Är jag för gammal för att bli mamma???

Jag beklagar verkligen ts!! Även om detta var oplanerat och du visste att missfallsrisken var hög förstår jag att du sörjer. Gör du det. Tillåt dig alla känslor och ta hand om dig! 

Vad har hänt? Det senaste jag kan se är #212 där hon säger att allt går bra. Jag håller ju tummarna för ts!

Se tilläggskommentar i originalinlägget

Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46
Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46

Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

Jag beklagar verkligen ts!! Även om detta var oplanerat och du visste att missfallsrisken var hög förstår jag att du sörjer. Gör du det. Tillåt dig alla känslor och ta hand om dig! 

Åh, så himla tråkigt att höra. Jag beklagar.

Jag beklagar ts. Jag hoppas du mår bra.

Sörj, sorgligt att det inte blev något.

Tack. Åh så tråkigt!

Verkligen ledsen för din skull. Var rädd om dig och tillåt dig själv att känna.

Beklagar verkligen TS <3

Vad tråkigt!

 

Jag skickar lite virtuell kärlek <3

 

<3 ;( tråkigt att läsa. All styrka till dig <3

Tusen tack alla fina människor för era fina ord    Det värmer otroligt att vilt främmande människor bryr sig så. Jag är lessen att jag inte orkat gå in och svara innan.

Det är så märkligt hur man kan sörja så fruktansvärt över nåt som man för bara några veckor sen inte ens funderade över. Jag har svårt att inte känna bitterhet över att det skulle bli så här, även om jag ju visste vad oddsen var. Det känns så fel - jag var nöjd med mitt liv innan, och såg inte min barnlöshet som ett stort problem, men nu vet jag inte hur jag ska kunna släppa sorgen. Varför skulle jag bli gravid, och få alla de här känslorna, och all den här längtan, om det ändå inte skulle bli nåt? Det känns liksom som ett hån. Jag förstår ju att det kommer att gå över, men det känns bara väldigt, väldigt tungt nu.  

Tusen tack alla fina människor för era fina ord    Det värmer otroligt att vilt främmande människor bryr sig så. Jag är lessen att jag inte orkat gå in och svara innan.

Det är så märkligt hur man kan sörja så fruktansvärt över nåt som man för bara några veckor sen inte ens funderade över. Jag har svårt att inte känna bitterhet över att det skulle bli så här, även om jag ju visste vad oddsen var. Det känns så fel - jag var nöjd med mitt liv innan, och såg inte min barnlöshet som ett stort problem, men nu vet jag inte hur jag ska kunna släppa sorgen. Varför skulle jag bli gravid, och få alla de här känslorna, och all den här längtan, om det ändå inte skulle bli nåt? Det känns liksom som ett hån. Jag förstår ju att det kommer att gå över, men det känns bara väldigt, väldigt tungt nu.