Anonym (Nervös) skrev 2021-06-14 18:48:46 följande:
Hej!
Nu har jag kommit till en punkt där det inte funkar längre, vi har vissa problem i äktenskapet som är av den arten att det inte går att lösa med samtal, och min fru har inte viljan eller förmågan att ta tag i problemen utan skjuter över allt på mig. Så jag har helt enkelt fått nog, jag vill ha en fullt fungerande relation som innehåller kärlek, närhet och sex snarare än enbart delat ansvar för hus, hem och barn. Det berömda Familjen AB och frun som inte vill ha sex, det finns väl ungefär en miljon trådar om detta redan, jag har nog startat åtminstone fem av dem själv under årens lopp. Frun har uttalat att sex är inte viktigt för henne i äktenskapet, hon skulle likaväl kunna leva utan, hon känner sig obekväm när jag ser på henne eller tar på henne sexuellt, sexlivet är begränsat till missionären varannan vecka enbart för min skull, finns inte något intresse för förspel eller att jag ska göra det skönt för henne eller tvärtom, utan enbart in ut sprut så det är över så snabbt som möjligt.
Men hur som, planen ser ut som följer:
- Meddela min fru
- Kolla upp om det finns utrymme för utköp ur vårt gemensamma hus så att en av oss kan bo kvar
- Annars göra huset redo för försäljning, visning etc
- Köpa en (eller två) lägenheter i närområdet så att barnen (5 och 8) kan gå kvar i samma skola etc.
Jag vill ju att vi kan skiljas som vänner, främst för barnens skull, och att vi kan ha ett bra samarbete i framtiden.
Min oro är att min fru kommer att göra som hon brukar och slå ifrån sig sitt ansvar och istället förklara att det är jag som är egoistisk och vill skiljas "bara" för att hon inte vill ha sex tillräckligt ofta, eller nåt liknande.
Så jag vill be er om tips på hur jag lägger upp samtalet och pepp och stöd, det känns inte roligt att behöva ha detta samtal men det är dags att gå vidare... Tips på hur jag kan göra det på ett schysst sätt men ändå tydligt?
Berätta gärna era erfarenheter också, om ni haft ett sådant samtal någon gång!
Det låter som du fått en del annat än det du bad om - stöttning - och jag beklagar det!
Det du beskriver i din tråd är att mycket handlar om sex, men jag tror inte att det är minst lika viktigt att se det andra du pekar på; brist på närhet, ömhet, förståelse, intresse.
I samtalet med din fru skulle jag rekommendera att inte lägga någon vikt alls vid just sex. Det låter som att ni pratat om det, att det är infekterat och att ni helt enkelt inte ser likadant på det. Sexbristen må vara ett symptom, men inte hela problemet, och lyfter du det kommer hon antagligen att fastna vid det, som du själv pekar på.
Hon behöver inte "hålla med", du behöver inte "övertyga henne" eller liknande. Jag tror många uppbrott som blir infekterade beror på just det, att försöka få den andra att se sina brister och sin skuld osv. Om du faktiskt landat i att det inte går att lösa finns de nog inget att vinna på att peka på alla enskilda brister och problem. Det är viktigt när det fortfarande finns något att försöka laga och fixa, men inte när det är över. Alltså skulle jag föreslå att du håller det ganska sakligt och gör ALLT för att försöka hålla sex borta ur samtalet, för att inte hon ska låsa sig i det. Hon kommer säkert att söka provocera fram att du ska säga att det är sexbrist som är problemet, för det skulle antagligen kännas "enklare" för henne att tänka att problemet är din, i hennes ögon, orimliga sexlust och sexfokus och sexkrav, hellre än att tänka att problemen handlar om brist på kärlek och omtanke. Så håll det sakligt, leta inte syndabockar och brister utan fokusera på framtiden. Det kan dock vara klokt att ge det lite tid, från att du "släpper bomben" och är tydlig med att du verkligen vill detta till att du börjar prata med mäklare osv, så hon hinner landa. Försök möjliggör så hon kan exempelvis åka en helg till ett syskon eller gå ut och äta middag med en vän eller liknande, för hon har nog mycket processande att göra om hon själv aldrig tänkt att skilsmässa faktiskt är en reell möjlighet. Sedan, om någon vecka eller två, meddela att du börjat titta på det praktiska med bostad osv.
Lycka till!
Och för övrigt tror jag personligen att skilda föräldrar som har chans till lycka är tusen gånger bättre än gifta olyckliga föräldrar. Inte minst då det sätter standarden för vad barnen ska förvänta sig av livet!
