Vem bestämmer?

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet". 

Ja, men du har ju ALLTID en uppsättning exempel från din egen släkt och vänkrets, som bevisar din tes. Oavsett vad frågan gäller. Man kan inte argumentera så. Du som har vetenskaplig skolning också, borde ju veta det. 

En annan möjlighet, är att dela upp det. Man kremerar ju oftast döda idag, så det går att ha en begravningsceremoni med kistan i kyrkan, och sedan en eller ett par månader senare en gravsättningsceremoni, då man sätter ner urnan i graven. 

Jag vet dom som har gjort så, när det har handlat om en officiell eller högt uppsatt person, där det av nödvändighet har varit en stor begravning, med många gäster från politiken, industrin, näringslivet o.s.v.. Då har familjen fått stå tillbaka vid begravningen (även om de såklart officiellt hade kunnat neka att hålla en stor begravning). Och sedan har de samlats endast de närmaste vid urn-nedsättningen, och då kunnat ta farväl i lugn och ro med sina egna familjeceremonier. T.ex. att de vuxna har druckit ett glas champagne var - och hällt ner ett i graven. Skolbarn har fått sjunga något eller läsa en vers, småbarn har fått lägga ner sina teckningar och små blombuketter. Sådant som inte fungerar så bra, om 300 främmande personer ska titta på - samt defilera förbi kistan. 

Dricker ett glas champagne och ner i graven ????

Ingen svensk tradition i varje fall.

Traditionen är att man tar farväl genom att gå runt kistan och lägga en blomma, niga eller buga.

Det fungerar utmärkt även om man är dryga 100 (officiella begravningar är undantagna och mycket få)

Till minnesstund brukar det vara föranmälan på.

Jag har, tyvärr, en hel del erfarenhet som begravningsgäst.

Istället för att hitta på hypotetiska scenario så utgå hur det är i ts sits

Ingen konflikt

Änkans barn står på ts dotters sida

Ingen minnesstund

Ts dotter får ta med en stödperson, men av någon outgrundlig anledning, inte sin mamma.

Jag misstänker irrationell svartsjuka från änkans sida

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet".

En annan möjlighet, är att dela upp det. Man kremerar ju oftast döda idag, så det går att ha en begravningsceremoni med kistan i kyrkan, och sedan en eller ett par månader senare en gravsättningsceremoni, då man sätter ner urnan i graven. 

Jag vet dom som har gjort så, när det har handlat om en officiell eller högt uppsatt person, där det av nödvändighet har varit en stor begravning, med många gäster från politiken, industrin, näringslivet o.s.v.. Då har familjen fått stå tillbaka vid begravningen (även om de såklart officiellt hade kunnat neka att hålla en stor begravning). Och sedan har de samlats endast de närmaste vid urn-nedsättningen, och då kunnat ta farväl i lugn och ro med sina egna familjeceremonier. T.ex. att de vuxna har druckit ett glas champagne var - och hällt ner ett i graven. Skolbarn har fått sjunga något eller läsa en vers, småbarn har fått lägga ner sina teckningar och små blombuketter. Sådant som inte fungerar så bra, om 300 främmande personer ska titta på - samt defilera förbi kistan. 

Dricker ett glas champagne och ner i graven ????

Ingen svensk tradition i varje fall.

Traditionen är att man tar farväl genom att gå runt kistan och lägga en blomma, niga eller buga.

Det fungerar utmärkt även om man är dryga 100 (officiella begravningar är undantagna och mycket få)

Till minnesstund brukar det vara föranmälan på.

Jag har, tyvärr, en hel del erfarenhet som begravningsgäst.

Istället för att hitta på hypotetiska scenario så utgå hur det är i ts sits

Ingen konflikt

Änkans barn står på ts dotters sida

Ingen minnesstund

Ts dotter får ta med en stödperson, men av någon outgrundlig anledning, inte sin mamma.

Jag misstänker irrationell svartsjuka från änkans sida

Men nu får du faktiskt förstå att det inte bara handlar om änkan.
Nej begravningen är inte enbart för änkan, utan det är en ceremoni där familj, släkt och vänner tar farväl  av den döde.

Vad är det för elak person som ens skulle  tänka tanken på att neka barnen att gå på ens förälders begravning. 
Förstår du hur denna människa ens skulle framstå?
som en stor elak egoist. ingen skulle tycka att frun gjorde rätt.
Alla normala människor skulle tycka att frun agerat totalt fel
Ingen präst skulle medvetet låta en änka göra så mot mannens barn så glöm det.
Vad tror du mannen skulle ha tänkt om sin fru om hon nekade hans dotter att få vara med på en begravning? vilken änka vill leva med det på sitt samvete? 

Som sagt det finns ingen konflikt mellan dottern och fru, inte heller mellan frun och mamman.

Det är rätt fånigt att du skriver under både ditt användarnamn och ett anonymt nick i samma tråd, så att det ska verka som att ni är flera som tycker så. Jag SER sådant.