Forum Tonåring - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan

    Ons 11 nov 2020 08:54 Läst 0 gånger Totalt 77 svar
    Ons 11 nov 2020 08:54

    Vi har en 14-årig dotter som isolerar sig hemma och vägrar gå till skolan. Hon går nu i åttan, men problemen började i sjuan, när hon började på en ny skola. Dessförinnan så var det inga problem i skolan, tvärtom, och hon hade fina betyg i sexan. I den nya skolan, som är nystartad och privat, så märktes det direkt att det var en liten annan nivå och prestationsinriktning där eleverna nästan verka ?tävla? mot varandra. Detta påverkade vår dotter negativt som fick en del oro över skolan. Skolan är väl medvetna om problemet med prestationshetsen och jobbar faktiskt ganska bra mot den.


    i våras, i sjuan, bröt hon samman ett par gånger över inlämningsuppgifter och prov och vägrade gå till skolan under ett par veckor. Skolan var tillmötesgående och lät henne så få fullfölja vårterminen utan krav på att hon skulle ha inlämningsuppgifter och prov.


    Under hösten, i åttan, har problemen tilltagit. Först var hon borta några strödagar med ont i huvudet och i magen, fast det egentligen berodde mest på ångest över skolan. Sedan blev frånvaro i ett par veckor igen.


    Vi pratade en hel del om att hon behöver hjälp och det gick hon med på. Hon ville inte ha hjälp på skolan/av kurator, men hon gick med på att träffa en ungdomsstödjare på Socialtjänsten som hon nu har träffat en gång tillsammans med oss och två gånger själv.


    Skolan är engagerad och vill hjälpa till och vår dotter fick åter möjligheten att gå i skolan utan krav, vilket hon gjorde i två veckor före höstlovet.


    Höstlovet tillbringades dock tyvärr mest hemma med telefonen i handen, och man började ana oro igen. Tidigare har hon var väldigt socialt och har många fina vänner. Vännerna finns nog kvar och hon påstår sig ju ha kontakt med dem via sociala medier. För egen del så undrar man ju lite varför inte kompisarna aktivt kommer och hälsar på mm.


    Efter höstlovet så har dock blivit kvar hemma och tiden rullar på. Vi har provat att rejält säga ifrån nu och tagit telefonen ifrån henne några gånger för att hon ska förstå allvaret och vår oro, men det urartar i stora bråk och hon blir helt galen och förtvivlad. Idag skulle hon ha träffat ungdomsstödjaren igen, men det orkar hon inte.


    Att hon inte mår bra är ju rätt uppenbart och det förstår vi och respekterar vi, men hur ska vi få henne förstå att hon aktivt måste ta hand om sig själv. Hon har tidigare varit aktiv och idrottat, men nu ligger hon hemma istället och har konstiga sovvanor, framförallt så brukar hon ha svårt att somna dagar före skoldag.


    Man blir ju orolig att ska behöva gå om åttan. Det viktigaste är ju att hon mår bra, men det vore synd att gå om en klass speciellt att hon har alla sina kompisar i åttan nu.


    Hur ska man gå vidare? Kontakten med Ungdomsstödjaren känns bra, men om hon struntar i den också så känns väldigt jobbigt. Skolan kommer ju att göra en skolpliktsanmälan till Barn- och ungdomsnämnden i vår kommun eftersom hon har så hög frånvaro. Vad som händer till följd av det vet jag ännu inte.


    Vad gör man för att sjuk tjej ska förstå att hon måste ta hand om sig själv, och inte bara fly in i sig själv och telefonen.


    Vi har provat att ta telefonen från henne också-. Då spårar det ur fullständigt och hon blir galen och slåss och blir otroligt arg och ledsen. Ibland behöver ju ha telefonen för att kommunicera med kompisar och ungdomsstödjare.

  • Anonym (&)
    Visa endast
    Ons 11 nov 2020 09:32 #1

    Måste hon gå kvar i skolan hon mår dåligt i? Kan hon inte byta?

    Har ni noga utrett att inget brottsligt hänt henne? Jag tänker på mobbing i sociala medier etc. Det skulle kunna vara skäl till att hon sitter med mobilen hela tiden och inte har några vänner.

  • Ons 11 nov 2020 13:33 #2

    Hon har alltid haft många, och bra, vänner och varit social, och vi tror inte att hon har utsatts för någon mobbing. Däremot så är nog självkänsla/självförtroende (Jag har tyvärr svårt med skillnaden mellan de begreppen) ganska dålig har blivit sämre. Utseendefixeringen i samhället och att man ska vara så duktig påverkar förmodligen henne negativt.


    Hon har alla sina vänner på den skolan hon går nu, så att byta skola har inte kommit på tal.

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 11 nov 2020 14:18 #3

    Har ni kontakt med BUP? Hon behöver antagligen professionell hjälp, att ni föräldrarna försöker resonera med henne är bra men räcker nog inte om hon har så stora problem.

    Har hon haft ångest tidigare eller kom det först med den nya skolan? Har nu kollat upp möjligheten att byta skola?

  • Anonym (Q)
    Visa endast
    Ons 11 nov 2020 14:20 #4 -1

    Ta inte bort telefonen, men låt henne tjäna in tid på den. Hon kan ha en halvtimme eller så fri tid (för att undvika totala sammanbrott), men sedan behöver hon göra saker för att få sin tid.

    Börja där ni tror att det gör mest nytta, tex duscha, äta ordentligt, sova på natten, gå upp på morgonen, gå till skolan, skriva journal, vad som helst som kommer att hjälpa henne att må bättre och komma på rätt köl igen. Det är viktigt att hon känner att hon verkligen lätt kan tjäna in tillräckligt med tid för att göra det mesta hon vill på telefonen.

    Var öppna med att det är för att hon ska må bättre igen och vad era långsiktiga mål är, även om ni just nu bara jobbar på några mycket basala steg. Hon måste från början förstå att ni kommer att ställa högre krav när hon är redo för det. I min erfarenhet så kommer man mycket långt med att komma tillrätta med dygnsrytm och mat för ungdomar. Givetvis löser det inte allt, men det gör det möjligt att jobba med det andra.

  • Ons 11 nov 2020 14:50 #5

    Hon var väldigt taggad på nya skolan. Spännande med ny skola (nystartad skolan också), där nästan alla hennes kompisar började, men som jag skrev så blev det en ganska dålig miljö för henne med den press hon upplevde.


    BUP har vi pratade med, men de "kan inte göra något" om hon inte vill komma dit. Hon vägrar allt stöd, utom ungdomsstödjaren, som vi tycker är mycket bra, men denne går ganska försiktigt fram för att skapa förtroende och för att dottern inte ska uppleva press där. Vi sätter just nu hoppet till ungdomsstödjaren, men samtidigt rullar tiden på och dottern tappar allt mer tid i skolan och missar mycket annat när hon isolerar sig hemma. ...

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 11 nov 2020 15:35 #6
    En uppgiven pappa skrev 2020-11-11 14:50:38 följande:

    Hon var väldigt taggad på nya skolan. Spännande med ny skola (nystartad skolan också), där nästan alla hennes kompisar började, men som jag skrev så blev det en ganska dålig miljö för henne med den press hon upplevde.

    BUP har vi pratade med, men de "kan inte göra något" om hon inte vill komma dit. Hon vägrar allt stöd, utom ungdomsstödjaren, som vi tycker är mycket bra, men denne går ganska försiktigt fram för att skapa förtroende och för att dottern inte ska uppleva press där. Vi sätter just nu hoppet till ungdomsstödjaren, men samtidigt rullar tiden på och dottern tappar allt mer tid i skolan och missar mycket annat när hon isolerar sig hemma. ...


    Har ni bra kontakt med ungdomsstödjaren? Kan ni be denne komma hem till er om ni inte får dottern att gå dit?
  • Tor 12 nov 2020 08:16 #7

    Vi har jättebra kontakt med ungdomsstödjaren, men ska det fortsätta i det här tempot så tar det för lång tid och dottern förlorar massor av skoltid.

  • Anonym (Lärar­e)
    Visa endast
    Tor 12 nov 2020 08:44 #8

    Byt skola och prata med henne om prestationsångest och att man aldrig ska jämföra sig med andra. Lyssna på hennes tankar och oro och bemöt dem med lugn och trygghet.

  • Anonym (Nicki­)
    Visa endast
    Tor 12 nov 2020 10:04 #9

    Jag hade mycket prestationsångest när jag gick i högstadiet men någonstans tidigt så visste jag att plugga mycket = höga betyg och genom det håller man nere prestationsångesten. Att hon bara flyr från problemen löser ingenting utan gör det bara värre ju mer tid hon är borta. Nu känns det antagligen rätt omöjligt att komma tillbaka, jag minns att jag hatade att va sjuk och borta från skolan bara nån dag eller två för då satt man där sen och fattade ingenting. Men hon måste ju, jag hade satt hårt mot hårt och inte accepterat hemmasitteri.  

    Skulle det vara så att hon blivit utsatt för något, mobbing, sexuella övergrepp, vad som helst så var tydlig med att hon måste berätta det i så fall för då är situationen såklart en annan. 

    Sen skulle jag försöka peppa henne att försöka ses och faktiskt umgås med sina vänner. Jag tycker det låter konstigt att hon inte umgås med någon om hon nu gjorde det innan. Det kan få henne att vilja gå till skolan igen om de är där. 

    Finns det någon av dessa vänner som du känner? Jag tänker om de varit vänner väldigt länge? Om det finns någon sådan tycker jag du skulle kunna ta kontakt med denne och fråga om hen vet något som du bör veta om alternativt komma övverens om att försöka få din dotter på fötter igen. 

  • Mån 16 nov 2020 08:30 #10 -1

    Vad gör om bara stänger in sig i sitt rum och tar kudden över huvudet så fort man pratar om något som är jobbigt för henne? Ja, vi går givetvis in i hennes rum ändå, men hon stänger bara av när vi pratar om skolan eller hennes mående. En givetvis ohållbar skyddsmekanism hon försöker med.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll