Tvinga ett barn att simma?

Så många inlägg i tråden visar på komplett okunnighet och dumhet. Jag läser inte att TS planerar att aldrig låta barnet öva på att simma, eller att lösningen är att ständigt hålla sig undan vatten. Men många svar är så satans dryga och självgoda att jag kräks en smula.

Mitt barn bevittnade när en släkting drunknade. Släktingen drabbades av akut sjukdom och ingen simkunnighet i världen hade räddat personen. Att bada är oerhört jobbigt för vårt barn och speciellt i stimmiga miljöer. Vi har däremot badat tidiga morgnar, när enbart pensionärer varit vakna, eller åkt till stranden en sen kväll, när stranden varit i princip tom. Det hela har fått ske i barnets takt. Snart tänkte barnet försöka följa med till simhallen när skolan åker dit, men sitta utanför.

Den enda som motsatt sig vårt upplägg var en obstinat idrottslärare som ansåg att ?det bara var att hoppa i?. Komplett idiot som inte ska jobba med barn!

Elevhälsans uppgift är att hjälpa eleverna att må bra. En av deras uppgifter är att lotsa vidare till rätt vårdinstans.

Att gå till psykolog och skaffa intyg är väl knappast något som sker under dagen och då bör ju problemet funnits ett tag

Det är många som LÄSER in att TS bara skaffat papper och inte gjort mer. Ts har inte loggat in och svarat eller berättat om vilka åtgärder skolan kommer att sätta in. Det är för lite information och då kan en del svar bli väldigt dryga. Man kan även läsa in från ts att hon ser saken som löst med intyg gör att sedan inte göra mer åt saken.

Det kan ÄVEN vara så att TS läste in att hennes barn är tvingad fast de har åtgärder inplanerade. Vem vet det kanske räcker med att TS barn sitter och tittar på.

Ja, genom att hänvisa till bup och eventuellt kalla till SIP-möte efter att föräldrarna sökt en bup-kontakt och inte verkar få den hjälp de eller vi anser att de behöver.

Vi sitter inte och ringer runt till olika psykologer för att hitta en perfect match.

Fast nu handlar det inte om att slänga ner en rädd person i vattnet. Det handlar om att uppmuntra eleven att komma med till simhallen och förhoppningsvis så småningom våga sig i bassängen. Jag har haft en elev där det tog ett helt läsår att våga sig i vattnet.

Detsamma gäller ju alla ämnen. Skolplikten gäller för att eleverna ska vara i skolan. Om en elev inte uppnår målen i ett ämne trots att hen är i skolan så är det ju inte ett brott mot skolplikten.

Om en föräldrar, däremot, håller sitt barn hemma så har barnet ingen möjlighet att tillgodogöra sig kunskaperna.

Du citerade mitt inlägg, men jag är inte riktigt säker på varför. Jag förslog aldrig att skolan skulle erbjuda KBT-träning, utan bara att ts skulle vara öppen för skolans idéer. I och med att ts har haft psykologkontakt för barnet så utgick jag även att hon inte tar lätt på barnets vattenrädsla och förmodligen jobbar aktivt med den. Ts tar sitt föräldraansvar genom att söka hjälp. Om sedan (vilket jag innerligt inte hoppas) skolan inte möter barnet med respekt för hans vattenrädsla så är det även ts föräldraansvar att ingripa.

Sedan kan jag tycka att det är rätt så oviktigt att skilja på vems ansvar vi har att göra med i den här frågan. Skolan, föräldern, barnet, psykologen och många andra har ett delat ansvar och intresse att hitta en lösning på problemet. Givet de resurser de har, hur kan de bidra till att göra situationen bättre? Eller i alla fall inte göra den värre. Primum non nocere.

Påminner mig lite om när jag gick i trean och vi skulle vara i simhallen varje måndag. Minns att jag hade ont i magen varje söndag, särskilt inför första gången vi skulle dit. Jag var livrädd för att vara i vatten djupare än till magen ungefär. Vi blev uppdelade i två grupper - de som simmade bra och de som simmade mindre bra eller inte alls. Vi i den "sämre" gruppen fick vara i en bassäng där vattnet nådde upp till min haka ungefär, så jag drabbades av panik första tillfället.

Lärde mig aldrig simma den terminen, men fick åtminstone lite mer vana i vattnet. Minns att jag oftast fick egna mål under lektionerna och slapp göra det som jag tyckte var läskigt. På det sättet hjälpte simskolan mig lite. Lärde mig simma under sommarlovet samma år, genom att vara på grunt vatten med endast personer jag kände och ta det steg för steg i en takt som jag själv tyckte var lagom.

Eftersom TS barn har läkarintyg antar jag att det kanske ligger en än mer extrem vattenrädsla bakom än vad jag hade och sådan rädsla kanske inte är den bästa att jobba med inför klasskamrater. Minns själv hur jobbigt det var med alla som tittade på och fnissade när jag skulle göra mina övningar (barn kanske är snällare idag dock).

Med det sagt tycker jag att skolan ska erbjuda någon alternativ lösning som passar barnet, antigen anpassad undervisning eller att barnet får rätt att utebli från lektionerna och istället få hjälp med sin vattenfobi utanför skoltid.

Nja. De får väl sätta in en speciallärare som kan hjälpa ditt barn med rädslan för vatten. Men knappast knuffa i barnet från kanten.

Samma för mig när jag var barn

Lärde mig sent nån gång på mellan stadiet

Fick åka själv med mindre barnen typ länge

Men jag kan simma idag och det är jag glad för

40år senare

Klart barnet ska träna , enda sättet att växa

Det sitter i huvudet , peppa istället för att tycka synd om

Kommer bli ännu mer utanför om man inte försöker