• Anonym (Ts)

    Vem bestämmer?

    Pappan till min 24-åringa dotter har gått bort. Min dotter vill gärna att jag följer med på begravningen, men det vill inte hennes pappas fru. Båda anser att de får bestämma då de är närmast släkting. Jag skulle gärna vilja ha lite råd hur jag ska hantera situationen.

    Lite bakgrund. Jag och pappan skiljde oss när dottern var 13 år. Det var ingen dramatik, inget bråk, vi hade bara vuxit ifrån varandra. Vi flyttade isär men bodde ganska nära varandra, dottern var hos pappan varannan helg på grund av att han reste mycket i jobbet, men om det fanns veckor han var hemma mer kunde hon vara lite mer hos honom. Vi har alltid haft ett gott samarbete, hjälpt varandra, ställt upp om den ena blivit sjuk och liknande.

    När dotter flyttade hemifrån minskade vår kontakt i och med att vi inte hade samma naturliga kontaktyta eller vad man ska säga. När dottern var 18 träffade pappan sin nya fru, och de gifte sig när dottern var 20 år. Jag har inte haft mycket kontakt alls med frun, men hälsar alltid när jag ser henne, vi har småpratat nån gång när vi ses i samband med dottern, tex när hon tog studenten och någon födelsedag. Har aldrig haft något otalt, även om jag tror att hon inte har varit så glad över att pappan och jag haft sporadisk kontakt.

    Nu vill dottern ha med mig på begravningen, hon är förtvivlad. Jag för min del vill gärna gå dit framför allt som stöd, men också för att säga farväl för egen del till en fin man som jag delat många år och många fina stunder med, en bra människa, och en bra pappa. Sen del delen hade jag väl kunnat avstå ifrån om det gör hans fru obekväm, men mitt hjärta brister för min dotter. Jag vill inte skapa konflikt i och med min närvaro, men min dotter mår väldigt dåligt.
    Kan lägga till att det inte har med mängden folk på begravningen att göra då frun erbjudit dottern att ha med någon annan, men dottern vill inte det, hennes närmsta vän bor långt bort. Nu i och med denna konflikt är dottern än mer angelägen att ha med mig som stöd då hon också känner sig obekväm och inte helt accepterad.

    Ska jag kanske ringa till frun? Eller hur ska jag förhålla mig?

  • Svar på tråden Vem bestämmer?
  • Anonym (XXX)
    EnAnonumius skrev 2021-01-22 23:54:26 följande:
    Dottern är närmast sörjande och skall sitta närmast kistan.
    Varför anser du att dottern skall backa? Änkan skall ju ha samma krav på sig att ta hänsyn till den avlidnes biologiska dotter. Det är ju änkan (i detta fall) som väljer att skapa en konflikt, inte dottern och dotterns stödperson.
    Officiellt så ÄR fakiskt make/maka närmaste anhörig. Han/hon ska sitta närmast kistan, och även stå högst upp i dödsannonsen. Det spelar ingen roll om så paret bara känt varandra i ett år och varit gifta i en månad. Änkan/änkemannen kommer först. Sedan kan man förstås själv som sörjande barn till den avlidne tycka att det känns konstigt och fel - men det tar lagen inte hänsyn till. 
  • Limeblad
    Anonym (XXX) skrev 2021-01-23 21:03:25 följande:

    Det är faktiskt som jag säger: rätten att bestämma över begravningen följer arvsordningen. D.v.s.: först kommer make/maka, därefter vuxna barn (eller vuxna barnbarn, om barnen är avlidna), därefter föräldrar (eller far-/morföräldrar, om föräldrarna är avlidna), därefter syskon (eller syskonbarn, om syskonen är avlidna), därefter moderns och faderns syskon. Sedan upphör arvsrätten och därmed även rätten att bestämma över begravningen: kusiner äger inte dessa rättigheter. 


    Du har ju till och med fått utdrag från aktuell lagtext som motsägelse detta.
  • Anonym (XXX)
    EnAnonumius skrev 2021-01-23 00:08:52 följande:
    Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att DU anser att dottern skall sitta längre bak, bara för att stödpersonen råkar vara mamma till dottern.

    Varför anser du att änkan skall ha "mer rätt" att sitta längre fram än dottern? Varför anser du att änkan skall få sin vilja igenom?

    Kom inte dragandes om att stödpersonen är "dotterns mamma" och det är för att undvika konflikt..  Dotterns mamma är där i  EGENSKAP av att stödperson till sitt barn i första hand INTE för att "statuera" något.

    Jag ställer en mot fråga till dig. Det är högst önskvärt att du svara rationellt och logiskt.

    Anser du på fullt allvar att en änka/änkeman har större rättigheter än ett barn, och att barnet skall ta ett vuxet ansvar, men änka/änkling skall slippa detta när det kommer till begravningar?
    Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så ÄR en änka/änkeman faktiskt den närmaste anhörige till den döde. Så har det alltid varit, och det kan man förstås tycka vad man vill om. Har inget att göra om att "ta ett vuxet ansvar", utan det är så det ÄR. 

    Dottern kan väl sitta bredvid frun längst fram, den korta stund som det gäller?

    Jag kan förstå om man som nybliven änka inte vill ha mannens tidigare fruar, sambos eller älskarinnor där. Det är inget konstigt. En 24-åring måste väl kunna hitta någon annan stödperson än sin mamma, om detta alls är nödvändigt? En väninna eller en pojkvän? Eller så kan hon be om ett samtal med prästen i förväg, så att han vet om problemen och kan se till henne lite extra. Hon kanske kan få en diakonissa eller församlingsvärdinna, eller vonlontär, från kyrkan, att sitta bredvid? Kyrkan brukar vara fena på sådant.

    Allt går att lösa utan att kränka änkan. 
  • Anonym (XXX)
    EnAnonumius skrev 2021-01-23 00:08:52 följande:
    Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att DU anser att dottern skall sitta längre bak, bara för att stödpersonen råkar vara mamma till dottern.

    Varför anser du att änkan skall ha "mer rätt" att sitta längre fram än dottern? Varför anser du att änkan skall få sin vilja igenom?

    Kom inte dragandes om att stödpersonen är "dotterns mamma" och det är för att undvika konflikt..  Dotterns mamma är där i  EGENSKAP av att stödperson till sitt barn i första hand INTE för att "statuera" något.

    Jag ställer en mot fråga till dig. Det är högst önskvärt att du svara rationellt och logiskt.

    Anser du på fullt allvar att en änka/änkeman har större rättigheter än ett barn, och att barnet skall ta ett vuxet ansvar, men änka/änkling skall slippa detta när det kommer till begravningar?
    Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så ÄR en änka/änkeman faktiskt den närmaste anhörige till den döde. Så har det alltid varit, och det kan man förstås tycka vad man vill om. Har inget att göra om att "ta ett vuxet ansvar", utan det är så det ÄR. 

    Dottern kan väl sitta bredvid frun längst fram, den korta stund som det gäller?

    Jag kan förstå om man som nybliven änka inte vill ha mannens tidigare fruar, sambos eller älskarinnor där. Det är inget konstigt. En 24-åring måste väl kunna hitta någon annan stödperson än sin mamma, om detta alls är nödvändigt? En väninna eller en pojkvän? Eller så kan hon be om ett samtal med prästen i förväg, så att han vet om problemen och kan se till henne lite extra. Hon kanske kan få en diakonissa eller församlingsvärdinna, eller vonlontär, från kyrkan, att sitta bredvid? Kyrkan brukar vara fena på sådant.

    Allt går att lösa utan att kränka änkan. 
  • Anonym (anhörig)
    Anonym (XXX) skrev 2021-01-23 21:12:08 följande:
    Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så ÄR en änka/änkeman faktiskt den närmaste anhörige till den döde. Så har det alltid varit, och det kan man förstås tycka vad man vill om. Har inget att göra om att "ta ett vuxet ansvar", utan det är så det ÄR. 

    Dottern kan väl sitta bredvid frun längst fram, den korta stund som det gäller?

    Jag kan förstå om man som nybliven änka inte vill ha mannens tidigare fruar, sambos eller älskarinnor där. Det är inget konstigt. En 24-åring måste väl kunna hitta någon annan stödperson än sin mamma, om detta alls är nödvändigt? En väninna eller en pojkvän? Eller så kan hon be om ett samtal med prästen i förväg, så att han vet om problemen och kan se till henne lite extra. Hon kanske kan få en diakonissa eller församlingsvärdinna, eller vonlontär, från kyrkan, att sitta bredvid? Kyrkan brukar vara fena på sådant.

    Allt går att lösa utan att kränka änkan. 
    Men snälla nån, det finns alltid två sidor om gången, det finns två sidor med platser längst fram, både barn och änka/änkeman kan sitta längst fram så det behöver aldrig bli något tjafs om vem som får sitta längst fram.

    Vid begravning får alla faktiskt inse att det inte handlar om en själv, man är där för att hedra den döde. Dom som kommer dit gör det för att göra just det, det handlar inte om de anhöriga utan om den döde, det får alla respektera.
    Man behöver inte prata med den man inte vill men respektera att dom som kommer dit gör för den dödes skull.
    Man får tänka hur den döde hade velat i detta fall, hade mannen velat att dottern fick ta stöd av sin mamma eller ej.
    Spelar ingen roll vem som har rätt eller ej, både änka och dotter är närmast anhöriga, respektera mannen och vad han hade tyckt.
    Vad hade mannen tyckt om tjafs mellan fru och dotter?
    Begravningen handlar om honom och ingen annan.
  • Citronsaft

    Du ska gå. 1. Ni har barn ihop vilket betyder mer än något annat någonsin kan göra. 2. Stöd åt din dotter. Passar det inte frun så kan hon istället stanna hemma.

  • Anonym (XXX)
    Anonym (anhörig) skrev 2021-01-23 23:44:43 följande:
    Men snälla nån, det finns alltid två sidor om gången, det finns två sidor med platser längst fram, både barn och änka/änkeman kan sitta längst fram så det behöver aldrig bli något tjafs om vem som får sitta längst fram.

    Vid begravning får alla faktiskt inse att det inte handlar om en själv, man är där för att hedra den döde. Dom som kommer dit gör det för att göra just det, det handlar inte om de anhöriga utan om den döde, det får alla respektera.
    Man behöver inte prata med den man inte vill men respektera att dom som kommer dit gör för den dödes skull.
    Man får tänka hur den döde hade velat i detta fall, hade mannen velat att dottern fick ta stöd av sin mamma eller ej.
    Spelar ingen roll vem som har rätt eller ej, både änka och dotter är närmast anhöriga, respektera mannen och vad han hade tyckt.
    Vad hade mannen tyckt om tjafs mellan fru och dotter?
    Begravningen handlar om honom och ingen annan.
    Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.
    Citronsaft skrev 2021-01-24 01:01:52 följande:

    Du ska gå. 1. Ni har barn ihop vilket betyder mer än något annat någonsin kan göra. 2. Stöd åt din dotter. Passar det inte frun så kan hon istället stanna hemma.


    Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats. 

    Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma. 
  • Citronsaft
    Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 02:02:26 följande:

    Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats. 

    Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma. 


    Det är mitt barns pappa. Ett band du aldrig kan göra ogjort. Jag kommer för alltid vara en anhörig. Vi delar kött och blod. Klart som fan jag skulle gå på begravningen oavsett vad den omogona frun tycker. OM hon har problem med det får hon stanna hemma så kan jag arrangera begravningen själv om det så ska va! Herregud en vuxen kvinna som inte kan kontrollera sin svartsjuka. Gubben är dessutom stendöd vafan finns det att vara sotis på!
  • sextiotalist
    Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 02:02:26 följande:

    Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats. 

    Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma. 


    Håller inte med. Jag lever ändå med en man med tidigare barn.

    I min värld är det självklart att dottern får ha med sig sin mamma som stöd. Uppenbarligen delar barnen till änkan den uppfattningen också.
  • pyssel
    Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-22 16:48:45 följande:

    Jag håller med om att det egentligen är självklart. Och jag tycker att änkan gör fel. Nu vet vi ju inte hur dottern tycker i den här frågan, förutom att det är viktigt för henne att mamman följer med som stöd. Men är det viktigt för dottern att sitta längst fram? Isåfall, gör det. Eller spelar det ingen roll för dottern, så länge hon kan vara där med sin mamma och ta ett fint adjö av sin pappa? Då kan hon föreslå att hon sitter längre bak med mamman (som inte är närmast sörjande) om det är vad änkan har emot att exfrun ska delta.

    Många här verkar tycka att det viktigaste är att hävda sin rätt. Jag tror att alla förlorar på det. Kompromisser behöver inte betyda att alla är lite missnöjda, utan kan ju vara värt att föreslå.


    Tycker inte det låter som en kompromiss alls att du tycker att särkullen ska smyga i skuggorna. Vilken konstlad situation, och där vi kan prata om vem annan som ska "hävda sin rätt", fast "sitt fel" då.
Svar på tråden Vem bestämmer?