det innebär otroligt lidande för de flesta.
Och de som varit med om olyckor som jag tidigare arbetat med, de som är vegetativa. Den yngsta var 14år som jag skrev innan. Hon låg i en säng, luktade illa, alla leder var felställda (kontrakturer), så det gick inte ens att ta ett blodprov i armen, foten eller händerna. Hon fick mat genom en sond som ofta tickade på för fort, vilket gav henne diarréer där hon fick ligga i sitt eget bajs för att hennes assistenter var vana vid doften från henne, struntade i det, eller saknade luktsinne. De gångerna hon inte hade diarré så var hon förstoppad. Hennes mage var som en ballong och man såg hur ont hon hade. För det fick hon inget smärtstillande. Då blev ju förstoppningen värre. Hon fick slangar i rumpan, tvingades att ligga obekvämt på sidan.
Hon fick aldrig se sig i spegeln mer, dra en hand genom hennes hår, känna sig fin, titta på vilken tv-kanal hon ville, aldrig mer smaka på ett glas vatten. Jag kan fortsätta. Men det är onödigt eftersom du ser det som helt normalt och humant.
En dag satt jag hos henne för att assistenterna hade möte. Jag började försiktigt att luska i hur hon hade det, och den bedömningen jag gjorde var att hon var fruktansvärt ledsen, hade fruktansvärd ångest, och bara ville dö. 14-år gammal och vill bara dö. Det tog hårt i mig. Jag pratade mycket med min chef och läkarna och undrade vad vi skulle göra. Men anhöriga sa att hon levde ett drägligt liv och därför kunde vi inget mer göra. Ändå stod läkarna på min sida samt resten av arbetsgruppen. Men även om de skulle gett henne ännu starkare mediciner så hade inte hennes anhöriga eller assistenter inte gett henne det. Då blev hon avtrubbad och sov för mycket.
Vanvård kan väl aldrig vara ett argument för eutanasi. -
Nja. Vid en viss dos finns risk för död och det är då man stoppar och smärtan finns kvar.modsey skrev 2019-11-09 14:28:36 följande:
Allt är en dosfråga
-
Jag brukar vara starkt emot. Men jag har vart med om en situation i mitt förra jobb där jag faktiskt övervägde det.
Jag var 20 årig pojke direkt efter lumpen och jobbade nästan alltid själv kvällstid på en avdelning på ett äldreboende. Outbildad dessutom. Egentligen skulle vi vara två, men de ansåg att jag klarade det själv för jag var så himla "duktig". (Det andra skiftet var två) En tant som inte var dement och som jag gillade mycket ville ha min hjälp med det. Hon var multisjuk och pratade om hur ont hon hade och hur jag skulle kunna lägga en kudde över huvudet på henne och kväva henne eller ge henne alla tabletter på en gång och hur snäll och fin jag skulle vara om jag gjorde det, och hur ond och rutten jag var som inte gjorde det. Feg och omanlig.
Det är inte mord utan du gör något fint för mig, gillar du verkligen mig så måste du göra detta för mig osv. I månader höll hon på. Nästan varje gång jag skulle ge henne medicin, mat, byta blöja, duscha henne osv. Varvat med att hon verkligen var trevlig, tacksam och jättemysig.
Försökte be sjuksköterskan om hjälp att hantera detta, men hon hade inte tid med sånt. Kollegorna som jag avlöste som mestadels jobbade dag sa bara "skit i henne, låt hon inte gå in i skallen på dig". nattpersonalen som avlöste mig var 2(!) på ett helt jäkla hus med 6 avdelningar och hann enbart med det allra nödvändigaste. Kände mig så jävla ensam, men det var svårt att tycka synd om mig själv, för tanten hade det ju ännu värre. Jag gjorde det aldrig givetvis (Det skulle vart ett brott) men helt ärligt, så övervägde jag det faktiskt. Det satt i skallen på mig i månader...sen sa jag upp mig för jag kunde inte hantera det. resten av patienterna/boende/gästerna (vad man nu säger idag) var en barnlek i jämförelse.