Anonym (Ts)

Thu 21 Jan 2021 12:17

110 svar

Vem bestämmer?

Pappan till min 24-åringa dotter har gått bort. Min dotter vill gärna att jag följer med på begravningen, men det vill inte hennes pappas fru. Båda anser att de får bestämma då de är närmast släkting. Jag skulle gärna vilja ha lite råd hur jag ska hantera situationen.

Lite bakgrund. Jag och pappan skiljde oss när dottern var 13 år. Det var ingen dramatik, inget bråk, vi hade bara vuxit ifrån varandra. Vi flyttade isär men bodde ganska nära varandra, dottern var hos pappan varannan helg på grund av att han reste mycket i jobbet, men om det fanns veckor han var hemma mer kunde hon vara lite mer hos honom. Vi har alltid haft ett gott samarbete, hjälpt varandra, ställt upp om den ena blivit sjuk och liknande.

När dotter flyttade hemifrån minskade vår kontakt i och med att vi inte hade samma naturliga kontaktyta eller vad man ska säga. När dottern var 18 träffade pappan sin nya fru, och de gifte sig när dottern var 20 år. Jag har inte haft mycket kontakt alls med frun, men hälsar alltid när jag ser henne, vi har småpratat nån gång när vi ses i samband med dottern, tex när hon tog studenten och någon födelsedag. Har aldrig haft något otalt, även om jag tror att hon inte har varit så glad över att pappan och jag haft sporadisk kontakt.

Nu vill dottern ha med mig på begravningen, hon är förtvivlad. Jag för min del vill gärna gå dit framför allt som stöd, men också för att säga farväl för egen del till en fin man som jag delat många år och många fina stunder med, en bra människa, och en bra pappa. Sen del delen hade jag väl kunnat avstå ifrån om det gör hans fru obekväm, men mitt hjärta brister för min dotter. Jag vill inte skapa konflikt i och med min närvaro, men min dotter mår väldigt dåligt.
Kan lägga till att det inte har med mängden folk på begravningen att göra då frun erbjudit dottern att ha med någon annan, men dottern vill inte det, hennes närmsta vän bor långt bort. Nu i och med denna konflikt är dottern än mer angelägen att ha med mig som stöd då hon också känner sig obekväm och inte helt accepterad.

Ska jag kanske ringa till frun? Eller hur ska jag förhålla mig?

Anonym (Svar på tal)

Thu 21 Jan 2021 16:10

#21

sextiotalist skrev 2021-01-21 16:03:38 följande:

Tycker jag också. För mig är det självklart att dottern ska ha sin mamma med sig vid detta tillfälle och håller med dig, låt änkan göra bort sig om hon inte är vuxen att hantera detta

Jag förstår så klart att hon inte vill se sin mans ex där, men det är inte vilket ex som helst utan dotterns mamma och då tycker jag man måste se till den mänskliga faktorn och inte bara sig själv. Hoppas att ts går för att stötta sin dotter.

sextiotalist

Thu 21 Jan 2021 16:13

#22

Anonym (Svar på tal) skrev 2021-01-21 16:10:08 följande:

Jag förstår så klart att hon inte vill se sin mans ex där, men det är inte vilket ex som helst utan dotterns mamma och då tycker jag man måste se till den mänskliga faktorn och inte bara sig själv. Hoppas att ts går för att stötta sin dotter.

Hade det varit ex, nära i tiden, med en infekterad relation, då hade jag förstått detta. Men nu är det inte så. Det har gått lång tid mellan, ts har lämnat denna tidigare relation även mentalt. Det enda är att denna kvinna inte kan hantera sin mans tidigare liv. Men det måste hon släppa.

Anonym (anhörig)

Thu 21 Jan 2021 16:29

#23

Man får vara 20 st på begravningar, där gäller andra regler sen i höstas då 8 kan vara lite om t ex barn och barnbarn och syskon vill komma.
Ska själv på begravning nästa vecka och det är 20 som gäller plus om t ex ska sjunga.

Jag har varit på några stycken begravningar där exfrun eller exmannen varit med liksom även ex svärdotter/ ex svärson.
Man kan vara med eftersom man fortfarande har bra kontakt eller är bra vänner men ofta har det berott på att barn eller barnbarn velat ha med sin förälder.
En begravning i kyrka eller utomhus på en kyrkogård är öppen för alla, man kan inte förbjuda någon men visst är det bästa om man kan respektera de närmaste viljor. Men här är det dottern som vill ha med sin mamma på sin pappas begravning.
Ts har inget otalt med mannens nya fru och dom behöver ju inte ens prata med varandra eller vara när varandra på begravningen, tycker att det är respektlöst av frun att neka dottern att ha med sin mamma.
Hon har inte ensamrätt att bestämma över begravningen, ja hon kan bestämma hur den ska utformas och var och när mm men hon har ingen rätt att bestämma över vilka som ska närvara på begravningen, hon kan meddela vad hon vill men inte bestämma om det är på allmän plats som kyrka/kyrkogård.

Anonym (Ts) Trådstartaren

Thu 21 Jan 2021 16:55

#24

Tack alla som svarat!

Jag kommer att gå på begravningen, kan inte riktigt se hur jag skulle kunna låta bli. Dottern kommer att förvarna pappans fru.

Anonym (tusensköna)

Thu 21 Jan 2021 17:03

#25

Anonym (Ts) skrev 2021-01-21 16:55:53 följande:

Tack alla som svarat!

Jag kommer att gå på begravningen, kan inte riktigt se hur jag skulle kunna låta bli. Dottern kommer att förvarna pappans fru.

${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (Biobonus)

Thu 21 Jan 2021 17:05

#26

Anonym (Kvinna) skrev 2021-01-21 12:47:29 följande:

Klart att du ska med, DIN (er) dotter behöver ditt stöd.

Änkan får kamma sig, hon är såklart ledsen nu men ärligt.

Och nä, ni ska inte sitta längst bak.

Längst fram men inte tillsammans med änkan.

Dottern är hans blodsfamilj dvs närmst.

Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.

Pope Joan II

Thu 21 Jan 2021 17:11

#27

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:

Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.

Du har inte med "att vilja ha med sig den som står henne närmast" som alternativ? Det är tidigt att tappa en förälder när man är 24 år, i andra sammanhang är man förstås vuxen vid den åldern men i en situation som den här är det förstås väldigt skönt och nödvändigt att ha med sig den person man upplever sig få bäst stöd av och som är den man är trygg med i sin sorg.

Så märkligt att du inte kan förstå det.

FuckGoggleAskMe

Thu 21 Jan 2021 17:13

#28

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:

Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.

Vad sägs om att det är viktigast för dottern att ta avsked av sin pappa, tillsammans med sin mamma som trygghet?

Varför inte en gest av välvilja till dottern, som levt nära denne man i 24 år?
TS är inte skyldig änkan några gester, men däremot sin dotter.

Anonym

Thu 21 Jan 2021 17:13

#29

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:

Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.

Nej.
Dotterna har haft sin pappa i 24 år, hennes mamma (ts) har känt denna man ännu längre. Man kan sörja ett ex också.
Frun har varit ihop med mannen i sex år och gift i 4.

För mig är det enkelt. Mamman och dottern går tillsammans och sitter längst fram. Änkans ord är sekundärt i detta fall.

----------

Jag har upplevt liknande då min sons pappa gick bort. Min son och hans känslor är milsvitt viktigare än den bortgångnas nya partner, alla dagar i veckan.

Anonym (Simone)

Thu 21 Jan 2021 17:14

#30

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:

Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.

Menar du att dottern skulle ha andra skäl än övriga gäster att närvara på sin pappas begravning? Varför tror du det?

Jag tror faktiskt att de allra flesta, ja du undantagen då, har förståelse för att dottern vill ha sin mamma med sig. Att i en sådan stund, på pappans begravning, komma med pekpinnar till dottern, är väldigt lågt, även för en bonusmamma.

Vi behöver mer medmänsklighet, inte mindre.

Vem bestämmer?

INNEHÅLL