• Anonym (Ts)

    Äter ALLA barnfamiljer godis/chips/popcorn eller liknande fredag och lördag?

    Vi försöker vara restriktiva med sött och snacks så det inte drar iväg till att ätas för ofta. Vi äter mer sånt under lov och ledigheter och har därför förmedlat till barnen att vi inte äter det vanliga veckor. Framför allt vårt äldsta barn är rätt sockerberoende och ger man snacks en kväll så tjatas det nästa kväll osv. Det eskalerar snabbt.

    Vilket de oftast accepterar. Och vi är som sagt generösa med det under lov och tydliggör då att de kan äta sånt mer då just för att vi inte har det varenda helg.

    Men då och då är ändå temat väldigt surt ?alla andra får chips/godis på helgen?.

    Vad är sanningen?

    Gäller barn från kanske tioårsåldern och uppåt.

  • Svar på tråden Äter ALLA barnfamiljer godis/chips/popcorn eller liknande fredag och lördag?
  • Anonym (Fysan)

    Vi äter popcorn på fredagar framför TVn och har lördagsgodis, ibland även en fika med bulle eller kaka på lördagen eller söndagen. Mina barn får lika många godisbitar som de är år, vi har tvillingar som är sju år. Jag brukar köpa 7 bitar till mig själv också, jag tror på att vara en rimlig förebild som vuxen.

    Vi dricker aldrig saft eller läsk hemma om det inte är kalas. Jag tror på att lära barnen att man dricker vatten när man är törstig. Till frukost får de ibland mjölk eller juice om de vill men jag vill att de ska tänka på vatten i första hand om de är törstiga. Det är så lätt att dricka stora mängder kalorier utan att tänka på att man får i sig en massa energi den vägen. En vän till mig har en pojke som älskar läsk och han får välja om han vill ha läsk eller godis på lördagen. Det känns också rimligt.

    Fördelen med att ha lördagsgodis i måttliga mängder är att det är så normaliserat bland andra barn. Det är lätt att få barnen att tro att det är det rätta sättet och att det är fel att äta godis på andra dagar. Man har kraften av massan i ryggen när man säger nej till godis en torsdag. De flesta barn vill vara som alla andra.

    I TS fall så gäller det såklart att hitta något som fungerar för hela familjen. Det är inte bara barnen som ska ha ett förhållningssätt som fungerar, det måste fungera för de vuxna med. Det är också en stor vinst i att hålla fast vid inarbetade rutiner som fungerar.

  • Anonym (Ts)
    Räkan77 skrev 2020-10-18 07:45:09 följande:
    Jag tänker att ni har så pass stora barn att ni borde kunna göra en bedömning av hur hälsosamt de lever. Man tittar bland annat på hur mycket de rör sig, vilken typ av mat de äter och hur mycket onyttigheter de är intresserad av att äta. Sen får man göra en bedömning av ad man själv tycker är rimligt att de ska äta, alltså det man själv ger ok till. Och här tycker jag man mest ska styra mängden och till viss del när i veckan. Men vilken typ av onyttigheter tycker jag de ska få vara med och välja individuellt. Värdelöst att äta alltid få chips om man egentligen är sugen på ostbågar.

    Sen är det ju så att så här stora barn ofta kan gå och köpa onyttigheter själva och gör det i mer eller mindre utsträckning. Då tycker jag att det är viktigt att inte vara alltför dömande så de gömmer och ljuger. Mina barn vet att jag tycker att de köper för stor mängd godis till helgerna, men eftersom jag inte ser att det är ett stort problem i det stora hela gör jag ingen stor grej av det utan lägger min energi på att lära barnen näringslära med fokus på vad kroppen behöver för olika näringsämnen för att må bra. Och försöker vara väldig uppfinningsrik för att hitta på bra mat som barnen accepterar (går halvbra).
    Ja och vi ser att vår äldsta i princip alltid väljer det minst nyttiga alternativet... Gillar få sorter av grönsaker och frukt och älskar vitt bröd men inte grövre bröd osv. 

    Och ja, detta med att köpa hem på egen hand har vi ju stött på och försökt att verkligen ha lugna samtal om det och förklara varför vi tycker det är viktigt att inte göra så. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Hind) skrev 2020-10-18 08:00:06 följande:
    Jag tänker att tydlighet är det bästa. Om godis och snack kommer mrd oregelbundna mellanrum "någon" lördagskväll, "ibland", lite "oftare" på lov går man och längtar och suktar, hoppas alltid på det, funderar på kanske blir det just ikväll, passar på att äta mycket när man väl får det osv.

    Om det är tydligt och förutsägbart finns inte att diskutera liksom. Vårt barn får lite snacks på fredag och godis på lördagar, lika mycket varje gång.
    Ja det kan jag hålla med om. Men samtidigt upplever jag att lördagsgodis skapar ett tvärtombeteende, att hela lördagen handlar om det där godiset och det är kris och katastrof om det inte blir. 
  • Anonym (Ts)
    Limeblad skrev 2020-10-18 08:19:22 följande:
    Har sett att fredagssnacks och lördagsgodis leder till beroende. Att barnet måste ha varje helg och blir hysteriskt om det skulle utebli en dag. Samtidigt så bryr sig det andra barnet i familjen inte det minsta om sötsakerna och avstår själv från lördagsgodiset när hen inte är sugen. Så det är nog olika vad som funkar för olika barn.
    Det är ju precis det som är min erfarenhet från min barndom, både hos mig själv och andra. 

    Så jag tror att de som tycker dessa frågor inte är ett problem är de som inte har genetisk fallenhet för sockerberoende. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Nanna) skrev 2020-10-18 08:36:38 följande:
    Jag tänker på att du, TS, skrev att både du och och din partner själva behöver sätta gränser för att inte överäta snacks osv. Kan en del av problemet bottna där, att ni själva inte kan låta bli om det finns godis etc hemma? I så fall kanske det skulle vara enklare att bara köpa hem så mycket som ni vill tillåta att barnen får per helg. Gå med barnen och köp lördagsgodis. Säg att de får X antal bitar och håll fast vid det. Har ni svårt att låta bli godis om det finns i skåpen, så köp inte storpack även om det blir ett lägre pris per hekto.

    Våra barn äter inte chips osv varje helg, men de får tio bitar blandat lördagsgodis var. De är nöjda med det, för de har alltid (sen de började få lördagsgodis) haft samma antal bitar, även om godis när de var små var typ russin. Nu är de tio och tolv. De har ett sunt förhållande till godis/fika och kan tacka nej om det är något de inte vill ha eller är mätta.

    Som flera andra här skriver tror jag tyvärr att ni överför ett osunt förhållande till sötsaker till era barn. Det är självklart inte bra att äta godis jämt, men heller inte att överäta under semester osv. Då blir det ju som att ni skall kompensera er själva för att ni inte ätit godis på ett tag.
    Alltså ja det bottnar förstås hos oss för de har ärvt våra grundbeteenden. Jag kan utan problem, dock, låta bli det som finns hemma, jag väljer aktivt när och vad jag äter numera. Men min man har väldigt svårt att låta bli det som finns. Men vi har sällan godis mm i skåpen för när barnen får köpa godis så köper de ju bara det som de får äta den dagen. Däremot händer det ju ändå att det blir över, av olika skäl, och då är barnen som besatta på det godiset dagen efter... Våra barn får numera köpa 2 hg var när de handlar godis, vet inte om det är en rimlig mängd i mellanstadieåldern?

    Och ja, vi överäter ju lite under jul osv just för att vi tycker det är ok, när vi då inte ätit godis på flera månader. Men det är inte ett kg per dag för det men det blir godis eller annat snacks fler kvällar än annars. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Konstigt) skrev 2020-10-18 09:31:41 följande:
    Och det beror helt på vad man har för barn. Jag är själv galet sockerberoende, barnen är det inte. Värsta perioden på året för mig är jul. Så mycket tillgång. Hur jag än försöker trillar jag dit och det accelererar när det blir varje dag och så blir det avgiftning efter nyår.
    Så är du själv sockerberoende förstår jag inte varje dag på lov grejen.
    Vi äter inte ett kg godis varje dag hela loven. Men kring jul så äter vi nog lite sånt (hemgjort julgodis, skumtomtar och liknande) åtminstone varje dag 23-26/12. Sen samma sak runt nyårshelgen. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Sanna) skrev 2020-10-18 09:51:38 följande:
    Såhär var det för mig:
    Min mamma var (troligen) "lätt ätstörd" när jag var barn och ung. Hon har alltid haft bra ämnesomsättning och legat på gränsen för undervikt, men var alltid EXTREMT strikt med att vi inte skulle äta sött för ofta. Pappa hängde med på hennes sätt (även han normalviktig, och båda kommer från normalviktiga familjer - jag har verkligen inte en enda överviktig person i min släkt...). Vi hade det alltså ungefär som ni: betydligt slappare på loven, och sedan jättestrikt under terminerna.

    Resultat:
    SÅ FORT jag och brorsan fick chansen VRÄKTE vi i oss. Om vi var på kalas, då var vi de där ungarna som tryckte i sig. Hemma hos vänner med vettigt förhållningssätt hade vi SÅ svårt att ta en rimlig mängd o.s.v. Så fort jag fick egna pengar - OJ vad jag proppade i mig sött, snabbmat, chips o.s.v. Utvecklade sedan bulimi i tonåren. Troligen delvis p.g.a. mammas ångest kring dessa bitar, blandat med att vi fick lära oss om kalorier etc. i 6an. Och ärligt talat TS tror jag att det är exakt något sånt här ni håller på och leder era barn in i.

    Idag har jag ett sunt förhållningssätt till mat och sött. I vår familj äter vi inte sött under veckorna, om det inte är något särskilt, men vi har alltid lördagsgott på just lördag. Då delar vi alla på popcorn, och alla får en liten skål godis. Så turas vi om att välja en lördagsfilm vi ser tillsammans - men vill man hellre vara för sig själv är det såklart också okej (jag förstår inte din aversion mot detta).
    Det är lite svårt att förklara. Men våra barn är liksom besatta av att sitta för sig själva och äta med skärm. Om det är en vanlig kväll och vi bara är hemma. Så frågar ett barn efter tex en frukt. Ja visst säger vi. Då frågar barnet direkt efter att få se på skärm samtidigt. För att då kombinera ätandet med skärmtittande. Helt enkelt så blir allt ätande med skärm med ett mysätande, inte för att kroppen behöver något att äta. Och en grund för övervikt är ju att inte skilja på hunger och sug. Hungrig = äta mat, sugen =vill ha godis (men ska kanske inte alltid ge efter för det suget). Om man alltid äter framför skärm ökar ju risken för övervikt (säger forskningen) just eftersom man inte hinner märka kroppens signaler lika mycket. 

    Så vi införde en regel att vill man ha något att äta på vardagskvällarna efter middagen, tex en frukt, så får man förstås det men man får inte skärmtid samtidigt. Just för att bara bryta ovanan att alltid koppla samman mys med ätande. Och hjälp vad upprörda barnen har varit kring detta... Men jag tar gärna era reflektioner kring detta för det har varit en grej som oroat mig väldigt, denna extrema koppling mellan ätande/mys/skärm men vet ju förstås inte om vi går rätt väg.  
  • Anonym (Ts)

    Lägger som ett eget inlägg (svarade på en annan). Ni får gärna reflektera över beteendet hos barnen i detta: 

    Det är lite svårt att förklara varför detta med skärm och ätande känns fel (i just den här utsträckningen, inte som när man ser en bra film på en lördag och äter gott samtidigt).

    Men våra barn är liksom besatta av att sitta för sig själva och äta med skärm. Om det är en vanlig kväll och vi bara är hemma. Så frågar ett barn efter tex en frukt. Ja visst säger vi. Då frågar barnet direkt efter att få se på skärm samtidigt. För att då kombinera ätandet med skärmtittande. Helt enkelt så blir allt ätande med skärm med ett mysätande, inte för att kroppen behöver något att äta. Och en grund för övervikt är ju att inte skilja på hunger och sug. Hungrig = äta mat, sugen =vill ha godis (men ska kanske inte alltid ge efter för det suget). Om man alltid äter framför skärm ökar ju risken för övervikt (säger forskningen) just eftersom man inte hinner märka kroppens signaler lika mycket. 

    Så vi införde en regel att vill man ha något att äta på vardagskvällarna efter middagen, tex en frukt, så får man förstås det men man får inte skärmtid samtidigt. Just för att bara bryta ovanan att alltid koppla samman mys med ätande. Och hjälp vad upprörda barnen har varit kring detta... Men jag tar gärna era reflektioner kring detta för det har varit en grej som oroat mig väldigt, denna extrema koppling mellan ätande/mys/skärm men vet ju förstås inte om vi går rätt väg.  

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Fysan) skrev 2020-10-18 10:27:13 följande:
    Jag har tvåäggstvillingar och de har fått samma uppfostran och blivit erbjuden likadan mat och godsaker. Den ena är en godisråtta som inte verkar ha något stopp när det gäller sötsaker, den andra äter sällan upp allt sitt lördagsgodis. Det är inte så att barn är oskrivna blad som man formar hur man vill, man föds med väldigt olika förutsättningar.
    Jag tror att det är viktigt att skapa goda vanor och värderingar kring mat och hälsa när barnen är små men tyvärr så går det inte att sudda ut ett medfött sockersug, det handlar om att lära sig att hantera det.
    Viktigt att ha i bakhuvudet när man dömer andra i hur man gör och är!
  • Anonym (Ts)
    Fiona M skrev 2020-10-18 10:28:48 följande:
    Vad är syftet med att låta dem frossa på lov (uppkommer inte samma problem då? Hur löser ni dem då?) Istället för att lära måttlighet året om?
    Tja, vi vuxna vill äta lite mer sånt på lov och då har vi ju äldre de blivit varit lite tvungna att låta dem få lite mer också. 

    Och vi har ju under terminerna pekat tydligt på att vi är strikta då för att vi får lite mer under lov. Och tvärtom. 
Svar på tråden Äter ALLA barnfamiljer godis/chips/popcorn eller liknande fredag och lördag?