Särbo pga ”bonuslivet”

Vadå tar reda på hur det ska funka? Har du inte fattat att bonusbarn kan reagera starkt när en partner flyttar in? Det som funkade innan blir plötsligt extra besvärligt. Bonusbarnet kan vilja börja sova i förälderns säng. Bonusbarnet kan börja agera ut på olika sätt eller regrediera. Att ta in en ny vuxen i sitt liv är en STOR sak för ett barn. Föräldern kan i sin tur dåligt samvete över att ha låtit en ny partner flytta in och börja då överkompensera barnet. Mycket vanligt! Plötsligt är den barnuppfostran som man såg när man dejtade inte alls aktuell. Det kan också vara svårt att få reda på vad barnuppfostran innebärför bägge parter innan man har flyttat ihop och verkligen sett varandras sidor i vardagen.

Absolut. Huvudproblemet är oftast att barnets föräldrar ( oftast pappa precis som du säger ) dumpar över all ansvar på bonusföräldern ( oftast bonusmamman ) och barnen att lösa situationen , och det går sällan bra.

Sen utnämns bonusmamman eller barnen till skurken trots att det är oftast föräldern som sabbade situationen från början.

Sen flyr ofta bonusmamman , och pappan gör om samma misstag med nästa och nästa sambo , och barnen blir mer och mer skadade och fientliga varje gång. ;(

En av mina bekanta gick på parterapi precis när de flyttade ihop med sammanlagt 3 barn från tidigare.

Inte för att de hade problem då , utan för att få hjälp med att undvika problem.

De är den enda familjen jag känner som har en bra och fungerande bonusfamilj och är tillsammans nu mer än 10 år senare.

Har barnen och bonusföräldrarna redan börjat hata varandra för att allt går så dåligt är det oftast för sent...

Det är också viktigt att man försöker se saker från de andras perspektiv , lite empati , även om det är tydligen otänkbart för vissa . ( Paula... )

En av mina bekanta gick på parterapi precis när de flyttade ihop med sammanlagt 3 barn från tidigare.

Inte för att de hade problem då , utan för att få hjälp med att undvika problem.

De är den enda familjen jag känner som har en bra och fungerande bonusfamilj och är tillsammans nu mer än 10 år senare.

Har barnen och bonusföräldrarna redan börjat hata varandra för att allt går så dåligt är det oftast för sent...

Det är också viktigt att man försöker se saker från de andras perspektiv , lite empati , även om det är tydligen otänkbart för vissa . ( Paula... )

Vet flera familjer som fungerar fortfarande (mer än 10 år) utan parterapi.

Jag hade nog backat från att bli sambo om han hade velat ha parterapi för då hade vi varit för olika.

Jag är en sådan som inte gillar att "prata ut".

Jag släpper och går vidare.

25 årtillsammans och ingen terapi. Problem som dykt har vi hanterat allt eftersom

Jag menade inte att alla behöver parterapi , utan att det är bra med parterapi tidigt om man känner att man inte kan lösa sakerna själva istället att man bråkar och skuldbelägger andra.

Kan man lösa saker själva är det ännu bättre. Man alla kan tyvärr inte och ändå envisas med att fortsätta bo ihop.