Inlägg från: Anonym (Carpe diem) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok - skriv hur din dag varit

    Kära dagbok Lördag den 3 september 2022 kl 09.00

    Hösten är här och det är kallt. Jag erkänner jag avskyr kyla och jag avskyr när det är för varmt. Dvs jag är gnällig! Vad händer i mitt liv? Jobbar och kämpar med smärta som vanligt. Kämpar också att försöka få ned stressnivån. Min inställning måste ändras och lära mig att slappna av mer. Det går liiite bättre.
    Ev flytt är inte klar än om det blir av men jag håller tummarna. Relationen med Mannen fortsätter, det är fortfarande lite av limbo hur det kommer att sluta. Varken han eller jag vill prata allvar.
    Snart är det även val och jag har inte bestämt mig. Rösta kommer jag att göra, tror det blir blått till riksdagsvalet men mer osäker i landstings och kommunalval. Jag har gjort ett par av dom "Valkompasser" som finns och då blir jag blå som nummer 1 och röd som nr 2.
    I övrigt, tja... det verkar som om vi i Europa får förbereda sig på en tuff vinter. Det blir nog svårare än vi tror. Lågkonjunktur, arbetslöshet, energibrist..
    Jag kanske är lite för pessimistisk, håller på att bli sjuk, är förkyld. Det kanske påverkar. SUCK!!
    Men men.. så kan det vara. Idag blir det en lugn hemma dag och försöka kurera mig.
    Slut för nu.
    Kl 09.11

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Fredag den 23 september 2022 kl 20.45

    Ännu en arbetsvecka som är slut. Veckorna och dagarna flyter bara iväg. Jag har ett ironiskt användarnamn i denna tråd.. Carpe Diem. Patetiskt. Jag "fångar inte dagen"... Jobbar, äter, sover som vanligt. Just nu föll jag till föga och köpte chips som jag äter till "middag" med dipp och Loka Crush till (bara päronsmak som är gott). Gamla tanten slarvar och äter chips... Samtidigt som jag köpt måltidsersättning för att gå ned i vikt. Hmm.. lite motsägelsefullt. Jag skulle behöva gå ned ca 10-12 kg. Jag har haft lyxen att aldrig behövt banta under hela min vuxentid. För det mesta har jag kunnat äta hur mycket som helst utan att det har påverkat vikten, men nu. Fruktansvärt. Jag har 10 kg ner till max för normalvikt enligt bmi. Nu förstår jag bättre vad övervikta går igenom. Ge mig bullar, muffins..så gott...!!!
     Men sanningen att säga så äter jag inte för mycket av godsaker.  Det är egentligt för mycket kolhydrater i vardagen och för lite motion. Det finns ju en orsak till att jag mår som jag gör. Jag lever kronisk smärta som har ökat i intensitet det senaste året. Och jag märker att ha ont kräver energi som jag inte har. 
    Så nu lever jag i ett vakuum känns det som. Jag vill FLYTTA fortfarande inget besked. Långsam hyresvärd som inte behandlat bytesansökan. Ja, jag vet att det är ett lyxproblem. Det är många som inte har bostad, jag vet.. Men jag vill ha lägre hyra för att kunna spara pengar och gå ner i arbetstid. 
    Har det hänt något kul den senaste tiden.. Tja,, barnkalas, ätit lunch med en kompis härom helgen. Fikat med en annan kompis. Ska ut i morgon och käka middag med några andra kompisar. Hmm... kolhydrater igen... Ge mig mer... så gott.
    Snart är chipsen slut, slö tittar på Idol.. tråkigt. Ska se om jag hittar någon film att kolla på.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 21.00

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Tisdag den 27 september 2022 kl 21.30

    En grå höstdag och en grå dag i mitt sinne. Kunde inte jobba idag, haft ett kraftigt smärtutbrott, sån värk, kunde knappt röra mig. Tog lite starkare smärtstillande. Jag kan inte jobba med de tabletterna i kroppen, blir seg och trött. Men det gick över på eftermiddagen.  Är så trött på att ha det så här, jag har sökt hjälp men det är inget fel. Det känns som om någon nerv kommer i kläm i nacke, rygg ibland. Men jag vet inte, jag orkar inte söka hjälp igen. Är röntgad. Jag försöker att lära mig att acceptera och inte få panik när det här kommer. Men det är inte lätt. 
    Det här kan komma fort och jag kan oftast känna när det är på väg. Min rädsla är att det ska hända på jobbet, hur konstigt det än låter. Men jag skäms, jag vill inte att mina arbetskamrater ska se mig, när jag har så ont. Om det skulle ske på jobbet så kan jag inte köra hem eller ta mig hem med buss. Jag får för ont.
    Att leva med smärta som inte syns utåt, tycker jag är extremt jobbigt. "Har hon verkligen ont?" " Det är bara att bita ihop".. "Jag har också så ont, då tar jag en alvedon"..Men det kanske är bara mina rädslor som pratar att andra ska tycka så. Visst lite har jag väl hört när jag har beskrivit hur jag har det. Ja, ja, En ny dag imorgon. Och ett nytt försök att jobba.
    Japp, det blev ytterligare ett gnälligt inlägg.  Men skitsamma, det är bara min dagbok som får höra det här.....
    Slut för nu.
    Kl 21.40

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok 28 september 2022 kl 19.00

    Ett kort inlägg, utan GNÄLL.. De du.. det sker inte varje dag...Glad.
    Dagen har varit bra! Haft en bra dag på jobbet utan några speciella händelser. Det behövs ibland. Känner mig nöjd med dagen.
    Efter en grådag kommer ibland solsken. Yes!!
    Även om det inte hänt något speciellt.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 19.01

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 2 oktober 2022 k 16.45

    Idag har jag varit rätt duktig om jag får säga det själv och igår också. Igår masade jag mig upp på vinden efter en lång överläggning med mig själv. Det tog ett antal timmar att övertyga mig. Men till slut vann det "duktiga-jag". "Latmasken-jag" kände sig rätt ok iallafall.
    Ungefär vid 14 tiden var överläggningen klar och jag tog mig an gamla minnen.
    Jag gick igenom varenda pärm, bok och kastade massor. Källsorterade givetvis. Tog ur allt från gamla pärmar, hade sparat massa "bra att ha" papper på utbildningar jag gått, papper från högskolan etc. Jag har sparat på dom i minst 20 år och aldrig tittat på dom. Helt absurt att spara sånt. 
    Åhh vad böcker jag har eller hade. Säkert minst mellan 80-100 böcker. En del har jag läst och många som jag tänkt läsa, men pga utmattning/depression de sista åren, har jag inte haft lust att läsa. Lite böcker har jag sparat Jag höll väl på i 2-3 timmar. Och nu är det snyggt och städat i vindsförrådet. Inte mycket kvar.
    På kvällen åt jag en låda kräftor, så där inget bra märke jag köpte.

    Idag åkte jag till "soptippen" eller återvinningscentralen som det så fint heter. Där finns även ett hur för återbruk. Hela bilen blev fylld med skräp och skänka bort grejor. MEN återbruket tog inte emot böcker. De böckerna från vinden fick kastas och en del sparade jag, ska se om någon på jobbet vill ha.
    Känns skönt att fått bort en del. Jag hoppas fortfarande att lägenhetsbytet går igenom och då behöver jag ha rensat bort en hel del. Förut när jag har flyttat så har jag slarvat med rensningen, så då har det blivit minst 5-6 lådor med skräp som man har burit på helt i onödan. Nu har jag inte mycket kvar av barndomen, lite foton.
    Efter soptippen åkte jag och handlade, på något sätt slank en chips påse ner i korgen, undrar hur det gick till??Flört. Så det smällde jag i mig som middag med dipp och lite cola. Men mer och mer så är det inte så gott. Även godis är inte så gott egentligen, känns mest som en gammal vana att äta chips eller godis. Kanske slutar med att äta det snart. Någonting annat positivt är att jag har gått ned 1,5 kg på en vecka. Kampen fortsätter nästa vecka. Jag äter frukost/lunch, något litet på eftermiddagen. Sen blir det måltidersättning på kvällen och dygnsfasta på ca 12 timmar. Det har gått rätt bra.
    Oj, det blev ett långt inlägg. Imorgon ny dag och nya tag.
    Slut för nu.
    Ha en fin kväll
    Kl 17.08

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag 9 oktober 2022 kl 00.20

    Känner mig arg, ledsen, besviken. Mannen och jag hade bestämt att vi skulle ses ikväll. Han ringde vid lunchtid och vi pratade nästan en timme och pratade lite om ditt och datt och försökte planera kvällen. Jag skulle åka hem till honom.
    Jag håller fortfarande på och städar, rensar här hemma (jag har fått kliva över saker för att komma fram) och vi kom överens om att jag ringer honom vid halv femtiden när jag var någorlunda klar. Jag har fortfarande mycket kvar att göra. Duschade och gjorde mig klar, ringer honom OCH...SUCK!!!!!!
    Vår relation är i ett limboliknade stadie, fortsätta tillsammans eller gå åt varsitt håll.
    Just nu verkar det som om det blir det senare. Mannen får sina ryck och blir så j*vla vrång och stingslig ibland. Helt plötsligt ville han ingenting, allt var skit, han orkade inte gå upp, ville bara ligga i sängen. Han hade inte orkat fixa någonting hemma. 
    Han visste att han inte kunde komma till mig, jag har för rörigt just nu. Då var det fel det också, varför hade jag inte städat så han kunde komma dit, fast egentligen orkade han inte det heller. Han ville inte att jag skulle komma till honom för att han hade för rörigt (han brukar inte ha det så det är bullshit) och han tyckte att jag skulle komma dit och städa hos honom bla, bla bla.. Vilket jag inte tyckte, jag kunde hjälpa till med en del men då var det inte tillräckligt. J'vla skitsnack. 

    Samtalet började i lättsam ton men vi pratade minst en halvtimme och ju längre vi pratade så tappade jag mer och mer humöret. Jag blev inte arg, mest besviken. För vad jag än sa så ville han inte hitta någon lösning och han kom med fler löjliga förslag.  Jag vet att han har svårt att säga nej till mig och det här var väl han sätt att göra det. Jag sa flera gånger att "om du inte vill att jag ska komma till dig för att du inte orkar" så säg det då. Men nä, det hela slutade med att han till slut frågade om jag hade tappat lusten att åka till honom. Varför skulle jag åka till honom om han inte hade någon lust att träffas? SUCK!!! Vi har varit ihop länge men det har gått slentrian i vårt förhållande, inget händer och det går inte framåt. Jag blir så trött på hans sätt att alltid leta efter något negativt när han är deppad och tycker att allt är skit och det har hänt ofta. Samtalet slutade med att, då ses vi inte ikväll och han hoppades att han inte skulle få hjärtinfarkt inatt får då skulle jag ångra mig. J*vligt lågt att spela offer och att det är mitt fel att vi inte ses. MEN han ville inte!!! Det är beteendet har han haft många gånger.
    Han vet att jag INTE kommer att ringa honom. Får se om och när han ringer mig, jag vet inte om jag vill fortsätta med honom eller om han vill fortsätta med mig.
     Det gör så j''vla ont, älskar honom. Faan.
    Slut för nu.
    Kl 00.58

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 16 oktober 2022 kl 19.45

    Veckan har uppfyllts av tankar om Mannen. Vi har inte pratat eller smsat någonting sedan sista samtalet i lördags. Vår relation har varit skakig och osäker, egentligen hela året. Fortsätta tillsammans och satsa rejält för att få det att fungera eller gå åt varsitt håll. 
    Det lutar åt det senare. Jag har ingen lust att kontakta honom, jag tycker att han borde göra det. Det var han, tycker jag iallafall betedde sig illa. Det kommer bli jag som gör det ändå, för att jag behöver en del saker av honom.
    Hjärtat och själen är tomma, känt mig ledsen, arg, besviken hela veckan. Jag märker att jag är ofokuserad även här det blir en salig blandning av tankar och känslor som bubblar fram.
    Jag vill på ett sätt komma ifrån honom, vi passar inte ihop. Jag VET det. Hans inställning till allt, är att se till det negativa och jag orkar inte med det i längden. Om man inte gör på hans sätt så får man kritik. Han är på sitt sätt en energitjuv och han är medveten om det själv, men ändrar inte beteende. Det är inte bara mot mig det riktas emot utan även mot kompisar, släktingar, barn, syskon.
    Att inte ha honom i mitt liv kommer att bli så tomt, en trygghet som försvinner. Så mycket som ändå är så fint med honom. Vi har pratat om våra olikheter och han tycker likadant. 
    Jag tvekar att ringa honom, för då finns det ändå litet hopp att det kan blir bra. Jag vet, det är galet att tycka så. Om jag träffar, ringer honom så kommer jag att bryta ihop och jag vill inte det. Rädd för att öppna den känslan, jag har begravt den djupt inom mig. 
    Jobbet har gått på autopilot hela veckan, en fasad utåt och en enorm tomhet inombords.
    Nu kommer det inte mer ord här, det gör ont...
    Slut för nu.
    Kl 20.05

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Onsdag den 19 oktober 2022 kl 19.11

    Är inte glad, tomheten sprider sig.

    Slut för nu.
    Kl 19.12

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Torsdag den 26 oktober 2022 kl 18.08

    Jag tror att någon har läst i min dagbok... fick en cyberkram. Tack, du okända (Jo). Det värmde.

    Jag känner mig halv, min andra halva är borta. Mannen var (är) en av mina bästa vänner också. Jag sörjer att både kärleken och vänskapen har försvunnit. Det är så TOMT.
    Han finns i mina tankar alldeles för mycket. Känner mig stel och avtrubbad. Har svårt att uttrycka egentligen hur jag känner.  Jag jobbar på men håller upp en fasad. 
    Under mina tonår skrev jag dagbok, särskilt om jag var deppig. Då var det sida upp och sida ner med hjärtesorg och gnäll. 
    Men inte idag. Jag känner att jag inte vill gå för djupt i vad jag känner, då brakar jag ihop.
    På något sätt så är det här som var på gång, det är smärtsamt när det är en trygghet som bara upplöses och förmodligen nödvändigt. Den insikten har jag inte accepterat än.
    Summan av kardemumman så har inte pratat med varandra på snart tre veckor.
    Vill inte skriva mer om det här nu.
    En annan sak. Flytten blev inte av, motparten drog sig ur. F*n!!!!
     
    Ett tungt hjärta önskar alla en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 18.21


     

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok  Lördag den 29 oktober 2022 kl 14.45

    Fint väder ute, rätt varmt för att vara en sen höstdag. Jag kom ut idag på en kortare promenad, har varit hemma i två dagar. Kände mig hängig och förkyld och deppig.
    Vad händer annars i mitt lätt röriga liv (förutom att jag deppar)? Sist jag skrev så hade mitt lägenhetsbyte fallerat. Jag kontaktade en annan intressent och huxflux så är bytesansökan inlämnad i torsdags. Snabba ryck. Vi har samma hyresvärd och jag har sett den lägenheten. Den är ok, det andra bytet som inte gick. Den lägenheten gillade jag egentligen bättre. Men jag gick igenom mina alternativ och det här kan vara ok också. Får se hur snabbt det går. Fortsättning följer.
    På tisdag ska jag träffa en kompis och käka middag, trevligt.
    Imorgon ska jag kanske åka och äta hotellfrukost med en annan kompis. Det har jag gjort några gånger, rätt mysigt och gott att äta hotellfrukost.
    Nä, nu ska jag ge mig i kast och fortsätta rensa. Hur mycket har jag egentligen? Fortfarande saker jag inte behöver. Less is more är min nya devis. Man kan tycka att jag borde ha rensat för länge sen, men jag har inte velat slänga, skänka bort "bra att ha saker".. Men nu inser jag att har jag inte använt dessa på över tio år så kan jag skänka bort, sälja eller slänga. Jag har flyttat många gånger över 15 gånger.
    Nu vill jag önska alla en fin kväll. Glöm inte bort att ställa tillbaka klockan en timme i natt.
    Slut för nu kl 14.57

Svar på tråden Kära dagbok - skriv hur din dag varit