14 år beter sig som en 5-åring

Jag vet att till slut märker han det...o det spär på än mer ångest...både för honom och mig.

Jag är väldigt medveten om att han känner och märker detta.

Det var därför jag flyttade. Men situationen blev än mer ohållbar som särbos. Då hade jag helt plötsligt ansvar för ett barn som normalt sett bodde m min man men emellanåt bodde hos mig o min bio i vår 2a. O pojkarna går knappt ihop alls. Min son avskyr sin bonusbrorsa...vill inte ens kopplas ihop med honom i ngt avseende som att dom skulle vara "bröder".

Skolan har gjort en bedömning av enskilt barn för nå år sedan och där kom dom fram till att han är på en 4-årings nivå i flera avseenden. Dock sätter dom inte in resurser för det. Varför vet jag inte. O jag orkar inte kämpa med att få min man att agera samtidigt som jag ska dra runt vår familj/vårt hem.

Jag känner mig så maktlös...

Han har genomgående F i alla ämnen utom engelska där han har C. Ibland känns det som han klarar kursen/ämnet för att dom tycker synd om honom.

Han har flera gånger hotats med att han inte klarar betyg i nästan alla ämnen och kommer då hem storgråtandes...

Jag har gjort 2 orosanmälningar men dom lades ner utan att det ens blev någon utredning. Anledningen är att han har mig.

Han är sjukt manipulativ. Skrämmande faktiskt. I det avseendet är han som en "purebred missbrukare", som sin mamma.

Han är offret. Alltid. I allt som händer honom eller runtomkring honom. Alla är "dumma mot honom", mobbar honom och retas. Men han är PRECIS sådan själv. Hamnar ofta i konflikter i skolan pga sin mentalt låga ålder. Blir chockad när någon slår tillbaka hårt i affekt efter timmar av retande och dåligt uppförande från min bonus. Då ledsnar hans skolkamnrater och går antingen ihop o spöar honom eller så åker han på en smäll av ngn enskild. O det är ALLTID de andras fel. Jag har en god vän som jobbar på skolan som jag bett att vid möjlighet filma dessa situationer innan det blir fysiskt bråk o hon ingriper och separerar dem. För att kunna visa honom att det han gjorde ledde till vad det än nu var. Han minns ju aldrig sin egen del utan bara att "han slog/sparkade mig".

Han är "skärmberoende beyond this world" så jag har tagit ifrån honom hans tfn, tv-spel samt tv på rummet.

Jag var tvungen. Han gick o låste in sig på en toalett på skolan o spelade/kollade mobil hela dagarna. Tog bort TikTok, IG, FB mm innan men det räckte inte.

Jag är "en hemsk människa".

:( 

Ja...han hävdar att mamman såg till att bli gravid 2 mån in i förhållandet. Han hade inget att säga till om vad det gällde abort...o jag kan hålla med henne där.

Det är inte hennes skyldighet att skydda honom mot abort om hon själv vill ha barn. HAN skulle ha skyddat sig själv. Nästan alla vuxna vet hur barn blir till o hur man förhindrar graviditet så vill man knulla o bara det utan att göra barn, då får man se till o skydda sig själv. OCH ett ev barn som riskerar att födas som oönskat.

Dom träffades i en tid då dom båda festade mycket. Hon missbrukade även tabletter och därför ville han inte ha en parrelation...han ville bara knulla och festa men hon ville ha en lycklig familj. OCH festa.

Hon har 3 barn sedan tidigare, inget av dem bor eller har bott med henne under ngn längre tid.

Jag orkar inte dra min man till soc för hjälp. Han ser inte problemen då han inte är hemma så mkt. O när han är det går allt på autopilot för mig vad det gäller städ, mat, fix och trix...o han sover mkt när han är hemma pga att han långa körningar m jobbet.

Jag har försökt få skolan att göra orosanmälningar. FSK gjorde 3 st men dom lades ned när vi träffades och allt verkade hanterbart. Det var mer acceptabelt iom hans ålder då...

Jag känner mig äcklad av honom...ja...jag vet att han suttit o kletat skit inne på toan, petar sig i näsan och har grava problem att se vikten av att använda tvål när man tvättar händerna. Han doppar fingrarna i vatten och sedan är han klar...Torkar av skiten på handduken. Jag har försökt...i sååå många år att ge honom samma fostran som min bio. O mina syskonbarn o vänners barn när jag varit barnvakt. Det är bara han som är såhär ...ursäkta men..."skev"...

Jag har LÄRT både min bio o bonus (uppenbarligen inte tillräckligt bra)  att alltid tvätta händerna med tvål efter toabesök, direkt på morgonen och före middagen. Fan vad jag har tjatat om det i 10 års tid...men nej...det har inte fastnat.

Han ljuger varje dag, om så himla onödiga grejer. Ibland HEEEEELT orimliga.

Om ni blir särbo, vem tar hand om pojken då? Då måste fadern ta och byta jobb. Sen undrar jag om han inte spelar dum hemma, annars borde skolan reagera starkare. Han kan inte vara 4-5 år mentalt och fixa att gå i vanlig skola. Om han skulle vara 4-5 år mentalt är han stor nog att torka bort sin avföring från ställen det hamnar, hur det nu ens hamnar där. Det har jag bara hört om blöjbarn som gräver i blöjan.

Men det här med att du och din man har ett så fint förhållande... vad är det fina i det? Han skiter i sitt barn och verkar se noll ansvar i situationen. Han råkade bli pappa. Han orkar inte ta tag i något. När du flyttar ifrån honom så hamnar ändå barnet hos dig. Du har flyttat in 3 gånger om (otroligt otrygg tillvaro för båda barnen!). Ni köper hus. Han kör lastbil och är inte hemma. Alltså vad sysslar han med? Jag tror inte på att han är en så underbar person men så bara råkar han skaffa barn med en missbrukare och sedan råkar han träffa en kvinna som är beredd att axla ett ansvar han själv inte tar.

Ni har lagt precis allt ansvar på en 14-åring som är gravt efter och som mår skit. Han bär skulden till allt som händer i er familj. Men ni är så himla bra och kämpar på. Ingenstans har jag sett ett ord om att ni faktiskt pratat om vad PAPPAN ska göra om det ska funka.

Är du inte sjukt besviken på din man? Är du inte ledsen över att hans val att inte göra något har förstört många år av ditt och ditt barns liv? Är du inte upprörd över att han vägrar ta sitt föräldraansvar och att han lämpar över barnet på dig t o m när du flyttar ut?

Du måste nog börja se var ansvaret ligger och vilka kraven ska vara.