• Anonym (Sugen kille.)

    Är otrohet rätt ibland.

    Jag minns inte när jag och min sambo hade sex senast.

    Jag är 54 hon är 51. Sedan något år tillbaka saknar hon helt sexlust och blir irriterad om jag närmar mig henne. Hon blir tom arg om jag skojar om det och skämtar om att det är synd om mig. Jag uppskattar att vi har haft sex ca tre fyra gånger senaste året och sista halvåret har vi inte haft sex en enda gång. Jag orkar snart inte längre.

    Våra barn är vuxna och bor inte hos oss längre. Att vara utan sex och beröring får mig att känna mig tom inombords.

    Jag längtar efter närhet och härlig sex. Hon älskar mig och är förövrigt mån om mig men hon är oftast sur numera. Är det klimakteriet som ställer till det?

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Är otrohet rätt ibland.
  • Tukt
    Anders 386 skrev 2021-05-03 17:03:48 följande:

    Jag förstår inte hur kommunikation skulle förändra något i ett förhållande där den ena parten förlorat all lust till sex?

    Jag tror inte någon vill höra att att man inte är sexuellt attraktiv längre - istället blir det bara lite konstiga omskrivningar av huvudproblemet - men det gör knappast sexlivet bättre.

    Det är heller inte ok att pressa sin partner till sex som hen inte vill ha.

    I vissa fall finns inte så många val:


    Lämna förhållandet.
    Må dåligt resten av livet.
    Söka andra vägar för att få sexuell tillfredsställelse.
    Fast OM man nu kan prata om det, så kan man också söka stöd och hjälp för det. Både i medicinsk form men också terapi.
    Det är ju också precis som med kärlek generellt, man måste investera för att det ska uppstå och hållas vid liv. Sexualiteten är inte annorlunda. Men för den som tappat lusten är det ofta en gradvis omställning och när man ligger på noll kan det vara svårt förstå poängen med att lägga tid på det,
  • Anders 386
    Tukt skrev 2021-05-03 17:21:19 följande:
    Fast OM man nu kan prata om det, så kan man också söka stöd och hjälp för det. Både i medicinsk form men också terapi.
    Det är ju också precis som med kärlek generellt, man måste investera för att det ska uppstå och hållas vid liv. Sexualiteten är inte annorlunda. Men för den som tappat lusten är det ofta en gradvis omställning och när man ligger på noll kan det vara svårt förstå poängen med att lägga tid på det,
    Jag förstår inte riktigt det där med att prata om det och söka stöd från utomstående expertis.
    Inte när det gäller sexlust. När din partner tappat den sexuella attraktionen till dig så kan ingen ändra på det. Din partner väljer inte att ha sexlust eller inte - det är något man har eller inte har - det är känslor som styr.

    Alternativet att pressa sin partner till sex är heller inte bra - det förlänger möjligen lidandet.

    Troligen skulle sexlusten vakna med en annan partner - men det är ju inte riktigt det som är målet.

    (Det är ett typiskt kvinnligt beteende - kvinnor har en förmåga att lägga ner sexet och "tröttna" på sin partner efter en tid, det där har vi män lite svårt att förstå, därför fortsätter vi hoppas trots att det faktiskt är kört.)

    Det skulle vara intressant att veta om någon överhuvudtaget fått en ökad sexlust genom terapi eller kommunikation.
  • Anonym (sådär)
    Anders 386 skrev 2021-05-03 17:03:48 följande:

    Jag förstår inte hur kommunikation skulle förändra något i ett förhållande där den ena parten förlorat all lust till sex?

    Jag tror inte någon vill höra att att man inte är sexuellt attraktiv längre - istället blir det bara lite konstiga omskrivningar av huvudproblemet - men det gör knappast sexlivet bättre.

    Det är heller inte ok att pressa sin partner till sex som hen inte vill ha.

    I vissa fall finns inte så många val:


    Lämna förhållandet.
    Må dåligt resten av livet.
    Söka andra vägar för att få sexuell tillfredsställelse.
    Förmodligen på samma sätt som att kommunikation kan förändra alla situationer där man tycker olika? KAN förändra behöver inte betyda att det KOMMER lösa allt. Men om man inte ens provar att kommunicera så lär man ju aldrig veta det heller eller hur?

    Hur gör du själv när du och din partner tycker olika om något? Skiter ni i att prata om det och gör som ni själva vill var för sig?

    Vad man vill höra och vad man behöver höra är inte samma sak, uppstår problem så får man vacker acceptera att höra saker för att försöka hitta en lösning. Att höra konstiga omskrivningar av problemet är ju motpartens argument, men det finns inget som säger att du måste acceptera argumenten utan har då möjligheten att säga vad du tycker om det... men det lär ju aldrig ske om man inte ens pratar om det för att man på förhand tycker att det inte kommer leda till något?

    Det finns inget som säger att valen måste vara trevliga, det hör väl till vuxenlivet att man ibland måste göra svåra val. De tre valen du nämner är ju valen som är kvar OM en eventuell dialog har misslyckats, men det är väl jävligt onödigt att hoppa dit med en gång utan att ens försöka kommunicera?
  • Anonym (sådär)
    Anders 386 skrev 2021-05-03 17:33:07 följande:
    Det skulle vara intressant att veta om någon överhuvudtaget fått en ökad sexlust genom terapi eller kommunikation.
    Det skulle vara intressant att veta om någon överhuvudtaget fått en ökad sexlust genom att partnern knullat någon annan?
    '
    Du tror inte att de kanske är iaf värt ett försök att prata med sin partner INANN man ger sig ut på knullturné?
  • Tukt
    Anders 386 skrev 2021-05-03 17:33:07 följande:
    Jag förstår inte riktigt det där med att prata om det och söka stöd från utomstående expertis.
    Inte när det gäller sexlust. När din partner tappat den sexuella attraktionen till dig så kan ingen ändra på det. Din partner väljer inte att ha sexlust eller inte - det är något man har eller inte har - det är känslor som styr.

    Alternativet att pressa sin partner till sex är heller inte bra - det förlänger möjligen lidandet.

    Troligen skulle sexlusten vakna med en annan partner - men det är ju inte riktigt det som är målet.

    (Det är ett typiskt kvinnligt beteende - kvinnor har en förmåga att lägga ner sexet och "tröttna" på sin partner efter en tid, det där har vi män lite svårt att förstå, därför fortsätter vi hoppas trots att det faktiskt är kört.)

    Det skulle vara intressant att veta om någon överhuvudtaget fått en ökad sexlust genom terapi eller kommunikation.

    Det där är ju ett rätt fatalistiskt resonemang. Att inget går att lösa.


    Nu är det ju inte så att sex, attraktion eller kärlek bara liksom kommer till en likt ett virus från igen stans. Sexlust måste man jobba på, precis som med kärlek.


    Kommer man dessutom upp i åldrarna är det inte sällan så att det handlar om hormoner som man kan medicinera. Men för att göra detta måste man ju prata om det. Går ju inte sitta och gissa sig till vad ens partner tänker och tycker.


    Bara det att ens parter faktiskt VET att nu kommer jag bli lämnad på grund av just detta, kan ju vara den spark i arslet som behövs.


    Men visst, kan hålla med om att ditt synsätt skulle göra livet bra mycket enklare om man själv aldrig kunde påverka något själv utan enbart föll offer för omständigheterna.

  • New  Dawn
    Anders 386 skrev 2021-05-03 17:33:07 följande:

    Jag förstår inte riktigt det där med att prata om det och söka stöd från utomstående expertis.

    Inte när det gäller sexlust. När din partner tappat den sexuella attraktionen till dig så kan ingen ändra på det. Din partner väljer inte att ha sexlust eller inte - det är något man har eller inte har - det är känslor som styr.

    Alternativet att pressa sin partner till sex är heller inte bra - det förlänger möjligen lidandet.

    Troligen skulle sexlusten vakna med en annan partner - men det är ju inte riktigt det som är målet.

    (Det är ett typiskt kvinnligt beteende - kvinnor har en förmåga att lägga ner sexet och "tröttna" på sin partner efter en tid, det där har vi män lite svårt att förstå, därför fortsätter vi hoppas trots att det faktiskt är kört.)

    Det skulle vara intressant att veta om någon överhuvudtaget fått en ökad sexlust genom terapi eller kommunikation.


    Jag tror att det är svårt att få tillbaka lusten om känslorna dött, och kanske är det många gånger "för sent" när man väl kommit så långt att relationen är död när terapin inleds, men alla sexuella problem beror INTE på att man tappat känslor för sin partner. Ibland kan det vara sexuella låsningar, krav, och en negativ spiral som lett till att sex ger negativa känslor, och inte längre lust. Detta kan man givetvis komma till rätta med genom professionell hjälp.

    Att tro att sexlust är något separat som inte påverkas av hur relationen är, hur sexlivet är, känns väldigt märkligt.

    Det kan ju ibland vara så att mannens känslor också är utdöende och det enda som kvarstår är en mer generell sexdrift, och praktiska orsaker som leder till viljan att stanna. Det kan givetvis göra att problemen blir väldigt svårlösta.
    Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser
  • Anonym (kvinna)
    Tukt skrev 2021-05-03 18:24:07 följande:

    Det där är ju ett rätt fatalistiskt resonemang. Att inget går att lösa.


    Nu är det ju inte så att sex, attraktion eller kärlek bara liksom kommer till en likt ett virus från igen stans. Sexlust måste man jobba på, precis som med kärlek.


    Kommer man dessutom upp i åldrarna är det inte sällan så att det handlar om hormoner som man kan medicinera. Men för att göra detta måste man ju prata om det. Går ju inte sitta och gissa sig till vad ens partner tänker och tycker.


    Bara det att ens parter faktiskt VET att nu kommer jag bli lämnad på grund av just detta, kan ju vara den spark i arslet som behövs.


    Men visst, kan hålla med om att ditt synsätt skulle göra livet bra mycket enklare om man själv aldrig kunde påverka något själv utan enbart föll offer för omständigheterna.


    Jag håller verkligen med om det här. Det är så oerhört förvånande med dessa vuxna, ofta till och med medelålders människor som inte vill ta något ansvar för problemen i förhållandet utan bara stoppar huvudet i sanden som omogna barnungar och kräver att partnern ska vara tankeläsare.
  • Tukt
    Anonym (kvinna) skrev 2021-05-03 19:38:25 följande:
    Jag håller verkligen med om det här. Det är så oerhört förvånande med dessa vuxna, ofta till och med medelålders människor som inte vill ta något ansvar för problemen i förhållandet utan bara stoppar huvudet i sanden som omogna barnungar och kräver att partnern ska vara tankeläsare.
    Ja men samtidigt som jag argumenterat, en smula förvirrande om, tidigare, så är det inte säkert alla förmår kommunikation på grund av diagnoser och och liknande. 
    Men kan man kommunicera, så har man så klart rätt mycket att vinna på att göra det.
  • Anonym (Busig)
    Anonym (kvinna) skrev 2021-05-03 15:49:35 följande:

    Är det verkligen så många som är otrogna? Det har jag svårt att tro.


    Jag har läst en hel del om ämnet på nätet, det går att googla på rätt friskt och hitta trovärdiga källor. Det är allt mellan 20-70 procent som någon gång varit otrogna. Osäkerheten handlar om hur otrohet ska definieras, att den som svarar på en enkät inte svarar sanningsenligt etc. Vissa siffror har varit från parterapeuter - men de ser ju otrohet oftare etc.

    Min egen och totalt ovetenskapliga erfarenhet är att många är otrogna. Lite eller mycket spelar egentligen inte så stor roll. Jag är en sådan många anförtror sig åt och ja - min erfarenhet är att ungefär 50 procent har varit det. Ofta i 40-årsåldern. I 30-årsåldern klamrar man sig fast vid varandra för då ska man gifta sig, köp hus/större lägenhet och få barn. Men när det stadiet är över i livet då börjar liksom andra känslor gro i människor. Självförverkligande eller 40-årskris dvs man är inte ung och lovande längre. Det för något med en människa.... Personen man lever med kanske inte är densamma, man själv kanske har utvecklats åt ett annat håll etc. Man har varit borta från nöjeslivet ett tag men börjar upptäcka på nytt hur roligt allt kan vara att gå ut med kompisar utan måsten etc. Då är det enklare att trilla dit.
  • Snucke

    Det är aldrig rätt att gå bakom ryggen på någon och vara otrogen men ok att ha sex med andra om du har tillåtelse från din partner. Bra kommunikation är a och o i TS fall. Om du inte får vad du vill ur ett förhållande och det inte finns en chans att du får det så bör man inte slösa bort varandras tid utan gör slut eller var kvar och var olycklig men gnäll då inte för då har du valt sjläv. Jag skulle med min erfarenhet gå och dra inte ut på det.

Svar på tråden Är otrohet rätt ibland.