Inlägg från: Anonym (Carpe diem) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok - skriv hur din dag varit

    Kära dagbok Tisdag den 13 december 2022 kl 19.30

    Imorgon ska jag jobba efter ha varit hemma sedan den 2/12. 
    En förkylning som kommit och gått. Jag har noll lust att jobba. 
    Jag är tom på ord, det har hänt en sak i helgen. Men jag är inte redo att skriva vad som har hänt än.
    Det har inget med Mannen att göra.
    Idag har jag suttit i soffan och kollat på tv hela dagen. Snötäcket utanför är ca 20 cm tjockt och det är 5-6 minus grader.
    På tv har jag Robinson på 4:an. Slötittar. Vill inte tänka.
    Det är Luciakväll. Hon har inte kommit med något ljus i mitt. liv.
    Slut för nu.
    Kl 19.41

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 18 december 2022 kl 19.41

    Argentina vann fotbolls-VM på straffar mot Frankrike. Jag slötittade lite medan jag surfade.
    Egentligen är jag totalt ointresserad av sport. Gillade att kolla lite grann för många år sedan, men nu tycker jag att det är rätt knäppt att man kan tjäna så mycket pengar på att t ex springa runt och sparka på en liten boll.

    Kriget i Ukraina fortsätter, jag undviker och kolla på nyheter om kriget, men just nu har jag Rapport på. Som en liten människa här så är man helt maktlös. Det spelar ingen som helst roll och vi skulle demonstrerar här att kriget ska upphöra. Så vad göra?
    Natochefen Stoltenberg menar att risken är stor att Nato dras in i konflikten. Vill inte tänka på det. Skänker pengar till krigets offer.

    Helgen i övrigt har varit lugn, jag behöver vila, kropp, själ och hjärta. Det har hänt två händelser oberoende av varandra senaste veckan som gör så ont. Jag kan fortfarande inte skriva om det. Jag kan inte ens gråta, är alldeles stel inombords. Men fasaden utåt är som vanligt. Känns så konstigt kluvet.
    Imorgon är det jobb igen.
    Så slut för nu.
    Kl 19.54

    Tack "Dagen" för omtanken.

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Fredag den 23 december 2022 kl 20.45

    Det är ca 5 minus grader ute, halt, och pyttelite snö. Imorgon är det Julafton. Det blir (om allt är lugnt och alla friska) med skinka, sill, lax och julklappar. Jag känner mig fortfarande "stel" inombords och har en fasad utåt.
    Jag önskar att jag kunde gråta, jag vet egentligen inte varför det inte går. Kanske ett tecken på utmattning, jag har haft det förut. Får se hur det utvecklar sig.
    Jag har inga förväntningar på julafton, hoppas att det blir någorlunda trevligt. Egentligen känner jag för att bara ligga i sängen och kolla på tv. Har ingen som helst lust att träffa människor. Nä så illa är det inte, jag uppskattar att träffa barn och barnbarn, det är bara ett par personer på julmiddagen som jag är tveksam till men jag hoppas på det bästa.
    Det är märkligt att jag idag kan känna så att jag inte vill fira. När jag var mycket yngre så har jag varit ensam flera gånger på alla stora högtider, jul, nyår, påsk, midsommar, min egen födelsedag mm och har hatat det. Känt mig som världens ensammaste människa och totalt värdelös och även haft självmordstankar (aldrig gjort något försök).
    Jag har aldrig haft en stort umgänge och är rätt introvert även om det är bättre idag.
    Det jag kan säga till dig som kanske läser det här och är ofrivilligt ensam på julafton, var snäll mot dig själv, visa dig själv omtanke, det är inget att skämmas för att man är själv. Gör det du tycker om, bada, kolla på film, chatta med folk på nätet, kanske söka upp något offentligt julfirande. Även om det är tungt, fokusera på det som är värt att uppskattas även om det bara är något litet. Det är lätt att bara rikta blicken mot den man inte har och att göra det kräver lite träning. Även hjärnan och ens tankar är en muskel som behöver träning för att kunna ändra riktning.
    Jag har gått till psykolog/samtalsterapeut i flera gånger och sakta men säkert har jag börjat ändra fokus att uppskatta det jag har och vara snäll mot mig själv.
    Så oavsett hur du firar visa omtanke och vänlighet både mot dig själv och mot andra. Vänlighet är en bristvara kan jag tycka. Och att vara vänlig mot sig själv kan vara att säga nej, sätta gränser eller tvärtom tacka ja till något.

    Så med det sagt önskar jag mig själv och dig en GOD JUL!
    Slut för nu kl 21.07

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok  Måndag den 9 januari 2023 kl 20.16

    Känslan av tomhet sitter kvar. Fasaden är fortsatt kvar. Leende utåt, kallt inuti.

    Julaftonen var trevlig, dagen efter bröt en dunderförkylning ut och var mer eller mindre sjuk i över en vecka. Jag hade semester mellan jul och nyår men sjukskrev mig inte. 
    Nyårsafton spenderades i sängen. Jag testade mig två gånger för covid 19 men det var negativt. 
    Jobbet körde igång på "riktigt" idag efter helgerna. Vet inte vad jag ska säga om jobbet. Försöka att inte engagera mig för mycket och lämna saker jag inte kan påverka åt sidan. Dvs sköta mig själv och skita i andra. 
    Känner att jag har svårt att få fram ord, jag har tappat framtidstron på något sätt. Vad är det jag vill? Vad är roligt? Vad får mig att uppskatta livet?
    Imorgon en ny dag.
    Slut för nu.
    Kl 20.24

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 29 januari 2023 kl 19.29

    Det känns som det var länge sedan jag skrev här sist. Hela januari har varit grå, både bokstavligt och bildligt talat.
    Jag såg någon kort filmsnutt på youtube tror jag om att försöka ändra sinnesstämning alt attityd. Man skulle skriva ned minst 3-4 saker man är tacksam över varje dag. Efter några veckor ska man ha blivit mer uppmärksam på små saker att vara tacksam över. Jag har lätt för att gräva ned mig. Jag vet att en del av min negativitet är att jag lever med kronisk smärta. Det påverkar min energi och glädje.
    Lite mer medveten har jag blivit när jag gjort den här övningen. Jag försöker vara tacksam över att jag har bostad, jobb, mat, familj, vänner.
    Jag har bokat besök hos husläkare nästa vecka. Ska göra ett försök se om det finns något att göra med mina smärtor.
    Idag har jag inte haft lust att gå ut alls och känt att det varit ok.
    Igår träffade jag en kompis och vi åt lunch tillsammans och gick en shoppingrunda. Det var trevligt.
    Imorgon väntar en ny jobbvecka.
    Vad är jag tacksam över idag? 
    * Pratat med mina föräldrar.
    * Diskmaskinen funkar
    * Viktminskningen fortsätter sakta.
    Det får räcka för idag.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu. Kl 19.43


     

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 5 februari 2023 kl 21.15

    Det blev ingen jobbvecka, vaknade i måndags med hosta, snuva igen. Tredje gången sedan i början av december. Så jag var hemma veckan. Så det har varit en lugn vecka, lite trött på att vara sjuk och ligga i sängen/soffan.
    Tog en kort promenad idag, lite snö ute. Men min kondition är så dålig, blir trött och andfådd av minsta lilla ansträngning.  Får försöka börja ta kortare promenader mer regelbundet. Vikten står mer eller mindre stilla, det är bra.
    Varit lite duktig och städat och försöker plocka undan hela tiden.  Jag har alltid haft svårt för att hålla efter, men det har blivit mycket bättre. Har ju också rensat halva mitt hem. Så skönt att bli av med prylar.
    Inombords är det fortfarande stelt och kallt....
    Nä vill inte skriva mer.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu. 
    Kl 21.23

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 12 februari 2023 kl 21.40
     
    Det är ett lätt snötäcke ute. Idag har varit en trevlig dag. Träffade en kompis och vi gick på bio, såg "A man called Otto" och gick vi och käkade efteråt. Filmen var rätt ok, jag har sett den svenska versionen också. Tycker att Lassgård är bättre skådespelare än Tom Hanks. Men hur som helst, kul att gå på bio och sen äta gott och snacka skit.
    Filmen fick mig att fundera över livet och när det är tungt. Jag lever med kronisk smärta, ibland kan jag känna att om det blir för tungt och ingen ljusning alls. Hur vill jag leva? Vill jag leva.... Den sista frågan har jag tänkt många gånger, var går gränsen. Än är jag inte där vid gränsen, men jag känner att det tar mycket av mina krafter/energi att ha ont och det har tyvärr blivit värre. Jag visar inte så mycket utåt och det är tungt och deprimerande när omgivningen tycker att man ska rycka upp sig, det är väl inte så farligt etc. Bara för att det inte syns så verkar det inte vara så jobbigt.
    Ja, ja..en dag i taget. Imorgon en ny arbetsvecka.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 21.52

  • Anonym (Carpe diem)

    Onsdag den 22 februari 2023 kl 20.42

    Seeg vinter, snön tillbaka igen. Imorgon ska det snöa hela dagen. Den här vintern har känts så mörk och grå, min känsla är att det inte varit många dagar med sol under de senaste månaderna. En del av det mörka och gråa i mitt sinne beror nog också på vad som händer i omvärlden.
    Jag fasar lite för framtiden, det är för mycket vapenskrammel. Jag försöker koppla bort det, för även om jag oroar mig för det så finns det absolut ingenting jag som ensam människa kan göra någonting åt det. Och det spelar ingen som helst roll att vi här i Sverige skulle demonstrera mot krig i Europa. De som har makten skiter fullkomligt i det. 
    Förutom det då, ja, bara jobb, äta, sova och sedan samma visa igen. Förra helgen kom jag knappt ut, hade ingen som helst lust att göra någonting. Det blev en kort promenad på söndagen. 
    Igår tryckte jag i mig hela två semlor, ville inte kasta den ena, även om dom inte var så goda. 
    Annars så händer inte så mycket.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu. 20.57

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Måndag den 20 mars 2023 kl 21.22

    Det är nästan en månad sedan jag skrev sist. Det känns inte som om att det var så länge sedan. Veckorna går in i varandra. Helgerna flyger förbi, livet flyger förbi. Just nu lever jag för vad som ska hända sedan, en slags väntan. 
    Det är helt fel fokus, jag ska göra sådant som är bra för mig NU! Det är min ständiga kamp att fokusera på nuet och njuta nu, ta hand om mig nu. Läser jag igenom hur mitt liv sett ut det senaste åren är det samma visa hela tiden. 
    Jag vet jag har skrivit om det förut. Jag tycker inte att jag gör speciellt mycket, men jag tänkte försöka göra någonting positivt. Så jag skaffade mig en gammal hederlig väggalmanacka, där jag skriver upp mycket kortfattat vad jag har gjort för någonting.
    Det är så lätt att säga att jag gör ingenting, fast jag gör faktiskt någonting då och då och att se det  på pränt gör det lite lättare att fokusera på det positiva, även små steg är steg...sen om det är framåt eller bakåt det är en annan sak...
    Har jag något att se fram emot, ja, jag ska åka på finlandskryssning om några veckor med några kompisar. Det var länge sedan jag åkte, det brukar vara lugnt  när vi åker, inget festande direkt. Mest äta gott, lyssna på musik, snacka skit, spela bort lite pengar. 
    Mannen och jag träffas då och då, fortfarande en krånglig relation. Vet fortfarande inte hur det kommer att sluta eller hur jag vill att det ska sluta.
    Just nu är det Mr Bean på tv, rätt skönt att bara kolla på något okomplicerat.
    Ska se klart det.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 21.34

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Söndag den 7 maj kl 12.02   2023

    Solen skiner ute, fortfarande rätt kyligt trots solskenet. Kylan återspeglar min sinnesstämning.  Under en längre tid har jag känt en sån trötthet och deppighet.
    Läste någonstans ett uttryck.. "Varför mår vi så dåligt fastän vi har det så bra.."
    Jag har så mycket att vara tacksam över men är ändå så nere. 
    Frågan som som ständigt dyker upp är: Varför ska jag gå upp ur sängen på morgonen? Vad längtar jag efter? Vad är meningen med allt?
    Just nu har jag inga svar. 
    Jag jobbar, äter, sover, träffar vänner ibland, barn och barnbarn ibland, träffar mannen ibland. Men inget är egentligt roligt. Jag har inga framtidsdrömmar, vet inte vad jag vill. Vad är meningen med livet....
    Funderar ibland om jag skulle behöva antidepp tabletter. För flera år sedan åt jag någon sort, kanske var bra för mig. Kommer inte ihåg. Jobbigt med biverkningar.
    Är det en livkris jag är inne i? 
    Vet inte. Vill egentligen bara sova.
    Så slut för nu.
    Ha en fin söndag.
    Ska vila en stund.
    Kl 12.14

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Lördag den 20 maj 2023 kl 13.22

    Solen skiner ute, balkongdörren är öppen. Lite lätt kyligt. Tv:n står på, slötittar på Masked Singer. Helt onödigt att kolla på det då det redan finns ute på nätet vilka som döljer sig bakom maskerna. 
    Tvättmaskinen är snart klar, ska hänga tvätt strax. Nu har jag varit hemma i ett par timmar. Har sovit hos mannen, ja vi träffas då och då. Och det är fortfarande lika komplicerat. Vi passar inte ihop enkelt uttryckt. Ändå är det så svårt att släppa taget. Fast behöver vi det? Det var långa samtal igår. Känner mig lite urlakad efter det och samtidigt så är det så avslappnat. Som jag tror 100 åringen sa i boken "100 åren som klev ut genom fönstret och försvann". Han säger då och då i boken. "Det är som det är och det blir som det blir" inte mycket att grunna över för mycket. Det är en rolig bok om någon vill ha lästips.
    Ska ev träffa mannen ikväll igen. Får se. Nä, nu ska jag hänga tvätt.
    Ha en fin lördag.
    Slut för nu.
    Kl 13.30

  • Anonym (Carpe diem)

    Tisdag den 30 maj 2023 kl 21.31

    Detta inlägg blir nr 400 (en del av inläggen är mina, små inblickar i mitt liv).

    Majmånad är snart slut och min ambition var att njuta av sol och vårvärme, ta promenader efter jobbet. Tja, man ska väl sikta mot stjärnorna och hamna i trädrötterna (trädtoppar ska det väl egentligen vara...). Med andra ord, jag har däckat i soffan efter jobbet för det mesta.
    Den j*kla vågen har gått sönder och tvättmaskinen krymper mina kläder... SUCK!!!!  Tydligen har jag käkat onyttigheter när jag har däckat i soffan. Ska göra en ansträngning till att försöka ändra mitt beteende igen. Jag har gått ned ca 7 kg sen i oktober men behöver gå ned minst 5 till.
    Men men.. min karaktär just nu är lättfrestad när det gäller sötsaker... Morotskaka..muffins... chips... smågodis..jag tröstäter egentligen. Förut när jag var stressad så åt jag för lite och kunde gå och lägga mig hungrig.. Ignorerade hungerkänslor. Jag har aldrig haft anorexia eller bulimi etc. Alltid var naturligt smal och kunna äta hur mycket jag velat och fel saker utan att gå upp i vikt.
    Men efter klimakteriet... hmm... jag förstår numera vad det innebär att försöka ändra livsstil.. svårt.. eftersom jag på den punkten aldrig behövt anstränga mig.
    Jag försöker ha periodfasta tror jag det heter. Äter frukost, lunch, kanske något lätt vid tre-tiden och sedan en kopp te och ett ägg på kvällen. Men jag har slarvat mycket under hela majmånad. 
    Jag ska se om jag kan hålla detta någorlunda under juni och se om våg och tvättmaskin mirakulöst blir lagade..
    Nä.. dags att gå och lägga mig. Ska upp vid 5 tiden imorgon. Behöver åka till jobbet senast 06.30. Men jag avskyr att gå upp direkt, vill snooza minst 20 min innan jag går upp.
    Så.. god natt.
    Slut för nu.
    Kl 21.53

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok  Tisdag den 27 juni 2023 kl 21.17

    Det är svårt att få fram ord, jag tvekar när jag skriver. Jag vet inte vad jag vill eller skulle behöva skriva om. Mina känslor har jag stängt av - relationen med Mannen är ett stort frågetecken. Det är så svårt att skriva om. Det är med sorg som jag måste ha ett break från honom pga mina hälsa. Jag har för mycket smärtor för att orka med en relation. Vår relation har aldrig varit i vått och torrt. Vänskapen möjligtvis men inte kärleksrelationen (hur underligt det än låter). 
    Det jobbiga i det hela är att jag inte är fullkomligt ärlig med vad jag känner för honom. Han är underbart, konstig, jobbig, stöttande, lyssnande, gosig. Men vi är inte kompatibla om vi skulle ihop. Jag skulle bli galen på honom i längden. Jag är rädd att vår vänskap inte ska hålla, jag hoppas att vår relation kan övergå till enbart vänskap. Men jag kommer att sakna att ligga på hans arm och kolla på tv och bara vara.
    Just nu tar jobbet min energi och jag kommer hem och däckar i soffan. Nu har jag tre dagar kvar till semester. Längtar. Har lite planer för två veckor, tre veckor utan planer.
    Åhh... känner mig rörig i huvudet... tankarna bara snurrar. Jobb, boende, man, semester, kompisar, hälsoproblem - ständiga smärtor. Människor i min omgivning kan inte tro att jag lever med kronisk smärta. Jag visar inte det mer än nödvändigt. Det är jobbigt att visa att jag har ont och samtidigt känns det som om jag blir misstrodd. Skador som inte syns -- finns inte..
    Tankarna snurrar fortfarande - funderar mycket över omvärlden. Tror jag skrivit om det förut, men jag byter kanal när det blir för mycket om negativa nyheter om krig - Ukraina - Kina - USA. Det spelar inte som helst roll att jag mår psykiskt dåligt att det är krig någonstans. Det hjälper inte varken mig eller någon annan.  Jag är en liten människa som inte kan  påverka. Tror varken Kina, Ryssland skulle bry sig ett skit om jag startade ett demonstrationståg här för att protestera mot kriget.
    Jag är rädd för vad det ekonomiska kriget kommer att innebära som BRICS har gentemot oss i Väst (USA). Det skrämmer mig.
    Hmm... jag skrev att mina tankar är röriga. Balkongdörren står öppen och det är en varm och ljus sommarkväll. Helt underbart. Njuter av stunden trots mitt trassliga snår av tankar som susar fram. Måste gå och lägga mig snart. Ska upp före 05.00 imorgonbitti.
    Ha en fortsatt fin kväll.
    Slut för nu. Kl 21.41

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Fredag den 30 juni 2023 kl 18.00

    Jag har semester!!! 5 veckor, så härligt. Yes!!! 
    Önskar mina medmänniskor en härlig sommar och om semestern dröjer. Ta tillvara på dom stunder till avkoppling där det finns tillfälle. Det är du värd.
    Ha en fin kväll.
    Slut för nu.
    Kl 18.03

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Måndag den 17 juli 2023 kl 21.47

    Det här är min tredje semestervecka. Känner mig rätt avslappnad, har hunnit varva ned en hel del. Försöker göra det jag vill och har lust med. Förra veckan spenderades med barnbarn, härlig vecka. Bad, spel, restaurangbesök och mycket annat. Har haft en långsamt tempo så mycket som möjligt. Har ständiga smärtor men hanterbart.
    Den här veckan är mer lösa planer, ska åka till föräldrarna senare i veckan och vara där i några dagar.
    Det är inte lätt och samtidigt så lätt, se det ljusa och positiva i det lilla varje dag. Jag försöker intala mig det varje dag. Livet går inte i repris.
    Önskar alla en fortsatt fin kväll och vecka. 
    Slut för nu.
    Kl 21.54

  • Anonym (Carpe diem)

    Kära dagbok Onsdag den 2 augusti 2023 kl 20.33

    Nu är det sista semesterveckan, känns hyfsat ok att börja jobba på måndag. Börjar på en ny avdelning, känner till kollegorna men inte exakt hur de arbetar. Jag hoppas på det bästa.
    Den här veckan har varit lugn, gjort det jag känt för, träffade en kompis idag och käkade lunch, shoppade, snackat "skit".
    Träffat rätt mycket kompisar under den här semestern, kul. 
    Och kors i taket.. jag läser en deckare... Älskade att läsa när jag var barn/tonår. Men haft svårt de sista åren. Inte kunnat koncentrera mig (menar då skönlitteratur).
    De dagar som är kvar ska jag försöka städa och rensa mer. Känns skönt att få bort saker jag inte behöver.
    Nä, slut för nu. Ska läsa lite. Ha en fin kväll.
    Kl 20.39

Svar på tråden Kära dagbok - skriv hur din dag varit