Är jag för gammal för att bli mamma???

Du är gravid, alltså är du inte för gammal. :)

Grattis! Grattis! Grattis!

Du har just vunnit högsta vinsten!

Du är självklarg inte för gammal men ta hand om dig extra väl så att du får uppleva ditt barns femtioårs dag.

Grattis återigen! Måste kännas helt fantastiskt!

Man räknar graviditeten från sista mensen. De två första veckorna av graviditeten är innan ägget släpper, befruktas och fäster. Ts räknar rätt.

Är du säker på att du är över 30 och försöker rätta någon trots att du har fel själv?

Pinsamt var ordet!

Gratulerar! Barn är en välsignelse! 
Du undrar över din ålder. Första frågan jag ställer är; Hur kände/tänkte du första sekunderna du fick reda på att du var gravid? Den känslan ska du gå på tycker jag. 
Vad jag tycker? Blanda inte in din ålder i om du ska ha barnet eller inte. Barnet behöver stabilt hem och trygga föräldrar och du kan säkert uppfylla båda dessa behov. Jag själv hade gamla föräldrar och jag tänkte inte på det. Eftersom man växer upp i detta så blir det naturligt.  Alltså tycker jag du ska glädja dig över graviditeten och fullborda det hela.

Först och främst grattis, vilken grej :) sen tänker jag att tröttheten skulle kunna vara större hos en som redan uppfostrat småbarn i tretti år och nu tar hand om barnbarnen, än hos en som levt ett mer vuxenfokuserat liv fram till femtio, tror det skulle kunna finnas lite mer sparade resurser där. Och det är ju tycker jag mycket mer ansträngande att passa andras barn än sina egna, i alla mina åldrar har jag känt så - även om det är familjebarn som står mig nära.

Grattis!

Min spontana tanke kring graviditeter när man är äldre är att göra alla de tester som finns för att säkerställa att barnet mår bra. Annars borde det väl bara vara att köra

Min mamma fick mig när hon var 46, det kom som en chock för henne också. Har därför väldigt gamla syskon - och såklart föräldrar.

Det är väl den största nackdelen jag kan tänka mig, att ditt barns framtida barn kanske inte kommer att hinna träffa dig/er. Samt att (tyvärr) ditt barn kan komma att mista sina föräldrar pga hög ålder tidigt.

Det senare är något som jag upplever som jättejobbigt, jag fyller 29 om några dagar om min mamma är 75 och pappa 70. Jag känner en viss stress inför att få egna barn så att de ska få träffa mina föräldrar. Samt att det för egen del känns jättejobbigt i tanken att mista dom när jag själv är så ung

Så fundera på om det känns OK att ditt barn får uppleva ovan scenario.

Öh... va? Vilken konstigt inlägg!

För det första, om ts ska gå efter sista mens (som är det man normalt sett går efter) så är hon i v8 nu. Ts räknar helt rätt och du är ju bara pinsam som försöker håna och förminska när du själv har noll koll. Jag vet att andra redan påpekat detta, men det förtjänar faktiskt att upprepas.

För det andra, även om ts inte hade haft koll på hur man räknar hade det väl inte varit så konstigt, om hon nu aldrig varit gravid och trott att hon aldrig skulle bli det?

För det tredje, varför skulle ts ha koll på fosterdiagnostik?? Detta är ju nånting som man enbart har koll på om man faktiskt kommit i kontakt med den specifika situation där det är aktuellt, antingen för egen del/närstående eller genom jobb. Jag har fem barn (alla vuxna) och närmar mig 60, men jag kan ju säga att jag inte har någon som helst koll på nånting som har med fosterdiagnostik att göra.

Alltså, jag tycker absolut att du ska köra på detta, eftersom det ju verkar som att du verkligen vill ha barnet! Vilken grej! Kan bara säga stort och varmt grattis!!

Vad gäller tröttheten som många nämner så kan jag säga att jag själv (snart 60) inte märkt av nån nämnvärd trötthet alla de gånger jag haft hand om barnbarnen (även om det så klart inte är samma sak som att ha egna barn 24/7), så det där är nog väldigt individuellt :) Dessutom har du ju, som flera andra påpekat, inte "tröttat ut dig" genom att ha haft barn tidigare i livet.

Önskar dig verkligen all lycka till!

Svarar som 3-barnsmamma med en son som jag fick vid 33, en dotter vid 41 och senaste tillskottet vid 43 års ålder. Orken är ju helt klart mindre när man är 45 och har en hyperaktiv 2-åring men det funkar för mig då jag alltid varit väldigt fysiskt aktiv och är en morgonmänniska som inte har något emot att gå upp tidigt.

Vad som funkar för dig kan bara du svara på. Det finns ju också osäkra faktorer som till exempel vilken typ av barn det blir. Är det ett barn som kommer sova hela nätter tidigt i åldern eller är det ett barn som kommer ge dig flera år av sömnbrist? Är det ett lugnt eller hyperaktivt barn?

Fundera på vad du själv känner att du skulle orka med och tänk "worst case scenario" när du fattar ditt beslut. Är du beredd på att allt kan hända och känner dig ok med det så är det ju bara att köra. Det finns fantastiska mammor i alla åldrar.