Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Jag har haft en ovanligt tung period nu efter den misslyckade IVF-omgången och beskedet om att det pga sommarstängt inte blir någon återföring förrän september vilket krockar med en familjeresa som vi taggat för i flera år, så i själva verket måste vi vänta till oktober vilket fick mig att falla i ett ganska djupt mörker. Idag känner jag att jag börjar nosa med huvudet ovanför ytan igen, och jag vet att det kommer att kännas bättre igen snart. Jag ska bara klara av sommaren med gravid syster, dop, barnkalas m.m. Jag förstår absolut att många säger att det kan vara bra med en paus över sommaren och få ladda om, men när det inte är självvalt så känns det jobbigt tycker jag. Speciellt eftersom IVF:en visade att inga ägg befruktades naturligt, så våra chanser att lyckas själva under sommaren känns minimala. Usch vad deppigt det här blev, förlåt för det och tack för att ni finns Har ni ringt kliniken nu och vad sa de? Vi får peppa varann med bra saker att göra under sommaruppehållet när klinikerna har stängt 🥰
Förstår då att det känns ännu värre när man inte får skörda frukterna från det med embryon! Beklagar verkligen och hoppas så att det går bättre nästa stimulering! 
Ja mkt kan hända på vägen, har själv ändrat mig ett par gånger på vägen - så länge man fått tid att bearbeta, sörja och se med nya ögon på det, alternativt än säkrare på sin sak. Ja det går vi göra!
Underbart att få höra glada nyheter!
Vickan 31: Tack för det
Ja det är svårt att jämföra ens situation med någon annans, men som du skriver så har vi alla, dessvärre, full förståelse hur det känns att inte kunna skaffa barn på det sättet man önskar. Det är hemskt!
Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu, eller jo, det går upp och ner men ärligt talat så mår jag mest dåligt. Så ledsen och gråter varje dag. Min man grät igår också, för första gången på mycket länge. Och jag kan inte trösta honom på ett bra sätt, för jag känner att det är mitt fel för att jag inte kan föda ett barn och inte kan gå vidare. Igår började jag fantisera om att det är bättre att han hittar någon annan som kan göra honom lycklig. Destruktiva tankar, jag vet. Då sårade jag honom ännu mer.
Men väntar på ett samtal med CVL för att se om vi kan starta upp IVF-runda 4 i augusti och till dess så har jag beställt ägglossningstest, så får vi testa själva igen. Äter munkpeppar (Vitex) för att få ägglossning och det funkar ibland. Kan inte ge upp att åtminstone försöka iaf.
Trodde ALDRIG att det skulle bli såhär när vi väl fick hjälp via vården. Jag trodde inte att det skulle gå såhär dåligt och ta såhär lång tid utan nånting förutom djup sorg och smärta.
Vad skönt att ni har kvar landstingsfinansierade försök, håller verkligen tummarna för er Väntar ni på FET eller ska ni göra ny stimulering?
Vickan31: Ursäkta mig, jag läste inte raden högst upp, såg att ni blivit tvingade till uppehåll i sommar.. Vet hur det känns, hatar de ofrivilliga uppehållen 💔
Jag har haft en ovanligt tung period nu efter den misslyckade IVF-omgången och beskedet om att det pga sommarstängt inte blir någon återföring förrän september vilket krockar med en familjeresa som vi taggat för i flera år, så i själva verket måste vi vänta till oktober vilket fick mig att falla i ett ganska djupt mörker. Idag känner jag att jag börjar nosa med huvudet ovanför ytan igen, och jag vet att det kommer att kännas bättre igen snart. Jag ska bara klara av sommaren med gravid syster, dop, barnkalas m.m. Jag förstår absolut att många säger att det kan vara bra med en paus över sommaren och få ladda om, men när det inte är självvalt så känns det jobbigt tycker jag. Speciellt eftersom IVF:en visade att inga ägg befruktades naturligt, så våra chanser att lyckas själva under sommaren känns minimala. Usch vad deppigt det här blev, förlåt för det och tack för att ni finns Har ni ringt kliniken nu och vad sa de? Vi får peppa varann med bra saker att göra under sommaruppehållet när klinikerna har stängt 🥰