Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

Har inte läst hela tråden, ska försöka göra det senare. Men vill försöka komma med i trådrubriken efterfrågad stöttning.

Jag tror att det blir extremt svårt, sannolikt omöjligt, för er att få till bra och konstruktiva samtal.
Mest pga av den etablerade relationen mellan er och era respektive etablerade roller.
Den enda vägen jag kan se är om du lyckas manipulera henne till att ta initiativet till skilsmässa, eller att få henne tro att det är hennes idé, antingen hennes idé till konstruktiva samtal eller hennes idé till skilsmässa.

Den enda vettiga stöttning jag kan komma med är att;

Ja, jag tror att du har kommit till den enda rimliga slutsatsen,
det kommer inte bli bättre eftersom inget tyder på att hon har någon drivkraft och någon vilja att det ska bli bättre, och det räcker inte med att ena parten vill. För att skydda sig själv intalar hon sig, och försöker intala dig, att allt är bra, eller ganska bra. Problemet ligger hos dig som är missnöjd för enligt henne behöver ingenting förbättras. Om något möjligen ska förbättras så er det mer tid till hennes yoga och hennes väninnor. 
Så du måste själv ta ansvar och hålla i initiativet för att nu sätta igång den stora förändringen om den någonsin ska bli genomförd.

Ta professionell hjälp. För att du själv ska få stöd och hjälp sortera ut dina egna tankar om hur du ska gå tillväga och för att ni ska få till vettiga samtal. Det är nog mitt viktigaste råd.
(Jag trodde själv aldrig att jag skulle ta hjälp av en terapeut men med facit i hand så är det ett av det bästa jag har gjort i mitt liv.)
Men se till att ta hjälp av någon som har goda referenser. Ta inte första bästa för det är med terapeuter och liknande som med all andra yrkeskategorier, de bästa är utomordentligt bra, de sämsta klarar man sig mycket bättre utan. Var inte rädd för att byta terapeut om du inte tycker att det känns rätt.

Om det mot förmodan skulle finnas en chans att rädda ert förhållande, att få till den stora förändringen i samförstånd OM den ömsesidiga vilja skulle finnas. I så fall kommer den chansen att visa sig i professionella samtal, vilket jag tror är den enda framkomliga vägen.
Men sannolikt har du kommit till den enda rimliga slutsatsen och då får du professionell hjälp och stöd hur du på bästa sätt ska gå tillväga för att genomföra förändringen. 

Du har fel på så många plan! (förutom i slutet)
Många kvinnor upptäcker sin sexualitet efter skilsmässan. Då har de varit gifta i många år och haft slentriansex för att hålla ihop äktenskapet. Inte sällan eftersom mannen tjatat (vilket är grymt förnedrande för båda).

Andra kvinnor har lägre sexlust som kanske avtar efter förälskelsefasen.
Detta var fallet i mitt äktenskap och gudarna skall veta att jag letade fel hos mig själv.
Skilsmässan var som ett uppvaknande för mig, jag förstod att jag var attraktiv vilket jag definitivt inte kände mig i mitt äktenskap då varje närmande avvärjdes.
Först så här i efterhand har jag förstått att vi var inkompatibla, mitt ex kunde inte ge mig det jag behövde och jag var inte heller lämplig för henne.

Felet som vi gjorde var att vi fortsatte vara gifta lång tid trots att vi inte borde.

Därför applåderar jag TS när han nu kommit till insikt för det är en kärlekshandling att inte fortsätta "för barnens skull" eller för "vad skall grannarna tycka" eller för att man inte har råd att upprätthålla nuvarande levnadsstandard.