Nygift och otrogen

Bara av nyfikenhet.

Hade du förlåtit om du varit i denna TS situation också?

www.familjeliv.se/forum/thread/80243998-ar-min-man-otrogen

Jag är säker på min make. Under många års äktenskap och flera barn så har han aldrig dolt mobil, Mail, vänner. Han har aldrig ens haft möjlighet att vara otrogen! Hans hotellnätter har skett med mig. Min man älskar mig som jag älskar honom och ingen av oss blir förälskade i andra. Och om vi förälskar oss i andra så bör vi inte leva ihop. Min man går inte att jämföra med din. Om du jämför din man med andra gifta män så har du fruktansvärt låga förväntningar på den gifta mannen.

Ditt val är inte skamligt. Men du förminskar hans fruktansvärda beteende på ett sjukt sätt. Han har lyckats manipulera dig på ett sätt som nästan är värre än hans otrohet. Du sitter seriöst och litar på en man som var förälskad i någon annan när ni gifte er, som gjorde sin älskarinna gravid, som delade dina hemligheter med älskarinnan och dessutom hade planerat in att umgås med älskarinnan igen när du kom på honom! Du skriver att du är the one och hans livs kärlek?! Är det kärlekshandlingar?

Älskarinnan är ingen galen tjej som dök upp i er relation. Hon är någon din man valde. Varje sms där han skrev gulliga saker, varje samtal bakom din rygg där han berättade att han saknade henne, varje samlag mm var ett val i sig. Han valde kanske 50-100 gånger att ljuga och bedra. Varje gång vägde han henne mot er relation och bestämde att hon vägde tyngst. Han visste att du skulle bli jätte sårad och äktenskapet äventyrades men vid varje handling så valde han att riskera det. Det är inte ett misstag utan massor med medvetna val.

I ett år så har du gått med vetskapen om att du inte varit din mans allt. Du har mått så dåligt att du vill dö! Och det är enbart hans fel! Det är inte kärlek.

De allra flesta gör inte heller så mot sin fru/make. Det är din make det är fel på, inte alla andra. Han älskar dig nog på sätt och vis men uppenbarligen inte tillräckligt för att avstå från att skaffa sig en älskarinna (och hinna göra henne på smällen). Det säger liksom sig självt att han helt enkelt inte älskar dig ens på nära vägar så mycket som du (och han) så gärna vill intala dig. Självklart kan du stanna ändå. Sorgligt att lägga sitt liv på det bara.

Jag var också 100% säker på min man. Vi har levt ihop ett decennium, har barn ihop, har pratat och förkastat otrohet. Det fanns 0% chans för mig att han skulle vara otrogen. Jag trodde hans nätter spenderades med mig. Jag litade till 1000% på honom. Vi var som er...

Förstår du då chocken? Att det otänkbara skedde.

Ja jag kanske förminskar det. Samtidigt är otrohet alltid otrohet. Jag förstår att det inte går att likställa med en kyss men förstår faktiskt inte det markanta i att hon blev gravid. All kan potentiellt bli gravida vid ett enda ligg. Ja jag förstår det sjuka i att vi var nygifta men det hade sårat precis lika mycket om vi inte vore det.

Nej det är inte kärlekshandlingsr så klart. Men det finns bra mycket andra handlingar som också väger tungt. Och hur skulle det vara om vi aldrig kunde förlåta ett fel? Det är ju ett helt liv som kastas bort och återigen, hans ånger är (med all rätt) brutal. Han måste för alltid leva med vad han gjort, är inte det straff nog?

Dom var ju också vänner. Känslorna växte fram. Hon tog honom inte med storm. Och det var vid två tillfällen dom låg (men då flera gånger), alltså inte massor gånger.

Nej han vägde inte oss mot varandra. Han var nyfiken och ville testa. Ha kakan och äta den...

Jag tycker att ni går åt för hårt mot TS. Hon blundar inte för vad som har hänt, hon vet det nog mer än väl gissar jag, men om det faktiskt finns en möjlighet för henne att kunna gå vidare med sin relation är väl det en bra sak? Att det fortfarande finns människor som vill förlåta trots att man har blivit otroligt besviken?

Jag är också övertygad om att det finns otaliga förhållanden där någon av varit otrogen mot sin partner men att de aldrig har pratat om det för andra utan gått vidare tillsammans, kanske med hjälp av terapi. Att välja att separera för att inte förlora sin värdighet eller för att straffa sin man tycker jag är ett barnsligt sätt att agera, priset är alldeles för högt för det. Om man väljer att separera är det för att man är färdig med varandra och att man inte längre tror på varandra, inte för att göra ett statement.

TS, det kanske är klokt att avstå från denna tråd ett tag, jag tror inte att det gagnar ditt mående eller vilket beslut du tar. Det är så otroligt lätt att skriva anonymt på nätet om hur andra ska agera, dessutom kan du utgå ifrån att alla lyckliga förhållanden som beskrivs inte är helt sanningsenliga (känner du några sådana par?!)

Lycka till oavsett vilket beslut du tar och jag hoppas du får tillbaka glädjen i livet igen!

Jag kan hålla med om att en del har varit hårda mot TS här.

Men hon har ju stoppat huvudet i sanden och försvarat sin man och lagt all skuld på älskarinnan.

Jag tycker dock att hon verkar ha kommit till sans nu och verkar starkare.

Och klarar hon att förlåta och gå vidare så tycker jag att hon är stark.

Det är inte alla som klarar det.

Däremot så tror jag det är bra om TS kan berätta detta för någon så att hon kan få alla känslor ur sig innan hon tar ett beslut. Man behöver stöd.

När det kommer till att lämna vid en otrohet så tycker jag nog också att det beror lite på omständigheterna.

Hur länge har det pågått,hur ofta och vid vilket tillfälle t ex.

Mitt ex inledde ett förhållande bakom min rygg med en av mina bästa vänner.

Detta hade pågått i ett halvår när jag fick reda på det på omvägar.

Skulle jag också ha förlåtit det och gått vidare,tycker du?

För mig blev det i alla fall för svårt. Sveket var för stort.

Men om TS klarar att gå vidare och förlåta sin mans svek så önskar jag henne all lycka till.

Så han visste inte att du skulle bli förkrossad om han var otrogen? Han visste inte att ert äktenskap äventyrades om han var otrogen?

Självklart visste han det! Därför gjorde han ett val varje gång! Varje gång han ringde och sa fina saker och smsade snusk var också ett val. Det var massor med gånger om du anser kyssar, smekningar, kärleksord mm vara otrohet.

Skillnaderna mellan våra äktenskap är enorma, Min make har aldrig gjort något som visat att han är opålitlig. Han har alltid varit ärlig och trogen. Han har aldrig ens haft tillfälle eller motiv. Han har aldrig sårat mig. Problemet är att du aldrig mer kan säga så om din man. Han har bevisat vad han går för. Din make har orsakat en av de största kriserna i ditt liv och gett dig valet: missa din dotters halva uppväxt eller lev med en man som kan skada dig så här.

Du förminskar han handlingar. Hans handlingar är så iskalla att det är tydligt att det hänt förr men du blundar. Bara ursäkter. Du är hjärntvättad av den som valt att skada dig.

Men någonstans så fattar du nog känslomässigt. Om du verkligen litar 100% på honom, tror att du är den enda kärleken för honom och anser att otroheten var litet misstag Så hade du inte mått såhär senaste året. Då hade du varit lycklig. Du hade inte velat dö, blivit besatt av älskarinnan mm.

Fråga dig själv om du överlever nästa gång detta händer?

Men då är det faktiskt en väsentlig skillnad mellan våra fall. Ditt pågick ett halvår. Min man hade två nätter/kvällar med en annan kvinna. Så klart han tänkte på henne på fel sätt innan men samma kväll som hon berättade om hennes känslor hade dom sex, sen en gång till och sen sa att han inte klarade av att gå bakom min rygg att hävda att han inte har något samvete stämmer inte, hans samvete åt upp honom. När han fick reda på att hon blivit gravid rasade han, jag har ju sett vad han skrivit till henne. Våra fall är inte jämförbara, ditt ex svek är de facto större.