• Anonym (Splittrad)

    Är jag för gammal för att bli mamma???

    Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46
    Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

  • Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???
  • Anonym (Splittrad)
    Swedman skrev 2021-04-07 06:26:37 följande:

    Gratulerar! Barn är en välsignelse! 
    Du undrar över din ålder. Första frågan jag ställer är; Hur kände/tänkte du första sekunderna du fick reda på att du var gravid? Den känslan ska du gå på tycker jag. 
    Vad jag tycker? Blanda inte in din ålder i om du ska ha barnet eller inte. Barnet behöver stabilt hem och trygga föräldrar och du kan säkert uppfylla båda dessa behov. Jag själv hade gamla föräldrar och jag tänkte inte på det. Eftersom man växer upp i detta så blir det naturligt.  Alltså tycker jag du ska glädja dig över graviditeten och fullborda det hela.


    Typ herregud-är-det-sant-det-är-ju-fantastiskt-men-hjälp-vad-gör-jag-nu-jag-är-ju-för-gammal-för-detta-men-wow-jag-är-GRAVID!!!! Så ungefär var väl min omedelbara reaktion. Sen tog oron och tankarna att jag bara var självisk över, men sen fick jag så många fina och peppande svar + att jag väl även lugnade ned mig lite, så redan igår kände jag mig helt säker på att jag verkligen vill detta :)

    Tack!
  • Anonym (52)
    Anonym (Splittrad) skrev 2021-04-07 17:35:59 följande:
    Ok, så du tycker det är dags redan nu att ta kontakt? Jag vet inte riktigt varför, men det känns som att jag kommer att förstöra allt när jag väl tar kontakt... just nu är jag i en sån overklighetsbubbla, tänk om jag får tid hos en barnmorska och hon kollar och så visar det sig att allt bara var ett misstag? Jag har tagit ett test till och det visade starkt positivt också, så risken att det bara är ett misstag är väl förhoppningsvis inte så stor i och för sig, men det känns ändå liksom som att jag knappt vågar andas, än mindre kontakta mvc... fånigt, jag vet. Men jag behöver nog några dar till att samla mig, det kan ju inte ha så stor betydelse med några dar hit eller dit?

    Låter bra med höfterna! Jag vill nog ändå helst försöka föda vaginalt om det går (och om det verkligen kommer så långt)
    Självklart kan du vänta några dagar till. Glad  Men med tanke på hur länge sen du hade mens bör du inte vänta för länge med att göra VUL. Du kan ju redan vara i v.8. Då är det dags för Mvc i så fall.
  • Anonym (52)
    Anonym (Splittrad) skrev 2021-04-07 17:39:18 följande:
    Dum fråga antagligen, men vad innebär embryodonation? Vad är skillnaden på det och IVF? Jag trodde att IVF var det som man "förr" kallade provrörsbefruktning?

    Häftigt oavsett att det blev två barn! <3
    IVF är provrörsbefruktning. Glad  Det kan ske med egna eller andras ägg. Vi har gjort dubbeldonation av könsceller och då kallas det ED istället för ÄD som är endast äggdonation. Våra små är via FET också, dvs de frystes in efter 5 dagars odling och sen tinades de upp och sattes in i mig. Så på sätt och vis är de ännu äldre än de egentligen är. Skrattande 

    Tack snälla du!  Hjärta
  • Anonym (Hh)
    Lacrimosa skrev 2021-04-06 21:14:18 följande:

    Tack! Njae... Jag har genomgått IVF:er och läkaren menar att det nu inte är lönt att göra fler. Jag har alltid önskat mig genetiska barn, men har som du inte haft turen att träffa rätt man, i mina fertilare år, nu 42. Äggdonation skulle kunna varit ett alternativ, men min partner har inte varit engagerad eller stöttande i IVf-processen, så nu vet jag inte. Jag känner mig tjurig som fan på att han inte kämpade för mig och nu är mina chanser obefintliga. Relationen har tagit stryk som bara den och nu återstår permanent ofrivillig barnlöshet eller enbryodonation (antar jag). Ingen genetisk koppling till barnet alls, tycker jag är superläskigt! För mig har det varit viktigt att vara lik och få känna tillhörighet. Det hade jag önskat ett eventuellt framtida barn också. Samtidigt håller bitterheten på att få ordentligt fäste. 

    SÅ otroligt häftigt att du blivit gravid naturligt i så hög ålder! Kan du skicka lite virituell fertiliget vore jag glad! =o) 

    Stort lycka till! 


    Hej L. Alltså jag tycker du ska fundera på ändå om det inte är värt embryodonation ändå. Du kommer inte att göra skillnad på det barnet och ett genetiskt. Jag har ju läst din tråd och förstår att du har värderingar kring både att de ska känna igen sig genetiskt lika och även helst växa upp i en kärnfamilj. Men kan lova dig att du skulle bli lika nöjd oavsett. Om du är besviken på din partner, nöj dig inte med att ta det beteendet från honom. Du kan träffa en ny. Finns alla möjliga familjekonstellationer.

    Fundera på en embryodonation. Passa på nu är du ändå har åldern inne så det inte går fler år nu i onödan. Förstår att det är superläskigt men du får ändå ett helt eget barn i slutändan. Du kommer aldrig att ändra dig.

    Du är en självständig kvinna som vill bli lycklig och du vill ha barn. Kör bara!
  • Anonym (Hh)

    Ska jag vara ärlig TS känns det väldigt väldigt sent att få ett spädbarn vid 50. Förstår att situationen är mycket svår. Du vill ha barn, du blir med barn på naturlig väg vilket kan indikera på att det ändå är meningen/att du är i såpass god fysisk form att det ändå går bra. Det enda jag kan tänka mig är att ungen tidigt i livet riskerar att bli väldigt ensam i och med att det inte finns någon pappa (?), antar att släktingarna är mycket äldre (?), och att barnet saknar syskon. Får du leva och ha hälsan kan du ändå finnas länge i barnets liv, om inte är det väldigt jobbigt för barnet.

    Det är ju en del av risktagandet om du nu väljer att behålla barnet att barnet är helt beroende av enbart dig. Kommer din pension sedan att kunna försörja er båda?Har du mycket stöd från andra i din omgivning som barnet kan få en nära relation med?

  • Anonym (Julie)

    Apropå det här med att släkten kanske är äldre. Min mans mormor var sladdbarn (20 år yngre än sina syskon). De var visst halvsyskon visade det sig senare. Mormorn fick kusiner som var nästan jämngamla och hade fin kontakt med dem (och fin kontakt med syskon men mer på ett mosterligt-/morbrorligtvis än syskonvis) som om de var syskon.

    Nu vet jag inte vilka släktband du har ts men du har kanske kontakt med syskon eller kusiner som är yngre eller redan fått barnbarn som du kan knyta starka band till ditt kommande barn? Man kan även skapa starka barn utan att vara släkt. Det finns många som inte har någon vidare kontakt med släkten.

  • Jemp
    Anonym (Splittrad) skrev 2021-04-05 20:23:44 följande:

    Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 


    Jag tycker inte att det är fel. Och det låter ju som att du vill ha barnet så kör.
  • Jemp
    Anonym (Splittrad) skrev 2021-04-05 21:12:56 följande:

    Ja precis, det är precis detta jag funderar över. Tack för ärligt svar! Jag tänker även att det är de andra barnens föräldrars syn som är viktig här och det är ju just därför jag vill veta vad folk tycker.


    Vad kompisarnas föräldrar tycker om saken är inte viktigt alls, som jag ser det. Om nån är dum nog att tycka illa om det och dessutom dela med det av sig till sina barn, så får det stå för dem och då får ni ta det då (om det nu blir ett barn). Precis som att folk kan ha åsikter om frisyrer, klädval, partnerns kön osv i all oändlighet. Som förälder kan man inte göra rätt enligt alla, men man kan försöka vara/bli trygg i sina egna val och hjälpa barnet hantera motgångar det stöter på.
  • Anonym (Hh)
    Jemp skrev 2021-04-08 13:58:12 följande:

    Jag tycker inte att det är fel. Och det låter ju som att du vill ha barnet så kör.


    Så att bara för att HON vill ha barnet så är det okej?
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Hh) skrev 2021-04-08 14:52:30 följande:
    Så att bara för att HON vill ha barnet så är det okej?
    Ehhhh JA, vem skulle annars bestämma över hennes kropp tycker du?
Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???