14 år beter sig som en 5-åring

Anonym (mankan hatasinbonus)

Tue 1 Jun 2021 02:46
106 svar

Citera Visa endast Anmäl

14 år beter sig som en 5-åring

Behöver ventilera "förbjudna tankar och känslor".

Jag är så JÄVLA LESS nu.

Min mans barn sedan tidigare förhållande är så sjukt jobbigt.

Han är 14 år, fyller 15 i nov men mentalt är han som en 5åring i så många avseenden.

Han kan inte sköta sin hygien eller någonting en pojke i hans ålder ska klara av.

Är utredd men endast fått diagnosen ADHD som han äter medicin för.

Alltså...jag ORKAR inte med honom.

Det är som att ha småbarn igen. Peppa Pig, prinsessan och babblarna går på hans tv.

Jag FATTAR INTE varför skolan inte reagerar, ungen är ju "mupp". Lågbegåvad och efterbliven. Klarar inte betygen alls men skolan vekar ge honom godkänt för att dom tycker synd om honom.

Jag älskar verkligen INTE den här ungen, trots att vi levt ihop sedan han var 4 år.

Jag räknar ner tills han fyller 18 o jag kan sparka ut honom...hoppas på att han ska propsa på att flytta hem till mamma istället så jag slipper ta hand om honom mer.

Några av grejerna som är jobbiga med honom:

*kan inte klä sig, har ingen känsla för hur kläderna sitter på kroppen- utochin, bakofram, fel fot, storleksmässigt osv

*Kan inte sköta sin hygien-duschar bara om man tjatar på honom och sitter fortfarande på golvet i duschen och leker med leksaker.

*kan inte sköta sin toalett, kissar utanför, kletar bajs på väggar och handfat.

*gråter efter mamma på kvällen.

*tittar på program som är anpassade för SMÅ SMÅ barn såsom babblarna, teletubbies, prinsessan, peppa pig, pingu mm

Jag är så jävla less på att ens se honom.

Jag har lämnat min man 2ggr o vi har varit särbos pga att jag inte tål hans unge.

Nu är vi sambos igen sedan 4 månader. Vi är gifta och skilsmässa är inte på tal pga ett barn som ingen vill ha. NÅGON måste ju ta hand om ungen som avlats fram.

Min man är och har alltid varit en underbar bonuspappa åt min bio, men sin egen unge orkar inte han heller med. Det är alldeles för mycket jobb fortfarande och han tar mer och mer avstånd från sin son.

Min bio som är yngre säger att han tycker det känns som hans "storebror" är hans "lillebror" och att han "hatar honom och önskar att han inte fanns".

Jag har försökt få hjälp via soc? men ingen respons mer än "vad duktiga ni är som tar så väl hand om honom, som kämpar på."

Jag har försökt få en stödfamilj åt honom men han ljuger ju ngt så förbannat också...säger att vi låser in honom i bastun, slår honom med pinnar, har sex så han hör och ser och inte kan sova (han råkade se oss/höra oss 1 gång, som vi vet om) !!! Så man VÅGAR ju inte låta honom träffa ngn att ens prata med längre.

Han gick en tid hos en kurator men då ljög han ihop att vi var dumma och låste in honom i mörka lådor, duschade honom i syra, piskade honom med pinnar osv...så hans pappa blev polisanmäld för barnmisshandel o vi båda blev orosanmälda till soc!! O då blev min bio indragen i utredningar mm.

Blir så less!!!

Min man o jag är helt bedrövade över dessa anklagelser. Vi är helt emot all fysisk korrigering som kan uppfattas som kränkande eller misshandel. Men kan såklart säga ifrån på ett för oss rimligt sätt om det krävs.

Vi VILL ju att pojken ska få hjälp...men inte på bekostnad av vår egen tillvaro och potentiellt vår frihet. Vi försöker verkligen se till att han har allt han behöver...eller JAG gör det, Min man kör lastbil nu sedan han fick nytt jobb och är inte hemma så mkt.

Jag...jag önskar att ungjäveln inte fanns...eller iaf att han bara kunde flytta till sin mamma så VI slipper honom och kan ha ett bra liv. Men mamman är sjukskriven pga psykisk ohälsa som en följd av alkoholism så pojken är skriven 100% hos oss.

Jag längtar till sommarlovet, då ska vi skicka honom långt upp i Norrland, till hans farmor och pappas morbror, faster och mostrar i 7 veckor. O mamman får sedan ta honom resterande 3v.

Jag känner mig så hemsk som genuint HATAR ungen...men...jag är så trött...så himla trött...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-06-01 02:52
JAg är inte inne på FL så ofta. Dett inlägg var mest för att få UR mig det här...o kanske diskuter det med någon/några som är eller varit i samma sits.
- «
- ‹
- Sida 8 av 10
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden 14 år beter sig som en 5-åring
Annita

Wed 2 Jun 2021 10:41

#71

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Stina) skrev 2021-06-02 07:59:50 följande:
Men det här med att du och din man har ett så fint förhållande... vad är det fina i det? Han skiter i sitt barn och verkar se noll ansvar i situationen. Han råkade bli pappa. Han orkar inte ta tag i något. När du flyttar ifrån honom så hamnar ändå barnet hos dig. Du har flyttat in 3 gånger om (otroligt otrygg tillvaro för båda barnen!). Ni köper hus. Han kör lastbil och är inte hemma. Alltså vad sysslar han med? Jag tror inte på att han är en så underbar person men så bara råkar han skaffa barn med en missbrukare och sedan råkar han träffa en kvinna som är beredd att axla ett ansvar han själv inte tar.

Ni har lagt precis allt ansvar på en 14-åring som är gravt efter och som mår skit. Han bär skulden till allt som händer i er familj. Men ni är så himla bra och kämpar på. Ingenstans har jag sett ett ord om att ni faktiskt pratat om vad PAPPAN ska göra om det ska funka.

Är du inte sjukt besviken på din man? Är du inte ledsen över att hans val att inte göra något har förstört många år av ditt och ditt barns liv? Är du inte upprörd över att han vägrar ta sitt föräldraansvar och att han lämpar över barnet på dig t o m när du flyttar ut?

Du måste nog börja se var ansvaret ligger och vilka kraven ska vara.

Precis så. Till slut skulle jag tappa känslorna för en man som betedde sig så.

Till TS: det låter som om du är på bristningsgränsen, och inte undra på det. Jag kan förstå att du klamrar dig fast vid att du och din man har ett fint förhållande, men precis som Stina är inne på: han utnyttjar dig, rejält.

Du är hans hushållerska och barnskötare, och till och med när du inte bor med honom dumpar han allt på dig.

Som jag skrev tidigare, han kan ju inte fortsätta köra lastbil under de här omständigheterna. Han måste finnas på plats och ta sitt ansvar, annars kommer du gå sönder. Och pojken givetvis. Det är framförallt för hans skull pappan måste skärpa sig.

Herregud, de flesta föräldrar slår ju knut på sig själva för att stötta ett barn med liknande problem.

Din man beter sig kärlekslöst, respektlöst och egoistiskt. Mot både dig och sin son.
Editb

Wed 2 Jun 2021 14:08

#72

Citera Visa endast Anmäl

Det låter ju som att han definitivt har någon fler diagnos än enbart ADHD som behöver utredas. Skulle inte vara omöjligt att han hade fetal alcohol syndrome som ett resultat av moderns drickande i fosterstadiet och medfödda abstinensen du nämnde.

Jag tycker steg 1 är att ta ett allvarligt snack med hans pappa och propsa på att barnet behöver och förtjänar att utredas ytterligare, både för er och barnets skull!

Utifrån det får ni förhoppningsvis mera hjälp och stöd i vardagen och kan sätta rimliga förväntningar på honom. Att förvänta sig att han ska agera som en 14.5 åring om han inte har den förmågan är ju inte rimligt.
Jemp

Wed 2 Jun 2021 14:36

#73

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (mankan hatasinbonus) skrev 2021-06-02 00:43:04 följande:
Jag har gjort 2 orosanmälningar men dom lades ner utan att det ens blev någon utredning. Anledningen är att han har mig.

Han är sjukt manipulativ. Skrämmande faktiskt. I det avseendet är han som en "purebred missbrukare", som sin mamma.

Han är offret. Alltid. I allt som händer honom eller runtomkring honom. Alla är "dumma mot honom", mobbar honom och retas. Men han är PRECIS sådan själv. Hamnar ofta i konflikter i skolan pga sin mentalt låga ålder. Blir chockad när någon slår tillbaka hårt i affekt efter timmar av retande och dåligt uppförande från min bonus. Då ledsnar hans skolkamnrater och går antingen ihop o spöar honom eller så åker han på en smäll av ngn enskild. O det är ALLTID de andras fel. Jag har en god vän som jobbar på skolan som jag bett att vid möjlighet filma dessa situationer innan det blir fysiskt bråk o hon ingriper och separerar dem. För att kunna visa honom att det han gjorde ledde till vad det än nu var. Han minns ju aldrig sin egen del utan bara att "han slog/sparkade mig".

Han är "skärmberoende beyond this world" så jag har tagit ifrån honom hans tfn, tv-spel samt tv på rummet.

Jag var tvungen. Han gick o låste in sig på en toalett på skolan o spelade/kollade mobil hela dagarna. Tog bort TikTok, IG, FB mm innan men det räckte inte.

Jag är "en hemsk människa".

:(

Och du menar alltså att det är hans fel att andra slår honom?

Är han nu på en femårings nivå tänker jag dessutom att det snarare handlar om mognad och förmåga än att vara manipulativ.
Jemp

Wed 2 Jun 2021 14:44

#74

Citera Visa endast Anmäl

Flytt och orosanmälan verkar ju vara enda lösningen här.
cosinus

Wed 2 Jun 2021 14:57

#75

Citera Visa endast Anmäl

Du har eg 2 val:

Flytta och göra en orosanmälan.

Eller göra fullständigt klart för din man att han måste steppa upp, ta sitt ansvar och att han måste ta den kontakten med soc.

Din situation är helt ohållbar och sonens också. Sonen behöver adekvat hjälp för sina problem och en anpassad skolsituation och rimliga förväntningar på sig och ni (eller snarare du) behöver avlastning.

Han är myndig om 3.5 år. Då vill ni verkligen inte att han ska vara outredd och komma som en överraskning för socialtjänsten. Pappans dröm om att allt ska lösa sig bara för att han blir vuxen är helt fåfäng.

Jag tycker du planerar in minst en men gärna två veckors semester i sommar för bara dig och din son. Du får återhämtning och din man får kvalitetstid med sin son och tid att begrunda vilket hjälpbehov han faktiskt har.
Anonym (Stina)

Wed 2 Jun 2021 15:30

#76

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (mankan hatasinbonus) skrev 2021-06-02 00:43:04 följande:
Jag har gjort 2 orosanmälningar men dom lades ner utan att det ens blev någon utredning. Anledningen är att han har mig.

Han är sjukt manipulativ. Skrämmande faktiskt. I det avseendet är han som en "purebred missbrukare", som sin mamma.

Han är offret. Alltid. I allt som händer honom eller runtomkring honom. Alla är "dumma mot honom", mobbar honom och retas. Men han är PRECIS sådan själv. Hamnar ofta i konflikter i skolan pga sin mentalt låga ålder. Blir chockad när någon slår tillbaka hårt i affekt efter timmar av retande och dåligt uppförande från min bonus. Då ledsnar hans skolkamnrater och går antingen ihop o spöar honom eller så åker han på en smäll av ngn enskild. O det är ALLTID de andras fel. Jag har en god vän som jobbar på skolan som jag bett att vid möjlighet filma dessa situationer innan det blir fysiskt bråk o hon ingriper och separerar dem. För att kunna visa honom att det han gjorde ledde till vad det än nu var. Han minns ju aldrig sin egen del utan bara att "han slog/sparkade mig".

Han är "skärmberoende beyond this world" så jag har tagit ifrån honom hans tfn, tv-spel samt tv på rummet.

Jag var tvungen. Han gick o låste in sig på en toalett på skolan o spelade/kollade mobil hela dagarna. Tog bort TikTok, IG, FB mm innan men det räckte inte.

Jag är "en hemsk människa".

:(

Du missar något väldigt viktigt här. Pojken är inte på en fjortonårings mognadsnivå. Han är en femåring som går på högstadiet.

Där gör han dagligen bort sig. Får F i alla ämnen. Hänger inte med i jargongen. Anses antagligen konstig av de andra. Är antagligen grovt mobbad. Försöker antagligen vara tuff för att känna sig accepterad. Blir ännu mer mobbad. Åker på stryk. Sen kommer han hem och alla är genomgående trötta på honom och missnöjda med honom. Så han försöker, på en femårings nivå, att ljuga sig ur situationer och skylla ifrån sig.

Han agerar helt adekvat utefter situationen och sin förmåga. Han är helt utelämnad åt ett system som brustit på alla sätt.

Så sluta att tänka på allt du försökt lära honom. Jag förstår att du verkligen försökt men det här handlar inte om uppfostran utan om en utvecklingsförsening, eventuellt hjärnskada.

Han borde fått mycket mer hjälp mycket tidigare. Han borde fått utredas för särskola. Han borde fått gå på habilitering och på ett pedagogiskt vis lära sig grundläggande saker. Han borde ha bemötts med stora doser empati och kunskap. Han har levt hela sitt liv i något som antagligen för honom är en mardröm. Där han inte förstår konsekvenserna, inte förstår ilskan, inte kan ändra sin situation och där precis alla gett upp på honom.

Det bästa du kan göra och det som kommer få dig att om 10 år känna att du faktiskt gjorde det rätta och som du kan vara stolt över är att:

1) ringa socialtjänsten, säga att pojken behöver hjälp genast för han är övergiven av båda sina föräldrar

2) ringa skolsköterskan och säga att pojken behöver träffa skolläkare för en ordentlig utredning.

Och så säger du att om inte någon gör något NU så kommer du anmäla dem till IVO och skolinspektionen för de brister i sitt ansvar.

Du ska inte göra mer - du ska istället lägga energin på att detta stackars barn får den hjälp han har LAGSTADGAD RÄTT TILL.

Inte en enda till krökt rygg för att pojken är ju så jobbig och elak och ouppfostrad osv. Stå upp för det barnet en enda gång för det behöver han. Inte ett enda samtal med skolpersonal för att de ska filma hans förnedring - det är inte där energin ska läggas. Sätt stopp för det här vansinnet nu.

Att ni inte fått hjälp tidigare är väl för att du funnits där som en back up och det är fullkomligt sinnessjukt att pojkens egen far bara struntar i alltihop. Situationen är inte akut för att du har löst det nödvändigaste. Säg till soc att nu gör du inte mer. Och att du vet att pappan inte kommer ge barnet det han behöver.
Anonym (......)

Wed 2 Jun 2021 18:34

#77

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Stina) skrev 2021-06-02 15:30:05 följande:
Du missar något väldigt viktigt här. Pojken är inte på en fjortonårings mognadsnivå. Han är en femåring som går på högstadiet.

Där gör han dagligen bort sig. Får F i alla ämnen. Hänger inte med i jargongen. Anses antagligen konstig av de andra. Är antagligen grovt mobbad. Försöker antagligen vara tuff för att känna sig accepterad. Blir ännu mer mobbad. Åker på stryk. Sen kommer han hem och alla är genomgående trötta på honom och missnöjda med honom. Så han försöker, på en femårings nivå, att ljuga sig ur situationer och skylla ifrån sig.

Han agerar helt adekvat utefter situationen och sin förmåga. Han är helt utelämnad åt ett system som brustit på alla sätt.

Så sluta att tänka på allt du försökt lära honom. Jag förstår att du verkligen försökt men det här handlar inte om uppfostran utan om en utvecklingsförsening, eventuellt hjärnskada.

Han borde fått mycket mer hjälp mycket tidigare. Han borde fått utredas för särskola. Han borde fått gå på habilitering och på ett pedagogiskt vis lära sig grundläggande saker. Han borde ha bemötts med stora doser empati och kunskap. Han har levt hela sitt liv i något som antagligen för honom är en mardröm. Där han inte förstår konsekvenserna, inte förstår ilskan, inte kan ändra sin situation och där precis alla gett upp på honom.

Det bästa du kan göra och det som kommer få dig att om 10 år känna att du faktiskt gjorde det rätta och som du kan vara stolt över är att:

1) ringa socialtjänsten, säga att pojken behöver hjälp genast för han är övergiven av båda sina föräldrar

2) ringa skolsköterskan och säga att pojken behöver träffa skolläkare för en ordentlig utredning.

Och så säger du att om inte någon gör något NU så kommer du anmäla dem till IVO och skolinspektionen för de brister i sitt ansvar.

Du ska inte göra mer - du ska istället lägga energin på att detta stackars barn får den hjälp han har LAGSTADGAD RÄTT TILL.

Inte en enda till krökt rygg för att pojken är ju så jobbig och elak och ouppfostrad osv. Stå upp för det barnet en enda gång för det behöver han. Inte ett enda samtal med skolpersonal för att de ska filma hans förnedring - det är inte där energin ska läggas. Sätt stopp för det här vansinnet nu.

Att ni inte fått hjälp tidigare är väl för att du funnits där som en back up och det är fullkomligt sinnessjukt att pojkens egen far bara struntar i alltihop. Situationen är inte akut för att du har löst det nödvändigaste. Säg till soc att nu gör du inte mer. Och att du vet att pappan inte kommer ge barnet det han behöver.
Så bra skrivet. Exakt på pricken.
Colourfulrainbow

Wed 2 Jun 2021 19:09

#78

Citera Visa endast Anmäl

Jag är förbryllad över hur han har klarat sig så här långt i en vanlig grundskola. Han måste ju ha flera lärare och alla kan inte ge honom godkänt för att de tycker synd om honom. Det finns dessutom nationella prov och där går det inte att godkänna en elev bara för att man tycker synd om denne.

Jag har svårt att ta in detta. Hans lärare måste ju ha reagerat på hans beteende.

Det är inte lätt att få godkänt i skolan. Jag har en kompis, vars dotter har ett mildare begåvningshandikapp (tester gjorda) och hon har fått kämpa för godkänt.
Colourfulrainbow

Wed 2 Jun 2021 19:18

#79

Citera Visa endast Anmäl

Du skriver att du och din man har en "jättefin" relation. Ledsen att ge dig en stor dos av verklighet, men NEJ, det har ni inte.

Din man låter dig ta hela ansvaret för en fjortonåring som inte ens är din. En fjortonåring som har svåra problem och behöver mycket stöd från utbildade och erfarna människor.
Anonym (A)

Wed 2 Jun 2021 19:22

#80

Citera Visa endast Anmäl

cosinus skrev 2021-06-02 14:57:54 följande:
Du har eg 2 val:

Flytta och göra en orosanmälan.

Eller göra fullständigt klart för din man att han måste steppa upp, ta sitt ansvar och att han måste ta den kontakten med soc.

Din situation är helt ohållbar och sonens också. Sonen behöver adekvat hjälp för sina problem och en anpassad skolsituation och rimliga förväntningar på sig och ni (eller snarare du) behöver avlastning.

Han är myndig om 3.5 år. Då vill ni verkligen inte att han ska vara outredd och komma som en överraskning för socialtjänsten. Pappans dröm om att allt ska lösa sig bara för att han blir vuxen är helt fåfäng.

Jag tycker du planerar in minst en men gärna två veckors semester i sommar för bara dig och din son. Du får återhämtning och din man får kvalitetstid med sin son och tid att begrunda vilket hjälpbehov han faktiskt har.
Håller med

«
‹
Sida 8 av 10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 14 år beter sig som en 5-åring

14 år beter sig som en 5-åring

INNEHÅLL