Jag älskar henne men....

Tycker synd att hon hamnat med er. Du borde finnas där för henne. Acceptera henne för den hon är om du nu älskar henne. Helt ärligt spelar förstorade läppar inte någon roll. Ödmjukhet & respekt är så mycket viktigare, vilket hon verkar ha. Du säger att hon finns där för dig & att hon är den enda tjejen du verkligen känt dig bekväm med. Du väljer alltså en tjej med läppar, status & körkort samt en alfa kvinna över en tjej som finns där för dig, ger dig i princip allt hon har när du ser att hon knappt har råd? Sådana finns det inte många av. Kan lova att om dina vänner skulle haft turen & träffa en sådan tjej skulle de inte lämnat, även om du skulle sagt det de säger till dig. Så varför ska du lämna något bra bara för att dina vänner tycker du ska ha en alfa hona? Vad är en alfa hona ens? Är hon ball & säger emot & hård mot andra kommer hon vara det mot dig också, det förstår du antar jag? Då kan jag lova dig att du inte kommer tänka som du gör nu.

Mitt tips till dig, sätt dig ner & tänk efter vad som är viktigt. & var inte ytlig. Läs svaren här på familjeliv så ser du det från olika perspektiv. Därefter bestämmer du vad som är viktigt för dig i ditt liv. Vilken typ av mamma du vill att dina barn ska ha, osv osv. Observera att hon är väldigt driftig av sig. Tänk att hon i framtiden kommer ha detta driv, denna lycka & motivation i sitt framtida jobb. Hon kommer ju inte sitta kvar i denna situation hela sitt liv.

Lycka till & var smart vännen.

Nja... älskar man varandra och vill man vara ihop, spelar den materiella ingen roll. Då kan man leva i en stuga i skogen o vara lycklig som en liten familj livet ut...

frågan är bara hur mycket älskar man varandra? Hur mycket är man beredd att ge upp?

Ok det är därför färre och färre tar körkort i de större städerna.

Jag tror TS är tjejen i historien och har vänt på rollerna så hon skriver utifrån vad hon tror är killens perspektiv.

TS, sluta var så osäker. Du duger som du är.

Kram

Jag har en bra idé för vad du gör istället.
Dumpa tjejen, hon är visserligen gullig och snäll och omhändertagande men vem bryr sig om sånt tjafs, hon har ju ingen karriär liksom.

Istället träffar du någon målinriktad, extrovert, analytisk kvinna i byxdress som jobbar som tex projektledare, någon sorts chef eller liknande, helt en som kör 50+ timmars veckor och äter mellanchefer till frukost. Hon vill också gärna ha barn , naturligtvis med exakt 2 års mellanrum för att optimera SGI. Ni planerar noga hur ni ska kunna dela lika på föräldraledigheten så hon inte tappar alltför mycket i karriären.
Det bästa kanske är om ni tar hennes efternamn när ni gifter er, hon har så många viktiga affärskontakter därute , hon kan ju inte riskera att tappa eventuella framtida affärer på något så trivialt som ett namnbyte. Hennes företagsjurist hjälper er att sätta upp ett äktenskapsförord och hennes event manager hjälper till att planera bröllopet.

Bröllopsresan får ni tyvärr skjuta upp för det är bolagsstämma veckan efter och aktieägarna behöver information, och direkt därefter måste hon börja ta tag i projektet kring den stora fusionen som ska komma till hösten. Men en weekend på ett slott nånstans i Mellansverige lyckas hon komma loss. Eller loss och loss, efter lite övertalning går hon med på att stänga av mobilen runt 17-tiden på lördagkvällen så ni kan ägna er åt varandra. 

9 månader senare kommer första barnet, efter  6 månaders amning (tur att det finns handsfree numera) är hon redo att återgå till att jobba heltid igen, eller heltid och heltid, 110-120% kanske. 
Du är ju en modern jämställd man som har bra kontakt med din feminina vårdande sida så självklart kan du göra ett minst lika bra jobb som henne som mamma! Du skiner av stolthet när du sitter på bänken i parken och flaskmatar barnet och diskuterar barnmatsmärken och blöjstorlekar med de andra mammo- förlåt, föräldrarna. 

Vid 12 månader är det dags för inskolning på dagis, moden forskning visar att ju tidigare man börjar desto lättare är det att separera den lille från den så krävande kopplingen till föräldrarna. Därmed kan du också börja jobba heltid igen. Ibland känner du ett sting av någon sorts dåligt samvete när du 07:30 lämnar den av trötthet gråtande avkomman i dagispersonalens kompetenta händer, men det slår du snabbt bort, de är ju proffs och vet mycket bättre än du eller din fru vad ett barn behöver för pedagogiskt input. 

Ert första riktiga gräl kommer vid ungefär 18 månader när den första vab-vågen sköljer in över er med full kraft, tre månader av ständigt återkommande förkylningar och andra åkommor samtidigt som kvartalsrapporterna måste bli klara och deadline för uppföljningen av fusionen närmar sig. Ni är ju båda riktiga vinnarskallar men samtidigt vana förhandlare så lyckligtvis hittar ni en bra lösning, en inhyrd nanny kan mot en extra avgift tänka sig att trotsa risken att själv dra på sig en förkylning och ta hand om den lille åt er. 

När lördagskvällen kommer sjunker ni ner i soffan med varsitt glas rött medans ni entusiastiskt lyssnar på varandras sammanfattning av jobbveckan, det senaste styrelsemötet bjöd på en del överraskningar så det måste tyvärr jobbas imorgon, utflykten med familjen till det där mysiga fiket på landet får bli en annan helg. 

Vid det här laget nånstans börjar ni båda undra om det här partnerskapet kommer att hålla eller om det handlar om en sunken cost fallacy och ni bör se er om efter nya marknader, ni är ju entrepenörer ut i fingerspetsarna och det är för expansion och nytänk ni båda lever... 

Samtidigt börjar du alltmer ofta tänka tillbaks, du minns någon du var ihop med för länge sen, du minns inte hennes namn men hennes doft, hennes mjuka sätt, hennes beundrande leende varje gång hon såg på dig....
Hur hade det blivit om du valt henne istället... Du slår snabbt bort tanken och SMS:ar din fru och frågar om hon vill ta er familjeweekend i London eller Berlin, ni har ju råd att välja numera. "Ingendera", blir dock svaret, årsstämman närmar sig. Lyckligtvis har hon en nyanställd ung synnerligen kompetent manlig assistent som lovat hjälpa henne under helgen så rapporten blir färdig tid.... 

Ditt liv ditt val TS.
Lycka till. 

Du är 33 år. Det är dags att ryta ifrån till lilla mamsen och kompisarna att de inte har nåt att göra med din val av partner. Du är vuxen och du bestämmer vem du vill vara med. Stå upp för din tjej liksom. 

Vill du inte göra det är det nog bättre att du gör slut så att hon kan hitta någon som faktiskt älskar henne för den hon är. Är du mer brydd över yta och vad andra tycker är det väl bättre att du satsar på nån tjej som dom kommer gilla, även om du inte gör det själv. 

Nu var det ju inte riktigt det det handlade om... Mitt inlägg var ju ett svar till en annan användare som var orolig om vem som skulle kunna hämta TS och tjejens eventuella, framtida barn på förskolan om TS av någon anledning aldrig mer kan köra bil, tjejen aldrig tar körkort samt att de bor väldigt ensligt där det inte går några bussar eller liknande. 

Antingen gör du dig av med din värdelösa vänner eller så inser du att du är en av dom alternativt inte vuxen nog att inte styras av sunkiga vänner.

Så vilket blir det? Värdelösa vänner eller den fina tjejen? (att man ens behöver ställa frågan tyder på att hon får det bättre utan dig)

Förlåt men om ingen av dom skulle kunna köra bil och det inte går bussar så är man ju mer än lovligt dum om man då bosätter sig ensligt

Hej, jag förstår att denna sits är jobbig för dig men här är lite tankar.

Du klankar verkligen ner på att hon bor i hyresrätt, är det ett första hands kontrakt i exempelvis Stockholm är det ju en bedrift bara det. Det brukar vara ganska billigt att bo så också så det är väll jättebra i hennes situation att ha fått tag på en hyresrätt? (Känns som du är lite skadad av att vara mäklare i den här frågan)

Jag vet inte riktigt hur det funkar i och med att hon har skulder men om du har kontantinsatsen och sen kan ni låna tillsammans på era löner när hon är klar och sen skriva skuldebrev samt reglera ägandeandelar så ser inte jag nått problem i att hon inte har en kontantinsats? Men jag är osäker på om hon får stå med på bostadslånet.

Sen din tjejvän, det var verkligen inte trevligt sagt av henne (eller någon av dina vänner) men det jag tänker är på ekonomin. Hur mycket pengar tror du inte hon lägger på fransar, läppar, naglar, hår osv? Det kostar multum att hålla på med allt sånt, många tusenlappar i månaden. Det är väll inte heller speciellt ekonomiskt och beundransvärt.

Jag tror att du måste fundera på vad det är för värderingar och personlighetsdrag du vill ha i din partner. Du är driven och framåt och vill en massa saker. Denna tjej är inte programmerad på samma sätt vilket skapar en stor skillnad hos er båda. Frågan är om denna skillnad kommer gräva en för djup klyfta i er relation i framtiden eller om ni kommer hitta sätt att hantera det på?

Hade hon i dagsläget pluggat något mer akademiskt, säg en kandidat i ekonomi, visst några år senare än många andra men ändå kommit lite mer på banan och inte nöjt sig med ett uselt betalt jobb som uska så hade det vittnat om lite mer krut i henne. Att ni setts i fyra år utan att flyttat ihop tycker jag är konstigt? Samt att när hon väl började fundera på att plugga, fanns du där då och stöttade? Där hade du ju chansen att kanske inspirera henne att välja nått med lite mer möjligheter.

Ett förslag är att ni flyttar ihop och hon hyr ut sin lägenhet så får ni se hur det går? Då kanske du själv får möjlighet att känna efter om era olikheter kommer vara en för stor grej eller om ni kan hitta andra vägar.