Här är vi alla vänner.

Haha, ja jag har lärt mig något litet ord här och där! Ruska minns jag också, men det är fel årstid för att slänga sig med det ordet nu 🍁 Jag läste Skuggan av Hjalmar Söderberg. En drömsk och svårtolkad novell. Och med hjälp av läslampan började jag läsa Processen av Kafka. På sista tiden har jag läst om många gamla klassiker av någon anledning. Har du läst något? Att läsa lugnt, innan man sätter punkt och sover tungt låter bra det ☺️

Sveriges framtida banjo-guru! 💪

Go morron, go morron, go morron. Vem e de ja tjötar med? .

Absolut. Jag skulle kalla mig för nine fingers Freddie. Haha. Nu har jag tio fingrar, men det låter bra så. Lite white trash, kanske, woot, woot. .

Vet ni vilket land det är bäst att rasta far i? Jamaica.

Ja du Veiron...jag är iaf ingen tjötkärring! 🤪

Faktiskt...låter som du haft ett hårt leverne 😅

Tänkte mer på staden Nybro i Småland...var ett par som var uppklädda för S/M som gick så i det fria...mannen hade koppel på sig och gick på alla fyra...skum syn...stackars barn som sedan skall hem och leka mamma pappa vovve 🙈

Många som inte läst litteraturklassiker men börjar göra det fastnar ofta för berättelserna, eftersom kännetecknande för en litteraturklassiker är att den har budskap och berättelser som folk i alla tider och generationer känner igen och kan relatera till. Hjalmar Söderbergs Doktor Glas t.ex. , "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och hatad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt till vilket pris som helst", är nog något som många kan känna igen sig i.

Kafkas processen är en tragisk men också mycket bra berättelse om krånglig byråkrati och rättsprocess, men en berättelse som kan appliceras på annat sätt. t.ex. att leva en "Kafka-liknande tillvaro", dvs att leva i en verklighet som verkar mest surrealistisk och konstig.

Ja, det är sant att klassiker håller över tid och att det är just därför de har blivit klassiker. För mig är det nog en resa bakåt i tiden, till då jag pluggade litteratur. Det var ett tag sedan och att läsa om gamla klassiker är en spännande upplevelse på så vis att jag upplever dem annorlunda nu än då. Böckerna i sig, den objektiva texten, har inte förändrats, men min subjektiva upplevelse av den har gjort det på grund av att jag har förändrats. Doktor Glas läste jag för något år sedan och tyckte boken var bra, trots att författaren inte är någon favorit. Det citatet är det nog många som kan känna igen sig i och kan man inte ingiva människor något slags känsla, då finns bara tomrummet kvar och i det uppstår en himla massa känslor. Ensamhet, hopplöshet, skam. Man vill helst bara gömma sig från världen.

Jag har läst Förvandlingen och Domen och det är många teman som återkommer i Kafkas verk. De brukar ses som gåtor som är svåra att lyckas lirka upp. Huvudpersonen i Domen går från ett rum till ett annat. Det var dag och plötsligt är det natt. Skräddarsytt för att förstärka den allt mörkare handlingen.