Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Jag tycker att vi diskuterar ansvar, huruvida någon av parterna har ansvar för otroheten eller ej. Och då menar jag att endast den otrogne har ansvar för otroheten.

Jag började som sagt att skriva att man inte kan vara otrogen och skylla på nån annan för otroheten. Då skrev du att man i te kan ha sex med någon annas partner och inte ta ansvar för det (typ) och jag svarade att var och en ansvarar fär sin egen handling men att den otrogne inte kan skylla på älskarinnan. Och du svarade då att man inte heller kan skylla på den otrogne att älskarinnan väljer att ha sex med honom och jag frågade om någon har påstått det. Så började vår diskussion på ett ungefär.

Sen har Bjoer och jag diskuterat vidare kring (om jag fattat honom rätt) kring huruvda man kan answs delansvarig för andras handlingar och specifikt för andras otrohet.

Så det jag diskuterat är ansvar för otroheten. Om vi diskuterat förbi varandra ber jag om ursäkt. Men jag anser alltså att den enda som är ansvarig för otroheten är den otrogne.

Men jag förstår inte riktigt vad du menar nu. Attdu diskuterat huruvida älskarinnan deltar i den andres otrohet. Vad betyder det? Hon deltar ju i den aktivitet som innebär att han gör sig skyldig till otrohet, om det är det du menar.

Men jag har som sagt diakuterat ansvar för otroheten. Menr det något annat du vill diskutera får du nog förtydliga dig, för jag förstår nog inte i så fall, om du upplever att jag vänder på frågan. För då har jag missupfattat frågan.

Men du kan inte visa samma empati för andra människor?

Jag inser att andra inte tänker som jag. Och det är helt ok.
Men jag anser också att om man beter sig på ett omoraliskt sätt så får man ta att folk har åsikter om det.

Jag vet i te vad du menar med att älskarinnans ansvar för otroheten inte varit ämnet i denna tråd. Det anser jag definitivt har menats med ord som begrepp som stöld, manipulation mm. Då läggs ett ganska stort ansvar på älskarinnan för otroheten enligt mig, och den otrogne behandlas som någon som inte är kapabel att hålla sina egna löften på grund av andras beteende, och därmed inte blir fullt ansvarig för sitt eget beteende. Ordvalet " stöld" gör detganska klart anser jag. Ansvaret hamnar då på älskarinnan och partnern och inte på den stacakrs otrogen som råkade nli stulen.

Ts användande av begreppet stöld var själva anledningen till att jag skrev i tråden över huvudtaget. Mitt första inlägg var som sagt att man inte kan vara otrogen och skylla på någon annan, vilket jag anser att man gör om man påstår sig blivit stulen eller manipulerad. Så ansvar för otroheten är definitivt vad jag har diskuterat. Jag är heller inte ensam i tråden om att ha lyft det, så att det i te varit uppe för diskussion stämmer inte. Så jag har definitivt diskuterat ansvar för otroheten i denna tråd, om det inte framgått ber jag om ursäkt. Tråkigt om du diskuterat med någon som du tror diskuterar något annat än det hon faktiskt diskuterar, kan förstå om det känns tråkigt.

Jag anser alltså inte att älskaren/älskarinnan har deltagit i otroheten, eftersom otrohet bsra ksn begås av en som har en överenskommelse med en partner, och det har inte älskarinnan/älskaren. Så därför är det omöjligt för mig att diskutera älskarens ansvar för delaktighet i

otrohet eftersom jag inte anser att någon sådan finns. Jag försökte förklara det med exmpelt om förtal och jag tror ibte jag kan förklara det bättre än så om du inte förstår det exemplet. Läsaren av förtal är heller inte ansvarig för förtal men kan vara ansvarig för annat omoraliskt beteende. På samma sätt är älskaren inte ansvarig eller delansvarig för "otrohet" men kan naturligt vara ansvarig för annat omoraliskt beteende.

Jag anser alltså inte att A och B hjälps åt i handlingen "otrohet" utan att det är en handling som enbart A begår.

Jag kan ju inte svara något som jag inte tycker bara för att du ska tycka att jag svarar rätt. Att jag inte kan säga att älskarinnan är ansvarig för delaktighet är ju för att jag inte anser att någon sådan finns. Hon är inte att jämföra med den som kör flyktbilen, enligt mig. cChuffören har ju faktiskt ett stort ansvar för brottet, vilket jag inte anser att älskarinnan har (och inte heller att otrohet är att se som ett brott, men det är ju en annan sak). Och det är det jag försöker förklara, ledsen om jag inte lyckas.

Älskaren är dock förstås ansvarig för sina egna handlingar - tex att genom att ha ett förhållande med en gift man bidra till att en annan människa kan bli väldigt sårad. Det har jag också lyft flera gånger. Så om det är det du menar med delaktighet har jag ju också varit tydlig i den frågan långt tidigare i tråden.

Spännande analys.
Föga imponerande dock.

Om någon fortfarande inte förstår efter att ha läst detta inlägg så är dem förmodligen extremt svagbegåvade och utom hjälp detta var den bästa förklaringen på varför båda är skyldiga i en otrohetsaffär även om ena parterna är singel. Så klockren beskrivning, tack!

Vilken konstig inställning. Alla kan i förhållande falla för någon vi inte hade räknat med. Sen väljer ju såklart personen i förhållande själv om den vill satsa på den nya personen. Det verkar tyvärr ovanligt att folk direkt bryter upp och är otrogna först istället, vilket såklart är fel. Men man kan inte kräva att den som är i ett förhållande ska stanna där om den känner starkare för någon annan.

Och ja, älskaren/älskarinnan bidrar, men hade det inte varit den hade det antagligen varit någon annan. Tycker det är att förenkla och tycker oftast den som "bidragit" till otroheten får mer skit än den som faktiskt varit otrogen. Lägg ansvaret där det hör hemma. Sen är oftast inte det flesta redo att lämna med detsamma utan vill känna av om känslorna faktiskt är på riktigt först osv så personen inte gör ett misstag i att lämna. Ofta verkar detta resultera i fysisk otrohet, vilket såklart är fel, men med tanke på hur vanligt beteende det är undrar jag om det inte är biologiskt på något vis.

Finns även många historier att läsa där någon brutit upp för någon annan och att de hållt ihop efter det, vilket ingen verkar tro på.

Sen tror jag också att när folk som inte är det typiska "notoriskt otrogna, själviska svinet" som alla i såna här forum vill få alla otrogna till, så är det antingen ett sätt att lämna ett dåligt förhållande, eller så är förhållandet helt enkelt dåligt på något plan och man söker sig någon annanstans pga någon inre frustration.

Ingen har sagt att det inte är fel! Finns nog ingen som tycker det är rätt heller. Men det finns heller inget som hetsar upp folk så mycket som otrohet och jag blir förundrad över hur mycket kraft folk lägger på att hata, förminska och förkasta otrohet. Det finns alltid två sidor av myntet, oavsett hur fel otrohet är. Jag menar bara att det är ett vanligt mänskligt felande så det måste gå att se längre än att någon helt enkelt är ett svin. Är någon trogen i 15 år och plötsligt innan ett uppbrott är otrogen en gång och väljer att lämna relationen finns det annat bakom. Och ja, fortfarande fel det är vi överens om. Men jag tycker att förklara otrohet med svineri och egoism är i många fall ett förenklande av beteendet.

Och ja, det finns alltid bättre sätt att agera på, även det är vi överens om men likväl felar människor, har gjort i alla tider och lär fortsätta göra. Det spelar liksom ingen roll hur mycket det diskuteras och förkastas.

Ja, gruppen jag mest pratar om är de som gör ett engångsmisstag. Men de verkar bli dömda lika hårt som de som har långa affärer.

Jag förstår att du anser det

Med exempelt om förtal försökte jag förklara hur jag ser på saken att göra om exempelt till ett annat funkar ju inte då ;) Jag ser alltså inte älskarinnan som förlaget eller tryckeriet (som ju också skulle kunna anses anvsariga för förtalbrottet) utan snarare som läsaren. Så som jag förklarade i mitt inlägg.

Syftet med den liknelsen var alltså att förklara hur jag ser på saken. Inte att jag inte flrstptt ditt sätt att se på saken. Det var det bästa sättet jag kunde komma på att förklara, och framgår det inte nu heller får jag nog ge upp. Jag skyller dock inte på att ni andra är svagbegåvade som nån annan i tråden utan tänker att det ör jag som inte är förmögen att förklara bättre.

Jag anser alltså inte att älskarinnan är ansvarig eller delansvarig för otroheten. Jag anser inte att man kan hjälpa till med en otrohet på det sätt du beskriver och därmed inte vara delaktig eller medhjälpare.

Med allt detta sagt, vill jag ändå påpeka att min aktivitet i denna tråd egentligen inte handlade om dessa detaljer utan just om att ts språkbruk lägger ansvaret på fel person.

Om man vill kalla någon för medhjälpare eller inte är inte superviktig för mig så länge man ibte skyller på älskaren att maken/makan är otrogen. Och så länge man inte börjar prata om otroheten som något som älskaren och maken gör tillsammans, ett gemensamt "brott". För det håller jag inte med om

Jag har blivit bedragen ja, och vet precis hur det känns. Ser iaf inte på det hela svart och vitt längre. Och för många är otrohet en språngbräda ut ur ett dåligt förhållande, hur fel det än är. Och där ser jag en skillnad på det eller om man väljer att vara otrogen fast man vill fortsätta livet med sin partner.