Tvinga ett barn att simma?

Länka gärna till skollagen för såvitt jag vet finns det ingen sådan LAG. Däremot ingår det i kunskapskraven men ärligt, vem bryr sig om idrottsbetyget i det långa loppet...? Enda gången det kanske gör skillnad är när man ska in på gymnasiet, men om resten av betygen är ok så kvittar det.

TS: här är länken där man förklarar den bestämmelse i skollagen som ger en lärare rätt att bortse från "enstaka delar av kunskapskraven". Det är alltså inte sänt när lärare säger att "man måste göra allt, annars blir man underkänd". En erfaren, kunnig, vettig lärare kan bedöma när det är exempelvis funktionshinder som ligger bakom. (Tyvärr är dock inte alla som jobbar i skolvärlden varken kunniga eller vettiga...) Om inte din skola visar förståelse tycker jag självklart att du ska anmäla till skolinspektionen. De kommer att stå på din sida. Lycka till!

 www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/undantagsbestammelsen-vid-betygssattning

Men herregud har du svårt föratt läsa det Ts har skrivit? Hon tar sitt ansvar! Hon har inte sagt att barnet inte ska lära sig simma! Men just nu går det inte för barnet i den miljön.

Man kan då göra på olika sätt:

Om man t ex en gång hållit på att drunkna kan man:

1. För alltid vara rädd för vatten och aldrig mer bada

eller 2. Lära sig simma bättre

Jag gjorde nummer 2 och det tycker jag är bäst alternativ. Tror på det att bada i varma bad, leka i vatten t ex på en grund strand och ett bäbissteg i taget bekanta sig med att vatten inte är farligt och att kunna simma är det som gör skillnaden och kan rädda liv. Annars kommer rädslan bara växa sig större, när barnet är vuxen kommer hen vara rädd för att åka båt, åka färja, flyga över stora hav, sola på stränder (för hen kan inte svalka sig genom att ta ett dopp när det blir för varmt på stranden), njuta av att bada i pool, njuta av att gå på spa och bada i heta pooler. Om denna fobi får hänga kvar kommer det bara bli värre. Oftast går rädslor och fobier i arv också, så misstänker faktiskt att du som förälder inte heller kan simma eller är rädd för vatten och därför försöker skydda ditt barn från det som skrämmer DIG. Att vara rädd är inte heller farligt, att känna något är inte farligt. Man kan gå till simmhallen med klassen och vara rädd - det är inte farligt att känna rädsla. Du kan väl följa med till simmhallen med klassen? Lugna ditt barn och simma med också, om det är okej för läraren? Eller är det DU som är rädd för vatten och inte kan simma?

Nej, det är ju precis det jag skriver. Många lärare vet inte. Och därför är inte betyg rättssäkra, då en stor del av kåren som sätter dem inte har koll på de lagar och förordningar som reglerar betygsättningen. Fan, många kan ju heller varken centralt innehåll eller vilka kunskapskraven är. 

Och jo - jag har jobbat många många år inom skolvärlden.

Gällande lagen står den i tionde kapitlet, paragraf 21. Upplys gärna alla kollegor. Skolan blir inte en seriös verksamhet innan de som jobbar där känner till sånt här.

Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav. Lag (2011:876).

Du kanske missförstår vad jag efterfrågar. Min kommentar riktade sig inte till dig öht och hade inget att göra med att bortse från delar av kunskapskrav (det har jag hundra koll på, tack så mycket!) utan den påstådda lagen att en elev tydligen absolut SKA lära sig simma, hur man nu ska kunna tvinga fram det, och antagligen också straffa berörda parter (eleven som inte lärt sig, eller läraren som inte lyckats lära eleven?) för detta "lagbrott".

Efter att ha läst alla dina svar tycker jag absolut ni gör rätt i att försöka undvika utsätta barnet för detta. Detta är ju det enda rimliga från deras sida också; tror knappast skolan har de resurser som krävs för att hjälpa ett traumatiserat barn med ev. diagnos att lära sig simma.

Går det att utveckla en alternativplan som kan visas för skolan; t.ex. få psykologhjälp i vattenmiljö för att försöka komma över traumat?

Tror du jag läser vartenda inlägg i hela tråden? Det skulle ta evigheter, viktig information ska stå i trådstarten. Det spelar hur som helst ingen roll, det här är så viktigt att man inte kan hoppa över det.

Det är inte alls viktigt för tråden. TS fråga var om skolan kan tvinga ungen, vilket de inte kan. Vill du diskutera hur man ska hantera ett barn med fobi så kan du starta en egen tråd. Det kan också underlätta att under TS nick klicka på "Visa endast" och åtminstone skumma igenom svaren, det är väldigt ofta ny information kommer fram senare i tråden.

Det du kan göra nu akut är att hämta barnet från skolan när det är bad. Att få skolan att fatta allvaret kan ta veckor och månader, och fram till dess är enda möjligheten att du handgripligen tar hem barnet när det är dags för simning.

Om skolpersonalen är riktigt allvarligt dumma i huvudet, så kan de orosanmäla dig för att du inte låter ditt barn bada, men risken är väldigt liten. Någon vettig människa måste det ju ändå finnas på skolan.

Till de av er som inte förstår vad en fobi för simning kan innebära.

Antag att er chef bestämmer att ni behöver arbeta med en ny skyskrapa. Det innebär att ni utan skyddsutrustning (chefen tycker sånt är fånigt) kommer att balansera fram 50 meter över marken på en ganska smal järnstång.

Ni protesterar men chefen säger några ord om att det är viktigt för er laganda i gruppen och att ni ändå är försäkrade vid ev. dödsfall. Ni råkar även vara omyndigförklarade, så er åsikt i frågan räknas inte.

Sätt er in i den fasa och skräck ni kommer känna när ni tvingas ut på den där järnstången. Jag kan lägga till att personen innan er råkade ramla ner och bli mos i asfalten. 

Ett mycket hypotetiskt exempel, men det kan vara fullt jämförbart känslomässigt för ett barn med allvarlig fobi mot vatten som mot sin vilja tvingas till badhuset för att bada eller titta på.

Och givetvis är målet att barnet ska kunna vara med på simning och kunna lära sig simma, men vägen dit behöver som sagt göras med en lyhördhet, försiktighet och framförallt kompetens i form av en KBT-terapeut.

Om ni behöver göra en akut hjärtoperation känns det antagligen tryggare om det är en erfaren hjärtspecialist som håller i kniven, och inte en lärare som läst en bok om kirurgi. Allvarliga fobier botas bäst med hjälp av erfarna och kunniga psykologer/psykoterapeuter med adekvat utbildning och inte av idrottslärare.

Tvärt om känner de flesta lärare till undantagsbestämmelsen och tyvärr missbrukas den allt för ofta.som du säkert känner till så går den inte att applicera på simningen om ett fysiskt hinder inte finns.Tror du att skolinspektionen kommer att ställa sig på föräldrarnas sida i det här fallet är du både okunnig och oerfaren.

Jag tvivlar faktiskt på att du överhuvudtaget har en lärarutbildning.

Som så ofta fylls trådarna på familjeliv av inlägg från personer som verkar njuta av att hoppa på andra.

"Pysparagrafen" brukar visst kunna tillämpas på barn med t ex autism. TS - föreslår att du kontaktar t ex autism- och aspergerföreningen för att få mer information och råd.

Och TS, strunta i alla elaka kommentarer om att du inte tar ditt ansvar. Jag har själv ett barn med autism, och det innebär att man behöver stötta barnen på så många extra sätt som jag tror andra kan ha svårt att sätta sig in i. Vi har t ex lagt jättemycket tid på att öva sånt som våra andra barn bara lärt sig spontant utan speciell träning som att äta själv, klä på sig, klara sig på toaletten o s v. Det har behövts extra stöd för att hitta kompisar, lära sig rita, lära sig pussla, lära sig leka med bollar mm mm. Vårt barn har lätt för teoretiska skolämnen, men många kämpar också med detta. Sömnsvårigheter är vanligt. Om man då har ett barn som är traumatiserat och aldrig går i närheten av vatten är kanske inte intensivträning i simning högsta prioritet. Badhusmiljön kan vara jättestressade för ett barn med autism.

och: Risken att drunkna är sannolikt lägre för ett barn som aldrig badar än för ett simkunnigt barn som älskar vatten

TS barn har dock ingen diagnos än.

Javisst, det ingår ju i läroplanen. Oftast börjar man ju på grunt vatten. Alla har ju svårt för något, då är det ju extra viktigt att steg för steg exponera sig för det.

Dock blir jag lite nyfiken på vad det står i det läkarintyget? Att barnet har svårt för djupt vatten? Jag ser faktiskt inte hur ett sådant intyg skulle ändra något.

Det verkar ju som att barnet har autismliknande svårigheter + genomlevt ett trauma kopplat till vatten. Jag för min del tror att den psykolog och den läkare som skrivit intygar bättre insikt i det här än alla som trycker ner TS och / eller menar att barnet måste följa med.

Ja det verkar så ja. Men så länge ingen diagnos är ställd så använder man knappast en pysparagraf pga en diagnos som inte är fastställd, även om det kanske kan finnas andra grunder. För min egen del skulle jag som förälder inte kunnat bry mig mindre om vad skolan skulle tycka i frågan i ts läge.