Särbo pga ”bonuslivet”

Nu kommer jag ihåg från ett annat forum, där du beklagade dig över att du hade misslyckats få igång amningen med din son, p.g.a. att dina styvsöner var så jobbiga att du inte fick någon ro med bebisen. Mamman ville inte ta dem mer än vanligt i början, så de måste vara hos dig och din sambo fast du var nyförlöst. Och annat liknande. Men det är möjligt att du har glömt det...

Jag bor med mina två bonus barn och blir så provocerad av detta.

När man väljer att leva med någon som har barn sen tidigare väljer man hela familjen, inte bara sin partner.

Flytta. Det är synd om barnen som ska behöva uppleva hackande fram och tillbaka med vuxna som lever tillsammans och sen separerar.

När jag flyttade ihop med min man valde jag hela familjen. Även de jobbiga dagarna. Inte bara allt gull. Jag är där och stöttar upp när barn är griniga och trötta. Det är så man blir en familj. Man finns där även när det är jobbigt, inte bara när det passar sig.

Jag bor med mina två bonus barn och blir så provocerad av detta.

När man väljer att leva med någon som har barn sen tidigare väljer man hela familjen, inte bara sin partner.

Flytta. Det är synd om barnen som ska behöva uppleva hackande fram och tillbaka med vuxna som lever tillsammans och sen separerar.

När jag flyttade ihop med min man valde jag hela familjen. Även de jobbiga dagarna. Inte bara allt gull. Jag är där och stöttar upp när barn är griniga och trötta. Det är så man blir en familj. Man finns där även när det är jobbigt, inte bara när det passar sig.

Nu kommer jag ihåg från ett annat forum, där du beklagade dig över att du hade misslyckats få igång amningen med din son, p.g.a. att dina styvsöner var så jobbiga att du inte fick någon ro med bebisen. Mamman ville inte ta dem mer än vanligt i början, så de måste vara hos dig och din sambo fast du var nyförlöst. Och annat liknande. Men det är möjligt att du har glömt det...

Ja, det måste jag ha glömt. Men jobbiga har de aldrig varit. Självklart har de gått igenom puberteten och inte änglar alla gånger.

Men vi hade det jobbigt pga varken jag eller barnen hade en vrå att dra sig tillbaka på. Men DE var inte jobbiga, men situationen var jobbig.

Konflikten mellan sambon och exet gav vissa konsekvenser i början.

Det tog absolut några år innan vi alla landade. Men visst kunde jag bli irriterad på dom och de på mig (sin mamma, sin pappa, sitt syskon, på varandra).

Men jag har en sambo som lyssnade på mig och lyssnade på sina barn. Vi hittade och fann lösningar. Jag åkte t.ex iväg själv med sonen för att få landa när det kändes för jobbigt.

Sedan var det en period med två pubertala och en i trotsåldern som var pest.

Troligen lika jobbigt för deras mamma. Men sonens pubertet var inte lättare, fast då var det en och ingen trotsig treåring så det var lättare att hantera.

Det får vara jobbigt, för föräldrar, för nya partners, för barnen. Det är inte konstigt, alla har det, oavsett vilken familj man lever i. Vi tog oss igenom detta, utan bråk och skrik och landade starkare och tryggare med varandra.

Utifrån mina erfarenheter så brukar jag svara.

Så fortfarande är min åsikt att det är föräldern som bär ansvaret och nej det är ingen dans på rosor och hade jag och sambons barn inte tyckt om varandra, vi hade en bra bas, så hade det nog inte fungerat. För ändå bland pubertetshormoner, en knasig treåring så tydde de sig till mig och framför allt. De ville komma till oss, fast mer på sina villkor.

Jag bor med mina två bonus barn och blir så provocerad av detta.

När man väljer att leva med någon som har barn sen tidigare väljer man hela familjen, inte bara sin partner.

Flytta. Det är synd om barnen som ska behöva uppleva hackande fram och tillbaka med vuxna som lever tillsammans och sen separerar.

När jag flyttade ihop med min man valde jag hela familjen. Även de jobbiga dagarna. Inte bara allt gull. Jag är där och stöttar upp när barn är griniga och trötta. Det är så man blir en familj. Man finns där även när det är jobbigt, inte bara när det passar sig.