Ska ta snacket med min fru imorgon - ber om stöttning

Ts, jag tycker att du tänker helt rätt. Det kommer att gå bra, väldigt jobbigt säkert efter att du pratat med henne men det kan vara en lättnad även för henne. Magkänslan säger mycket, det är påfrestande att leva i en relation där man känner att saker inte stämmer, att du inte är nöjd och helt säkert inte heller hon.

Om du håller av henne så var ärlig, säg inte att allt är bra när det inte är det t ex. Så våga prata med henne för er bådas skull.

Ngn skrev att man ska sätta barnens behov först och därmed stanna för att hålla i hop den falska "kärnfamiljen"....hmm vill man att ens barn ska växa upp med föräldrar som inte visar ngn kärlek och ömhet till varandra? Jag var ett sådant barn och det har ärrat mig för livet..att aldrig se sina föräldrar ta i varandra, ingen puss, ingen kärlek, ingenting. Mkt bråk på det också. De valde att leva kvar för oss barns skull men vad har vi fått av det annat än en skev syn på kärlek då vi aldrig sett ngn värme och kärlek mellan våra föräldrar.

Ja vissa kan tycka det är egoistiskt att lämna pga avsaknad av närhet och sex men jag förstår dig helt och hållet och kan lova att dina barn kommer t o m att få det bättre då de slipper fundera och ha ångest för sina föräldrars ej existerande kärleksrelation. Så ta steget till ditt nya liv, dina barn är rätt små och kommer att anpassa sig.

Ts. Du har fått många kloka råd från smarta erfarna kvinnor. Hur tänker du kring den stora frågan?

Hur går det? Har ni lyckats ha ett bra samtal?

Jag tycker att det är lika bra att lämna om du inte är nöjd.
Din fru har vart ärlig och mer kan hon inte göra.

Jag lever I en fantastisk relation med en snygg, sexig, snäll, rolig och omtänksam man. Dock har mina år av att bruka våld på mig och ställa upp på sex när lusten  inte finns- gjort så att även om jag har lust och är kåt, så är tanken på att bli penetrerad väldigt avtändande. Ibland har jag vestibulit pga det och det känns som att  stoppa in en kniv där nere vid samlag.

Klart rädslan finns att bli lämnad, även om han aldrig pressar mig till nått. Jag älskar min man och älskar hans kropp och han är den bästa älskare jag haft. Önskar att jag träffat honom innan alla tjatpellar, då hade jag inte haft de här problemen.

Blir ledsen över alla svar om att du skulle gjort rätt från början, eller att du låter något så ovärdsligt som sex styra dig att skiljas.

Jag var tillsammans med en man som var flygrädd. Det var inget han berättade om från början, utan det var först efter 4 år som jag insåg att han vägrade sätta sig i ett flygplan. Jag älskar att flyga. Jag älskar att resa. Jag går runt och drömmer och fantiserar om nya resmål. Alla platser jag ska se. Jag sparar pengar till resan, vänder på slantarna för att få åka.

När jag fick reda på att han var flygrädd tänkte jag att vi löser det. Vi kan bila istället, åka tåg eller båt. Det visade sig att han inte vill det heller. Då tänker jag att jag får åka själv, men nej, det gick inte. Vi hade gemensam ekonomi så skulle jag åka någonstans för 10000 skulle han också få ha 10000 att lägga på något annat. Vi var unga och det var inte så lätt att få fram tjugotusen på ett bräde. Så det blev att jag aldrig fick åka någonstans. Det var en stor sorg för mig och till slut insåg jag att vi inte var kompatibla. Jag kunde inte leva ett liv så här, där vi inte delade det gemensamma intresset, att inte kunna drömma och fantisera tillsammans.

Efter 8 år valde jag att avsluta det. Inte bara pga resorna, det är klart att det var annat också.

Det är samma med sex. Man kanske inte kan kalla det för intresse på samma sätt, men det kan vara en stor och viktig del av livet i ett förhållande. Att kunna fantisera, drömma, göra varandra upphetsade utan att det nödvändigtvis behöver sluta i sex... det är en dimension av livet som gör allt lite mer härligt, spännande och fantastiskt. Att förvägras det är otroligt jobbigt. Man tar bort ett glädjemoment. Och ibland tänker man att man borde klara det, att det funkar ändå även om man inte är kompatibla på alla plan. Man kämpar, försöker lösa det på andra sätt, tills man inser att nej, jag väljer att leva.

TS: Känn aldrig något annat än att du gör rätt. Jag hoppas det går bra för dig och att ni kommer kunna lösa det här på bästa sätt. Du verkar fin och sympatisk. Lycka till!

Det är inte barnsligt eller fel att skiljas pga sexlöst äktenskap som visa säger på tråden. Skit i dem. Jag hade inte kunnat leva i ett sexlöst äktenskap det är viktigt för mig med närhet och sex precis som du. Och du har försökt på alla sätt och vis och förr eller senare så finns det bara en grej kvar att göra och du gör det nu. Jag hoppas du hittar vad du behöver och detsamma gäller din fru.

Lycka till ????