Anonym (Nervös)

Mon 14 Jun 2021 18:48

216 svar

Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

Hej!

Nu har jag kommit till en punkt där det inte funkar längre, vi har vissa problem i äktenskapet som är av den arten att det inte går att lösa med samtal, och min fru har inte viljan eller förmågan att ta tag i problemen utan skjuter över allt på mig. Så jag har helt enkelt fått nog, jag vill ha en fullt fungerande relation som innehåller kärlek, närhet och sex snarare än enbart delat ansvar för hus, hem och barn. Det berömda Familjen AB och frun som inte vill ha sex, det finns väl ungefär en miljon trådar om detta redan, jag har nog startat åtminstone fem av dem själv under årens lopp. Frun har uttalat att sex är inte viktigt för henne i äktenskapet, hon skulle likaväl kunna leva utan, hon känner sig obekväm när jag ser på henne eller tar på henne sexuellt, sexlivet är begränsat till missionären varannan vecka enbart för min skull, finns inte något intresse för förspel eller att jag ska göra det skönt för henne eller tvärtom, utan enbart in ut sprut så det är över så snabbt som möjligt.

Men hur som, planen ser ut som följer:
- Meddela min fru
- Kolla upp om det finns utrymme för utköp ur vårt gemensamma hus så att en av oss kan bo kvar
- Annars göra huset redo för försäljning, visning etc
- Köpa en (eller två) lägenheter i närområdet så att barnen (5 och 8) kan gå kvar i samma skola etc.

Jag vill ju att vi kan skiljas som vänner, främst för barnens skull, och att vi kan ha ett bra samarbete i framtiden.
Min oro är att min fru kommer att göra som hon brukar och slå ifrån sig sitt ansvar och istället förklara att det är jag som är egoistisk och vill skiljas "bara" för att hon inte vill ha sex tillräckligt ofta, eller nåt liknande.

Så jag vill be er om tips på hur jag lägger upp samtalet och pepp och stöd, det känns inte roligt att behöva ha detta samtal men det är dags att gå vidare... Tips på hur jag kan göra det på ett schysst sätt men ändå tydligt?

Berätta gärna era erfarenheter också, om ni haft ett sådant samtal någon gång!

Anonym (llp)

Mon 14 Jun 2021 21:12

#44

Anonym (Skildsedanlänge) skrev 2021-06-14 20:48:13 följande:

Nej, du maskerar "hänsyn" med din egen egoism och du identifierar dig med med TS blivande exfru. Det är därför du tycker det är en plikt att stanna även när man mår dåligt i ett förhållande trots att man mycket väl kan ta sitt ansvar och se till att få ett bra liv till gagn för både sig själv och barnen.

Jag har väldigt svårt för förldrar som du som inte förstått det här med ansvar när man skaffar barn, självklart ska man inte stanna kvar i ett dåligt förhållande men om man lämnar sin familj pga av att man anser att man får för lite sex då är det inte barnens välmående man sätter först utan sig själv.

Det handlar alltså inte om att man av plikt ska stanna kvar det handlar om att man av kärlek ska vilja sätta sätts sina barns behov före sina egna när dom är små.
Det handlar inte om en man som blir misshandlad eller där han blivit lurad av frun för till skillnad mot ts så har ju hans fru dessutom varit ÄRLIG med hur hon känner från början

Och vad händer sen då? Om TS inte får så mycket sex som han har hoppats på? Eller om han för jättemycket sex men sen inser att det inte var värt det för att han förlorat så mycket tid med sina barn? Man kan aldrig gå tillbaka i tiden utan då får man stå sitt kast.

Anonym (J)

Mon 14 Jun 2021 21:13

#45

Anonym (Nervös) skrev 2021-06-14 21:07:06 följande:

Nej det är ett västeuropeiskt land, men ej Norden. Men det finns tydliga kulturskillnader när det gäller äktenskap.

Sedan ser hon heller inte så allvarligt på otrohet och har en liberal syn på umgänge med personer av motsatt kön, där jag å andra sidan är ganska konservativ.

Hon låter rätt mycket som min mans första fru , hon är från UK.

Det finns nog sådana kvinnor i många länder.

Anonym (Nervös) Trådstartaren

Mon 14 Jun 2021 21:19

#46

Anonym (llp) skrev 2021-06-14 21:12:17 följande:

Jag har väldigt svårt för förldrar som du som inte förstått det här med ansvar när man skaffar barn, självklart ska man inte stanna kvar i ett dåligt förhållande men om man lämnar sin familj pga av att man anser att man får för lite sex då är det inte barnens välmående man sätter först utan sig själv.

Det handlar alltså inte om att man av plikt ska stanna kvar det handlar om att man av kärlek ska vilja sätta sätts sina barns behov före sina egna när dom är små.
Det handlar inte om en man som blir misshandlad eller där han blivit lurad av frun för till skillnad mot ts så har ju hans fru dessutom varit ÄRLIG med hur hon känner från början

Och vad händer sen då? Om TS inte får så mycket sex som han har hoppats på? Eller om han för jättemycket sex men sen inser att det inte var värt det för att han förlorat så mycket tid med sina barn? Man kan aldrig gå tillbaka i tiden utan då får man stå sitt kast.

Barnens behov är nära och bra relationer till båda föräldrarna, det är ingen naturlag att man måste bo tillsammans för att uppnå det.

Håller med föregående om att det finns mycket rädsla i dina inlägg. Vad händer om jag ångrar mig? Ja, vad händer om jag stannar då och ångrar det om 10 år?

Nej, man tar ett beslut så kör man på det, går inte att hålla på i efterhand och älta om man gjort rätt eller inte.

Anonym (llp)

Mon 14 Jun 2021 21:20

#47

Anonym (Mabi) skrev 2021-06-14 21:08:43 följande:

Du tycker inte TS fru är egoistisk då? Hennes behov av att slippa sex är ju det som är problemet här. Och hon vill varken prata om det eller försöka hitta lösningar. Jag skulle säga att frun är otroligt egoistisk.
Hon skiter fullständigt i TS känslor och behov, och räknar med att han ska vara nöjd och glad ändå?

Skulle du må bra och vara en bra förälder om du blev totalt ignorerad av din partner i någonting som var väldigt viktigt för dig? Knappast, men det är lätt att döma andra tydligen.

Kommunikation är A och O i en relation. En relation måste man vård och hålla levande. Man kan inte tro att man kan sitta där år ut och år in och tro att allt bara ska flyta, att man har sitt på det torra bara för att man bor i hop.

Barn mår bäst när föräldrarna mår bra. Att hålla ihop en familj bara för att tror jag inte på, det gör nog bara frikyrkliga personer möjligen.. Biter ihop och mår skit på insidan bara det ser bra ut på utsidan.

Jag går inte och gifter mig med en läkare för att sen klaga på att han jobbar för mycket, men det är ju det ts har gjort dvs han valde någon som från början gjorde klart att sexbiten inte var så viktig Ts valde ändå att inleda ett förhållande skaffa barn för att sen komma på att det inte är tillräckligt

I min ögon är det lite att säga till någon att man vill ha barn för att sen 10 år senare erkänna att man inte vill ha barn och aldrig velat ha det. Det är alltså illa om man slösar bort någons liv genom att inte vara ärlig med vad man vill ha men när barn blir inblandade blir det värre, för det är barnen det är synd om här inte en vuxen man som tagit egna val.

Ts borde inte ha gift sig med sin fru och skaffat barn från början när han visste att dom inte var kompatibla gällande sexbiten, nu får deras barn lida för det.

Alla får göra vad dom vill men jag skulle aldrig personligen ge bort hälften av min tid med mina barn för mina sexuella behovs skull, båda bitarna är viktiga för mig men mina barn är viktigast.

Anonym (Skildsedanlänge)

Mon 14 Jun 2021 21:26

#48

Anonym (llp) skrev 2021-06-14 21:12:17 följande:

Jag har väldigt svårt för förldrar som du som inte förstått det här med ansvar när man skaffar barn, självklart ska man inte stanna kvar i ett dåligt förhållande men om man lämnar sin familj pga av att man anser att man får för lite sex då är det inte barnens välmående man sätter först utan sig själv.

Det handlar alltså inte om att man av plikt ska stanna kvar det handlar om att man av kärlek ska vilja sätta sätts sina barns behov före sina egna när dom är små.
Det handlar inte om en man som blir misshandlad eller där han blivit lurad av frun för till skillnad mot ts så har ju hans fru dessutom varit ÄRLIG med hur hon känner från början

Och vad händer sen då? Om TS inte får så mycket sex som han har hoppats på? Eller om han för jättemycket sex men sen inser att det inte var värt det för att han förlorat så mycket tid med sina barn? Man kan aldrig gå tillbaka i tiden utan då får man stå sitt kast.

då har du inte levt tillsammans med någon i ett förhållande som "bara" går ut på att driva AB Familjen. Ni är inget par, bara föräldrar.
Parmiddagar är ett skämt, ni är ju inget par, delar plånbok och barn, inget mer.

Sexbrist är inte bara sexbrist, det är så mycket mer och att bli bortvald urholkar själen, bit för bit för bit.

Sedan behöver du inte spekulera om TS kommer eller inte kommer hitta en kvinna som gillar sex, de finns och ganska gott om dem. De har också separerat från sina förslappade, bekväma män som hellre dricker öl framför TVn än att kela med sin kvinna.

Anonym (llp)

Mon 14 Jun 2021 21:31

#49

Anonym (Nervös) skrev 2021-06-14 21:19:46 följande:

Barnens behov är nära och bra relationer till båda föräldrarna, det är ingen naturlag att man måste bo tillsammans för att uppnå det.

Håller med föregående om att det finns mycket rädsla i dina inlägg. Vad händer om jag ångrar mig? Ja, vad händer om jag stannar då och ångrar det om 10 år?

Nej, man tar ett beslut så kör man på det, går inte att hålla på i efterhand och älta om man gjort rätt eller inte.

Du pratar om rädsla man vad var det som gjorde att du var så rädd och inte var ärlig redan när ni träffades gällande sexbiten, hon gjorde ju klart för dig vad hon kände men du var alltså så rädd att du inte kunde vara öppen med hur viktigt det var för dig att du gifte dig med henne ändå och skaffade barn allt för att du inte vågade vara ensam? inte vågade vara ärlig?

Men gjort är gjort och du har tagit ditt beslut och hur man än vrider och vänder på det så har du oavsett om du kommer få mycket sex eller inget alls som singel 'betalat' med halva tiden av dina barns uppväxt, eller blir det bara VH då har du bytt bort ännu mer så man får hoppas att du åtminstone får valuta för vad du offrat.

Sen får du helt enkelt hoppas att om 10 när du ser tillbaka att det var värt det och att du inte ångrar dig för sex är viktigt ja men det är också flyktigt medans kärlek och familj är så mycket mer än så.

Nu kanske du ska gå och prata med din fru istället för att sitta här och berätta för främlingar om ett livsavgörande beslut du har tagit som kommer drabba henne och barnen, så mycket har hon iallafall förtjänat att hon borde varit den första att höra ditt beslut tycker du inte det?
Så logga ut och prata med henne sen ser du till att sköta det här bra, låt barnen landa, ge dom alla din tid i början, och försök även ge förståelse för din frus sorg och ilska etc

Martina1970

Mon 14 Jun 2021 21:39

#51

Anonym (Skildsedanlänge) skrev 2021-06-14 21:26:39 följande:

då har du inte levt tillsammans med någon i ett förhållande som "bara" går ut på att driva AB Familjen. Ni är inget par, bara föräldrar.

Parmiddagar är ett skämt, ni är ju inget par, delar plånbok och barn, inget mer.

Sexbrist är inte bara sexbrist, det är så mycket mer och att bli bortvald urholkar själen, bit för bit för bit.

Sedan behöver du inte spekulera om TS kommer eller inte kommer hitta en kvinna som gillar sex, de finns och ganska gott om dem. De har också separerat från sina förslappade, bekväma män som hellre dricker öl framför TVn än att kela med sin kvinna.

Så bra formulerat, och jag känner igen mig i varje ord. Urholkad är ett bra ord, man blir bortvald(säkert inte medvetet, men ändå bortvald) förminskad, man tappar självkänsla, tron på sig själv som en sexuellt attraktiv kvinna. Aldrig, aldrig kommer jag leva så igen.

Det brukar provocera många när jag säger att jag väntade för länge, gav oss som par och föräldrar alltför många chanser. Önskar, på ett sätt, att jag gått tidigare.

De sista åren tillsammans tänkte jag på honom som mannen jag bor under samma tak som.

Anonym (Eldriven)

Mon 14 Jun 2021 21:41

#52

Anonym (Kristen) skrev 2021-06-14 18:55:36 följande:

Ska du bryta dina löften om ''tills döden skiljer oss åt'', bara för att du är en sexbesatt kränkt mansbebis?

Tråkigt låg nivå på respons till ts som vill hitta vägar fram. Bu!

Anonym (Blaj)

Mon 14 Jun 2021 21:41

#53

Anonym (Nervös) skrev 2021-06-14 19:03:46 följande:

Enligt Paulus är det inte tillåtet att neka sin make/man ett fysiskt samliv, eftersom det leder till frestelse.

1:a Korinterbrevet 7

Du skrev dock att ni har sex en gång varannan vecka, så du kan inte påstå att hon förvägrar dig sex, tvärtom ger hon dig det fast hon inte vill...

Tecum skrev 2021-06-14 20:12:51 följande:

Du gör rätt som separerar, du har försökt och försökt men kommit till vägs ände. Livet är för kort för att levas utan sex. Man ska må bra i en relation och där ska finnas närhet och ömsesidig förståelse.

Ditt upplägg låter bra, det är genomtänkt och fokuserar på att få det praktiska att fungera. Jag tror också att din fru kan bli lättad över att det är över, åtminstone innerst inne. Låt henne inte spela förorättat offer, skyller hon på dig så säg precis som det är till omgivningen. De absolut flesta har en stor förståelse för att ett äktenskap utan sex inte är något man ska behöva stå ut med. Hon ska ta sin del över att det gått som det gått.

Det är inte ett äktenskap utan sex, de har ju sex regelbundet enligt TS. Vad mer kan hon göra än att ställa upp? Hon kan väl inte påverka att hon inte är lika lyrisk som TS? Han visste dock om detta innan de gifte sig så det är väl lite fräckt att skilja sig och bryta upp familjen av den anledningen nu.

Anonym (llp)

Mon 14 Jun 2021 21:45

#54

Anonym (Skildsedanlänge) skrev 2021-06-14 21:26:39 följande:

då har du inte levt tillsammans med någon i ett förhållande som "bara" går ut på att driva AB Familjen. Ni är inget par, bara föräldrar.
Parmiddagar är ett skämt, ni är ju inget par, delar plånbok och barn, inget mer.

Sexbrist är inte bara sexbrist, det är så mycket mer och att bli bortvald urholkar själen, bit för bit för bit.

Sedan behöver du inte spekulera om TS kommer eller inte kommer hitta en kvinna som gillar sex, de finns och ganska gott om dem. De har också separerat från sina förslappade, bekväma män som hellre dricker öl framför TVn än att kela med sin kvinna.

Kärlek är så mycket mer än bara sex, det är familj, omtanke, värme, att stötta varandra, finnas där, och ja ha sex, men som många småbarnsföräldrar vet är det ibland inte så lätt under vissa perioder, jag skulle inte lämna min partner om han blev sjuk, för gammal, impotent eller oavsett för jag älskar honom, han är inte bara ett medel för sex för mig han är så mycket mer än så

Vi kan spekulera hur mycket som helst när det gäller om ts kommer få sex eller inte som singel, kanske han får skitmycket, kanske han hittar en ny kvinna för att efter ett par år märka att hon tappat intresset, vi vet inte heller varför hans snart fd fru har mindre sexlust bara att hon berättade från början, han var alltså medveten om det från början.

Vi vet också att det är barnen som kommer drabbas hårdast, vi vet att han kommer tappa minst halva deras uppväxt, vi vet också att när ts kommer få beskedet så hade han inte respekt nog att låta henne var den första att få höra det, istället så fick en bunt anonyma forumsmedlemmar höra det, tycker du inte hon förtjänade att få vare den första att höra han beslut inte en bunt främlingar?
Är det så här fega människor blivit? Man vågar inte vara ärlig mot någon man levt länge med och man sätter sina egna behov före sina barns.

Så ja ts kanske kommer bli skitlycklig, men återigen han gav upp en massa tid med sina barn så man får hoppas att det blir värt det för man kan aldrig få tillbaka den tiden

Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

INNEHÅLL