Anonym (Ts)

Äldre 21 Jan 12:17

110 svar

Vem bestämmer?

Pappan till min 24-åringa dotter har gått bort. Min dotter vill gärna att jag följer med på begravningen, men det vill inte hennes pappas fru. Båda anser att de får bestämma då de är närmast släkting. Jag skulle gärna vilja ha lite råd hur jag ska hantera situationen.

Lite bakgrund. Jag och pappan skiljde oss när dottern var 13 år. Det var ingen dramatik, inget bråk, vi hade bara vuxit ifrån varandra. Vi flyttade isär men bodde ganska nära varandra, dottern var hos pappan varannan helg på grund av att han reste mycket i jobbet, men om det fanns veckor han var hemma mer kunde hon vara lite mer hos honom. Vi har alltid haft ett gott samarbete, hjälpt varandra, ställt upp om den ena blivit sjuk och liknande.

När dotter flyttade hemifrån minskade vår kontakt i och med att vi inte hade samma naturliga kontaktyta eller vad man ska säga. När dottern var 18 träffade pappan sin nya fru, och de gifte sig när dottern var 20 år. Jag har inte haft mycket kontakt alls med frun, men hälsar alltid när jag ser henne, vi har småpratat nån gång när vi ses i samband med dottern, tex när hon tog studenten och någon födelsedag. Har aldrig haft något otalt, även om jag tror att hon inte har varit så glad över att pappan och jag haft sporadisk kontakt.

Nu vill dottern ha med mig på begravningen, hon är förtvivlad. Jag för min del vill gärna gå dit framför allt som stöd, men också för att säga farväl för egen del till en fin man som jag delat många år och många fina stunder med, en bra människa, och en bra pappa. Sen del delen hade jag väl kunnat avstå ifrån om det gör hans fru obekväm, men mitt hjärta brister för min dotter. Jag vill inte skapa konflikt i och med min närvaro, men min dotter mår väldigt dåligt.
Kan lägga till att det inte har med mängden folk på begravningen att göra då frun erbjudit dottern att ha med någon annan, men dottern vill inte det, hennes närmsta vän bor långt bort. Nu i och med denna konflikt är dottern än mer angelägen att ha med mig som stöd då hon också känner sig obekväm och inte helt accepterad.

Ska jag kanske ringa till frun? Eller hur ska jag förhålla mig?

Anonym (anhörig)

Äldre 24 Jan 08:15

#71

Anonym (XXX) skrev 2021-01-23 21:03:25 följande:

Det är faktiskt som jag säger: rätten att bestämma över begravningen följer arvsordningen. D.v.s.: först kommer make/maka, därefter vuxna barn (eller vuxna barnbarn, om barnen är avlidna), därefter föräldrar (eller far-/morföräldrar, om föräldrarna är avlidna), därefter syskon (eller syskonbarn, om syskonen är avlidna), därefter moderns och faderns syskon. Sedan upphör arvsrätten och därmed även rätten att bestämma över begravningen: kusiner äger inte dessa rättigheter.

Alltså du har missförstått, begravningen har inte med arvsrätten att göra, begravningen är för att hedra den döda där släkt och vänner tar farväl.
Ja i dödsannonser skriver man änkan/änkemannen först, finns förstås undantagsfall.
Änkan/änkemannen burkar sen tillsammans med barnen ordna begravningen om barnen är så pass gamla.

Varför blandar du in arvsrätten i begravningen?
Om du ska göra det så är det ju så i detta fall att dottern ärver sin pappa omedelbart, det görs en bodelning och änkan får 50% och dottern ärver sin pappa och får 50 %. sen kan testamente har skrivits men dottern ärver alltså sin pappa nu.
Du hänger upp dig på änkan hela tiden, tror du inte att mannen vill sin dotters bästa?
Det har inte varit något otalt mellan mamman och änkan, mamman och mannen skilde sig för längesen och hade ett gott samarbete.

Nej det handlar inte alls bara om änkans önskemål, barnens är lika viktiga.
Varför kan hon inte liksom andra tänka på vad mannen velat? vad tror änkan och dottern mannen hade tyckt och velat?

Jo en begravning är inte bara för de anhöriga även fast den som är död inte får uppleva sin begravning, det ÄR faktiskt en tillställning för att hedra den döde, att visa respekt för personen av släkt och vänner.
Det är ju därför t ex om det är en yngre person om dör kommer arbetskompisar och vänner som kanske inte ens känner frun/mannen osv.
Dom kommer ju inte för anhörigas skull inte för att visa respekt för den döde.

Anonym (anhörig)

Äldre 24 Jan 08:39

#72

Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 02:02:26 följande:

Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.

Citronsaft skrev 2021-01-24 01:01:52 följande:

Du ska gå. 1. Ni har barn ihop vilket betyder mer än något annat någonsin kan göra. 2. Stöd åt din dotter. Passar det inte frun så kan hon istället stanna hemma.

Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats.

Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma.

Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 02:02:26 följande:

Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.

Citronsaft skrev 2021-01-24 01:01:52 följande:

Du ska gå. 1. Ni har barn ihop vilket betyder mer än något annat någonsin kan göra. 2. Stöd åt din dotter. Passar det inte frun så kan hon istället stanna hemma.

Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats.

Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma.

. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.

Menar du på allvar att begravningen först och främst är för änkans skull och inte dottern?

Tror du verkligen att de flesta tycker att sin fru/man är viktigare än sina barn på begravningen?

Det tror jag inte de flesta tycker även om det självklart finns dom som gör det.
Jag känner nog ingen som inte tycker att sina barn är lika viktiga som sin partner/fru/man.

Självklart finns det fall där änkan och exfrun kan vara osams och det inte passar att exfrun kommer men i de flesta fall och även i detta fall är det ju inte så.

EnAnonumius

Äldre 24 Jan 08:44

#73

Anonym (XXX) skrev 2021-01-23 21:12:21 följande:

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så ÄR en änka/änkeman faktiskt den närmaste anhörige till den döde. Så har det alltid varit, och det kan man förstås tycka vad man vill om. Har inget att göra om att "ta ett vuxet ansvar", utan det är så det ÄR.

Fel änka/änkeman räknas inte alls som närmast anhörig.. Finns barn i livet så räknas de som närmast anhöriga. Då de är kött och blod till den avlidne.
Sedan kan du tjata dig blå om du vill på att någon (jäkla) änka/änkeman skulle vara närmast anhörig. Men en änka/änkeman kommer aldrig att vara kött och blod i ordets rätta bemärkelse så som ett barn till den avlidne.

Anonym (XXX) skrev 2021-01-23 21:12:21 följande:

Dottern kan väl sitta bredvid frun längst fram, den korta stund som det gäller?

Eller så kan väl änkan sitta längst bak i kyrkan om hon anser att hennes prestige är viktigare än att hedra den avliden och har problem med att den avlidne har ett biologiskt barn sedan tidigare..

Och nej, Dottern ville inte ha änkan som stödperson.
Dessutom så i en kyrka så finns det TVÅ bänkrader, bänkrader på höger sida och bänkrader på vänster sida. Så Dottern kan sitta längst fram med sin stödperson utan att behöva sitta bredvid någon prestigehungrig änka.

Anonym (anhörig) skrev 2021-01-23 23:44:43 följande:

Vid begravning får alla faktiskt inse att det inte handlar om en själv, man är där för att hedra den döde. Dom som kommer dit gör det för att göra just det, det handlar inte om de anhöriga utan om den döde, det får alla respektera.
Man behöver inte prata med den man inte vill men respektera att dom som kommer dit gör för den dödes skull.
Man får tänka hur den döde hade velat i detta fall, hade mannen velat att dottern fick ta stöd av sin mamma eller ej.
Spelar ingen roll vem som har rätt eller ej, både änka och dotter är närmast anhöriga, respektera mannen och vad han hade tyckt.
Vad hade mannen tyckt om tjafs mellan fru och dotter?
Begravningen handlar om honom och ingen annan.

Precis vid begravning så handlar det om att man skall ha avsked av en människa som avlidit och säga farväl till denne.

Så änkan får fan skärpa till sig.. Hon tänker ju inte på "hur den döde vill ha det" utan tänker på sin egna prestige i första hand.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Limeblad

Äldre 24 Jan 08:49

#74

Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 02:02:26 följande:

Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats.

Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma.

Du har ju inte rätt i det här. Det är de efterlevande. Det står ju uttryckligen.

Det verkar överkänsligt att inte klara av att träffa en exfru ens på begravning. Jag är uppvuxen i den nya familjen och för mig är det helt naturligt att träffa mina syskons andra föräldrar vid olika tillfällen. Hittills inga begravningar men vid jular, födelsedagar och liknande.

Anonym

Äldre 24 Jan 09:00

#75

Man kan faktiskt sörja och vilja ta avsked av sitt ex också. Min exman var min bästa vän och att inte gå på hans begravning, även som stöd till vår tonåring, fanns inte på världskartan.

Jag saknar ännu denna man så mycket att tårarna rinner när jag skriver detta. Hans sambo har en ny sambo och ägnar nog inte så mycket tankar åt den avlidne längre.

Anonym (XXX)

Äldre 24 Jan 10:52

#76

Citronsaft skrev 2021-01-24 02:15:27 följande:

Det är mitt barns pappa. Ett band du aldrig kan göra ogjort. Jag kommer för alltid vara en anhörig. Vi delar kött och blod. Klart som fan jag skulle gå på begravningen oavsett vad den omogona frun tycker. OM hon har problem med det får hon stanna hemma så kan jag arrangera begravningen själv om det så ska va! Herregud en vuxen kvinna som inte kan kontrollera sin svartsjuka. Gubben är dessutom stendöd vafan finns det att vara sotis på!

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet".

sextiotalist

Äldre 24 Jan 11:06

#77

Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 10:52:50 följande:

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet".

Så du hade med gott samvete hindrat en mans dotter att säga farväl till sin pappa.

Faktum är, enligt ts, finns det inga konflikter. Hade det funnits, så hade nog änkans barn resonerat annorlunda.

Vi som resonerar, är vi flera som lever med en man som har barn sedan tidigare och skulle ha full respekt om barnen ville ha med sig sin mamma och även om mamman själv velat ta farväl.

Dvs vi kommer troligen ställas inför den situationen.

När min pappa begravdes så var min farmor och faster välkomna, trots att betett sig oerhört illa, både mot oss syskon och mamma.

När sambons faster begravdes var även svärmor med. Trots att de inte haft kontakt på flera år och svärmor och svärfar kommer inte överens

Anonym

Äldre 24 Jan 11:21

#78

Anonym (XXX) skrev 2021-01-24 10:52:50 följande:

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet".

Vad som framgått är att ts vill följa med som stöd till sin dotter under begravningsakten.
Ingenstans har hon skrivit om någon mottagning efteråt, så vad dina morbida fantasier kommer ifrån kan man ju undra.

USCH så DU resonerar. Du framstår som en riktig fullblodsegoist som vill beröva dottern sin enda möjlighet att ta farväl av sig far.

Fy fan så uselt.

Anonym (XXX)

Äldre 24 Jan 11:58

#79

sextiotalist skrev 2021-01-24 11:06:21 följande:

Så du hade med gott samvete hindrat en mans dotter att säga farväl till sin pappa.

Faktum är, enligt ts, finns det inga konflikter. Hade det funnits, så hade nog änkans barn resonerat annorlunda.

Vi som resonerar, är vi flera som lever med en man som har barn sedan tidigare och skulle ha full respekt om barnen ville ha med sig sin mamma och även om mamman själv velat ta farväl.

Dvs vi kommer troligen ställas inför den situationen.

När min pappa begravdes så var min farmor och faster välkomna, trots att betett sig oerhört illa, både mot oss syskon och mamma.

När sambons faster begravdes var även svärmor med. Trots att de inte haft kontakt på flera år och svärmor och svärfar kommer inte överens

Ja, men du har ju ALLTID en uppsättning exempel från din egen släkt och vänkrets, som bevisar din tes. Oavsett vad frågan gäller. Man kan inte argumentera så. Du som har vetenskaplig skolning också, borde ju veta det.

Anonym (XXX)

Äldre 24 Jan 11:59

#80

sextiotalist skrev 2021-01-24 11:06:21 följande:

Så du hade med gott samvete hindrat en mans dotter att säga farväl till sin pappa.

Faktum är, enligt ts, finns det inga konflikter. Hade det funnits, så hade nog änkans barn resonerat annorlunda.

Vi som resonerar, är vi flera som lever med en man som har barn sedan tidigare och skulle ha full respekt om barnen ville ha med sig sin mamma och även om mamman själv velat ta farväl.

Dvs vi kommer troligen ställas inför den situationen.

När min pappa begravdes så var min farmor och faster välkomna, trots att betett sig oerhört illa, både mot oss syskon och mamma.

När sambons faster begravdes var även svärmor med. Trots att de inte haft kontakt på flera år och svärmor och svärfar kommer inte överens

Ja, men du har ju ALLTID en uppsättning exempel från din egen släkt och vänkrets, som bevisar din tes. Oavsett vad frågan gäller. Man kan inte argumentera så. Du som har vetenskaplig skolning också, borde ju veta det.

Vem bestämmer?

INNEHÅLL