• Anonym (Ts)

    Vem bestämmer?

    Pappan till min 24-åringa dotter har gått bort. Min dotter vill gärna att jag följer med på begravningen, men det vill inte hennes pappas fru. Båda anser att de får bestämma då de är närmast släkting. Jag skulle gärna vilja ha lite råd hur jag ska hantera situationen.

    Lite bakgrund. Jag och pappan skiljde oss när dottern var 13 år. Det var ingen dramatik, inget bråk, vi hade bara vuxit ifrån varandra. Vi flyttade isär men bodde ganska nära varandra, dottern var hos pappan varannan helg på grund av att han reste mycket i jobbet, men om det fanns veckor han var hemma mer kunde hon vara lite mer hos honom. Vi har alltid haft ett gott samarbete, hjälpt varandra, ställt upp om den ena blivit sjuk och liknande.

    När dotter flyttade hemifrån minskade vår kontakt i och med att vi inte hade samma naturliga kontaktyta eller vad man ska säga. När dottern var 18 träffade pappan sin nya fru, och de gifte sig när dottern var 20 år. Jag har inte haft mycket kontakt alls med frun, men hälsar alltid när jag ser henne, vi har småpratat nån gång när vi ses i samband med dottern, tex när hon tog studenten och någon födelsedag. Har aldrig haft något otalt, även om jag tror att hon inte har varit så glad över att pappan och jag haft sporadisk kontakt.

    Nu vill dottern ha med mig på begravningen, hon är förtvivlad. Jag för min del vill gärna gå dit framför allt som stöd, men också för att säga farväl för egen del till en fin man som jag delat många år och många fina stunder med, en bra människa, och en bra pappa. Sen del delen hade jag väl kunnat avstå ifrån om det gör hans fru obekväm, men mitt hjärta brister för min dotter. Jag vill inte skapa konflikt i och med min närvaro, men min dotter mår väldigt dåligt.
    Kan lägga till att det inte har med mängden folk på begravningen att göra då frun erbjudit dottern att ha med någon annan, men dottern vill inte det, hennes närmsta vän bor långt bort. Nu i och med denna konflikt är dottern än mer angelägen att ha med mig som stöd då hon också känner sig obekväm och inte helt accepterad.

    Ska jag kanske ringa till frun? Eller hur ska jag förhålla mig?

  • Svar på tråden Vem bestämmer?
  • Anonym (anhörig)
    Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:
    Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

    Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.
    Vad menar du?
    Tror du att dottern har med sin mamma för att skriva frun på näsan? för att bevisa  att det inte är hon som bestämmer? 
    Men snälla nån, dottern tar väl inte med sin mamma för att skriva frun på näsan utan för att hon förlorat en förälder och vill ha sin andra förälder med då dom troligtvis är hennes närmaste anhöriga och dom två är dom som står henne närmast och nu har har hon förlorat en av dom.
    Nu är ju begravningen utomhus skriver ts men även där skriver du att vad är viktigast för dottern, att sitta längst fram.
    Ja självklart ska dottern sitta längst fram, hon är ju barn till den döde, men självklart ska även frun sitta längst fram.
    Frun och dottern är lika mycket nära anhörig, frun har inte företräder.
    Det finns platser längst fram på bägge sidor om gången om dom inte vill sitta på samma sida så bägge hade kunnat sitta längst fram.
    Inte fasiken ska barn behöva sitta långt bak om dom inte vill det av någon anledning.
    Sen fattar jag inte vad du menar att dottern ska visa övriga "15" gäster att hon är närmast, alla vet väl redan att hon är dotter och på så vis är närmast tillsammans med frun.
    Ska men resonera som du gör kan man ju lika gärna då säga att det är frun som vill skriva dottern på näsan genom att säga till henne att hon inte får ta med sin mamma och visa att hon minsann inte kan bestämma något.

    Ibland får man förstå att man inte är ensam om sorg utan andra sörjer också.
    Frun har inte ensamrätt att bestämma, dottern har lika mycket att säga till om som just dotter.
    Man kanske också kan ta med i detta vad mannen hade velat själv.
    Hade han tyckt att det var bra att dottern fick ta med sin mamma som stöd?
    Dom verkar ju ändå haft ett bra samarbete mellan varandra.
  • Anonym

    Grundregel:
    Ingen av dem bestämmer
    Begravning är öppen för alla

  • Anonym (änkan)

    Tycker änkan resonerar konstigt. Om min man gick bort, skulle det vara självklart att hans söner är närmast anhöriga och att deras mamma självklart skulle få följa med om de ville det (oavsett hur gamla de hunnit bli). 

    Jag tycker att barn är närmare anhörig än en make/maka faktiskt. 

    Dessutom så tycker jag att en begravning är ett tillfälle att tänka på den som ha avlidit och vad den skulle velat istället för vad man själv helt egoistiskt känner.

  • Anonym (Biobonus)

    Nu har ni missförstått. Ledsen att det inte framkom klarare hur jag menade. Ni måste läsa mitt tidigare inlägg och vad jag svarade på; jag tyckte att (Kvinna) verkade mest intresserad av att ?ha rätt? snarare än att få till ett fint avsked med ett minimum av konflikter.

    Jag föreslog att gå med mamman och som en gest till änkans vilja (att mamman/exfrun inte skulle komma) inte sätta sig bredvid henne. Jag tyckte alltså att (Kvinnas) förslag att hävda sin rätt att sitta längst fram innebar att ?skriva änkan på näsan? att man är närmast, etc. Inte att dottern var intresserad av att bete sig så.

    Vill man bara gå ta avsked av din pappa, och samtidigt (rätteligen) ta med sin mamma som stöd, spelar det kanske inte så stor roll var man sitter. Det skulle vara vara ett sätt att göra änkan lite till lags, eftersom hon verkar vara typen som tycker att sådant är viktigt, och inte skapa konflikt i onödan.

  • Anonym (Ö)

    Ring frun och prata ut.

    Jag tycker absolut att du ska gå. För dottern skull.

  • Anonym (Ts)

    Liten uppdatering. Min dotter har varit i kontakt med fruns son som tycker att hans mammas resonemang är orimligt. Han har i sin tur pratade med sin morbror som håller med. Enligt dottern så kommer sonen och morbrodern att prata med frun/änkan och de kommer också att försäkra att det inte blir nåt tjafs på begravningen.

    Känns skönt med lite stöd i det hela. Jag hoppas vi kan få till ett fint avsked som känns respektfullt för alla, och jag kommer inte göra något väsen av mig utöver att vara vid min dotters sida.

  • Anonym
    Anonym (änkan) skrev 2021-01-21 19:59:03 följande:

    Tycker änkan resonerar konstigt. Om min man gick bort, skulle det vara självklart att hans söner är närmast anhöriga och att deras mamma självklart skulle få följa med om de ville det (oavsett hur gamla de hunnit bli). 

    Jag tycker att barn är närmare anhörig än en make/maka faktiskt. 

    Dessutom så tycker jag att en begravning är ett tillfälle att tänka på den som ha avlidit och vad den skulle velat istället för vad man själv helt egoistiskt känner.


    Det är inte du som varken ger tillåtelse elelr kan förbjuda någon att vara med på begravning
    Begravning är öppen för alla att vara med på
  • EnAnonumius
    Anonym (Biobonus) skrev 2021-01-21 17:05:05 följande:
    Vad är viktigast (för dottern)? Att vara där? Att sitta längst fram? Att visa alla övriga 15 pers att man är närmast? Att skriva änkan på näsan att hon minsann inte kan bestämma?

    Mamman tillhör ju inte längre närmast sörjande, därför kan ju dottern steppa tillbaka lite om det är viktigt för henne att med sig sin mamma. Det är en så liten samling människor så i praktiken har det ingen betydelse: det är bara en gest av välvilja till änkan.
    Nu skall ju TS följa med som STÖDPERSON i första hand (om du läser TS ordentligt). Att TS råkar vara dotterns mamma är irrelevant egentligen i detta sammanhanget.

    Dottern är närmast sörjande och skall alltså sitta längst fram, för det är sådan kutymen är på en begravning. Stödpersonen sitter tillsammans med den sörjande, då hon skall vara stöd åt den sörjande. Så i detta fallet så hamnar TS automatiskt längst fram också.

    Att dra den där slutsatsen "om att knäppa änkan på näsan" tycker jag är en märklig slutsats från din sida. Varför dtra man en sådan konstig slutsats efter att man läst TS och andra inlägg?

    Det handlar om en sörjande dotter som känner att hon behöver ha med någon som stöd, och dottern känner att det är sin egna mamma som kan ge det stödet.

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym
    EnAnonumius skrev 2021-01-22 02:12:30 följande:
    Nu skall ju TS följa med som STÖDPERSON i första hand (om du läser TS ordentligt). Att TS råkar vara dotterns mamma är irrelevant egentligen i detta sammanhanget.

    Dottern är närmast sörjande och skall alltså sitta längst fram, för det är sådan kutymen är på en begravning. Stödpersonen sitter tillsammans med den sörjande, då hon skall vara stöd åt den sörjande. Så i detta fallet så hamnar TS automatiskt längst fram också.

    Att dra den där slutsatsen "om att knäppa änkan på näsan" tycker jag är en märklig slutsats från din sida. Varför dtra man en sådan konstig slutsats efter att man läst TS och andra inlägg?

    Det handlar om en sörjande dotter som känner att hon behöver ha med någon som stöd, och dottern känner att det är sin egna mamma som kan ge det stödet.
    100% riktigt.
    End of discussion.
  • AnnaSthlm

    Självklart behöver dottern stöd från sin andra förälder vid begravning.

    Alla reagerar olika på sorg och vi känner inte hela storyn. Det finns dock inget som borde kunna hindra människor från att stötta varandra i en sådan svår stund.

Svar på tråden Vem bestämmer?