• Anonym (Oroad)

    Jag älskar henne men....

    Jag träffade en tjej för 4år sen. Hon var i destruktiv relation med en som psykiskt misshandlade henne och fysik även ekonomiskt. Tog många lån i hennes namn och lovade att sälja av sin bil och klocka för att ge tillbaka till henne för lånen men inget blev av.

    Han var otrogen i alla år fick hon veta. Droppen var när han smitta henne. Då tog hon sitt pick och pack och stack till sin syster. Hon var sambo med denna man i 7 år och hade därför ej egen lägenhet.

    Så jag träffade henne då 4 år sen och hon hade precis fått sin första lägenhet då och började sakta köpa möbler och fixa. Hon jobbar som personlig assistent.

    Kan tillägga vi båda är 33 år gamla.

    Jag har aldrig träffar så vacker tjej. Hon liknar Catherine zeta Jones i Zorro. Det är det vackraste jag sett. Och hon är så godhjärtad och omtänksam. Så empatisk. Smart. Kreativ. Rolig. Snäll. Omhändertagande. Kärleksfull och lojal. En riktig 11a!

    Alla som möter henne älskar henne för hon är så vacker person då menar jag inte bara utsidan men insidan.

    Ah hon är helt fantastisk människa.

    I alla fall. Vi är tillsammans 4 år och hon har en hyreslägenhet. Hon har inget körkort och bil. Hon har inte klarat ta körkort pga dyslexi men hon ska ta tag i det snart säger hon.

    Hon pluggar nu i 1½ år till USK och är klar i höst.

    Saken är den.. hon bor i hyreslägenhet, hon pluggar och har inget fast jobb. Hon betalar av skulderna exet tog och dem är sammanlagt på 300K.

    Hon klär sig fint, hon köper kläder på HM, Gina Tricot, Zara.

    Jag vill köpa en lägenhet men det går inte med henne för hon har inget fast jobb.

    Jag har körkort och bil för 380K, en 2a bostadslägenhet.

    Jag klär mig väldigt exklusivt. Jag jobbar som mäklare.

    Jag vill gifta mig och ha barn om 1-2 år. Jag känner jag är där. Hon vill också gifta sig och ha barn inom samma tidsram men hon har ju ingenting? Hon bor i en hyreslägenhet, hon har inget fast jobb, skulder, inget körkort eller bil.

    Och jag älskar henne så sjukt mycket. Men får ofta höra av vänner som säger "va gör du med henne? Ni är inte på samma nivå. Du hade passat med en top tjej som klär sig exklusivt och kör en fin bil och har fast jobb och inga skulder, nån du kan skapa en framtid med. Du har ingen framtid med henne. Se var hon är och du är".

    Och så kommer jag hem och tänker på detta och tänker dem har rätt?

    Men sen träffar jag henne och hon är så gullig och Snäll och helt underbar och jag bara smälter. Dör för henne :(

    Men jag vet inte vad jag ska göra?

  • Svar på tråden Jag älskar henne men....
  • Anonym (XXX)
    sextiotalist skrev 2021-05-07 11:58:05 följande:
    Jag instämmer (nu har jag bil och körkort, för att det är bekvämt).
    Men jag väntar ivrigt på de svaren där du får höra att du och din familj utnyttjar andra då ni inte har bil eller körkort ;).
    Ja, fast det hände kanske fyra gånger på 20 år!  Och då olika personer varje gång! :)
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (XXX) skrev 2021-05-07 11:06:27 följande:
    Men vad konstigt att det har blivit så här NU, då. Om vi går bara 60 år tillbaka i tiden, så var det normala att gifta kvinnor var hemmafruar, två bilar var ovanligt i Sverige (men började komma i USA), och körkort var inte heller ett "krav" för kvinnor. Det måste ju vara samhället det är fel på, om det ska vara så sårbart att varje hushåll måste ha två bilar och två körkort... 

    Varken min man eller jag har körkort, för övrigt. Vi klarade av våra barns uppväxt alldeles utmärkt ändå. Dagis och skola fanns runt hörnet, från och med årskurs 5 gick de i friskolor i stan, men dit kunde de åka själva med bussen vid det laget. Till fritidsaktiviteter antingen cyklade de, eller åkte buss. När barnen var små storhandlade vi blöjor och sådant, genom att den ena tog liggvagnen på bussen till stormarknaden, och proppade den full med varor både i och under. Inga problem det heller. Vi semestrade genom att ta tåget dit vi skulle, och det var dessutom klimatmässigt sunt - det är jag glad för idag, även om man inte pratade så mycket om klimatet då (dock om miljön).

    Det var ytterst sällan vår bil-brist varit något problem. Köper man något som är för tungt eller skrymmande att bära, så kan man ju ta en taxi de få gångerna. I övrigt var det väl ett ridläger som låg lite illa till, men då tog vi taxi dit med dottern från närmaste järnvägsstation, och dotterns farbror hämtade med bilen när det var slut. Minns även ETT dop i en kyrka dit det inte gick bussar på söndagar, men då fick vi skjuts av ett par vi kände som också var bjudna. Det var inte heller något problem. Massor av pengar har vi sparat också, som vi kunnat lägga på annat. 
    Jo men tiderna har förändrats. 

    "Dagis och skola fanns runt hörnet" - Det är långtifrån ALLA som bor så nära eller bor där det finns en fungerande kollektivtrafik. Förstår du inte det?

    Bor man på landet eller utanför en mindre stad så är det skjutsa barnen till aktiviteter och diverse andra inbokade besök som gäller. 

    Dessutom känns det tryggt med körkort, man vet aldrig vad som händer och är helt maktlös om det skulle uppstå en situation som kräver bil. 
  • sextiotalist
    Anonym (Hmm) skrev 2021-05-07 12:09:17 följande:

    Jo men tiderna har förändrats. 

    "Dagis och skola fanns runt hörnet" - Det är långtifrån ALLA som bor så nära eller bor där det finns en fungerande kollektivtrafik. Förstår du inte det?

    Bor man på landet eller utanför en mindre stad så är det skjutsa barnen till aktiviteter och diverse andra inbokade besök som gäller. 

    Dessutom känns det tryggt med körkort, man vet aldrig vad som händer och är helt maktlös om det skulle uppstå en situation som kräver bil. 


    Jag misstänker att de som bor som du beskriver har körkort.

    Men bor man hyfsat centralt i en av våra större städer så behövs det inte.

    Och maktlös är man inte. Det finns taxi.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Hmm) skrev 2021-05-07 12:09:17 följande:
    Jo men tiderna har förändrats. 

    "Dagis och skola fanns runt hörnet" - Det är långtifrån ALLA som bor så nära eller bor där det finns en fungerande kollektivtrafik. Förstår du inte det?

    Bor man på landet eller utanför en mindre stad så är det skjutsa barnen till aktiviteter och diverse andra inbokade besök som gäller. 

    Dessutom känns det tryggt med körkort, man vet aldrig vad som händer och är helt maktlös om det skulle uppstå en situation som kräver bil. 
    Det förstår väl jag också, att en lantbrukarfamilj behöver bil och andra fordon. Men de flesta människor behöver inte bo så långt borta från närmaste busshållplats. 
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (XXX) skrev 2021-05-07 12:16:13 följande:
    Det förstår väl jag också, att en lantbrukarfamilj behöver bil och andra fordon. Men de flesta människor behöver inte bo så långt borta från närmaste busshållplats. 
    Man behöver inte vara lantbrukare för att bo på landet. De flesta som inte bor i en stad har inte möjlighet att åka kollektivt. Så är verkligheten.  Du verkar vara helt verklighetsfrånvänd. 
  • Anonym (Anonym)

    Tycker synd att hon hamnat med er. Jag förstår avd du har för vän krets. De verkar väldigt ytliga både tjejer som killar. Försök komma ner på jorden & faktiskt tänka på vad som är viktigast. Läppar eller ödmjukhet? Att hon åker på semester hela tiden eller att hon pluggar & försöker ta sig fram i livet. Du hör ju själv snälla. Hon har funnit lycka i det lilla hon har vilket är så fint, & att ha dig där gör livet det ännu bättre för henne. Du däremot är missnöjd för vad? Att hon inte har körkort? Hjälp henne med det.

  • sextiotalist
    Anonym (Hmm) skrev 2021-05-07 12:24:39 följande:
    Man behöver inte vara lantbrukare för att bo på landet. De flesta som inte bor i en stad har inte möjlighet att åka kollektivt. Så är verkligheten.  Du verkar vara helt verklighetsfrånvänd. 
    Jodå, det fungerar och nej (XXX) är inte världsfrånvänd. Det är även så att färre, i de större städerna, tar körkort.
    När man inte har bil eller körkort, så anpassar man sitt liv utifrån detta. 
  • Anonym (Hmm)
    sextiotalist skrev 2021-05-07 12:44:51 följande:
    Jodå, det fungerar och nej (XXX) är inte världsfrånvänd. Det är även så att färre, i de större städerna, tar körkort.
    När man inte har bil eller körkort, så anpassar man sitt liv utifrån detta. 
    Jo det är hon och du likaså.
  • Anonym (Alice)
    Anonym (Hmm) skrev 2021-05-07 12:09:17 följande:
    Jo men tiderna har förändrats. 

    "Dagis och skola fanns runt hörnet" - Det är långtifrån ALLA som bor så nära eller bor där det finns en fungerande kollektivtrafik. Förstår du inte det?

    Bor man på landet eller utanför en mindre stad så är det skjutsa barnen till aktiviteter och diverse andra inbokade besök som gäller. 

    Dessutom känns det tryggt med körkort, man vet aldrig vad som händer och är helt maktlös om det skulle uppstå en situation som kräver bil. 
    Fast alltså. OM det nu skulle vara så att TS och den här tjejen får barn ihop och att han sen aldrig mer kan jobba och/eller köra bil + att tjejen aldrig tar eget körkort, då får dom ju rätta sin livsstil efter det? Då kan dom ju inte bo i en liten enslig stuga mitt ute i ingenstans. Fattar ju vem som helst. Spelar ju ingen roll om man VILL bo så, om det inte är en realistisk möjlighet. 
  • Orolig över barn
    Anonym (Oroad) skrev 2021-05-06 22:51:02 följande:

    Jag vet inte. Mitt hjärta vill vara med henne men sen pressen av vännerna och morsan.

    De var inte så längesen min mamma tog upp och fråga vad jag ska göra ?

    Hon är 33 och har inte så stora planer säger hon. "När jag var i hennes ålder hade jag 2 barn och var redan gift" säger hon. Hon fråga mig även om det är något fel på tjejen eller om hon har några hinder i livet?

    Blir riktigt ledsen.

    Det är så också alla mina vänner har villa, bostadsrätt, körkort, sambo, körkort båda 2, bil, barn. Allt.

    Känns som jag inte kommer ha det med henne och jag kan ju stå för allt men varför ska jag göra de ? Man är ju sambo och ska dela på det.

    Och till hon är klar med skolan. Fått jobb. Betala av skulden så är hon väl 45... typ..

    Får så dåligt samvete mot henne när vi ses och sen känner jag mig som ett skämt framför vännerna och familj .

    Vänner som hela tiden tjatar att jag borde ha en pang brud med pondus och stabilt liv eller som min tjej vän som tycker jag ska ha en alfa hona.

    Jag får många vänförfrågan av såna tjejer.

    Ni vet dem där som har flera tusen följare och likes. Gör reklam på sina sidor för kläder. Opererade och fixade och det är såna tjejer mina vänner har. Jag gillar faktiskt inte såna tjejer. Visst snygga kanske att se på men oftast har dem inget erbjuda utan är helt tomma.

    Jag känner mig förvirrad. Vet inte vad jag ska göra


    Det blir inget förändring där tills DU inte ställer dig upp på hennes sida.

    Dina vänner och mor håller på för de ser att du kan påverkas och har inte bestämt dig än.

    Era problem löser sig den dagen när du vågar stå upp och säga rakt och tydligt till mor o vänner att du älskar henne och förväntar att de ska förstå o acceptera det att ni är ett par. Den dagen slutar de se ned på henne, för då blir hon inte längre en tjej utan allt, hon blir din par.
Svar på tråden Jag älskar henne men....