Varför väljer kvinnor att föda barn??

Och jag tycker precis tvärtom. Jag berövades möjligheten att föda vaginalt av en psykopatläkare som tvingade mig till ks utan skäl. När jag väntade andra barnet kom lögnerna fram nämligen. Jag fick prova föda vaginalt, men livmodern sprack. Så länge jag lever kommer jag sörja att jag inte fick föda vaginalt. Jag har inte fött barn alls- jag blev uppsprättad och urplockad 2 barn. Det finns ingen bedrift alls i det. Att föda vaginalt är det största en kvinna kan göra och jag är grymt avundsjuk på alla som fått det.  

Jag har fött tre barn + ett sent missfall

Har aldrig upplevt att jag var på väg att dö, skulle spricka sönder eller ens spy av smärtan. Har heller aldrig skrikit av smärta, enligt min man så grymtar och morrar jag under krystningsskedet. Använt lustgas som för mig fungerat som ett fokus mer än regelrätt smärtlindring. Jag har upplevt smärta ,men samtidigt en enorm uråldrig kraft som verkade i min kropp, en otroligt stark upplevelse.

Jag är inte ute efter applåder utan vill bara belysa att en förlossning kan upplevas mycket olika. jag har definitivt ingen "superkropp" eller är okänslig för smärta., Skillnaden består nog mest i att jag har gått igenom förlossningarna utan rädsla.

 Jag har haft god hjälp av inställningen att jag och min kropp kommer att klara av en förlossning och av  att jag har skaffat mig kunskap om vad som händer i kroppen under de olika skedena.

Personalen har mestadels varit trevlig och hjälpsam och accepterat att jag inte ens under en förlossning accepterar att bli "bossad" utan själv vill styra hur jag ligger och när jag kan krysta etc. Jag har också haft gott stöd av min man vars händer jag nog misshandlade ganska illa genom att klämma under värkarna.

Haha och här är ett tredje perspektiv; jag tycker det är superobehagligt med den där uråldriga kraften som alla pratar om, som får vanligt folk att börja grymta och morra. Alltså jag fattar att det är mig det är fel på så det är inte det, men en vaginalt förlösande kvinna är bland det äckligaste jag kan tänka mig. Försökte ta mig igenom Att föda utan rädsla men det spädde bara på alltsammans; så nu är en doula typ min största rädsla. Det är väl en rätt stor del av mitt problem; allt som ska göra förlossningen bättre och tryggare och mindre smärtsam är helt otänkbart i min värld. Jag vill bara ligga i fred under mitt täcke i fosterställning och vänta på att det ska gå över. Vill varken att pappan eller barnmorskan ska se mig i det tillståndets Vilket ökar riskerna för att något ska gå väldigt, väldigt fel.

Ett planerat snitt är rena drömmen i jämförelse.

Åh du satte verkligen ord på mina känslor. 

Låter lika jobbigt som jag känner inför en förlossning bara att vi känner rädsla för olika saker.

Har du fött barn vaginalt?