Anonym (Ts)

Thu 21 Jan 2021 12:17

110 svar

Vem bestämmer?

Pappan till min 24-åringa dotter har gått bort. Min dotter vill gärna att jag följer med på begravningen, men det vill inte hennes pappas fru. Båda anser att de får bestämma då de är närmast släkting. Jag skulle gärna vilja ha lite råd hur jag ska hantera situationen.

Lite bakgrund. Jag och pappan skiljde oss när dottern var 13 år. Det var ingen dramatik, inget bråk, vi hade bara vuxit ifrån varandra. Vi flyttade isär men bodde ganska nära varandra, dottern var hos pappan varannan helg på grund av att han reste mycket i jobbet, men om det fanns veckor han var hemma mer kunde hon vara lite mer hos honom. Vi har alltid haft ett gott samarbete, hjälpt varandra, ställt upp om den ena blivit sjuk och liknande.

När dotter flyttade hemifrån minskade vår kontakt i och med att vi inte hade samma naturliga kontaktyta eller vad man ska säga. När dottern var 18 träffade pappan sin nya fru, och de gifte sig när dottern var 20 år. Jag har inte haft mycket kontakt alls med frun, men hälsar alltid när jag ser henne, vi har småpratat nån gång när vi ses i samband med dottern, tex när hon tog studenten och någon födelsedag. Har aldrig haft något otalt, även om jag tror att hon inte har varit så glad över att pappan och jag haft sporadisk kontakt.

Nu vill dottern ha med mig på begravningen, hon är förtvivlad. Jag för min del vill gärna gå dit framför allt som stöd, men också för att säga farväl för egen del till en fin man som jag delat många år och många fina stunder med, en bra människa, och en bra pappa. Sen del delen hade jag väl kunnat avstå ifrån om det gör hans fru obekväm, men mitt hjärta brister för min dotter. Jag vill inte skapa konflikt i och med min närvaro, men min dotter mår väldigt dåligt.
Kan lägga till att det inte har med mängden folk på begravningen att göra då frun erbjudit dottern att ha med någon annan, men dottern vill inte det, hennes närmsta vän bor långt bort. Nu i och med denna konflikt är dottern än mer angelägen att ha med mig som stöd då hon också känner sig obekväm och inte helt accepterad.

Ska jag kanske ringa till frun? Eller hur ska jag förhålla mig?

Anonym (XXX)

Fri 22 Jan 2021 17:26

#51

AnnaSthlm skrev 2021-01-22 08:00:28 följande:

Självklart behöver dottern stöd från sin andra förälder vid begravning.

Alla reagerar olika på sorg och vi känner inte hela storyn. Det finns dock inget som borde kunna hindra människor från att stötta varandra i en sådan svår stund.

Om dottern hade varit ett barn/yngre tonåring så hade jag hållit med, men nu är hon ju en vuxen kvinna med råge.

Jag kan på något sätt även förstå, att nya frun inte vill ha gamla frun där. "stödperson" eller inte, så är hon ju där och syns och tar plats! Den nya frun kanske inte tycker att hon kan ta det avsked som hon vill, om hon känner sig illa till mods av att den gamla frun är där. HON lär ju också vara skör och känslig i detta läge, och hennes känslor är inte mindre vära än en (vuxen) dotters, tänker jag.

Hon skulle t.ex. kunna få sådana tråkiga tankar, att TS promt måste vara där, för att visa att det var hon som hade varit den "rätta" frun till den avlidne, och att den nya egentligen aldrig räknades. Eller något sådant. Särskilt som hon inte verkar ha haft något barn med mannen, utan det var TS som var hans barns mor hela tiden. D.v.s. på ett plan den viktigaste personen av dom två, för honom.

Limeblad

Fri 22 Jan 2021 17:38

#52

Anonym (XXX) skrev 2021-01-22 17:17:41 följande:

1. Enligt Begravningslagen bestämmer hans fru över begravningen. Hade de bara varit sambos så hade din dotter kunnat hävda sin rätt som närmaste anhörig, men i dessa sammanhang går hustru/make före alla andra relationer.

2. Dock är det så, att om begravningen hålls i en kyrka, så är den att betrakta som en gudstjänst - det heter ju "begravningsgudstjänst" - och enligt kyrkolagen får vem som helst (i mån av plats såklart) delta i alla gudstjänster som hålls i kyrkor. Det förekommer att främmande människor sitter med på begravningar ch bröllop - de har det som nöje! Så OM du vill gå, TS, så kan ingen hindra dig från att göra det. Har de däremot någon samling med en matbit efteråt, så är det förtås privat, och dit kan du absolut inte tränga dig in. Inte ens om det är i församlingshemmet.

3. Sedan kan jag väl tycka också, att din dotter är så pass gammal - en vuxen kvinna - att hon borde kunna klara det här själv. Hon är inte 4, eller 14! Om hon inte har några psykiska sjukdomar eller mentala funktionshinder, som du inte har berättat om här. Det kan kanske till och med vara nyttigt för henne, att gå dit ensam och stå på sig?

Det första stämmer inte. Enligt begravningslagen är det de efterlevande som beslutar gemensamt och att tvist avgörs av länsstyrelsen. Det är inte givet att det är frun som ges rätt.

Angående det tredje man man ju lika gärna argumentera att frun är ju vuxen, varken 4, 14 eller 24.

Nu verkar det ju troligen lösa sig ändå som tur är.

FuckGoggleAskMe

Fri 22 Jan 2021 17:42

#53

Anonym (XXX) skrev 2021-01-22 17:17:41 följande:

1. Enligt Begravningslagen bestämmer hans fru över begravningen. Hade de bara varit sambos så hade din dotter kunnat hävda sin rätt som närmaste anhörig, men i dessa sammanhang går hustru/make före alla andra relationer.

Nja, stämmer inte, se nedan från Begravningslagen. Vem som bestämmer detaljer om begravningen står det ingenstans.

Tvister om kremering och om gravsättningen

3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna.

Om parterna enas, skall huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen. Lag (1999:306).

Rättsfall1

RÅ 1996:80:Frågor angående muntlig förhandling i mål om gravsättning av aska. Europamål.

Lagrumshänvisningar hit1

Ändringar2

4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen.

Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.

GGN

Fri 22 Jan 2021 17:50

#54

Anonym (XXX) skrev 2021-01-22 17:17:41 följande:

1. Enligt Begravningslagen bestämmer hans fru över begravningen. Hade de bara varit sambos så hade din dotter kunnat hävda sin rätt som närmaste anhörig, men i dessa sammanhang går hustru/make före alla andra relationer.

2. Dock är det så, att om begravningen hålls i en kyrka, så är den att betrakta som en gudstjänst - det heter ju "begravningsgudstjänst" - och enligt kyrkolagen får vem som helst (i mån av plats såklart) delta i alla gudstjänster som hålls i kyrkor. Det förekommer att främmande människor sitter med på begravningar ch bröllop - de har det som nöje! Så OM du vill gå, TS, så kan ingen hindra dig från att göra det. Har de däremot någon samling med en matbit efteråt, så är det förtås privat, och dit kan du absolut inte tränga dig in. Inte ens om det är i församlingshemmet.

3. Sedan kan jag väl tycka också, att din dotter är så pass gammal - en vuxen kvinna - att hon borde kunna klara det här själv. Hon är inte 4, eller 14! Om hon inte har några psykiska sjukdomar eller mentala funktionshinder, som du inte har berättat om här. Det kan kanske till och med vara nyttigt för henne, att gå dit ensam och stå på sig?

Jag har inga psykiska sjukdomar eller mentala hinder, men jag skulle inte gå på min fars begravning utan någon som stöttar. Och då är jag snart 40 år.

nernu

Fri 22 Jan 2021 20:48

#55

Skönt att det har löst sig. Man blir ju lite nyfiken på vad det handlar om. Visst kan sorg göra att man beter sig knasigt men du beskriver ändå att ni inte har något otalt med varandra. Hade det varit en infekterad konflikt hade man ju förstått änkan. Om det kommer fram vad hon har för skäl och du kommer ihåg får du gärna uppdatera.

EnAnonumius

Fri 22 Jan 2021 23:54

#56

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-22 14:26:43 följande:

Anonym skrev 2021-01-22 05:00:37 följande:

100% riktigt.

End of discussion.

Läs mitt inlägg 35

Och jag anser att DU SKA läsa inlägg #39 som är skriven av TS.

Det kunde du gott ha gjort innan du påtalade om att andra skall läsa inlägg #35.

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 20:18:04 följande:

Jag föreslog att gå med mamman och som en gest till änkans vilja (att mamman/exfrun inte skulle komma) inte sätta sig bredvid henne. Jag tyckte alltså att (Kvinnas) förslag att hävda sin rätt att sitta längst fram innebar att ?skriva änkan på näsan? att man är närmast, etc. Inte att dottern var intresserad av att bete sig så.

Ditt inlägg #35 relatera inte till mitt inlägg #39.

Fortfarande så skall TS följa med som STÖDPERSON i första hand för sin dotter..
Det var aldrig oklart med detta om man faktiskt satte sig ned och läste TS.. Vilket du tydligen missade att göra innan du svarade på (Kvinna)

Och NEJ det är fortfarande en konstig slutsats av dig att dra att de skulle skulle innebära att "knäppa någon på näsan"/"skriva änkan på näsan" baserat på det (Kvinna) skrev i kombination med Trådens ämne.

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 20:18:04 följande:

Vill man bara gå ta avsked av din pappa, och samtidigt (rätteligen) ta med sin mamma som stöd, spelar det kanske inte så stor roll var man sitter. Det skulle vara vara ett sätt att göra änkan lite till lags, eftersom hon verkar vara typen som tycker att sådant är viktigt, och inte skapa konflikt i onödan.

Jo enligt traditioner och kutymen så skall de närmsta sörjande sitta närmast kistan.

Till närmast sörjande räknas

*Barn
*Make/maka
*Syskon (till den avlidne)
*Mor och Far (om de fortfarande lever)

Så det är något änkan får finna sig i att dottern har exakt samma rättigheter att sitta närmast kistan som hon har. Dottern har även rätt att ha vid sin sida valfri stödperson om hon känner att hon behöver en sådan och då sitter stödpersonen bredvid dottern.
Och jo det är helt irrelevant huruvida en stödperson är släkt (moder i detta fall) eller inte.

Det som är högst märkligt är varför du anser att man skall vara änkan till lags som BIOLOGISK dotter till den döde och sitta på en annan plats?

Dottern är närmast sörjande och skall sitta närmast kistan.
Varför anser du att dottern skall backa? Änkan skall ju ha samma krav på sig att ta hänsyn till den avlidnes biologiska dotter. Det är ju änkan (i detta fall) som väljer att skapa en konflikt, inte dottern och dotterns stödperson.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

EnAnonumius

Sat 23 Jan 2021 00:08

#57

Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-22 16:48:45 följande:

Jag håller med om att det egentligen är självklart. Och jag tycker att änkan gör fel. Nu vet vi ju inte hur dottern tycker i den här frågan, förutom att det är viktigt för henne att mamman följer med som stöd. Men är det viktigt för dottern att sitta längst fram? Isåfall, gör det. Eller spelar det ingen roll för dottern, så länge hon kan vara där med sin mamma och ta ett fint adjö av sin pappa? Då kan hon föreslå att hon sitter längre bak med mamman (som inte är närmast sörjande) om det är vad änkan har emot att exfrun ska delta.

Många här verkar tycka att det viktigaste är att hävda sin rätt. Jag tror att alla förlorar på det. Kompromisser behöver inte betyda att alla är lite missnöjda, utan kan ju vara värt att föreslå.

Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att DU anser att dottern skall sitta längre bak, bara för att stödpersonen råkar vara mamma till dottern.

Varför anser du att änkan skall ha "mer rätt" att sitta längre fram än dottern? Varför anser du att änkan skall få sin vilja igenom?

Kom inte dragandes om att stödpersonen är "dotterns mamma" och det är för att undvika konflikt.. Dotterns mamma är där i EGENSKAP av att stödperson till sitt barn i första hand INTE för att "statuera" något.

Jag ställer en mot fråga till dig. Det är högst önskvärt att du svara rationellt och logiskt.

Anser du på fullt allvar att en änka/änkeman har större rättigheter än ett barn, och att barnet skall ta ett vuxet ansvar, men änka/änkling skall slippa detta när det kommer till begravningar?

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

EnAnonumius

Sat 23 Jan 2021 08:12

#58

EnAnonumius skrev 2021-01-22 23:54:26 följande:

Och jag anser att DU SKA läsa inlägg #39 som är skriven av TS.

Inlägg #37 menade jag.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

molly50

Sat 23 Jan 2021 17:10

#59

Anonym (XXX) skrev 2021-01-22 17:26:31 följande:

Om dottern hade varit ett barn/yngre tonåring så hade jag hållit med, men nu är hon ju en vuxen kvinna med råge.

Jag kan på något sätt även förstå, att nya frun inte vill ha gamla frun där. "stödperson" eller inte, så är hon ju där och syns och tar plats! Den nya frun kanske inte tycker att hon kan ta det avsked som hon vill, om hon känner sig illa till mods av att den gamla frun är där. HON lär ju också vara skör och känslig i detta läge, och hennes känslor är inte mindre vära än en (vuxen) dotters, tänker jag.

Hon skulle t.ex. kunna få sådana tråkiga tankar, att TS promt måste vara där, för att visa att det var hon som hade varit den "rätta" frun till den avlidne, och att den nya egentligen aldrig räknades. Eller något sådant. Särskilt som hon inte verkar ha haft något barn med mannen, utan det var TS som var hans barns mor hela tiden. D.v.s. på ett plan den viktigaste personen av dom två, för honom.

Änkan är väl också en vuxen kvinna.
Varför förväntar du dig att dottern ska kunna hantera det på ett bättre sätt än änkan?
En stödperson kan man vilja ha med sig på en begravning,oavsett ålder.
Jag var 19 år när min pappa gick bort.
Jag hade då velat ha min dåvarande pojkvän med mig.
Men eftersom han inte ens hade hunnit träffa min pappa så tyckte min familj inte att han skulle följa.
Och jag hade ju hela min familj plus en nära vän med som stöd så det funkade ju bra ändå.
TS känner ju sitt ex och vill följa med som stödperson för sin dotter.
Inte för att jäklas med änkan.
Det är en annan sak.

Nu verkar det ju lösa sig ändå så förhoppningsvis så förlöper allt väl.

Anonym (XXX)

Sat 23 Jan 2021 21:03

#60

Limeblad skrev 2021-01-22 17:38:17 följande:

Det första stämmer inte. Enligt begravningslagen är det de efterlevande som beslutar gemensamt och att tvist avgörs av länsstyrelsen. Det är inte givet att det är frun som ges rätt.

Angående det tredje man man ju lika gärna argumentera att frun är ju vuxen, varken 4, 14 eller 24.

Nu verkar det ju troligen lösa sig ändå som tur är.

Det är faktiskt som jag säger: rätten att bestämma över begravningen följer arvsordningen. D.v.s.: först kommer make/maka, därefter vuxna barn (eller vuxna barnbarn, om barnen är avlidna), därefter föräldrar (eller far-/morföräldrar, om föräldrarna är avlidna), därefter syskon (eller syskonbarn, om syskonen är avlidna), därefter moderns och faderns syskon. Sedan upphör arvsrätten och därmed även rätten att bestämma över begravningen: kusiner äger inte dessa rättigheter.

Vem bestämmer?

INNEHÅLL