• Anonym (Bekymrad TS)

    Dags att kriminalisera umgängessabotage?

    Debattartikel om behovet att kriminalisera umgängessabotage för att rädda barn och föräldrar från onödigt och ofta livslångt lidande.

    Barn har rätt till umgänge med alla vuxna som älskar dem. Ingen vuxen ska förtala och lära barnen frysa ut andra nära och kära.

    Vad tycker ni? Är detta en vanlig och växande form av psykisk barnmisshandel eller är det OK att barnen rövas bort av den ene föräldern?

    newsvoice.se/2019/12/kriminalisera-umgangessabotage/

  • Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?
  • Anonym (Bekymrad TS)
    Får inte länkningen att funka. Googla på Fathers rights movement och Wikipedia
  • Kjell2
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-13 13:12:47 följande:
    Detta kan vara den anledning som gör att det äntligen händer något, kanske till det bättre.  Domstolarna nu värjer sig men måste ta upp ärendet, de har inte helt bra underlag och de fattar domslut som ibland stöttar förövarna, ibland är tandlösa och ofta inte allas gynnar barnens bästa.

    En äldre jurist berättade nyligen att på 1960-talet ändrades lagarna för att minska mängden skilsmässotvister - sådant skulle skötas direkt mellan makarna, familjerätten m fl. Det blev enlare att skiljas och kloka människor skulle inte behöva gå till domstol för sådant. Bidragssystemen byggdes ut för att skydda mot plöstlig misär. Men det förutsatte ju att vuxna människor, familjerätt och socialtjänst kunde bete sig vuxet, kompetent och samarbete. Det har det ju blivit värre med tyvärr genom decennierna. Det är j därför debatten är i gång.

    Tidigare såg lagstiftaren på äktenskapet och barnvårdnad som en sorts kontrakt och domstolen skulle undersöka om skilsmässan var legitim och vems felet var. Hemska krångliga stunder i domstolen där ord stod mot ord och anklagelser haglade. Inte lätt att hantera alls...
    I en vårdnadstvist är det mycket upp till parterna att presentera underlag. 
  • AndreaBD
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-13 13:17:00 följande:

    Det jag hört om Tyskland är att deras familjerätt har en bra process för att få båda föräldrarna att få till stånd ett samverkansavtal.

    Men det jag söker på om domstolar bekräftar din ledsamma bild: In Germany, one parent may apply to the family court for sole right of custody. The court will agree to such an application if they decide the removal of joint custody and transfer of custody to one parent is in the child's best interests.[20]


     
    Non-married Fathers; To obtain "Shared Custody" (and any real rights concerning children) is possible through marriage or by the mother signing a declaration of shared custody or since May 2013 by applying to the court. Sole custody (for the father) is of course not realistic under the current German family law. The German Supreme Court (Bundesverfassungericht) has decided on 21 July 2010 that the actual Family Law is against the German Constitution Law.[21] For a very detailed explanation of the legal situation, see Wikipedia German web page;[22]
     
    Joint custody can be defeated when the parents do not agree. See Constitutional Court decision 1 BvR 738/01 from March 1, 2004,[23] paragraph II. 1. a) The third sentence is translated into English as: "The joint exercise of parental responsibility presupposes a viable social relationship between the parents and requires a minimal level of agreement between them." If one parent refuses to cooperate, the court changes joint custody to sole custody. The law governing the choice of parent receiving sole custody is based on "best interests of the child" [24] The non-cooperation of a parent is not a factor when determining "best interests of the child" and therefore which parent receives sole custody. A parent can refuse to cooperate in order to force a decision in favor of sole custody and then be eligible to win sole custody after refusing to cooperate with the other parent.
    Ibland kan man ju ha fina lagar men folk sköter det inte så bra. Och det är ju först ganska sent som lagarna ingriper. Tills dess har redan föräldrarna bråkat om barnet och kan inte tänka sig gå med på växelvis boende. Och familjerätten stödjer ju detta. Det ser du i det som du har citerat.

    Och som du också citerar - är man inte gift så har pappan inte vårdnad och har i princip inga rättigheter. 
  • Anonym (Bekymrad TS)
    AndreaBD skrev 2020-01-13 14:44:24 följande:
    Ibland kan man ju ha fina lagar men folk sköter det inte så bra. Och det är ju först ganska sent som lagarna ingriper. Tills dess har redan föräldrarna bråkat om barnet och kan inte tänka sig gå med på växelvis boende. Och familjerätten stödjer ju detta. Det ser du i det som du har citerat.

    Och som du också citerar - är man inte gift så har pappan inte vårdnad och har i princip inga rättigheter. 
    Jag håller med, det bästa för barn och föräldrar vore om detta aldrig behövde komma till domstol. 

    Familjerätterna verkar funka så menlöst och inte fatta att barn behöver båda föräldrar. Hur skulle man ändra hanteringen hos dem?
  • Kjell2
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-13 15:39:59 följande:
    Jag håller med, det bästa för barn och föräldrar vore om detta aldrig behövde komma till domstol. 

    Familjerätterna verkar funka så menlöst och inte fatta att barn behöver båda föräldrar. Hur skulle man ändra hanteringen hos dem?
    Att ge familjerätten någon form av beslutsrätt över vårdnad och umgänge känns inte helt rätt. Eller är det det du föreslår?

    Ibland kan jag tycka att för få fall går till domstol. Är det för mycket stör kring t ex umgänge mellan föräldrarna kan det vara bättre att gå till domstol och få ett schema fastställt.


  • Anonym (Bekymrad TS)
    Kjell2 skrev 2020-01-13 15:46:24 följande:
    Att ge familjerätten någon form av beslutsrätt över vårdnad och umgänge känns inte helt rätt. Eller är det det du föreslår?

    Ibland kan jag tycka att för få fall går till domstol. Är det för mycket stör kring t ex umgänge mellan föräldrarna kan det vara bättre att gå till domstol och få ett schema fastställt.
    Instämmer. Problemet med familjerätten är att de har så litet mandat och att de varken har särskilt bra juridisk kompetens. De hade även behövt medicinsk kompetens - många vårdnadstvister bottnar i att en förälder har olika problem (psykiskt, missbruk, vanlig depp eller låg begåvning och starkt gränslöst känsloliv...)
  • Anonym (kruxet)

    Min pappa anklagades av mamma för umgängessabotage. Att det var jag som vägrade brydde sig ingen om.

  • Anonym (Ledsamt)

    Har inga egna barn och lider med dem som har det såhär. Hade nog inte klarat av en sådan situation där jag vet att den andre sprider lögner och vill förstöra för mig i kontanken med mitt barn.

    Tänker hur svårt det måste vara att inte försöka visa något för barnet att man är i konflikt med den andre föräldern.

  • Anonym (Bekymrad TS)
    Anonym (kruxet) skrev 2020-01-13 16:09:55 följande:

    Min pappa anklagades av mamma för umgängessabotage. Att det var jag som vägrade brydde sig ingen om.


    Intressant och bra inlägg som väcker frågor: 


    Hur gammal var du då? Kände du möjligen att du behövde stötta din ena förälder mycket? Kan du nu som vuxen bedöma hur självständigt ditt beslut då var? Din boendförälder lät dig helt själv besluta detta? Hade du även kunna vägra att gå till skolan m m, hade din boendförälder även då låtit dig bestämma det själv som barn? Hur hanterade du att din umgängesförälder längtade efter dig och försökte få kontakt? Tappade du din goda kontakt helt med den förälder du vägrade träffa? Hur lång tid levde du och boendeförälderna avskilda från umgängesföräldern? Blockerade ni honom från alla sorts kontakt och vägrade du ta emot presenter osv?

    https://www.helahalsingland.se/artikel/debatt-mycket-kan-ligga-bakom-nar-ett-barn-sager-jag-vill-inte-traffa-mamma-pappa
  • Anonym (kruxet)
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-13 16:41:54 följande:
    Intressant och bra inlägg som väcker frågor: 


    Hur gammal var du då? Kände du möjligen att du behövde stötta din ena förälder mycket? Kan du nu som vuxen bedöma hur självständigt ditt beslut då var? Din boendförälder lät dig helt själv besluta detta? Hade du även kunna vägra att gå till skolan m m, hade din boendförälder även då låtit dig bestämma det själv som barn? Hur hanterade du att din umgängesförälder längtade efter dig och försökte få kontakt? Tappade du din goda kontakt helt med den förälder du vägrade träffa? Hur lång tid levde du och boendeförälderna avskilda från umgängesföräldern? Blockerade ni honom från alla sorts kontakt och vägrade du ta emot presenter osv?

    https://www.helahalsingland.se/artikel/debatt-mycket-kan-ligga-bakom-nar-ett-barn-sager-jag-vill-inte-traffa-mamma-pappa
    Jag var 10 och min mamma utsatte mig för saker jag inte ville vara med om. Jag behövde inte stötta någon förälder däremot behövde jag stöd, vilket jag fick av min pappa men inte min mamma. Jag gick helt enkelt till den förälder som tog hand om mig och såg mig och mina behov. Om min mamma längtade efter mig och försökte få kontakt som du kallar det så visade hon inte det på något annat sätt än att skrika på min pappa och gråta hos soc, inte till mig. Varför tror du att jag och min mamma någonsin haft god kontakt? Jag menar, jag säger inte att vi inte har haft det, men varför förutsätter du det? Jag är inte så insatt i begrepp som boendeförälder och umgängesförälder så jag vet inte riktigt hur jag ska svara på de frågorna.
Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?