Min mans kommentar om min kropp...Överreagerar jag?

Hade ett ex som också hade den typen av problem, ställda samma typ av dumma frågor som fan inte gick att svara rätt på. Svarade man inte alls så var ju det fel också förstås.
Det pågick i evighet, jämt och hela tiden ... gissa varför hon är ett ex.
Första pris är en fotvandring till Flen!

Ska försöka

En fråga...om min man säger att jag har hans ideal mage för att den sitter på mig och för att det är ideal för honom då han älskar mig och inte vill ändra på min mage, men att min mage hade inte varit ett ideal på en annan kvinna....är det då ett ideal? Enligt honom så är det så. Förstår inte riktigt vad han menar...Bättre att fråga här än att fråga honom....

Det bästa är att söka terapi. Det där är inte hälsosamt.

Jag har läst din andra tråd, och jag känner igen mig i dina tankegångar. Jag kanske inte resonerar lika extremt som du gör, men jag förstår ändå absolut vad du menar.

Jag har heller inget svar på dina funderingar. Det enda jag kan säga är att det här kommer att ta död på ert förhållande om ni inte får hjälp. Mitt eget förhållande är långtifrån perfekt, och det är pga min kroppsnoja. Jag är feg, har gått upp 20 kg sedan vi träffades. Min man sa en gång att han tycker att jag borde gå ner. Dels pga min hälsa (eller ohälsa), men också för att han skulle tycka jag var mer attraktiv om jag var lite smalare. Det här har etsat sig fast hos mig och jag håller på att gå sönder. Jag jämför mig med VARENDA kvinna, jag inbillar mig att han ständigt jämför mig med alla andra, att han är för bekväm för att lämna (eftersom vi bor i min lägenhet) och att han drömmer om ett helt annat liv. Det här berättar jag (tyvärr) för honom dagligen, och som sagt, vårt förhållande är på väg att dö pga det här. Inte pga min vikt, utan pga min besatthet. Vill du fortsätta med honom så måste du söka hjälp. Det borde jag också göra..

Åh wow....jag är inte ensam om detta...Du, jag har exakt samma tankegångar som dig...gentemot andra kvinnor på stan och teven med. Det är ett rent helvete i ens hjärna...man plågar sig själv...

Men vad menar min man med "varför inte?" när jag frågar honom om han tyckt om mina bröst på en annan kvinna? Varför säger han plötsligt så när han alla andra gånger sagt att han tyckt om dem på en annan kvinna?

Och ja, jag skulle också vilja ha svar på: .om min man säger att jag har hans ideal mage för att den sitter på mig och för att det är ideal för honom då han älskar mig och inte vill ändra på min mage, men att min mage hade inte varit ett ideal på en annan kvinna....är det då ett ideal? Enligt honom så är det så. Förstår inte riktigt vad han menar...Bättre att fråga här än att fråga honom....

För att svaret betyder mycket för MIG.

Jag tycker ju själv att mina tankar och frågeställningar är väldigt rimliga och logiska. Jag förstår att du också tycker det om dina tankar. Men. Nu när jag läser om någon annans nojor, och ser din situation utifrån liksom, så ser jag tydligt att varken du eller jag har ett sunt eller rimligt beteende. Jag hoppas jag inte sårar dig, det är inte meningen. Men inget kommer att bli bättre av att vi håller på så här. Som du säger, det är ett helvete i ens hjärna. Och det helvetet kommer inte att framkalla någon förbättring i vårt mående, tvärtom. Oavsett vad din (eller min) man säger, så kommer vi alltid att leta fel eller försöka trycka ner oss själva. Enda lösningen är att vi söker hjälp.

Men då är det ju där skon klämmer, egentligen! 

Du känner dig inte älskad, eller ens omtyckt, som person, utan är bara en kropp för honom. Då har du fixerat vid tvånget att vara den bästa möjliga kroppen för hans sexuella njutnings skull, för det är det enda sätt du ser att du skulle kunna bli uppskattad. Du har kört in på fel spår, det är mycket destruktivt för dig själv.

Det låter inte som ett förhållande du kommer att kunna leva i utan att gå under. Vad han gör ligger på en skala mellan försummelse och psykisk misshandel (jag kan omöjligt veta var med denna lilla information) och du kommer bara att må sämre och sämre. Vill du fortsätta förhållandet, föreslå parterapi. Vägrar han, gå i individuell terapi. Ta hand om dig själv!!

Jag tycker det här är väldigt konstiga samtalsämnen i en relation. Man älskar väl sin partner som helhet. Skulle aldrig få för mig att fråga ut så där, min partner skulle bli extremt obekväm. Och inte normalt sätt att bemöta frågorna av din man, heller.