Vad tusan har hänt med svenska skrivkunskaper?

Folk i allmänhet skrev inte särskilt bra för trettio eller femtio år sedan heller. Men då slapp man se det då kreti och pleti inte skrev för hela världen att läsa via internet. Vi har säkert alla någon äldre släkting som själv var duktig på detta och beklagar sig över dagens ungdom, men hon har förmodligen aldrig sett hur många av hennes generationskamrater egentligen skrev.
Vad gäller särskrivning har säkert engelskan förstärkt den tendensen i svenskan på senare år men den har gamla anor, finns gott om särskrivningar i äldre texter innan skriftspråket standardiserades.
Jag är själv en glad språkpolis ibland men man får inse att vi alla har våra käpphästar. Du har särskrivning, någon annan kanske har att man inte kan skilja på de/dem utan måste ersätta dem med "dom" (vilket förvisso är bättre än att skriva "dem läser" och liknande).

Väldigt lite krav på prestation i svensk skola. Skolan verkar mest vara till för social samvaro, inte för att inhämta kunskaper och färdigheter. När jag förstod att pedagogen i årskurs 2 tyckte att det var tillräckligt om eleverna i klassen kunde staka sig fram i en läsalättbok (vi klagade på  utvecklingssamtalen) och skriva ett par meningar (med versaler!)till en bild var det dags att anmäla tvillingarna till en friskola där lärarna  tog barnens studier på allvar. Det var en världav skillnad och betydligt mer intreserade barn och nöjda föräldrar. 
Den här slöheten  att inte ta till vara barns längtan att kunna saker är blott alltför vanlig inom den svenska skolan.
Det krävs en förändrad lärarutbildning! 

Ja, och så är det en fördel att kunna skilja på de och dem... 

Iallafall när man klagar på andra.

Jag skulle bli överlycklig om min åttaåring någon gång lär sig att läsa och skriva åtminstone lite hjälpligt. Just nu kan hon läsa och skriva sitt namn och några till korta ord. Det kanske aldrig  blir mer än så, det är omöjligt att veta.

Löjligt att hålla på att klanka på folk, man får väl var nöjd om de kan skriva så det går att tyda vad de menar.

Utav är ju ett korrekt ord i skrift, inte talspråkligt, men ska i så fall endast användas i meningar som "åtta utav tio svenska ungdomar förstår inte skillnaden mellan han och honom", även om det låter ålderdomligt. Jag tror det är ett av de ord som folk slänger sig med för att låta kloka inför andra, men som slår helt fel eftersom de inte kan använda det korrekt. Ett annat sådant ord är "dock" som man ser lite nu och då, inte felanvänt men det brukar bli ett totalt stilbrott som tydligt skvallrar om skribentens egentliga nivå.

/Svensklärare

Åh, det ordet har man ju inte hört på länge, inte i vardaglig text åtminstone :) Men jag skulle verkligen inte sätta likhetstecken mellan därav och därefter (som du tycks veta), de har ju två helt skilda betydelser! Ordförståelsen går allt mer förlorad...

Nej, är du inte intresserad av att lära dig det som är rätt så inte tänker jag tvinga dig, det är din huvudvärk, men sitt inte och påstå att det inte finns något man kan göra för att lära sig även i din ålder. Eftersom jag själv är just svensklärare så vet jag att läsa böcker faktiskt hjälper, det är en av grunderna för att få en känsla för språk och för att få språkträning.

Jag ser "därav" väldigt ofta på Internet, både i tal och skrift. Används också i meningar som "Jag är osminkad, därav ser jag så trött ut." Går alltid sönder en smula, precis som jag gör när jag hör "dock". Det allra värsta är att jag har märkt att jag själv påverkats av detta, och får alltid tänka efter hur jag ska skriva för att undvika "dock".

Ja men när det inte är så stora brister.